Är du villig att arbeta?
DAGDRIVARE, luffare och tiggare brukade finnas längst ner på den sociala skalan, huvudsakligast på grund av deras motvilja mot arbete. Men i våra dagar förändras inställningen till arbete. Som en skribent uttryckte det: ”Arbete [som sådant] har fått dåligt rykte.”
Du kanske frågar: Vad beror det på att många har denna negativa inställning till arbete? Det finns faktiskt flera orsaker.
För det första har tillkomsten av massproduktion, som speciellt accelererat under senare hälften av 1900-talet, gjort många arbetare till föga mer än nummer eller statistik i en datastyrd verksamhet. Som individer, som mänskliga varelser, tycks de nästan vara förlorade. Personligheter existerar praktiskt taget inte.
Naturligtvis påverkar detta människors inställning till sitt arbete. Vid produktionslinjen är den man verkligen sällsynt som känner stolthet över sitt arbete. Motiveringen för att visa personligt intresse i arbetet har i hög grad försvunnit. Ambitionen att utöva ett hantverk är borta. Där denna situation är rådande sporras man till att arbeta endast av nödvändigheten att sörja för familjen och uppehället eller av önskan att kunna tillfredsställa något personligt eller kanske sinnligt begär. Det blir inte längre en fråga om arbete för arbetets skull, utan endast för den betalning man får.
En sådan inställning frambringar förakt för själva arbetet, och i många fall får det en man att avsky sitt arbete. Och med ringa kärlek till arbetet blir han lat och likgiltig. Hans hjärta manar honom att utföra så litet som möjligt — blott det minsta möjliga för att få behålla arbetet. Hans känsla för just detta arbete kan påverka hans hållning till arbete i allmänhet. Hemma sår han samma säd av missnöje hos sina barn, och snart uppvisar nästa generation alla symptomen på denna latmanssjuka.
Andra orsaker till en negativ inställning
Själva det nuvarande ekonomiska systemets struktur och väsen gynnar arbetslöshet; de som nu är utan arbete uppgår till flera millioner. Många av dessa människor, kanske majoriteten, är villiga att arbeta om de bara kan finna ett lämpligt arbete. Men själva deras tillstånd av arbetslöshet bidrar till att hos dem skapa missräkning och bitterhet, vilket i sin tur frambringar hat och våld. För att möta detta tänker regeringarna ut olika system för arbetslöshetsunderstöd och planer för socialhjälp i syfte att hindra våldsdåd och revolutioner från hungriga människors sida.
Under det senaste decenniet har socialvårdens betydelse ökat med astronomiska siffror. Ja, endast i staden New York ökade antalet av dem som får socialhjälp med 290 procent från 1960 till 1972 — en ökning från 324.214 till 1.265.301!
Under det att flertalet av dessa människor kan vara ur stånd att arbeta, så är obestridligen många tusen av dem starka och fullt i stånd att arbeta, om de bara ville. Detta är en av välfärdsprogrammens oförutsedda biprodukter — en hop människor som hellre vill leva på bidrag än göra en nyttig arbetsinsats. Sedan finns det också ett ökande antal personer som hellre vill snatta i butiker, råna och överfalla andra än arbeta för en ärligt förvärvad lön. Det är som ordspråket säger: ”Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.” — Ords. 18:9.
Sedan finns det andra inställningar till arbete som återspeglas hos den nuvarande generationen. Unga människor som slutat skolan tycks till exempel leva i en värld som just inte kan vänta på någonting; allting måste ske ögonblickligen. Jämsides med snabb-kaffe förväntar de snabb framgång, och deras tanke om framgång är ofta lika med hög lön och en bemärkt, framskjuten ställning.
Människor som tänker på det här sättet kan betrakta dem som ägnar sig åt kroppsarbete som mer eller mindre efterblivna. De kan rynka på pannan åt industriarbete som någonting under deras värdighet. I deras ögon är direktörer, datatekniker, marknadsanalytiker och konsulter den intellektuella eliten. Den kände uppfinnaren Thomas Edison sade emellertid vid ett tillfälle att ”det finns ingenting som kan ersätta hårt arbete” och att ”snille är en procent inspiration och nittionio procent transpiration”.
Vad är nu din syn på dessa ting?
Guds syn på arbete
Om du finner att du har blivit påverkad i någon utsträckning av den moderna inställningen till arbete, så gör du väl i att tänka på Guds uppfattning och hans principer i detta avseende, som de är uttryckta i hans ord, bibeln. Endast genom att följa bibelns råd kommer du att finna ett mått av lycka och förnöjsamhet i det konkurrenssamhälle vi nu lever i. Först då kommer du att bli förberedd för att leva på en paradisisk jord under Jehovas nya ordnings styre.
”Arbete” har definierats som förbrukande av fysiska och mentala krafter för att fullborda ett givet uppsåt eller för att producera någonting. I bibeln får vi reda på att Jehova har varit och är en i högsta grad flitig och noggrann arbetare. På liknande sätt arbetar hans Son, Herren Jesus Kristus, nitiskt med det uppdrag han fått. (Jes. 40:26; Joh. 5:17; 9:4) Skulle inte Jehova och Kristus Jesus förvänta en liknande önskan att arbeta hos dem som hoppas få leva under Guds messianska rikes styre. Helt säkert är det så!
”Arbete” var en av de ursprungliga välsignelser som Skaparen gav människan. När Jehova Gud satte Adam i Edens lustgård,, bjöd han honom att ”bruka och bevara den”. Han blev också befalld att föröka sig och att lägga jorden under sig, i det han samtidigt skulle råda över fiskarna, fåglarna och djuren. ”Och Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.” — 1 Mos. 2:15; 1:28, 31.
Detta var en omfattande arbetsuppgift, och det faktum att den gavs åt den syndfria, fullkomliga människan visar att arbete i sig självt är en välsignelse och inte en förbannelse. På grund av de missräkningar som hörde samman med Adams syndfulla tillstånd, sedan han förlorat Guds ynnest och blivit utdriven ur Edens fullkomliga lustgård, måste han utan tvekan ha arbetat mycket hårdare för att nödtorftigt dra sig fram i sitt anletes svett mitt ibland törnen och tistlar. Dock lade Salomo märke till att hårt arbete, som skänker goda resultat och åtföljs av lämpligt ätande och drickande, är en välsignelse ”från den sanne Gudens hand”. — 1 Mos. 3:18, 19; Pred. 2:24, NW.
Bibeln visar att arbetet blev mer och mer omväxlande ju mer jordens befolkning ökade. Några gjorde tält och födde upp boskap. Andra tillverkade musikinstrument. Somliga bröt och smälte koppar- och järnmalm och smidde redskap av dessa användbara metaller. — 1 Mos. 4:20—22.
De kristna i första århundradet var sysselsatta med en mängd olika förvärvsarbeten. Jesus var känd som timmerman. (Mark. 6:3) Petrus, Andreas, Jakob och Johannes var fiskare. Simon från Joppe var garvare. Lydia från Tyatira sålde purpur, antingen färgen som sådan eller också färgade tyger. Paulus var tältmakare på deltid, — Apg. 10:5, 6; 16:14; 18:2—4.
Bibeln lovordar villighet att arbeta
Bibeln berättar för oss att det är en ”Guds gåva” åt människan att njuta ”vad gott är” för allt sitt hårda arbete. (Pred. 3:12, 13; 5:18) Men bibeln fördömer uttryckligen de sölande och lättjefulla personer som är likgiltiga för sitt arbete, eller ännu värre, som vägrar att arbeta. — Ords. 10:4, 26; 13:4; 15:19; 19:24; 21:25.
Aposteln Paulus skrev: ”Vi önskar att var och en av er skall visa samma flit ... , på det att ni inte må bli tröga utan vara deras efterliknare som genom tro och tålamod ärver löftena.” Och de som hade ”tro och tålamod” arbetade verkligen flitigt. — Hebr. 6:11, 12, NW.
Aposteln blundade inte för den lättja som vissa personer i den första kristna församlingen lade i dagen, då de inte ville arbeta trots att de var i stånd till det. Han fördömde dem i stället. Vi läser: ”Låt er strävan gå ut på att leva i stillhet och att sköta er egen syssla och arbeta med edra händer, alldeles som vi har bjudit er, ... och inte vara i behov av någonting.” Senare skrev Paulus återigen till samma församling: ”När vi var hos er, brukade vi ju också ge er denna förhållningsorder: ’Om någon inte vill arbeta, då skall han inte heller äta.’ Ty vi hör att somliga ibland er vandrar oordentligt och inte alls arbetar, utan blandar sig i sådant som inte kommer dem vid. Åt dessa ger vi den förhållningsordern och uppmaningen i Herren Jesus Kristus, att de genom att arbeta i stillhet skall äta mat som de själva förtjänat.” — 1 Tess. 4:11, 12; 2 Tess. 3:10—12; NW.
Det är intressant att lägga märke till att de ryska kommunisterna, som så öppet motstår bibeln, citerar detta uttalande av aposteln Paulus för att ge stöd åt sina grundsatser. Vi läser: ”I USSR är arbete en skyldighet för varje arbetsför medborgare, enligt principen: ’Om någon inte vill arbeta, då skall han inte heller äta.’” (Se Sovjetunionens konstitution artikel 12 [1936].)
Du kan vara villig att arbeta för materiella rikedomar, för någon ställning som medför ära eller för att få beröm och smicker, men vad är din inställning till att arbeta för Jehova Gud, Skaparen, och hans rikes intressen? Är du lika energisk och målmedveten i detta slag av arbete? Är du villig att vara Jehovas slav och finner du lycka i detta?
Lyssna till Jesu råd: ”Sannerligen säger jag er: ... Arbeta inte för den mat som förgås utan för den mat som förblir till evigt liv, vilken Människosonen skall ge er.” (Joh. 6:26, 27, NW) Följ också apostelns råd: ”Vadhelst ni gör, arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova och inte för människor, ty ni vet att det är från Jehova ni skall få arvets behöriga belöning. Gör slavtjänst åt Mästaren, Kristus.” — Kol. 3:23, 24, NW.
Om du gör detta, då är din plats att tjäna dessa stora konungar, Jehova och hans Son, vilket leder till evig belöning för dig. — Ords. 22:29.