Odelad hängivenhet

”Jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet ” — 2 Mos. 20:5, NW.

 1. Varför kan människans Skapare med rätta fordra odelad hängivenhet av varje människa?

JEHOVA, den levande Guden, har rätt att fordra odelad hängivenhet. Det är han som har gjort människan och jorden, på vilken människan lever. Hela människosläktet bör ge ära och lovprisning åt Honom, den ende suveräne Härskaren, ty han har själv sagt: ”Jag är Jehova, det är mitt namn; och min ära vill jag icke giva åt någon annan och icke heller mitt lov åt snidade beläten.” (Jes. 42:8, AS) Jehova uppenbarar själv, att han först danade jorden. Av jordens stoft skapade han därpå våra första föräldrar, Adam och Eva, och satte dem i Eden, ett paradisiskt hem. Jehova bjöd dessa båda människor att uppfylla jorden, lägga den under sig och göra hela jordklotet till ett paradis för deras avkomlingar. Dessa båda blev olydiga mot Gud. De föredrog att följa en annan skapelses ord, i det att de förenade sig med denne i hans uppror mot Jehova. För att Adam gjorde uppror blev han dömd till döden. (1 Mos. 3:19) ”Genom en enda människa [kom] synden ... in i världen och döden genom synden och döden [sträckte sig] på så sätt ... till alla människor.” (Rom. 5:12, NW) Människosläktets medlemmar, som ännu befann sig i sina första föräldrars länd, blev på det sättet undersåtar till ”denna världens gud”, Satan, djävulen.

 2. Hur och när kommer den omstridda frågan om Jehovas suveränitet att avgöras?

² I våra dagar lever mänskligheten här på jorden inte på grund av någon rätt, utan på grund av den sanne Gudens oförtjänta godhet. Gud, den Allsmäktige, kommer inte att ingripa mot den falske guden, denna världens härskare, Satan, förrän han själv väljer att göra så. Redan har nära sex tusen år förgått sedan upproret i Eden, och likväl har Jehova tillåtit den där första vanvördiga skapelsen (som nu är Satan) att finnas kvar. Emellertid kommer Jehova inte att för alltid tolerera Satans vanvördnad, ty han sade förebådande: ”Jag [har] av denna orsak behållit dig i tillvaron: för att visa dig min makt och för att låta mitt namn kungöras på hela jorden.” (2 Mos. 9:16; Rom. 9:17; NW) Tiden är nu inne, då denna fråga om vem som är den allenarådande skall avgöras slutgiltigt. Jehova kommer att röna odelad hängivenhet från alla fria skapelser, när den falske guden, Satan, blir instängd i avgrunden i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, striden vid Harmageddon. — Upp. 16:13—16; 20:1—3; NW.

 3, 4. a) Vilka steg har redan tagits i riktning mot den omstridda frågans avgörande? b) Hur kan förtänksamma människor nu undvika att begå ett ödesdigert misstag?

³ De som studerar bibeln har kunskap om Guds uppsåt, och de vet att han sände sin Son, Jesus Kristus, till att ge ut sitt liv som ett fullkomligt offer för att friköpa människosläktet från döden. Detta skedde för 1.923 år sedan. Jesus bevisade sig värdig att vara den som hävdar och rättfärdigar Jehovas namn, och år 1914 blev Kristus Jesus insatt i härskarställning. Hans första åtgärd för att upp rätta och befästa sin Faders rike bestod i att driva djävulen med alla hans demonhorder ut ur himmelen och slunga ned dem till jorden, och då detta ju är gjort, är vi nu mycket nära ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Då kommer Jehova att visa sin suveräna makt och bevisa att all hängivenhet uteslutande tillkommer honom. Människor som älskar rättfärdigheten har ägnat den suveräne Härskaren odelad hängivenhet. Vi lever i en underbar tid, då profetior som Gud givit angående slutet på denna tingens ordning får sin uppfyllelse. Alla människor bör göra sig förtrogna med bibeln, läsa den, studera den och skaffa sig exakt kunskap om den. ”Ty om vi uppsåtligt utöva synd, sedan vi erhållit den exakta kunskapen om sanningen, finnes det ej längre kvar något offer för synder, utan det finnes en viss förskräcklig förväntan på dom; och det finnes en glödande nitälskan, som kommer att förtära dem som stå emot.” (Hebr. 10:26, 27, NW) Genom att tänka rätt, genom att tänka på det sätt Gud lär oss att tänka, blir vi glada över att få ägna odelad hängivenhet åt universums suveräne Härskare. Vi kommer då inte att hysa någon fruktan för den väntade domen.

⁴ Den tingens ordning, vari människorna nu befinner sig, håller dem i ett mycket osunt sinnestillstånd. Vad framtiden angår, har många inget hopp. Dessa lever bara i nuet och säger: ”Låt oss äta och dricka, ty i morgon skola vi dö.” (1 Kor. 15:32, NW; Jes. 22:13) Människorna är hatiska, vällustiga, själviska — de tror att det enda sättet att vinna lycka är att besegra andra. De söker denna falska lycka genom att vinna segrar inom affärslivet, i politiken, i religionen, och ofta försöker hela nationer besegra andra nationer. Denna världen och dess människor hänger sig åt själviskhet. Detta kommer att leda till världsförintelse. Det måste bli en förändring, och det kommer det också att bli.

 5. Vad bevisas av mänsklighetens nuvarande och tidigare sätt att utöva dyrkan?

⁵ I våra dagar tillbeder människor sig själva eller andra människor i höga ställningar. De gör sig avgudar bland sig själva och ”vill så hava det”. Människor i vår tid är inte bättre i detta avseende än de som levde i gångna århundraden. Historien visar oss att man dyrkade stengudar och gudinnor, fyrfotadjur, fiskar, fåglar. Av alla slags skapelser har man gjort beläten i trä eller sten och sedan ställt dem på piedestaler, för att människorna skulle falla ned för dem. Till och med Guds utvalda folk, israeliterna, böjde sig ned för beläten som var gjorda av metall, sten eller trä, och vad blev följden? Så här lydde den befallning, som Jehova hade givit genom Mose: ”Du får icke böja dig ned för dem eller låta förmå dig till att tjäna dem, ty jag, Jehova, din Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet och låter straff för fäders missgärning drabba söner ned till sonsöners söner och sonsöners sonsöner i deras fall som hata mig.” (2 Mos. 20: 5, NW) Hela världen vet att den har valt andra gudar än Jehova att tillbedja, och i denna tid är mänskligheten, medvetet eller omedvetet, emot den suveräne Härskaren.

 6. Hur har Satans verksamhet berört Jehova och jordens inbyggare?

⁶ Det finns en ärkefiende till Jehova, nämligen Satan, djävulen, som Skriften kallar ”denna tingens ordnings gud”. (2 Kor. 4:4, NW) Denne falske gud önskar vända varje människas hjärta och sinne bort från Jehova Gud och till att hata honom, alldeles som Satan och hans demoner hatar Jehova. Djävulen har gjort och gör nu allt upptänkligt för att förblinda de icke troendes sinnen, och han gör oförtrutna ansträngningar för att vilseleda och förblinda också dem som tror. Han vill att alla människor skall tillbedja något ting, oavsett hur förnedrande, själviskt och kärlekslöst det är. Han kommer att tillgripa vad som helst för att fördärva människosläktet. Men vilka manövrer djävulen än företar sig, hur högljudd den propaganda än är, som går ut på att människor skall lovprisas och tillbedjas, och hur hårt det tryck än är, som förföljelsen utövar på dem som i sanning följer Jehovas på tronen insatte Kristus, så kräver den sanne Guden alltfort odelad hängivenhet av sina uppriktiga tillbedjare. För Jehovas vittnen finns det inte rum för någon kompromiss. De får inte böja sig ned för några andra gudar eller tjäna dem. Om de gör det, dör de, ty Jehova kommer inte att tillåta någon tillbedjan av människor eller avgudar.

 7, 8. a) Varför är lydnad för Jehova nödvändig? b) Vilka följder av lydnad och av olydnad kan vi ha gagn av att jämföra?

⁷ Det liv som Jehova gav människan i själva början var en gåva, och om människan var lydig mot sin Skapare, ägde hon frihet att bruka detta liv till att lovprisa och tillbedja Jehova och så hålla sitt eget liv vid makt. Lydnad för hennes Skapare var nödvändig. Att man gör det som är Suveränens vilja är ett krav som ställs på varje människa som lever på jorden och på varje skapelse i universum. Guds Son, Kristus Jesus, vann evigt liv genom lydnad och visade således odelad hängivenhet för Jehova. När israeliterna befann sig på sin långa vandring genom öknen, sedan de hade förts ut ur Egyptens land, brast de många gånger i sin tillbedjan av Gud. Men under hela denna period var Jehova Gud mycket barmhärtig mot det trolösa Israel. Det kom tillfällen, det ena efter det andra, som skulle ha givit Jehova en rättvis anledning till att förgöra hela nationen. För sitt eget namns skull och på grund av det löfte som han hade givit israeliternas förfäder, Abraham, Isak och Jakob, fortfor han emellertid att handla med dem som sitt utvalda folk. I århundraden gick dessa hårdnackade judar sin egen väg och fortsatte att böja sig ned för andra gudar, i det att de glömde den sanna tillbedjan av den som fyllde deras dagliga behov, och genom sina handlingar sade de: ”Var och en som gör ont, han är god i Jehovás ögon, och i dem har han behag.” (Mal. 2:17, Åk) Omkring tusen år efter det att israeliterna hade blivit befriade ur Egypten, använde de verkligen dessa ord och visade därigenom hur fördärvad nationen hade blivit. Kan någon mena, att den ende sanne Guden i universum kan tillåta en sådan vanvördnad att fortsätta för alltid?

⁸ Längre fram, på Paulus’ tid, var situationen ännu värre, och han taxerade mänskligheten i följande ord: ”Oaktat de påstodo, att de voro visa, blevo de dåraktiga, och förvandlade den oförgänglige Gudens härlighet till något som var likt bilden av en förgänglig människa och av fåglar och fyrfotadjur och kräldjur. Därför prisgav Gud dem i överensstämmelse med deras hjärtans begärelser åt orenhet, för att deras kroppar måtte bliva vanärade ibland dem, ja, dem som utbytte Guds sanning mot lögnen och vördade och ägnade dyrkan åt skapelsen i stället för åt Honom som skapade, vilken är välsignad för evigt. Amen.” — Rom. 1:22—25, NW.

Är folk bättre i våra dagar?

 9, 10. Hur kan den tillbedjan som utövas av så kallade hednafolk jämföras med den som förekommer i kristenheten?

⁹ I vår tid kanske somliga menar, att människorna har gått framåt sedan det romerska kejsardömets dagar eller att de nu inte är lika israeliterna, grekerna eller egyptierna. Men är folk i våra dagar bättre i sitt sätt att tänka och i sin gudsdyrkan? Se på de så kallade hedniska nationerna. De böjer sig alltjämt ned för sina gudar av trä, sten och metall. Men de kristna nationerna — naturligtvis är de bättre! Nej, tvärtom böjer också de sig fortfarande ned för kors, altaren och beläten eller dockor, som förmenas vara ”den heliga jungfrun” och andra ”helgon”. Inte endast inom religionsutövningen finner vi män, kvinnor och barn böja sig ned för beläten som de själva har förfärdigat och för bilder av diktatorer, utan vi finner också hur många dyrkar statyer av stora män, krigshjältar, och beder framför ”eviga” eldslågor eller ett monument över en ”okänd soldat”! Tillbeder de inte de döda, som de påstår inte har dött förgäves, utan för att ”göra världen säker åt demokratien”?

¹⁰ Har dessa millioner män och kvinnor, som har dött i världskrigen, gjort världen säker åt demokratien eller åt några av människorna? Nej. I vår tid faller kristenheten ned och ärar sina i kriget döda, alldeles som millioner av så kallade hedningar gör, vilka i många hundra år har hållit på med att dyrka alla sina döda förfäder. I vår tid sätter män och kvinnor i kristenheten på fullt allvar sin lit till köttsliga vapen och till starka män som de ser, och de ägnar faktiskt tillbedjan åt dessa ledare. Detta är världen av i dag. Vari tillbeder de den sanne och levande Guden, Jehova? Många påstår att all denna förfäders- och bilddyrkan, oavsett vad den är för något, tjänar till att föra en närmare Gud. Men gör den det? Vilken gudom kommer man närmare genom den — ”denna världens gud”, Satan, djävulen, eller den suveräne Härskaren, den levande Guden, Jehova?

11, 12. Varför är sann tillbedjan särskilt aktuell i vår tid?

¹¹ I vår tid tillbeder mänskligheten avgudar precis lika mycket som de forntida israeliterna och gamla tiders hednafolk gjorde det. Jehova förkastade sitt utvalda folk, därför att det inte ägnade honom odelad hängivenhet. I våra dagar kommer Jehova Gud att förkasta en hel värld, ja, de flesta av mer än två milliarder människor som lever nu, därför att de uppsåtligt väljer att inte erkänna den suveräne Härskaren. (Jer. 25:32, 33) Det är tid för var och en att vända sig till den levande Guden, Jehova, att studera hans ord och att lära känna hans väg till evigt liv. ”Hela [denna] världen ligger i den ondes våld”, sade Johannes. (Matt. 13:19; Joh. 12:31; 1 Joh. 5:19, NW) I själva begynnelsen lyckades Satan i att vilseleda Eva och genom henne bringa Adam på fall och att vända dem båda bort från sann tillbedjan. De visa råd som Jehova har givit genom sina språkrör i gången och i nuvarande tid, dem har vi fått ”för att vi icke må bliva överlistade av Satan, ty vi äro icke okunniga om hans anslag.” — 2 Kor. 2:11, NW.

¹² I vår tid står världen under inflytande och ledning av ”denna världens gud”, som har förblindat hjärtana och sinnena hos människorna i den. Han har förblindat dem, så att de inte skall se vem som är universums suveräne Härskare eller förstå hans uppsåt. Denna onda varelse vill inte att människan skall få leva; han vill att hon skall förgås i Jehovas Harmageddonkrig. Genom att framhärda i sina köttets gärningar — som är ”otukt, orenhet, lösaktigt uppförande, avgudadyrkan, utövande av spiritism, hat, missämja, svartsjuka, vredesutbrott, stridigheter, söndringar, sekter, avund, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant” — kommer mänskligheten att fortsätta sin väg fram till förintelsens dag. Detta är precis vad djävulen vill. ”De som hängiva sig åt sådant skola icke få ärva Guds rike.” — Gal. 5:19—21, NW.

Vilka ger odelad hängivenhet?

13. Vilka nödvändiga krav på ett levnadssätt i överensstämmelse med den nya världen kan nu inses och erkännas, och av vilka?

¹³ I vår tid finns det på jorden ett den nya världens samhälle av män, kvinnor och barn, som är beslutna att ge odelad hängivenhet åt den sanne Guden, Jehova. De är färdiga med köttets gärningar, ty de har blivit rentvagna i Jehovas trogne Sons, vår Herres Jesu Kristi, blod. (Ef. 1:5—7) Nu måste de frambringa ”andens frukt”, som är ”kärlek, glädje, frid, långmodighet, vänlighet, godhet, tro, mildhet, självbehärskning”. (Gal. 5:22, 23, NW) Dessa sunda principer för ett rätt levnadssätt kan och måste följas av var och en som nu önskar bli vid liv och röna den suveräne Härskarens godkännande. Genom att göra om sinnet, dvs. genom att nu tänka så som Jehova vill att du skall tänka, genom att hysa hälsosamma och rättskaffens tankar, kommer du förvisso att rusta och bereda dig för levnadssättet i den nya världen. Var och en som överlever ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” kommer att ha bevisat för sina medmänniskor såväl som för sig själv och för den sanne Guden, att han eller hon verkligen önskar vara lydig mot Jehova, ägna honom odelad hängivenhet och med glädje tillbedja honom för evigt i hans nya rättfärdighetsvärld.

14, 15. a) Varför har Gud, den Allsmäktige, utvalt vissa människor till att bli förenade med hans Son i himmelen? b) Vilka utgör den ena hjorden under Jehovas ene Herde?

¹⁴ Stridsfrågan om suveräniteten eller överhögheten — Vem är den allenarådande härskaren? — måste avgöras, men Jehova väljer sin egen tid. I många nu förflutna århundraden har han bevisat, att människor som bevarar sin ostrafflighet kan vara trogna även under den yttersta motgång. Han har bevisat detta genom alla slags män och kvinnor av alla nationer, folkslag och tungomål. När Jesus Kristus var på jorden för nitton hundra år sedan, öppnade han vägen för villiga medlemmar av människosläktet till att bli försonade med Gud, den Allsmäktige. En ny nation skapades, vilken i sanning skulle skänka lov och ära åt Jehova Gud. Denna nation, som består av 144.000 individer och kallas den ”lilla hjorden” (Luk. 12:32), bestämde Jehova till att bli medarvingar med Kristus Jesus i dennes himmelska rike för att härska och regera med honom i tusen år. ”Vidare”, skrev Paulus till dem, ”är det eder som Gud har gjort levande, fastän ni voro döda i edra överträdelser och synder, i vilka ni en gång vandrade enligt denna världens tingens ordning, enligt härskaren som utövar myndighet i luften, den ande som nu verkar i olydnadens söner. Ja, bland dem uppförde vi oss alla en gång i harmoni med vårt kötts begärelser, i det vi gjorde det som köttet och tankarna ville, och vi voro av naturen vredens barn, alldeles såsom de övriga. Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har för sin stora kärleks skull, varmed han har älskat oss, gjort oss levande tillsammans med Kristus, redan då vi voro döda i överträdelser — genom oförtjänt godhet hava ni blivit frälsta —; och han har uppväckt oss tillsammans och satt oss tillsammans i det himmelska i förening med Kristus Jesus, för att i de kommande tingens ordningar hans oförtjänta godhets översvinneliga rikedom måtte ådagaläggas i hans nåd gentemot oss i förening med Kristus Jesus. På grund av denna oförtjänta godhet hava ni i sanning blivit frälsta genom tron, och detta icke tack vare eder, det är Guds gåva.” — Ef. 2:1—8, NW.

¹⁵ Odelad hängivenhet ägnas Jehova Gud av alla dessa, ty de blir ”uppbyggda tillsammans till en plats som Gud kan bebo genom ande”. (Ef. 2:22, NW) Nu kommer ännu fler människor av alla nationer, folkslag och tungomål för att tillbedja Jehova. Ja, en ”stor skara” kommer i sanning till synes i dessa dagar tillsammans med kvarlevan eller de återstående av den ”lilla hjorden”. Alla dessa förs in i en fålla eller en hjord under Jehovas ene Herde, Kristus Jesus. Dessa ”andra får”, som bibeln kallar dem (Joh. 10:16), vet också att Jehova, deras Gud, är en Gud som kräver odelad hängivenhet och att han inte kommer att tåla någon konkurrens, och därför har de avskilt sig från världen. Alla i den ”ena hjorden” ger akt på och rättar sig efter Jesu uttalande, att han var i världen, men inte någon del av den (Joh. 17:14—16), och vidare dessa ord: ”Fortsätt därför med att först söka riket och hans [Jehovas] rättfärdighet, så skola alla dessa andra ting även givas eder.” — Matt. 6:33, NW.

16. Varför är det nu nödvändigt för varje människa att erkänna Jehovas suveränitet?

¹⁶ För att någon skall kunna söka Guds rike först, krävs det att han ägnar odelad hängivenhet åt Gud. Guds nu upprättade rike hävdar och upphöjer Jehovas namn och ord. För omkring fyrtio år sedan bestod dess första åtgärd eller handling i att vräka djävulen från hans ställning som medtävlare i himmelen. (Jes. 14:12; Upp. 12:9) Nu kan Satan och hans osynliga horder utöva sin verksamhet endast i jordens närhet. Också här är deras vräkning förestående. Också här kommer Jehovas nu upprättade rike att avgöra stridsfrågan om suveräniteten eller det obestridda härskardömet. (Jes. 9:7; Dan. 2:44) ”Jag, Jehova, din Gud, är en Gud som icke tål konkurrens.” (2 Mos. 20:5, NW, fotnot) Jehova kommer inte att ge sin ära åt någon annan. Hans sannings och rättfärdighets principer skall bli tillämpade. I varje levande skapelses sinne, överallt i universum, måste han från och med nu stå utan medtävlare som den allenarådande Suveränen och hans namn Jehova framstå oförlikneligt och obestritt! (Jes. 2:11; Hab. 2:20) ”Du får icke böja dig ned för en annan gud, ty Jehova är odelat hängiven sitt namn. Han är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” — 2 Mos. 34:14, NW; Fenton.

”Må ditt namn bliva helgat”

17, 18. Vilka anspråk från Jehovas sida är det tillbörligt att varje mänsklig skapelse inser och erkänner i denna tid?

¹⁷ Jehova kan inte tolerera att något annat namn står vid hans namns sida som dess jämlike. Han är över allt och alla. En gång i tiden var han ensam, i besittning av all makt och myndighet i hela universum. Denna överhöghet har han aldrig givit och kommer han aldrig att ge åt någon annan. Allt som har blivit danat, skapat, frambragt och fått liv har blivit detta och fått detta på tillskyndan av Honom, Jehova. Skapelsen är hans verk. Han är källan till allt liv. Han kan skapa och tillintetgöra, när han så önskar. Men Jehova, den Evige, som är från evighet till evighet, är den skapande Guden, som vill att andra varelser skall få glädja sig åt livet, och därför ger han liv som en gåva. (Ps. 90:1—17) När Jehova gör detta, kräver han emellertid att den som han skapat skall erkänna honom som suverän Härskare och ge honom odelad hängivenhet. Det finns inget rum för tävlan eller konkurrens. När Jehova skapade mannen och kvinnan, skapade han dem inte till att bli tillbedda. Det var de som skulle tillbedja. Jehova befinner sig i en ställning som kan liknas vid en krukmakares. Krukmakaren formar leret från marken till någonting som han tycker om. Leret på krukmakarskivan bearbetas av hans fingrar. Det är krukmakaren som avgör, vad för slags kärl han skall göra — hur det skall se ut, vilken heder som skall vederfaras det, om det skall bli ett kärl av stor skönhet eller bara ett för ordinärt bruk. När krukmakaren har gjort många vackra provexemplar och ställt dem på sin hylla, så att folk kan få titta på dem, förekommer det inte att de som betraktar konstnärens arbete tillbeder eller lovprisar kärlet. Heder eller ära ges inte åt det skapade, utan de berömmande orden, lovprisningen, riktas till den som har format kärlet. Vi skulle anse den person för ganska överspänd, som stode framför ett lerkärl och prisade och ärade det, men om han yttrade berömmande ord till den som hade gjort kärlet, kunde vi förstå meningen med hans ord.

¹⁸ Jehova är krukmakaren. Han är danaren. Han har frambragt dessa vackra skapelser på jorden. Han gav dem gestalt. Han formade dem. Han gav dem deras skönhet och gjorde dem tilldragande. Han gjorde mer än så. Han gav dem liv. Alltså är det Jehova som skall ha berömmet. Det är han som skall bli föremål för dyrkan, för odelad hängivenhet. Vi är de ting som har blivit danade. Vi ärar den som har danat oss, på samma sätt som en krukmakares kärl skulle skänka sin skapare ära. Det är Jehova Gud som har låtit oss få tillvaro. Det är honom som hedern tillkommer. Han behöver inte tåla någon konkurrens, och det kommer han heller inte att göra.

Vandra inte efter andra gudar

19, 20. a) Vad anges genom att en människa, vem det vara må, har begär efter lovprisning? b) Vilka exempel på vanvördnad mot Jehova tjänar till varning för oss?

¹⁹ I denna tid av stor själviskhet och ävlan bland nationer och människor finns det alltför många individer som hellre vill ha lovprisning än själva ge lovprisning. När de kräver lovprisning, blir de medtävlare eller konkurrenter till Gud. Djävulen sade till Eva ungefär så här: ”Om ni äter av detta träd för kunskap om gott och ont, kommer ni att bli lika Gud.” Denna uppfattning bibringas människan fortfarande, och människan önskar bli tillbedd, trots det att hon ingenting är — bara stoft från marken, ler som har formats till en skön skapelse av universums suveräne Härskare och fått liv av denne Skapare. Men den levande skapelsen vill inte lovprisa sin Skapare. Han blir högmodig, överlägsen och uppfylld av sin egen betydelse, och det dröjer inte länge förrän han börjar tala om för Gud, vari Han har orätt. Man läser ofta kommentarer och uttalanden av kristenhetens präster i tidningarna och ser där hur de kritiserar bibeln, Guds ord. Många präster har skrivit böcker, som innehåller ”högre bibelkritik”, och har gått så långt som till att förneka Kristi Jesu lösenoffer. De påstår sig vara kristna, men förnekar Kristus själv som Guds Son. Hur kan de då vara kristna?

²⁰ Andra präster i kristenheten går därhän att de kallar Jehova en ”tyrann” och försätter därigenom universums suveräne Härskare i en låg, föraktlig ställning i de människors sinnen, som är Hans skapade verk. Allt detta sker för att vanvördnad skall vederfaras den suveräne Härskaren och för att den som blivit skapad, nämligen människan, skall få lovprisning. Kristenheten och dess representanter ger inte odelad hängivenhet åt Jehova. De är intresserade av sina egna syftemål, sin egen nation, sina nationella krig och tror därvid till och med att katoliker och protestanter i ett land är mera välsignade, högre gynnade än katoliker och protestanter i ett annat land. Var är deras enhet, deras broderskärlek? Är den bara tomma ord?

21. Av vilka andra orsaker är odelad hängivenhet för Jehova det mest betydelsefulla nu?

²¹ Det finns bara en sann Gud och ett enda folk, som bor här på jorden, och alla dessa människor härrör ursprungligen från Guds skaparhand, och när Guds rätta tid är inne, kommer alla att utgöra en enda nation och ha en enda Gud. Han kommer inte att tåla någon konkurrens. Hans rike kommer att bestå för evigt. Alla de medlemmar av människosläktet som vägrar att bringa sig själva i överensstämmelse med sann tillbedjan kommer att bli förintade, förgjorda, ty det finns ingen plats för upprorsmakare i hans universum. ”Ni få icke vandra efter andra gudar, någon av de folks gudar, som äro runt omkring eder, (ty Jehova, eder Gud, mitt ibland eder är en Gud som kräver odelad hängivenhet,) så att icke Jehovas, din Guds, förbittring må flamma emot dig och han måste förinta dig från jordens yta.” (5 Mos. 6:14, 15, NW) Detta uttalande är så bestämt och positivt: ”Du får aldrig hava några andra gudar gentemot mitt ansikte”, eller som fotnoten säger: ”Du får aldrig hava några andra gudar i trots mot mig.” (5 Mos. 5:7, NW) Men det finns fortfarande många människor i våra dagar som tillbeder denna världen och denna tingens ordning, vilket allt är i trots mot Guds rättfärdiga rike. Å ena sidan beder de: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden” (Matt. 6:10), och å andra sidan går de åstad och understöder Förenta nationernas organisation, vilken är avgjort emot Guds på tronen uppstigne konung, Kristus Jesus. Religionens anhängare har givit och ger alltjämt sitt stöd åt Förenta nationerna av i dag och Nationernas förbund av i går. De gick sannerligen ända därhän, att de sade att detta ”förbund” var det politiska uttrycket för Guds rike. Kan man inte tydligt se, att de sätter upp någonting som är deras eget i trots mot Jehova?