-
Frågor från läsekretsenVakttornet – 1958 | 1 februari
-
-
Frågor från läsekretsen
● I 3 Moseboken 3:17 (NW) heter det: ”Det är en stadga till obestämd tid för edra släktled, på alla edra boningsorter: Ni få icke alls äta något fett eller något blod.” Nehemja 8:10 (NW) lyder: ”Gå och ät det feta och drick det söta.” Hur kan man finna överensstämmelse mellan dessa båda befallningar? — E. Z., USA.
Orden i 3 Moseboken 3:17 och Nehemja 8:10 motsäger inte varandra. I 3 Moseboken talas det om fettet från djurkroppar, vilket inte fick ätas. Med uttrycket ”det feta” avser Nehemja kraftig mat, inte sådant som är torrt och segt utan läckert och aptitretande, t. ex. smakliga rätter tillredda med vegetabiliska oljor. Ofta används uttrycken fet, fett och fetma symboliskt för att beteckna bördighet, yppighet eller välgång. Det talas t. ex. om ”jordens fetma”, ”fetma, honom till mat” och ”landskapets feta trakter”. Vi läser också: ”De funno fett och gott bete”; ”de intogo befästa städer och ett bördigt [fett, AV] land”; ”det rymliga och bördiga [feta, AV] land som du hade upplåtit för dem” och ”fett bete skola de hava”. — 1 Mos. 27:28, 39; 49:20; Dan. 11:24, Åk; 1 Krön. 4:40; Neh. 9:25, 35; Hes. 34:14.
Nu befinner vi oss inte under det förbud beträffande fett, som 3 Moseboken ger, eftersom vi inte står under Mose lag, som Gud försatte ur kraft, och verkan förmedelst Jesu död: ”Han förlät oss i sin godhet alla våra försyndelser och utplånade det handskrivna dokumentet emot oss, vilket bestod av stadgar och lade hinder i vägen för oss, och Han har undanskaffat det genom att fastnagla det vid tortyrpålen.” — Kol. 2:13, 14, NW.
Betyder detta att lagens bud beträffande blodets helgd inte längre gäller för oss? Nej, det betyder det inte, ty förbudet mot att äta eller dricka blod gavs långt före lagförbundets tillkomst, nämligen på Noas tid omedelbart efter syndafloden. Detta förbud mot att utgjuta eller använda blod upptogs i det mosaiska lagförbundet, genom att bestämmelser härom på nytt utfärdades, för att förbudet åter skulle framhävas, men på människosläktet i stort vilade alltjämt de förpliktelser som följde med den förordning som gavs genom Noa beträffande blodets helgd. När lagförbundet, som judarna stod under, undanskaffades, genom att Jehova fastnaglade det vid Jesu Kristi tortyrpåle, gällde alltså fortfarande förbudet mot att äta och dricka blod för judarna, såväl som för alla andra människor, och det gäller alltjämt. De kristna fick det särskilt påpekat för sig att detta förbud beträffande blodet alltjämt ägde gällande kraft: ”De böra avhålla sig från sådant som är offrat åt avgudar såväl som från blod och från det som dödats utan att blodet fått rinna av och från otukt.” — Apg. 21:25.
Förbudet beträffande fett upphävdes emellertid genom att det mosaiska lagförbundet avskaffades. Förbudet mot annan föda, som i det judiska lagförbundet räknats såsom oren, blev alltså upphävt genom att detta förbund avskaffades, och judekristna såväl som hednakristna kunde med rent samvete äta sådan föda och därvid bedja om Guds välsignelse över sådan mat, så att den skulle bli helgad genom bön.
-
-
Kontrollera ert minneVakttornet – 1958 | 1 februari
-
-
Kontrollera ert minne
När ni har läst detta nummer av Vakttornet, kommer ni då ihåg:
✔ Vilka bibelställen som visar hur oriktig den uppfattningen är, att alla människor slutligen skall bli frälsta? Sid. 52, § 5.
✔ Vad det är som gör att läran om universell frälsning är så farlig? Sid. 54, § 3.
✔ Varför de fridstiftare som Jesus talade om inte förlitar sig på avtal om stillestånd? Sid. 55, § 1.
✔ Vad som är det verkliga botemedlet för världens olyckor? Sid. 57, § 6.
✔ Vad det är som nu förenar folk av alla nationer till ett samhälle av fridsamma människor? Sid. 59, § 15.
✔ Vad som behövs för att vi skall kunna förbli lyckliga i Guds tjänst? Sid. 62, § 5.
✔ Varför bibeln liknar den kristna tjänsten vid krigföring? Sid, 63, § 7.
✔ Varför en kristen inte behöver något skriftligt intyg om sin ordination? Sid. 70, § 2.
✔ Varför de kristna inte behöver lyda den lag i bibeln som förbjuder att man äter fett? Sid. 71, § 5.
-