Plågor över de nutida ”egyptierna” genom sanningen

”Predika ... hämdens dag; från vår Gud.” — Jes. 61:2.

 1, 2. a) Om vilka gäller orden i 2 Timoteus 4:3, 4, och om vilka gäller de inte? Ge skäl för svaret. b) Vilket förhållande förbiser de som uppreser sig mot de plågsamma budskap som Jehovas tjänare frambär?

OM DEN dag, på vilken vi nu lever, profeterade aposteln Paulus: ”Den tid kommer, då de icke längre skola fördraga den sunda läran, utan efter sina egna begärelser skola samla åt sig lärare hoptals, alltefter som det kliar dem i öronen, en tid, då de skola vända sina öron från sanningen.” Dessa ord gäller i sanning om de nutida religiösa ledarna och deras hjordar, vilket om och om igen har påpekats i denna tidskrift, men de bör inte gälla och gäller sannerligen inte heller om Jehovas överlämnade kristna Ordets förkunnare. Dessa måste villigt godta sanningen, och det gör de också, även om den stundom vållar smärta. — 2 Tim. 4:3, 4.

² De som uppreser sig mot det rättframma varningsbudskap, som dessa Jehovas tjänare frambär, och som anklagar dem för att predika om en kärlekslös Gud och för att frambära ett hatbudskap förbiser fullständigt det förhållandet att dessa Ordets förkunnare är medvetna om att Guds varningsbudskap, som varslar om hans hämnd, först och främst gäller dem själva. De tre första plågorna över det forntida Egypten, vilka vi begrundade i ett tidigare nummer av denna tidskrift, hemsökte, enligt vad vi fann, inte bara ”egyptierna” utan också de förslavade ”israeliterna”, Jehovas folk. Men genom att dra nytta av den nutida uppfyllelsen av dessa plågor och liksom ta rättelse av dem skonas Jehovas folk i våra dagar från verkningarna av de sju återstående plågorna, vilka de också har del i att utgjuta. Vad den nutida uppfyllelsen av detta drama med plågorna beträffar, så blev Jehovas kvarleva på jorden framställd i bild genom Mose broder Aron, medan Mose själv är en förebild till Jesus Kristus, som regerar i himmelsk makt och härlighet. (2 Mos. 6:5, 6, 20; 9:8) Aron uppträdde som Mose språkrör och använde Mose stav.

Den fjärde plågan — flugor, bromsar

 3. Vad bestod den fjärde plågan av, och vad åstadkom den?

³ Den fjärde plågan, som kom över det forntida Egypten, var den första av de tio beträffande vilken Jehova gjorde en åtskillnad mellan sitt folk, Israel, och egyptierna. Denna plåga bestod av flugsvärmar och beskrivs i 2 Moseboken 8:21—24. De här omtalade flugorna tycks ha varit större än den vanliga husflugan och mera lika bromsar. Vissa slag av dessa flygfän angrep människor och djur, andra endast växtligheten. De uppfyllde också marken med sina larver. De bredde ut sig överallt i husen i Egypten, och den skadegörelse de åstadkom var så stor att ”landet [blev] fördärvat av flugsvärmarna”, läser vi. Denna plåga kan sägas ha bragt vanära över parasitstekelns gudinna, Uasit.a Plågan fick Farao att vekna, men bara till dess den hade upphört. — 2 Mos. 8:28—32.

 4. Hur får vi veta vad det andliga Israels ”land” är?

⁴ Eftersom det heter om denna plåga att den fördärvade Egyptens land, utgör den en träffande bild av ett plågsamt budskap från Jehova, som avslöjar det fördärvade tillståndet i det nutida ”Egypten”, Satans organisation. Och vad är det? Vi finner en ledtråd i profetiorna i Jesaja 62:4 och 66:8, där det bl. a. heter: ”Ditt land skall få heta ’äkta hustrun’.” ”Kan ... ett land komma till liv på en enda dag?” Dessa profetior syftar på det andliga Israels återställda tillstånd nu i våra dagar. Ordet ”land” syftar på den jordiska ställning eller det jordiska förhållande, som den återställda kvarlevan av Guds andliga nation befinner sig i; deras status så att säga. Under första världskriget, åren 1914—1918, tycktes Gud inte kännas vid dess medlemmar. Men enligt vad historiska fakta utvisar återfick de år 1919 sin gynnade ställning hos Gud, de blev så att säga pånyttfödda, de kom att ”födas med smärtfyllt födsloarbete”, och det plötsligt, såsom ”på en enda dag” (NW). Detta inbegrep deras läror, deras organisation och deras sätt att tillbedja Gud.

 5, 6. Hur har det nutida ”Egypten” sökt uppnå en ställning hos Gud, men vad uppenbarade den fjärde plågan, och hur?

⁵ Vad religionsanhängarna i det nutida Egypten beträffar, så har de i sina försök att bevara sin ställning inför Gud varit beroende av sina av människor formulerade och frambragta läror, organisationer och sedvänjor. Till dessa hör sådana läror som att det existerar en treenighet och evig pina efter kroppens död samt en skärseld, att människosjälen är odödlig och att konungarna styr med Guds nåde. De har också sökt vinna en ställning hos Gud genom askes, prästerligt celibat, munk- och nunneväsendet, kyrkobesök om söndagarna, bikt, bruk av korset, vigvatten, beläten, ikonerna i de österländska ortodoxa kyrkorna inte att förglömma, dyrkan av Maria och ”helgonen”, relikkult osv. Och de söker även vinna en viss ställning hos Gud genom sina s. k. kraftgärningar, t. ex. genom att bygga dyrbara kyrkor och tempel, utföra helbrägdagörelse, åstadkomma ett samgående mellan katolska, protestantiska och judiska religionsriktningar, ivra för moraliska reformer, försöka öva inflytande på lagstiftningen, utöva barmhärtighetsgärningar, t. ex. i förbindelse med soppkök för de fattiga i Förenta staterna och utdelning av ris till de fattiga i Österlandet.

⁶ Den fjärde sanningsplågan uppenbarar vilket verkligt tillstånd som religionsanhängarna i det nutida Egypten befinner sig i inför Gud och inför alla människor som blivit upplysta genom Guds sanning. Denna ”plåga” har avslöjat oskriftenligheten hos kristenhetens läror, dess organisation och dess sätt att tillbedja Gud och att verka. Ett slående exempel på hemsökelsen genom denna ”plåga” utgör det som hände vid Jehovas vittnens konvent år 1924 i Columbus (Ohio) i Förenta staterna, där resolutionen ”Anklagelseakt” publicerades, i vilken det påvisades att kristenhetens främsta läror och religiösa sedvänjor är falska. Över tretton millioner exemplar trycktes för att spridas bland allmänheten. En färskare publikation, som har gjort samma sak nu i nitton år, är bibelstudieboken ”Låt Gud vara sannfärdig”, som gått ut i över nitton millioner exemplar på femtiofyra språk. Ett särskilt plågsamt budskap av denna sort utgjorde innehållet i småskriften ”Ordet” — vem är han enligt Johannes? som sändes till praktiskt taget alla präster i kristenheten. Mer än nio millioner exemplar på många språk trycktes för spridning världen utöver. Ett bevis för att detta budskap plågade dem utgjorde de många ilskna brev de skrev till utgivarna av denna lilla skrift. Ett annat exempel på detta plågsamma budskap utgjorde specialnumret av Vakna! för 22 april 1964 (engelska upplagan; på svenska 8 oktober 1964) med framsidesrubriken ”En undersökning av grundvalarna till den nutida religionen”, som man tryckte 6.196.655 exemplar av. Ja, i en stor mängd publikationer från Vakttornet har ”landet” i det nutida ”Egypten” visats vara fördärvat och inte ha något anseende hos Gud, inte vara erkänt av honom. Detta avslöjande, som Jehovas vittnen har gjort under den större Mose, Jesu Kristi, ledning, har sannerligen utgjort en plåga.

Den femte plågan — boskapspest

 7. Vad bestod den femte plågan av?

⁷ På Faraos bön lade Mose sig ut för Egypten hos Jehova, och den fjärde plågan hävdes. Men Farao förhärdade på nytt sitt hjärta, och därför sände Jehova den femte plågan, som drabbade Egyptens boskap. Så här sade Mose: ”Se, då skall Jehovas hand komma över din boskap, som är på marken.” Plågan inbegrep dem alla. ”Över hästar, över åsnor, över kameler, över fä [nötboskap] och över småboskap [får och getter], med en ganska svår pest.” (Åk) ”Följaktligen gjorde Jehova detta ... och allt slags boskap i Egypten började dö; men icke ett enda djur av Israels söners boskap dog.” (NW) — 2 Mos. 9:3, 6.

 8—11. Beskriv den nutida motsvarigheten till den femte plågan.

⁸ Vad utgjorde denna plåga en förebild till? I bibeln används ofta boskap, husdjur, i synnerhet får och fäkreatur, såsom en bild av människor, vilka är lika last- och dragdjur. Eftersom all Egyptens boskap bidrog till Egyptens försörjning och underhåll, kan den utgöra en god bild av dem som understöder det motbildliga Egypten i våra dagar, Satans organisation. Och liksom allt slags boskap dog, men inte bokstavligen all boskap, finner vi att människor av alla slag, som understöder det motbildliga Egypten, höga och låga, rika och fattiga, gamla och unga, män och kvinnor, människor av olika nationalitet och ras, symboliskt talat håller på att dö i vad det gäller det stöd de ger Satans organisation, och detta som en följd av det plågsamma domsbudskap som Guds folk bär fram. Denna plåga kan i synnerhet vara en bild av de budskap som vädjar till människor med ärliga hjärtan, rättfärdighetsälskande människor som dock i sin okunnighet ger Satans organisation stöd, budskap som bjuder dem att komma ut ur den och ta ståndpunkt för Jehova och hans rike.

⁹ Även om alla de sju årliga budskap, som Jehovas vittnen frambar från och med 1922 till och med 1928, slutade med en sådan vädjan, så var det i synnerhet 1927 års resolution, vilken antogs vid vittnenas internationella sammankomst i Toronto i Kanada, som framhävde detta drag i den förkunnargärning som utförs av Jehovas kvarleva, som Mose broder Aron var en förebild till. (2 Mos. 9:27) Lägg märke till hur klart och tydligt språket är. Det heter bl. a. i resolutionen: ”Att det inte finnes något skäl att ytterligare stödja detta ... system. I denna tid av förvirring bjuder Jehova Gud folken att för alltid övergiva ’kristenheten’ eller den ’organiserade kristendomen’ och fullständigt vända sig bort därifrån, emedan den är djävulens organisation, och att icke giva den något som helst understöd, och bjuder dem att vända sina hjärtans hängivenhet och helt och hållet skänka sin tro åt Jehova Gud och åt hans Konung och rike och taga emot full frihet och de välsignelser, som Gud har i beredskap åt dem.” Mer än 3.900.000 exemplar av en småskrift som innehöll denna resolution spreds på många språk.

¹⁰ Liknande uppmaningar har givits sedan dess, t. ex. den tydliga vädjan som finns i resolutionen som Jehovas vittnen antog vid sin sammankomst år 1958 på Yankee Stadium och Polo Grounds i New York. I resolutionens avslutning uppmanades ”alla, som älskar liv och lycka under en rättfärdig regering och som månde få kännedom om denna resolution, att taga dess viktiga budskap till hjärtat och att ära himmelens och jordens Skapares namn och vända sig till Hans rike under Kristus som den nya världens rättmätiga regering”. Denna resolution spreds i 70.000.000 exemplar på femtio språk världen utöver. Detta plågsamma budskap fortfar att gå ut till det motbildliga Egypten i närvarande tid och uppmanar folk att lyssna till befallningen i Uppenbarelseboken 18:4: ”Dragen ut ifrån henne [det stora Babylon], I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor.” Inte så att förstå att det stora Babylon och det symboliska Egypten i vår tid är ett och detsamma; nej, det stora Babylon är den religiösa delen av det symboliska Egypten, Satans synliga organisation. Genom att fly från det nutida stora Babylon eller att dö bort från att ge det understöd, dör man symboliskt talat i vad det gäller att ge stöd åt det nutida ”Egypten”, alldeles som det gick med husdjuren i det forntida Egypten.

¹¹ Varje årsrapport över Jehovas vittnens verksamhet, som i allmänhet inflyter i den svenska upplagan av Vakttornet i numret för 1 mars och som även publiceras i Jehovas vittnens årsbok, som nu utges på flera språk (dock inte på svenska), talar om hur omfattande denna ”plåga” är. Hur så? Genom att den meddelar hur många människor som har lämnat det nutida ”Egypten” genom att överlämna sig åt Jehova och låta döpa sig i vatten. Under tjänsteåret 1963 var det 62.798 personer och under 1964 var det 68.236 personer som gjorde detta. En sådan upplysning i sig själv, som ges i dessa publikationer, utgör helt visst en plåga för det nutida ”Egypten”.

Den sjätte plågan — bulnader och blåsor

12, 13. vad bestod den sjätte plågan av?

¹² Fastän allt slags boskap, som tillhörde de forntida egyptierna, dog i den femte plågan, förblev ”Faraos hjärta ... tillslutet, och han släppte icke folket”. Fördenskull varskodde Jehova om den sjätte plågan, och i lydnad för Jehovas föreskrifter tog Mose sot ur smältugnen och ”strödde ut det, upp mot himmelen; och därav uppstodo bulnader, som slogo ut med blåsor, på människor och boskap. Och spåmännen [prästerna som bedrevo magi, NW] kunde icke hålla stånd mot Mose för bulnadernas skull, ty bulnader uppstodo på spåmännen såväl som på alla andra egyptier.” — 2 Mos. 9:7—11.

¹³ Denna plåga bragte vanära över Imhotep, läkekonstens gud i Egypten, ty ingen av de egyptiska läkarna kunde bota verkningarna av den. Egyptens präster som bedrev magi blev i synnerhet förnedrade genom den. Tidigare hade de tyckts kunna göra efter de två första plågorna, som Mose förmedlade, och om den tredje plågan, som bestod av mygg, hade de måst erkänna: ”Detta är Guds finger.” (2 Mos. 8:1—19) Men genom den sjätte plågan råkade de verkligen i vanära, ja, ända därhän att de inte kunde träda fram inför Farao. Några bibelkommentatorer anser att denna plåga var svart spetälska — Egyptens bulnader eller bölder — kallad elephantiasis (elefantsjuka), samma sjukdom som det är mest troligt att Job led av några år tidigare. (Job 2:6—12) Hur det än må ha varit härmed, så var det en hudsjukdom, som bestod av bulnader, uppsvälldhet, bölder och hudutslag och som utan tvivel var ytterst smärtsam, vilket vi förstår av den verkan som den hade på de egyptiska prästerna.

14—16. På vilket sätt har det nutida ”Egypten” plågats av den sjätte ”plågan” hitintills?

¹⁴ Vilken uppfyllelse har denna plåga i våra dagar? Uppenbarelseboken 16:2 ger oss en ledtråd, ty det talas där om att svåra och elakartade sårnader kom på dem som bar vilddjurets märke och tillbad dess bild, detta som en följd av att Guds vredesskål blev utgjuten. I boken ”Babylon the Great Has Fallen!” God’s Kingdom Rules! påvisas det att skålen med denna plåga började utgjutas år 1919, när det förutsades att Nationernas förbund skulle misslyckas. År 1921 framhöll Vakttornet för första gången att det symboliska vilddjur, som steg upp ur havet enligt skildringen i Uppenbarelseboken 13, är Satans synliga politiska organisation och inte något kyrkosystem och att vilddjurets ”bild”, som man ägnade avgudisk tillbedjan, var Nationernas förbund. Denna plåga kan sägas ha två drag eller aspekter i nutiden, i likhet med de andra plågorna. En aspekt är bruket av bibeln till att påvisa hur de nutida ”egyptierna”, tillbedjarna av vilddjurets ”bild”, ter sig i Jehovas ögon, och den andra är den smärta som detta avslöjande tillfogar dem. Eftersom Egypten svarar mot Satans hela synliga organisation, drabbar denna ”plåga” de religiösa ledarna och vägvisarna i såväl kristenheten som hednavärlden.

¹⁵ En tidig höjdpunkt på denna ”plåga” kom år 1922, när Joseph F. Rutherford såsom president för Sällskapet Vakttornet den 8 september vid Jehovas vittnens konvent i Cedar Point i Ohio i Förenta staterna riktade uppmärksamheten på att konung Ussia hade blivit spetälsk därför att han i sin förmätenhet sökte förena religion och politik i Jerusalem, då han, som ju var konung, dristade sig att frambära offer i templet, ett privilegium som endast tillhörde prästerna av Levi stam. I denna sin förmätenhet och i det straff som den medförde var konung Ussia en förebild till kristenheten. (2 Krön. 26:1, 16—23) Domare Rutherford nämnde så att kristenheten ställt sig bakom Nationernas förbund, som var ett av människor frambragt surrogat för Guds rike, och sade: ”Alltså förnekade de att Herren och hans rike skulle komma”, och ögonblickligen var de spetälska i Jehova Guds ögon, fulla av bulnader och blåsor och följaktligen orena. Och liksom den sjätte plågan över Egypten var ett uttryck för Jehovas vrede och medförde mycken smärta, så fick Guds överlämnade folks kungörande av dessa ting en sådan verkan. Dessa uttryck för hans vrede gentemot de människor som hade vilddjurets ”märke” och som tillbad dess bild, Nationernas förbund, plågade 1900-talets motbildliga egyptier.

¹⁶ Alltifrån den tiden har Sällskapet Vakttornet såsom förläggare åt Jehovas kristna vittnen utgivit och låtit distribuera många publikationer, i vilka Nationernas förbund och dess efterföljare, Förenta nationerna, påvisats vara gagnlösa, av människor frambragta surrogat för Guds rike. Ett särskilt slående färskt exempel utgjorde specialnumret av Vakna! för 8 oktober 1962 (engelska upplagan; på svenska 22 april 1963) med framsidesrubriken: ”Förenta nationerna eller Guds rike?” Sällskapet Vakttornet lät trycka 5.269.268 exemplar av detta nummer för spridning. Genom all denna verksamhet med att publicera och sprida Guds domsbudskap har det påvisats hur fördärvade, orena, eländiga och andligen sjuka understödjarna av dessa människogjorda system måste te sig i Guds ögon. Alla dessa kungörelser har varit mycket smärtsamma för dem som understöder dessa politiska redskap för skapande av fred och säkerhet i världen, såväl inom som utanför kristenheten, och de utgör en del av den sjätte ”plågan”.

Den sjunde plågan — hagel, eld och dunder

17, 18. a) Varför handlade Jehova med Farao såsom han gjorde? b) Vad bestod den sjunde plågan av i forna dagar?

¹⁷ Sex plågor hade sänts över Farao och hans nation av Jehova Gud, och alltjämt förblev Faraos hjärta motspänstigt. Varför handlade Jehova, den Allsmäktige, med denne hårdnackade, stolte men likväl så obetydlige man på detta sätt? Vid denna tidpunkt i händelseutvecklingen sade Jehova själv till honom: ”Vid det här laget kunde jag hava räckt ut min hand, för att jag måtte slå dig och ditt folk med pest och för att du måtte bliva utplånad från jorden. Men nu har jag av denna orsak behållit dig i tillvaron: för att visa dig min makt och för att låta mitt namn kungöras på hela jorden.” Ja, genom att Jehova handlade på detta sätt gjorde han sig ett namn och visade dessutom Farao hur stor och mångsidig hans gudomliga makt är. Sedan Jehova hade framhållit för Farao varför han handlade med honom såsom han gjorde, varskodde Jehova honom om den sjunde plågan med orden: ”Uppträder du alltjämt övermodigt mot mitt folk genom att icke sända dem i väg? Se, jag skall låta det regna ned i morgon omkring denna tid ett mycket kraftigt hagel, vars like aldrig har förekommit i Egypten från den dag då det grundades intill nu.” — 2 Mos. 9:15—19, NW.

¹⁸ Då Farao vägrade att ge akt på denna varning, bjöd Jehova Gud Mose att räcka upp sin hand mot himmelen, och Jehova ”lät det dundra och hagla, och eld for ned mot jorden”, och Jehova lät ”hagel komma över Egyptens land. Och det haglade, och bland hagelskurarna flammade eld. ... Allenast i landet Gosen, där Israels barn voro, haglade det icke.” — 2 Mos. 9:22—26.

19—21. a) Vad var det som var föremål för den sjunde plågan? b) Vad utgjorde dundret, haglet och ljungelden förebilder till?

¹⁹ Eftersom denna plåga bestod av dunder, eld och hagel, som kom ned från himmelen, kan den sägas ha drabbat himmelen, luften och jorden. Detta påminner oss om skålen med den sjunde plågan som omnämns i Uppenbarelseboken 16:17—20 och som göts ut i luften, den luft som folk andas. Vi läser om den: ”Och den sjunde göt ut sin skål i luften. Då gick en stark röst ut ifrån tronen i templet och sade: ’Det är gjort.’ Och nu kommo ljungeldar och dunder och tordön, och det blev en stor jordbävning, en jordbävning så våldsam och så stor, att dess like icke hade förekommit, alltsedan människor blevo till på jorden. Och den stora staden rämnade sönder i tre delar, och folkens städer störtade samman; och Gud kom ihåg det stora Babylon, så att han räckte det kalken med sin stränga vredes vin. Och alla öar flydde, och inga berg funnos mer.” Denna ”plåga”, som omnämns här i Uppenbarelseboken, utgjorde ett uttryck för Guds vrede gentemot den ande som världens folk inandas. Det är djävulens ande, och den frambringar sin frukt bland människorna. Ett budskap som riktade uppmärksamheten på detta frambars i Detroit i Michigan i Förenta staterna år 1928. Det kallades ”Förklaring emot Satan och för Jehova”. Det lade skulden för alla människornas svårigheter helt och hållet på Satan, djävulen, och varnade för det snabbt annalkande Harmageddon. Allt som har skrivits för att avslöja Satans roll i världens angelägenheter utgör en del av denna ”plåga” över det nutida ”Egypten” och dess Farao. Hit kan alltså räknas Vakttornsartiklarna ”Smädesången mot Satan, djävulen”b och ”Kungörelse angående Satans stundande död”c, såväl som alla andra artiklar, i vilka man framhållit Satans osynliga inflytande på världens angelägenheter, däribland avslöjandet av vad ”världens ande” är, som gjordes i Vakttornet för 15 februari 1964 (på engelska 15 december 1963).

²⁰ I det forntida Egypten åtföljdes också den sjunde plågan av dunder och eld eller blixtar. I nutiden består också denna ”plåga” av dundrande varningar för Guds domar över det motbildliga Egypten, Satans synliga organisation, vilka skall verkställas i Harmageddonstriden. Dessa symboliska dunder åstadkoms i sin tur av andliga ljungeldar, sanningsblixtar från Jehovas tempel i himmelen. Detta plågsamma budskap varskor om att det nutida ”Egypten” inte är någon trygg plats, och alla som inte vill höra på denna varning och som kommer att dö i Harmageddon kommer att likna de forntida egyptier som underlät att lystra till varningsbudskapet på den tiden och som dödades av haglet.

²¹ Det förekom även hagel i förbindelse med den sjunde plågan liksom i förbindelse med utgjutandet av den sjunde skålen, som omnämns i Uppenbarelseboken 16, och sedan den sjunde basunen hade ljudit enligt skildringen i Uppenbarelseboken 11:15—19. Vad det forntida Egypten beträffar, så påminner oss elden och det sönderpiskande haglet i förbindelse med den sjunde plågan om följande ord i Jeremia 23:29: ”Är icke mitt ord [när det går i verkställighet] såsom en eld ... och likt en hammare, som krossar sönder klippor?” Hagel är vatten i fast form, och i överensstämmelse härmed kan de inbundna böcker som Sällskapet Vakttornet givit ut utgöra en bild av hårda, sönderpiskande bibliska sanningar. Bibelstudieböckerna, t. ex. Fiender och Religion, utgjorde en fortsättning på det andliga haglet, och detsamma kan sägas om det offentliga föredraget ”Kristenheten har svikit Gud! Vad följer på dess fall?” som hölls världen runt år 1962. Och på den allra senaste tiden har en plåga av andligt hagel fallit genom budskapen i den 704-sidiga bibelstudieboken ”Babylon the Great Has Fallen!” God’s Kingdom Rules! och tvåtimmarsfilmen” ’Eviga goda nyheter’ förkunnas världen runt”.

22. Vad kommer hagelplågan ytterligare att föra med sig?

²² Vad denna hagelplåga beträffar, dessa ”fasta”, hårda andliga sanningar, jämte de om tordön påminnande varningar, som framburits till de motbildliga egyptierna i våra dagar, så tycks höjdpunkten på den ännu höra framtiden till. Så här heter det i boken ”Babylon the Great Has Fallen!” God’s Kingdom Rules! på sidorna 574 och 575: ”Det hårda, oryggliga budskapet om Guds hämnd gentemot Satans synliga organisation [kommer] slutligen att träffa människorna. Det kommer att varsla om deras tillintetgörelse. Den symboliska hagelstormen var inte avsedd att omvända människorna vid denna sena tidpunkt. ... Att ’plågan av det var ovanligt stor’ förutsäger att Jehovas vittnen slutligen kommer att frambära en ovanligt omfattande kungörelse beträffande Guds hämnd.” Med anledning av denna kommentar frågar vi: När nu detta plågsamma, hagelliknande budskap inte omvänder människorna, varför skall det då frambäras? På det att de onda skall bli förvissade om vem det är som vållar deras tillintetgörelse och varför han gör det.

Den åttonde plågan — gräshoppor

23, 24. Vilka intressanta fakta lägger vi märke till beträffande den åttonde plågan?

²³ När forntidens Farao såg vilken omfattande skadegörelse haglet och elden hade åstadkommit, påstod han att han ändrat sig, men hans förändrade inställning varade bara till dess plågan upphörde. Så snart haglet slutade falla, ändrade han sig på nytt, och därför sände Jehova Mose och hans språkrör Aron till Farao för att varsko denne om den åttonde plågan, som skulle bestå av gräshoppor. Härom läser vi i 2 Moseboken 10:13—15: ”När det blev morgon, förde östanvinden gräshopporna fram med sig. Och gräshopporna kommo över hela Egyptens land och slogo i stor mängd ned över hela Egyptens område. ... Och de åto upp alla örter i landet och all frukt på träden, allt som haglet hade lämnat kvar; intet grönt blev kvar på träden eller på markens örter i hela Egyptens land.”

²⁴ De egyptiska gräshopporna kan bli ända till sju och en halv centimeter långa. I Guds lag, som gavs genom Mose, sades gräshopporna vara rena insekter och lämpliga till föda; ja, man äter alltjämt gräshoppor i Österlandet. Denna plåga var den största som det forntida Egypten någonsin hade fått uppleva vad gräshoppor beträffar; de kom i svärmar som förmörkade himlen. Varningen i sig själv, som avgavs av Mose och Aron, var tillräcklig för att göra Faraos tjänare utom sig över deras härskares tillvägagångssätt. Därför kallade Farao tillbaka Mose och Aron, sedan han först avvisat dem. Men när Mose och Aron höll fast vid sin begäran att hela Israel, inte bara de raska männen, skulle tillåtas dra ut i öknen för att tillbedja Jehova, drev Farao ut dem från sin närvaro i vredesmod. Så kom då denna plåga, som inte bara skövlade landet på det som var kvar efter de tidigare plågorna och åstadkom en katastrofartad ödeläggelse utan som dessutom utgjorde en enastående seger över de egyptiska gudar, som var fruktbarhetens och skördens beskyddare. Med hast kallade nu Farao till sig Mose och Aron och lät påskina att han hade ändrat sig, men efteråt lät han på nytt sitt hjärta bli motspänstigt. Man lär inte av erfarenheten, såvida inte hjärtetillståndet är rätt.

25, 26. Vilken förödelse har den nutida gräshoppsplågan åstadkommit hitintills, och hur har det skett?

²⁵ Vad utgör denna plåga en förebild till? Den bokstavliga plågan drabbade på ett ödesdigert sätt Egyptens återstående livsmedelsförråd och åstadkom ett hungersnödstillstånd, men den gjorde inte Jehovas folk i landet Gosen någon skada. Jehova Gud sände dessa gräshoppor; och den motbildliga uppfyllelsen kan sägas vara det avslöjande som hans vittnen i våra dagar gör av det motbildliga Egyptens religiösa livsmedelsförråd, i det att de bevisar att det i detta ”Egypten” inte finns någon livgivande andlig föda.

²⁶ Denna ”plåga” ger oss en bild av hur det motbildliga Egypten ter sig inför Jehova Gud vad den andliga födan beträffar. De bibliska sanningar, som kungörs av Guds andliga kvarleva, förebildad av Aron, under den större Mose, Jesu Kristi, ledning, bevisar att det motbildliga Egyptens religiösa läror och sedvänjor är falska, att de saknar liv. Handelsväsendet, det politiska livet, vetenskapsmännen, de stora tänkarna och alla utövare av falsk religion, det katolska och protestantiska prästerskapet, fundamentalisterna och nyteologerna med deras evolutionslära inbegripna, har inte kunnat bättra på förhållandet. De motbildliga egyptierna har visat att de inte har någon andlig föda som är av något värde. Detta avslöjande av den andliga hungersnöden i det nutida ”Egypten” har utgjort en plåga för ”egyptierna”. Detta ämne, världens andliga hungersnöd, har behandlats i Vakttornet såväl som i tidskriften Vakna! och i offentliga föredrag som Jehovas vittnen hållit. Under de senare åren har denna symboliska plåga också tagit sig uttryck i följande publikationer: Vad har religionen gjort för mänskligheten? och ”Babylon the Great Has Fallen!” God’s Kingdom Rules! Alla sådana budskap, som riktar sig emot all falsk religion och avslöjar den andliga hungersnöden i det nutida ”Egypten”, utvisar att det inte finns det minsta grönt, när det gäller andlig näring, kvar och att de som är medvetna om sitt andliga behov måste söka få detta behov fyllt på annat håll.

Den nionde plågan — mörker

27, 28. a) Vad var det som utgjorde den nionde plågan, och varför var detta den kraftigaste plåga som dittills hade drabbat Egyptens gudar? b) Hur handlade Farao när plågan var över?

²⁷ Eftersom Farao i det forntida Egypten vägrade att lära något av den åttonde plågan, sände Jehova Gud en nionde plåga, mörker. Andra Moseboken 10:21—29 säger oss att mörkret var så tjockt att man kunde ta på det, som om det var en tjock dimma. Ja, mörkret var så tätt, att ingen egyptier rörde sig från sin plats på de tre dygn som det varade. Men israeliterna hade ljust, där de bodde, ty de blev skonade från denna nionde plåga, liksom de skonats från de fem föregående. Denna plåga bragte vanära över solguden Amon-Ra (Amon-Re) och över Thot, som var Osiris’ rådgivare och även mångud såväl som den som sades reglera solens, månens och stjärnornas gång. Man skulle kunna säga att den utgjorde det kraftigaste slaget intill dess mot Egyptens gudar. Hur så? Jo, därför att egyptierna framför allt hängav sig åt dyrkan av solen och ljuset.

²⁸ När denna plåga av onaturligt mörker var över, samtyckte Farao till att låta alla israeliterna dra ut i öknen för att tillbedja Jehova. Men när Mose och Aron yrkade på att israeliterna skulle få ta med sig sin boskap för att frambära offer, röt Farao: ”Gå bort ifrån mig och tag dig till vara för att ännu en gång komma inför mitt ansikte; ty på den dag du kommer inför mitt ansikte skall du dö.” Härtill svarade Mose lugnt: ”Så har du talat. Jag skall icke mer försöka komma inför ditt ansikte.” (NW) — 2 Mos. 10:28, 29.

29. Vad är det som den nionde plågan motsvaras av i våra dagar?

²⁹ Låt oss så begrunda den nutida motsvarigheten till den nionde plågan: Kristenheten i våra dagar erkänner inte att Jehova Gud är universums ljus, inte heller att Jesus Kristus är världens frälsare och dess ljus, nej, lika litet som den övriga delen av det motbildliga Egypten gör detta. Många tror att utvecklingsläran skall frälsa människorna; andra sätter sitt hopp till materialistiskt inriktad vetenskap; många hedniska religioner erbjuder sina speciella botemedel; judarna påstår att judaismen är världens ljus och människornas enda hopp. Den nionde ”plågan” avslöjar dårskapen i att hoppas på alla dessa förmenta ljus, och den påvisar att de som litar till dem eller gör sig till förespråkare för dem i själva verket befinner sig i det nattsvartaste mörker, ja, inte bara i andligt mörker utan i Guds ogunsts mörker. En första, framträdande yttring av denna ”plåga” kom år 1926 vid Jehovas vittnens konvent i London i England, nämligen i förbindelse med det offentliga föredraget ”Varför världsmakterna vackla — räddningen”, som hölls för att ge kraft åt den resolution, som konventdeltagarna antog. I resolutionen påvisades det att Nationernas förbund var ett fullständigt fiasko, att ”både hos de styrande och de styrda vändas sinnena på grund av Satans förblindande inflytande bort från den sanne Guden” och att endast Guds rike skulle kunna ta bort ”den blinda okunnighet”, som människorna så länge plågats av. (Upp. 16:10, 11) Också den nyligen publicerade sammankomstresolutionen för år 1963, vilken antogs över hela jorden, riktade uppmärksamheten på att Guds ogunsts mörker vilar över det nutida ”Egypten”. Jehovas vittnen har låtit publicera en hel del, som utvisat att de som givit sig ut för att vara mänsklighetens frälsare, såväl individer och rörelser som organisationer, t. ex. Nationernas förbund som man har kallat ”det enda ljus som finns”, i själva verket inte är några ljus, några frälsare. Det offentliga föredraget och resolutionen från konventet i London år 1926 kom ut i tryck i form av en traktat, och femtio millioner exemplar delades ut. Dessutom betalade Sällskapet Vakttornet för en annons, som upptog en hel sida och innehöll just detta budskap, i Londontidningen Daily News, en tidning med 800.000 människor i sin läsekrets. Alla dessa underrättelser, som framhöll hur tjockt mörkret är över det motbildliga Egypten, utgör en del av denna symboliska nionde plåga, och sådana budskap, som Jehovas vittnen frambär, plågar sannerligen dem som tror att dessa världsliga ting är ljus.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 510]

I bakgrunden: Traktaten Ecklesiasticismen anklagad med resolutionen ”Anklagelseakt”. I förgrunden: ”Låt Gud vara sannfärdig”, ”Ordet” — vem är han enligt Johannes? och specialnumret av Vakna! med temat ”En undersökning av grundvalarna till den nutida religionen”.

[Bild på sidan 512]

Vakttornet och specialnumret av Vakna! med temat ”Förenta nationerna eller Guds rike?”

[Bild på sidan 514]

I bakgrunden: Budbäraren med resolutionen ”Förklaring emot Satan och för Jehova”. I förgrunden: Vakttornsartiklarna ”Smädesången mot Satan, djävulen”, ”Kungörelse angående Satans stundande död” och ”Vad världens ande är”.

[Bild på sidan 515]

Uppifrån och ned: Fiender, Religion, ”Babylon the Great has Fallen!” God’s Kingdom Rules! och texten till filmen ”’Eviga goda nyheter’ förkunnas världen runt”.