Guds domarsäte, kan den domfällas därför att den dragit den största skam och vanära över hans Sons, Jesu Kristi, namn. Detta är skäl nog för att sanna, åt Gud överlämnade kristna skall önska göra åtskillnad mellan sig och de namnkristna. Hur kan de göra det? Genom att använda Kristi Faders namn. Fördenskull bekänner de inför kristenheten och hela världen att hans namn, Jehova, har blivit nämnt över dem och att de, i likhet med Jesus Kristus själv, är Jehovas vittnen. Innan Jehovas nutida vittnen år 1931 antog detta skriftenliga namn, kallade deras fiender i kristenheten, protestanter och katoliker, dem med allehanda vanärande, föraktfulla namn. Detta var en omständighet som kraftigt talade för att de skulle anta en biblisk benämning, som de inte behövde skämmas för och genom vilken de kunde särskiljas från de skenkristna. Fördenskull finner man nu detta namn i ordböcker och konversationslexikon!

Nationerna i fruktan inför det namn som blivit nämnt över oss

 1. Vad gjorde Jehova med tanke på sig själv mot det forntida Egypten, och vad är det nu åter tid för honom att göra?

DET var hög tid att handla, ty Guds namn och hans Smordes, Kristi, namn berördes av stridsfrågan. För länge sedan, i det forntida Egypten, sade Jehova genom sin profet Mose till Farao, konungen: ”Nu har jag av denna orsak behållit dig i tillvaron: för att visa dig min makt och för att låta mitt namn kungöras på hela jorden.” (2 Mos. 9:16, NW) Genom att först sända tio förödande plågor över det gamla Egypten och därpå befria de förslavade israeliterna och tillintetgöra Egyptens truppstyrkor i Röda havet, sedan han genom ett underverk fört sitt folk igenom det, gjorde Jehova Gud något som han är känd för än i denna dag. I Jeremia 32:20 riktas dessa ord till Jehova Gud: ”Du som gjorde tecken och under i Egyptens land och som har gjort sådana intill denna dag, både i Israel och bland andra människor, och som har gjort dig ett namn, som är detsamma än i dag.” Ja, han gjorde sig sannerligen ett namn då, och det blev känt över hela den bebodda jorden. Men senare släktled glömde bort detta, och vårt, det senaste släktledet, har glömt bort det. Bibelns profetiska utsaga och dess uppfyllelse sedan 1914 e. Kr. anger att tiden nu är inne för Jehova Gud att på nytt göra sig ett namn.

 2. a) I vilket ytterst betydelsefullt syfte har Gud bevarat bibeln intill nu? b) Hur överensstämmer det som sägs i en för någon tid sedan publicerad artikel av en judisk arkeolog med det som vi vet är avsikten med bibeln?

² Det var inte förgäves som han inspirerade till nedskrivandet av den av sextiosex enskilda böcker bestående fullständiga bibeln. Det är inte utan ett visst syfte, en bestämd avsikt, som han har bevarat bibeln fram till denna dag, trots de ansträngningar man gjort i större delen av kristenheten att förstöra den. Han har bevarat den fram till vår tid för att den skulle brukas till att göra hans namn känt. Hans namn, Jehova, är det flitigast använda och det ryktbaraste namnet i hela bibeln, från Första Moseboken till Uppenbarelseboken. Därnäst kommer Jesu Kristi namn; och det är rätt och riktigt, ty Jesus själv sade till sina lärjungar: ”Jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag.” (Joh. 14:28) Jehova lät bibeln skrivas först