När de litet senare hörde Guds röst, gömde sig Eva tillsammans med sin man bland träden i deras trädgård, deras hem. Som svar på Skaparens fråga om varför hon handlat som hon gjort, erkände hon: ”Ormen bedrog mig, så att jag åt.” — 1 Mos. 3:8—13.

Detta fick tragiska följder för det första människoparet. Eva hade lämnat sin gudagivna uppgift och hade iklätt sig en lärares roll med avseende på sin man. Den dom som Skaparen uttalade över henne uppenbarade vilka förödande effekter denna levnadskurs skulle få på hennes äktenskap. Adam skulle ”råda över” henne, vilket visar att hans ledarskap från och med då skulle utövas på ett dominerande, tyranniskt sätt. Men ändå skulle hon ha en åtrå till honom — en intensiv känsla av att hon behövde honom. — 1 Mos. 3:16.

Moderskapet skulle också vara förbundet med problem. Guds dom löd: ”Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda dina barn.” (1 Mos. 3:16) I sitt nu ofullkomliga tillstånd kan Eva ha fått utstå denna smärta i samband med att hon födde sina barn för att hon skulle inse att döden kunde drabba henne själv och hennes avkomma.

Till sist skulle både hon och hennes man dö. Deras kroppar skulle upplösas och återgå till jordens stoft. — 1 Mos. 3:19.

Dessutom blev Eva och hennes man utdrivna ur sitt vackra, paradisiska hem och fick börja leva under svåra förhållanden i ett obrukat område. Men i sin omtänksamhet gav Skaparen dem långa skinnkläder. — 1 Mos. 3:21—24.

Så småningom blev Eva mor till Kain och Abel, men även till andra söner och döttrar. (1 Mos. 4:1, 2; 5:4) Föreställ dig hur hon måste ha känt det, när hon fick reda på att Kain hade mördat sin bror Abel. Vilken chock det måste ha blivit, när döden för första gången drabbade en människa! När Adam var 130 år gammal, fick Eva sedan föda en annan son. Hon gav honom namnet Set och sade: ”Gud har beskärt mig en annan livsfrukt till ersättning för Abel, eftersom Kain dräpte honom.” — 1 Mos. 4:25; 5:3.

Hur kraftfullt illustrerar inte Evas fall att det leder till allvarliga svårigheter, om man nonchalerar Guds lagar! Närhelst någonting får oss att tycka att ett felaktigt handlingssätt verkar tilltalande, må vi då aldrig glömma vad som hände Eva. Lycka kommer helt enkelt inte av att man skjuter Skaparens normer angående vad som är gott och ont åt sidan. Må vi inte vara lika Eva och bli bedragna till evig skada för oss själva.

Minns du?

Har du läst de senaste numren av Vakttornet noggrant? I så fall kommer du utan tvivel ihåg följande punkter:

● Vad syftar Psalm 72:16 på, när det där talas om att det skall bli ett överflöd av säd på bergens topp?

Med Guds välsignelse skulle jorden ge riklig avkastning. Bergstoppar är i allmänhet inte ställen där det överflödar av säd. Därför är detta en vacker bild av det överflöd som först fick åtnjutas under kung Salomos regering och slutligen skall få åtnjutas under Jesu Kristi regering. — Vakttornet för 15 januari 1980, sid. 26, 27.

● Från vilket träd kan man skaffa de ”goda” och de ”usla” fikonen, vilka omnämns i Jeremia 24:1, 2, och vad representerar de?

De symboliska fikonen kom från Israels nation. De ”goda fikonen” representerade den ångerköpta kvarlevan av nationen, medan de ”usla fikonen” stod för de otrogna. Uppfyllelsen i vår tid kan man finna hos de sanna kristna, vilka ställs i kontrast till kristenheten, som inte har velat ändra sinne. — Vakttornet för 15 januari 1980, sid. 10, 11.

● Vilken förklaring finns det till det märkliga vänskapsförhållandet mellan Jonatan och David?

Fastän Jonatan uppenbarligen var arvinge till tronen, godtog han David såsom den som Jehova hade utvalt för kungadömet, och han älskade honom på grund av hans fina egenskaper. — Vakttornet för 1 mars 1980, sid. 9—11.

● På vilken grundval kan människor av alla nationaliteter bli andliga israeliter?

De kan bli det på grundval av Jesu ”motsvarande lösen”, därför att det är detta lösenoffer som gör det möjligt för dem att bli förda in i det nya förbundet, som Jesus Kristus är medlare för. (1 Tim. 2:5, 6) — Vakttornet för 1 mars 1980, sid. 26.