Varför Guds åker måste bära frukt

 1. Vilket annat grekiskt ord skall vi nu begrunda, och hur ofta förekommer det i de kristna grekiska skrifterna?

SEDAN vi nu fått en mera korrekt uppfattning av innebörden av ordet aión, som de inspirerade skrivarna av de kristna grekiska skrifterna använde, kan vi lättare se skillnaden mellan detta ord och det andra grekiska ordet, som vårt studium gäller, nämligen kósmos. Detta ord använde de inspirerade skrivarna, främst aposteln Johannes, 187 gånger, och på alla dessa ställen översätter Engelska auktoriserade översättningen det med ”värld” utom i ett enda fall, i 1 Petrus 3:3, där kósmos översatts med ”prydning”. På samma sätt förhåller det sig med Nya Världens översättning och med 1878 års svenska översättning: 186 gånger återger de kósmos med ordet ”värld” och en enda gång, i 1 Petrus 3:3, med ”prydnad”. Från detta ord stammar också ordet kosmetik (kosmétikos).

 2. Varför förekommer aldrig uttrycket ”ny kósmos” i de inspirerade skrifterna?

² Det är intressant att lägga märke till att de inspirerade skrivarna talar om nya himlar och en ny jord och ett nytt Jerusalem, men de använder aldrig uttrycket en ny kósmos. Hur detta kommer sig går upp för oss, när vi börjar få klart för oss att ordet kósmos i bibeln syftar på den mänskliga familjen, människosläktet, människorna, och vi skall inte få en ny mänsklig familj här på jorden. Mänskligheten har blivit återlöst. Guds Son, Jesus Kristus, dog såsom ett fullkomligt mänskligt offer för att åt mänskligheten köpa tillbaka det som den fullkomlige Adam i Eden förlorade för vår räkning som en följd av synden. — 2 Petr. 3:13; Upp. 3:12; 21:1, 2.

 3. Vad betyder ordet kósmos?

³ När Petrus använder ordet kósmos i 1 Petrus 3:3, brukar han det i dess enklaste betydelse, i betydelsen ”ordnande, arrangemang, anordning” och även ”prydnad, skönhet, utsmyckning”, ty det som är välordnat eller välarrangerat präglas av skönhet. I överensstämmelse härmed syftar ordet kósmos i de kristna grekiska skrifterna många gånger på den anordning eller det arrangemang som omfattar mänskligheten såsom en helhet. Ibland använder de inspirerade skrivarna därför ordet kósmos med avseende på ramen för den miljö, det tingens arrangemang, som en människa föds in i, som hon framlever livet i och som hon måste visa relativ hänsyn och respekt. Denna tingens ”ram”, som omger människorna, som de är beroende av och som påverkar dem, har fogats samman här på jorden. Låt oss nu anföra några ställen, där ordet kósmos har använts på detta andra sätt.

 4—6. Vilken innebörd har ordet kósmos i Johannes 16:21, 1 Korintierna 14:10, 11 och 1 Johannes 3:17?

⁴ Jesus Kristus sade till sina trogna apostlar strax innan hans svåra lidanden började: ”När en kvinna föder barn, har hon bedrövelse, ty hennes stund är kommen; men när hon har fött barnet, kommer hon icke mer ihåg sin vedermöda, ty hon gläder sig över att en människa är född till världen [kósmos].” (Joh. 16:21) Detta innebär inte i första hand att denna människa har blivit född in i den mänskliga familjen, utan det har avseende på de mänskliga förhållandens ram, inom vilken det nyfödda barnet skall dväljas alltifrån den tiden.

⁵ När aposteln Paulus gav de kristna rådet att de vid sina möten inte skulle använda sådant tal som inte kunde förstås av åhörarna, sade han: ”Det finnes här i världen olika språk, vem vet, huru många, och bland dem finnes intet, vars ljud äro utan mening. Men om jag nu icke förstår språket, så bliver jag en främling för den som talar, och den som talar bliver en främling för mig.” (1 Kor. 14:10, 11) Inom denna tingens ram, detta tingens arrangemang, och i de omständigheter, som mänskligheten är beroende av, finns det många slags språk — man räknar med 2.796 språk och dialekter — förutom andra slags ljud, t. ex. de som frambringas av musikinstrument. Men allt detta är sådant som människor är förtrogna med.

⁶ När aposteln Johannes talade om brist på kristen kärlek, skrev han: ”Men om någon har denna världens goda [medel till livets uppehälle, NW] och tillsluter sitt hjärta för sin broder, när han ser honom lida nöd, huru kan då Guds kärlek förbliva i honom?” (1 Joh. 3:17) För att visa praktisk kärlek måste den kristne, såvida han har medel till livets uppehälle, som det är sörjt för eller som det görs möjligt att anskaffa här i världen — vari han och hans broder lever —, dela med sig härav åt sin nödlidande broder.

 7. Vem är det, enligt vad Jesus sade, som behärskar denna yttre ram för tingen, och hur bestyrks detta av Lukas 4:5—8?

⁷ Jesus Kristus avslöjade vem som är den osynlige individ, som behärskar denna yttre ram för tingen, som hela mänskligheten är beroende av, när han strax innan han blev förrådd åt sina fiender yttrade dessa ord: ”Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas. Jag skall icke mera tala mycket med eder, ty världens härskare kommer. Och han har intet grepp om mig. Denna världens furste är nu dömd.” (Joh. 12:31; 14:30, NW; 16:11) Denna världens osynlige härskare hade inget grepp om Jesus vid slutet av dennes jordiska verksamhet, liksom han inte fick något grepp om Jesus när denne förberedde sig för att börja sin förkunnargärning såsom Messias, Kristus. Vid den tiden höll Jesus på att avsluta en fyrtio dagars fasta i öknen. ”Så förde han honom upp och visade honom alla den bebodda jordens riken i ett ögonblick. Och djävulen sade till honom: ’Jag vill giva dig all denna myndighet och deras härlighet, ty den har blivit överlämnad åt mig, och åt vemhelst jag önskar giver jag den. Om nu du utför en handling av tillbedjan inför mig, skall därför alltsammans bliva ditt.’” Satan, djävulen, förklarade alltså att han själv var ”denna världens [osynlige] härskare”, men Jesus vägrade att köpslå med honom. — Luk. 4:5—8, NW.

 8. Hur kunde Jesus såsom människa övervinna världen?

⁸ Såsom en fullkomlig människa i köttet övervann Jesus denna världen, innan han lämnade den. Om hans sista påskmåltid tillsammans med apostlarna läser vi: ”Eftersom nu Jesus före påskhögtiden visste att stunden var kommen för honom att gå bort från denna världen till Fadern”, grep han sig an med att tvätta apostlarnas fötter. (Joh. 13:1—5, NW) Senare samma kväll sade han till dem: ”Jag har gått ut ifrån Fadern och har kommit i världen; åter lämnar jag världen och går till Fadern. I världen liden I betryck; men varen vid gott mod, jag har övervunnit världen.” (Joh. 16:28, 33) Genom sitt eget handlingssätt gav han dem exempel på det som han tidigare hade sagt dem: ”Den som håller sin själ kär tillintetgör den, men den som hatar sin själ i denna världen skall bevara den till evigt liv.” (Joh. 12:25, NW) Genom att offra sitt mänskliga liv, sin mänskliga själ, visade Jesus sig värdig odödligt liv tillsammans med sin himmelske Fader.

 9. I vilken annan bemärkelse brukas ordet kósmos, och hur framgår detta av Lukas 12:29, 30?

⁹ Andra verser i bibeln skulle kunna anföras för att belysa hur ordet kósmos används med syfte på den yttre ram som omger hela mänskligheten, den miljö som en människa har kommit in i genom födelsen under de nuvarande förhållandena och omständigheterna. (Matt. 16:26; 24:21; Joh. 18:36; Rom. 5:12) Men vi skall gå vidare och tala om hur ordet används i en annan bemärkelse, ett kristet bruk av ordet som antyder en uppfattning beträffande det som måste ha verkat mycket främmande för hedningarna. Detta ovanliga bruk av ordet kósmos innebär att man använder det om människosläktets stora massa skild från den kristna församlingen och i motsats till eller i opposition mot den. När Jesus bjöd sina lärjungar att de inte skulle oroa sig över sina materiella behov, använde han ordet i denna bemärkelse, då han vidare sade: ”Ty allt detta är det som världens nationer ivrigt sträva efter, men eder Fader vet att ni behöva dessa ting.” — Luk. 12:29, 30, NW.

10. Anför lämpliga verser ur bibeln, vilkas innehåll belyser detta bruk av ordet kósmos.

¹⁰ Jesus påvisade en kontrast mellan denna världen och sina lärjungar, då han sade: ”Sanningens ande, som världen icke kan taga emot, emedan den varken ser den eller känner den. Ni känna den, ty den förblir hos eder och är i eder. Ännu något litet och världen skall icke se mig mera, men ni skola se mig.” (Joh. 14:17, 19, NW) Han varskodde dem om världens hat med dessa ord: ”Om världen hatar eder, så veta ni att den har hatat mig, innan den hatade eder. Om ni vore en del av världen, så skulle världen tycka om vad som är dess eget. Men emedan ni icke äro någon del av världen, utan jag har utvalt eder ur världen, av den orsaken hatar världen eder.” (Joh. 15:18, 19, NW; 7:7; 1 Joh. 3:13) I sin avslutningsbön tillsammans med apostlarna sade han till Gud: ”Jag framställer en begäran, icke beträffande världen, utan beträffande dem som du har givit mig; emedan de äro dina. Jag har givit ditt ord åt dem; men världen har hatat dem, emedan de icke äro någon del av världen, liksom jag icke är någon del av världen.” — Joh. 17:9, 14, NW.

11. Hur visar Paulus, Jakob och Johannes att ordet kósmos har den innebörd som anges i paragraf nio?

¹¹ Eftersom världen avlägsnats från Gud och blivit fientlig gentemot hans folk, skrev aposteln Paulus: ”Medelst Kristus försonade [Gud] en värld med sig själv, i det att han icke tillräknade dem deras försyndelser, och han anförtrodde försoningens ord åt oss. Vi äro därför sändebud i Kristi ställe, liksom om Gud enträget manade genom oss. I Kristi ställe vädja vi: ’Bliv försonade med Gud.’” (2 Kor. 5:19, 20, NW; 7:10) Lärjungen Jakob ger oss också en varning för människor som är främmande för Gud: ”Den form av tillbedjan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att taga sig an fader- och moderlösa och änkor i deras bedrövelse och att bevara sig utan fläck från världen.” ”Äktenskapsbryterskor, veta ni icke att vänskap med världen är fiendskap med Gud? Var och en som vill vara en världens vän, han gör sig därför till en Guds fiende.” (Jak. 1:27; 4:4; NW) Orsaken härtill klargör aposteln Johannes mycket tydligt för oss genom att säga: ”Vi veta att vi hava vårt ursprung hos Gud, men hela världen ligger i den ondes våld.” (1 Joh. 5:19, NW) Vi får inte älska den. — 1 Joh. 2:15—17.

Åkern eller fältet där Guds verk sker

12. Nämn ett tredje sätt att använda ordet kósmos, och hur visar Johannes 1:9, 10, 29 att det används så?

¹² För det tredje används det grekiska ordet kósmos såsom beteckning rätt och slätt för människorna själva, hela mänskligheten såsom en enda familj, hela människosläktet på jorden, alla mänskliga skapelser, oberoende av de moraliska förhållandena eller individers levnadskurs, ja, rätt och slätt såsom mänskliga individer, Guds skapelser. Detta är bakgrunden till orden i Johannes 1:9, 10 (NW), som lyder: ”Det sanna ljuset, som giver ljus åt varje slags människa, skulle just komma i världen. Han var i världen, och världen blev till genom honom, men världen kände honom icke.” Med en sådan syn på saken kunde också Johannes döparen rikta uppmärksamheten på Jesus och utropa: ”Se, Guds lamm, som tager bort världens synd!” — Joh. 1:29, NW; 1 Joh. 2:2.

13. a) Om vi tänker på denna innebörd av ordet, när vi läser Johannes 3:16, 17, vad förstår vi då att samariterna i Sykar menade om Jesus? b) För vilken värld skulle Jesus och längre fram hans lärjungar vara ljus?

¹³ Med hänsyftning på de människor, som lever inom den nuvarande ramen för tingen, sade Jesus till Nikodemus, som var en judisk styresman: ”Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv. Ty icke sände Gud sin Son i världen för att döma världen, utan för att världen skulle bliva frälst genom honom.” (Joh. 3:16, 17) Det var så som samariterna i staden Sykar förstod saken, ty sedan Jesus hade talat om för den samaritiska kvinnan att han var Messias, Kristus, och sedan dessa samariter själva hade hört Jesus tala, sade de: ”Vi veta att denne i sanning är världens frälsare.” Han var inte bara judarnas frälsare, utan också samariternas och andra folks frälsare. (Joh. 4:42, NW) I överensstämmelse med detta förhållande sade Jesus offentligen inför judarna: ”Jag är världens ljus; den som följer mig, han skall förvisso icke vandra i mörkret, utan skall hava livets ljus.” ”Så länge jag är i världen, är jag världens ljus.” (Joh. 8:12; 9:5) Hans lärjungar måste i sin tur vara världens ljus. — Matt. 5:14—16; Fil. 2:15.

14. Vad skrev Petrus om Jesus såsom ett offrat lamm?

¹⁴ Beträffande Jesu offer av sig själv såsom ett lamm skrev aposteln Petrus: ”Ni blevo befriade ... med dyrbart blod, likt det av ett obesudlat och fläckfritt lamm, nämligen Kristi blod. Visserligen var han förutkänd före världens grundläggning [grek.: katabolé], men han gjordes uppenbar vid tidernas ände för eder skull.” — 1 Petr. 1:18—20, NW.

15, 16. a) När inträffade i själva verket ”världens grundläggning”? b) Hur visade Jesus att det förhöll sig på det sättet?

¹⁵ Jesus gjordes uppenbar såsom Messias eller Kristus åren 29—33 e. Kr., ”vid tidernas ände”, inte vid ”världens grundläggning”. Fördenskull inträffade ”världens grundläggning” tidigare. När då? När Adam och Eva drevs ut ur Edens paradisiska lustgård, dömda till döden, eller mera bestämt när Adam och Eva frambragte barn, som kunde bli räddade från den dödsdom, som de hade fått i arv från Adam. (Rom. 5:12, 13) Enligt vad bibeln utvisar var Abel den förste i denna värld av människor, som var värdig att bli återlöst.

¹⁶ Att världens (kósmos) grundläggning måste ha skett då angav Jesus när han talade till de judiska ledarna, som hade i sinnet att döda honom, och sade: ”Så vittnen I och gillen edra fäders gärningar, ty de dräpte dem [profeterna], men I uppbyggen deras grifter. Därföre har ock Guds vishet sagt: Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och somliga av dem skola de dräpa och förfölja, på det att av detta släkte skall utkrävas alla profeters blod, som är utgjutet från världens grundläggning, från Abels blod intill Sakarias’ blod, vilken dödades mellan altaret och templet.” (Luk. 11:48—51, 1878) Jesus visar alltså att utgjutandet av alla profeters blod från världens grundläggning började med Abel. Följaktligen levde Abel vid ”världens grundläggning”. Från denna värld av människor kunde Jesus Kristus ta bort arvsynden genom att offra sig såsom Guds lamm. — 1 Mos. 4:2—11, 25; Matt. 23:35; Hebr. 11:4; 12:24.

17, 18. a) Hur var Jesus ”förutkänd före världens grundläggning”? b) Hur uppenbarade Jehova detta för människorna, såsom det framgår av 1 Moseboken 3:15?

¹⁷ Hur stämde det då in att Jesus Kristus, Guds himmelske Son, var ”förutkänd före världens grundläggning”? Jo, på så sätt att Jehova Gud före Abels dagar visste att hans älskade Son skulle bli Guds offerlamm för att återlösa världen av människor. Innan den fullkomlige Adam och den fullkomliga Eva syndade i Edens lustgård, behövde inte Gud bestämma om en återlösning av människovärlden genom ett fullkomligt mänskligt offer. Men så snart som detta första människopar syndade, fick Gud kännedom härom, ty de blev genast medvetna om sin skuld och gömde sig för honom. Gud framtvingade en syndabekännelse av dem. Omedelbart hade han sitt uppsåt klart; han skulle återlösa den värld, som skulle komma att bestå av Adams och Evas avkomlingar. Han uppenbarade detta sitt uppsåt genom att säga till ormen, som representerade frestaren, Satan, djävulen: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han skall krossa ditt huvud, och du skall krossa hans häl.” — 1 Mos. 3:15, NW.

¹⁸ Med orden ”hennes säd”, dvs. ”kvinnans” säd, avsåg Gud i första hand sin enfödde Son, som blev Jesus Kristus här på jorden. När Gud talade om att denne Son skulle få hälen krossad, syftade Gud på hans död. Genom sin död bevisade Guds Son sin fullständiga ostrafflighet, men dessutom tjänade han såsom ett återlösningsoffer, likt ett lamm, och blev ”Guds lamm, som tager bort världens [kósmos] synd”. Enligt 1 Moseboken 3:15 var alltså Kristus förutkänd av Gud, innan Gud uttalade domen över Eva och Adam och drev ut dem ur Edens lustgård, för att Eva därutanför skulle föda barn med smärta. Detta var alltså före ”världens grundläggning”, dvs. den människovärlds, som fick synden i arv men som befann sig i ett sådant tillstånd att den kunde återlösas på grundval av Guds kvinnas främste Säds offer. Detta var innan den trogne Abel frambar ett får såsom offer omkring år 3897 f. Kr. Så långt före sin död här på jorden var Jesus Kristus förutkänd av Gud, sin Fader. — 1 Mos. 22:1—8; 2 Mos. 12:3—28; 29:38—42.

19, 20. a) Vilka är det som enligt vad Paulus säger också har blivit utvalda jämte Kristus ”före världens grundläggning”? b) Hur var detta möjligt?

¹⁹ Aposteln Paulus använde också just detta grekiska ord, som aposteln Petrus använde, då han skrev: ”Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, ty han har välsignat oss med varje andlig välsignelse i det himmelska i förening med Kristus, alldeles såsom han utvalde oss i förening med honom före världens grundläggning, för att vi skulle vara heliga och utan vank inför honom i kärlek. Ty han förutbestämde oss till att genom Jesus Kristus adopteras såsom hans söner, enligt hans viljas goda behag, ... vi [hava] frigörelsen i kraft av lösen genom dennes blod.” — Ef. 1:3—7, NW.

²⁰ Av detta förstår vi att när Jehova Gud talade om sin ”kvinnas” säd i motsats till ormens säd, gav han till känna sitt beslut att denna utlovade säd skulle omfatta 144.000 andra andliga söner, vilka skulle bli den egentlige Sonens brud. Således utvalde Gud de 144.000 i förening med Jesus Kristus ”före världens grundläggning”. För att detta skulle bli möjligt, förutbestämde Gud att han skulle adoptera dessa 144.000 andra andliga söner genom sin enfödde Son, Jesus Kristus, genom att låta Jesus anskaffa ett lösenoffer för dem medelst sitt utgjutna blod. Dessa 144.000, som blev utvalda till att utgöra en del av kvinnans säd i förening med Kristus, skulle alltså vinna frigörelse från den syndiga människovärlden. Liksom ormens säd skulle komma att inbegripa många individer, så skulle kvinnans säd komma att inbegripa många Guds söner.

”Skrivet ... från världens grundläggning”

21. a) Vilken är den rätta innebörden av orden i Uppenbarelseboken 13:8? Varför måste texten förstås på det sättet? b) Hur många namn finns just i denna ”livets bokrulle”?

²¹ I Uppenbarelseboken 13:1—8 visas en bild av den store ormens synliga politiska organisation i gestalten av ett vilddjur, och det heter där: ”Alla de som bo på jorden skola tillbedja det; icke en enda av dem har sitt namn skrivet i den livets bokrulle som är Lammets, vilket blev slaktat, från världens grundläggning.” (NW) Detta innebär inte att Lammet blev slaktat från världens grundläggning, ty det var förutkänt före världens grundläggning och blev slaktat först år 33 e. Kr., såsom Uppenbarelseboken 5:6—10 visar. Uppenbarelseboken 13:8 innebär alltså att livets bokrulle tillhörde det slaktade Lammet, och att de som tillber det symboliska vilddjuret inte hade sina namn skrivna i denna livets bokrulle och inte var ämnade att ha dem skrivna i den. Från ”världens grundläggning” var det inte sådana avgudadyrkare som Gud utvalde till att få odödligt liv i himmelen i förening med Guds förhärligade lamm. Just i denna livets bokrulle fanns det endast plats för namnen på de 144.000, vilka vägrar att tillbedja det symboliska vilddjuret och dess bild. — Upp. 15:2, 3; 20:4; 21:27.

22, 23. a) Vilka kan det vara som är uppskrivna på den ”livets bokrulle”, som omnämns i Uppenbarelseboken (17:8), och varför är det förmodligen så? b) Hur syftade Kristus tydligen framåt på detta med orden i Matteus 25:34?

²² Med avseende på de nutida tillbedjarna av vilddjurets bild säger Uppenbarelseboken 17:8 (NW): ”De som bo på jorden ... skola ... beundrande förundra sig, men deras namn hava icke blivit skrivna på livets bokrulle från världens grundläggning.” Eftersom denna vers inte säger att denna bokrulle är ”Lammets, vilket blev slaktat”, kan den vara den bokrulle, på vilken deras namn, som skall ärva jordiskt liv i den kommande tingens ordning, är upptecknade. Med tanke på det ärofulla omnämnande som Abel får i Hebréerna 11:4 och 12:24 är han förmodligen den förste som har sitt namn skrivet på den. (Upp. 20:12—15) Abel är ett av de ”andra fåren”, för vilka den förträfflige herden, Jesus Kristus, utgav sin själ, sitt människoliv. — Joh. 10:14—16.

²³ Abel skall fördenskull få leva i Guds rikes jordiska domän, och han skall alltså här på jorden få del av de välsignelser som detta rike, styrt av Guds ”kvinnas” Säd, skall medföra. (1 Mos. 3:15) Där skall han få glädjas åt livet tillsammans med den fårlika klass av människor, som nu i denna tid gör gott mot Kristi andliga bröder, kvarlevan av Guds kvinnas Säd. (Upp. 12:1, 2, 5, 6, 17) Det var tydligen detta privilegium som Jesus Kristus syftade på i sin liknelse om fåren och getterna, som nu går i uppfyllelse. I denna liknelse säger han att fåren församlas på hans högra sida: ”Kom, ni som hava min Faders välsignelse, tag i arv det rike som är berett åt eder från världens grundläggning [grek.: katabolé].” — Matt. 25:34, NW.

24. Varför använde Jesus det grekiska ordet katabolé i Matteus 25:34 och inte det ord som översätts med ”grundval”, nämligen themélios?

²⁴ Det grekiska ord (katabolé), som Jesus här använde för ”grundläggning”, är inte samma grekiska ord som används om honom såsom den kristna församlingens ”grundval” (themélios). (1 Kor. 3:10—12; Ef. 2:20—22; NW) Detta var alldeles i sin ordning, ty de båda grekiska orden syftar inte på samma sak, och när Jesus Kristus blev lagd såsom ”grundvalen” i det himmelska Sion, var inte detta detsamma som världens ”grundläggning”; dessa händelser inträffar inte vid samma tid eller tillfälle. (Jes. 28:16; 1 Petr. 2:5, 6) Läggandet av Jesus Kristus såsom grundvalen i Sion inträffar flera tusen år efter ”världens grundläggning”. Från det att Gud uttalat orden i 1 Moseboken 3:15 om hans kvinnas Säd började Gud med förberedelserna för sitt messianska rike, för de välsignelser som skulle komma alla de ”andra fåren” till del. De välsignelser, som de skall få i Rikets jordiska domän, bereddes alltså ”från världens grundläggning”.

”Nya himlar och en ny jord”

25, 26. Vad var det enligt Petrus’ ord som fanns till före floden på Noas tid, och vilken lämplig fråga ger detta upphov åt?

²⁵ De välsignelser, som skall komma alla de ”andra fåren” till del under Guds rikes styrelse, kommer de att bli föremål för, då tiden är inne för ”nya himlar och en ny jord”, som blivit utlovade. Såsom en inledning till sitt tal härom skriver aposteln Petrus att ”Gud ... icke avhöll sig från att straffa en forntida värld [kósmos], men bevarade Noa, en rättfärdighetens predikare, i trygghet tillsammans med sju andra, när han sände en flod av vatten över en värld av ogudaktiga människor”. (2 Petr. 2:4, 5, NW) Därpå beskriver Petrus förhållandena strax före denna syndaflod, i det han säger att ”det genom Guds ord i forna tider fanns himlar och en jord, som fast stod upp ur vattnet och mitt i vattnet; och genom dessa medel led den tidens värld tillintetgörelse, när den blev översvämmad av vatten”. — 2 Petr. 3:5, 6, NW.

²⁶ Lägg märke till att Petrus här nämner tre olika ting, som berördes av denna vattenflod: 1) ”himlar” ”i forna tider”, 2) ”en jord, som fast stod upp ur vattnet och mitt i vattnet”, och 3) ”den tidens värld”. Tillintetgjordes allt detta, eller vad var det som tillintetgjordes?

27. Vad var det som inte blev tillintetgjort av floden, men vilken förändring på jorden åstadkom denna vattenflod?

²⁷ Jorden blev inte tillintetgjord; den står alltjämt ”fast ... upp ur vattnet”. Men den står inte ”mitt i vattnet”. Hur så? Därför att det vatten, mitt i vilket den då stod, strömmade ned på den från himmelen, men inte från moln. Fram till Noas sexhundrade år hade ”himlarna” ”i forna tider” varit annorlunda än de nutida, de hade ett annat drag eller kännetecken än de ”himlar”, den yttre rymd, som nu existerar. De hade en vattenring, som svävade högt över jorden och innehöll millioner ton vatten. Enligt 1 Moseboken 1:6—8 kom denna vattenring till där uppe i himmelen som en följd av Guds ord och befallning. Den omslöt jorden såsom en baldakin, så att jorden stod ”mitt i vattnet” ”genom Guds ord”. I november månad under Noas sexhundrade år åstadkom Guds ord att denna jorden omgivande vattenring föll ned på jorden, varifrån den ursprungligen hade kommit. Detta himmelens drag eller kännetecken försvann alltså, men himmelen själv med solen, månen och stjärnorna förblev. (1 Mos. 1:14—19; 6:5—8:7) Nåmen, vad var det då som blev tillintetgjort?

28. a) Vad var det som floden tillintetgjorde, enligt vad som framgår av Petrus’ ord i 2 Petrus 3:6? b) Vilka var det som undgick tillintetgörelsen?

²⁸ Människorna utanför Noas ark blev tillintetgjorda. Det är dem som 2 Petrus 3:6 hänsyftar på med orden: ”den tidens värld [led] tillintetgörelse, när den blev översvämmad av vatten”. (NW) De utgjorde denna ”forntida värld”, och såsom 2 Petrus 2:5 säger, straffade Gud dem, ”när han sände en flod av vatten över en värld av ogudaktiga människor”. (NW) Det var den värld av människor, som blivit avlägsnade från Gud genom sitt fördärv och sitt våld, avskilda från Noa och de sju andra människosjälar som befann sig tillsammans med honom i arken. Ja, det fanns också s. k. nefilim på jorden i de dagarna. De var hybrider, avkomlingar av olydiga änglar, Guds söner, som gift sig med människors sköna döttrar. (1 Mos. 6:1—4) Även om dessa nefilim kan ha ägt övermänsklig kraft och styrka, så var de kött, och de blev naturligtvis tillintetgjorda i syndafloden. Deras mödrar, hustrurna till Guds änglasöner från himmelen, vilka hade materialiserat sig, var kött och blev också tillintetgjorda i floden, men deras fäder undgick syndafloden genom att dematerialisera sig och återvända till den osynliga andevärlden. — 1 Petr. 3:19, 20; 2 Petr. 2:4; Jud. v. 6.

29. Vad var det alltså som blev tillintetgjort, och vad var det som bestod?

²⁹ Av de tre ting, som Petrus nämner, var det inte de bokstavliga ”himlarna” och den bokstavliga jorden som blev tillintetgjorda; det var den forntida människovärlden, ”en värld av ogudaktiga människor”, ”den tidens värld”, som blev tillintetgjord och försvann från jordytan.

30. Vilka skall bli tillintetgjorda i Harmageddon, och vilka skall bli bevarade?

³⁰ Alla människor, som blivit avlägsnade från Gud eller som visade sig ”ogudaktiga”, blev tillintetgjorda, men den mänskliga familjen blev inte utplånad. Följaktligen har vi i denna tid ett modernt mänskligt samhälle, som hör denna tiden till. Det är lika ogudaktigt. Det härstammar från Adam och Eva, och det skall tillintetgöras i den annalkande universella Harmageddonstriden. (Upp. 16:14, 16) Men den mänskliga familjen kommer att överleva här på jorden, ty liksom Noa och de sju, som var med honom i arken, blev bevarade, skall de ”andra fåren” i vår tid bli bevarade genom denna strid och få träda in i tiden för ”nya himlar och en ny jord”. (Matt. 24:36—39) Det mänskliga livet skall alltså fortsätta på jorden för evigt.

31. Vad var tydligen orsaken till att Petrus slutade upp med att använda ordet kósmos i det som han skrev om himlarna och jorden, och vilken slutsats kommer vi till beträffande frågan vad ordet ”jord” avser?

³¹ I återstoden av sitt brev, som handlar om ”de himlar och den jord, som nu finnas”, och om ”nya himlar och en ny jord”, talar aposteln Petrus inte på nytt om kósmos eller världen, dvs. människorna på jorden. Detta beror tydligen på att Petrus nu använder orden ”himlar” och ”jord” i figurlig eller symbolisk mening och med dessa ord inte syftar på de bokstavliga himlarna och den bokstavliga jorden. Hur förhåller det sig då med människorna, dvs. med alla människor som är ogudaktiga och är avlägsnade från Jehova Gud? Det är de som åsyftas med ordet ”jord”, ty detta ord, ”jord”, används ofta med syftning på folk eller människor som lever på jorden. — 1 Mos. 11:1; Ps. 97:1; Jer. 22:29, NW.

32. Vad måste då helt logiskt också vara symboliskt i det som Petrus här skriver om?

³² Följaktligen måste det medel, som sägs komma till användning för att tillintetgöra de nuvarande symboliska himlarna och den nuvarande symboliska jorden, också vara symboliskt, nämligen elden. De bokstavliga ”himlarna” och den bokstavliga jorden skall alltså inte bli tillintetgjorda, när 2 Petrus 3:7, 10 (NW) går i uppfyllelse: ”I kraft av samma ord förvaras de himlar och den jord, som nu finnas, åt eld och sparas till de ogudaktiga människornas doms och tillintetgörelses dag. Jehovas dag [skall] komma såsom en tjuv, då himlarna skola försvinna med vinande dån, men de intensivt upphettade elementen skola upplösas, och jorden och de verk som äro därpå skola blottläggas.” (NW) Denna glödheta tid av nöd kommer att innebära tillintetgörelse för Satans, djävulens, osynliga herravälde över människorna och för det jordiska samhället av ogudaktiga människor. Men de kristna, som har blivit försonade med Gud, skall överleva.

33. Vad är det som utgör de nya himlarna och den nya jorden?

³³ Fördenskull säger Petrus vidare: ”Men det finnes nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” (2 Petr. 3:13, NW) De nya himlarna, som är symboliska, utgörs av Jehovas messianska rike, som härskar från den osynliga världen. Den nya jorden skall utgöras av de organiserade ”andra fåren”, för vilka den förträfflige herden, Jesus Kristus, utgav sitt mänskliga liv. I detta nya jordiska samhälle skall rättfärdigheten odlas och dväljas, och så skall den bokstavliga jorden överallt uppfyllas av rättfärdighet, under det att paradisiska förhållanden kommer att råda.

34. Vad är då Guds åkerfält, hans arbetsfält, och vad bör alla kristna känna sig pliktiga att vara och göra?

³⁴ Detta härliga budskap inverkar på alla människor, det angår dem alla. Det är Guds vilja genom Kristus att dessa goda nyheter skall bäras ut på hela den bebodda jorden, innan de himlar och den jord, som nu finns, blir tillintetgjorda och all ogudaktighet med dem. (Matt. 24:14) Hela världen av människor är i våra dagar Guds åkerfält, hans arbetsfält, såsom aldrig förr. Såsom kristna människor, överlämnade åt Gud till att odelat göra hans vilja, är vi pliktiga att vara hans medarbetare i detta synnerligen viktiga frälsningsverk. Om vi sätter värde på hans oförtjänta godhet gentemot oss, kommer vi att beslutsamt dra framåt och ”arbeta tillsammans med honom” (NW). På så sätt kommer vi att kärleksfullt visa honom att vi inte har förfelat syftet med all hans oförtjänta godhet gentemot oss förmedelst Jesus Kristus. — 1 Kor. 3:9; 2 Kor. 5:19—6:1.

[Bilder på sidan 252]

Född till världen (kósmos)

Prydnad (kósmos)

[Bild på sidan 255]

Abel, den förste av världen (kósmos) av människor värdiga att bli återlösta

[Bild på sidan 257]

Den värld (kósmos) av ogudaktiga människor, som tillintetgjordes av vatten