Vi löser mysteriet med det försvunna namnet

NÄR israeliternas ledare, Mose, började nedteckna människans historia för omkring 3.500 år sedan, använde han naturligtvis sitt hebreiska modersmål. Den historieskildringen utgör de fem första av de hebreiska skrifternas trettionio böcker, vilka också brukar kallas Gamla testamentet. Dessa skrifter innehåller Guds särskiljande namn nästan 7.000 gånger. Och vad är det för ett namn?

Namnet är så heligt att Skaparen gav en befallning till Israel om hur det skulle användas: ”Du skall icke missbruka Jehovás [hebreiska: יהוה], din Guds, namn.” (2 Moseboken 20:7, Åkeson) ”Du skall inte uttala Jahves, din Guds, namn så att du missbrukar det.” (The Jerusalem Bible) Känner du igen namnet ”Jehová” eller ”Jahve”? Eller låter det obekant?

Begrunda det här budet. Förbjöd Gud att man brukar eller uttalar hans namn? Nej. Han förbjöd tydligt att man missbrukar det.

Varför inte slå upp det här skriftstället — 2 Moseboken 20:7 — i din egen bibel? Det kan förvåna dig. I de flesta översättningar lyder det ungefär så här: ”Du skall icke missbruka HERRENS, din Guds, namn.” — 1917 års översättning; Karl XII:s bibel, 1703; H. M. Melins översättning, 1859; 1878 års provöversättning.

Lade du märke till något särskilt? Ja, i många bibelöversättningar har Guds namn utelämnats! Det viktigaste namnet i universum har tagits bort från milliontals exemplar av kristenhetens och judendomens mest använda översättningar. Högst märkvärdigt!

Kan detta bero på ett missförstånd? Eller är det ett uppsåtligt försök att nedvärdera den suveräne Herren Jehova? Om det senare skulle vara fallet, är det ett bedrägeri av allvarligaste art, ett som berör människors förhållande till sin Skapare.

Användes namnet i forntiden?

Guds namn har använts alltifrån början av människans historia. Hur kan vi veta det? Därför att bibelns historiska skildring säger oss: ”Nu hade Adam umgänge med sin hustru Eva, och hon blev havande. Med tiden födde hon Kain och sade: ’Jag har frambringat en man med Jehovas bistånd.’” I The NIV Interlinear Hebrew-English Old Testament (en hebreisk-engelsk mellanradig översättning) lyder detta på följande sätt:

אֶת־ קַיִן וַתּאֹמֶר קָנִיתִי

I-brought-forth and-she-said Cain ***

אִישׁ אֶת־ יְהוָה ‏׃ וַתֹּסֶף

Här framträder Guds särskiljande namn klart och tydligt som ”Jahve”. — 1 Moseboken 4:1, NW.

Vad visar detta? Jo, att jordens allra första mänskliga invånare kände till sin Skapares egennamn. Detta namn fortsatte att associeras med den ende sanne Guden under den tid alla de hebreiska skrifterna skrevs — en period av över ett tusen år. Men då är frågan: Hur och när började man dölja namnet ”Jehova”, eller ”Jahve”?

Är din bibel påverkad av judisk tradition?

Det är svårt att fastslå exakt när bruket av Guds namn började upphöra. Men det finns dock vittnesbörd som tyder på att en vidskeplig inställning hade utvecklats bland de traditionsbundna judarna före år 70 v.t., en inställning som fick dem att undvika att uttala Guds egennamn. Sedan Guds namn hade använts i flera hundra år, beslöt tydligen de judiska religiösa auktoriteterna att det var för heligt för att uttalas och att det enda sättet på vilket man kunde undvika att det missbrukades var att totalt förbjuda att man uttalade det. Det är ungefär lika logiskt som att förbjuda äktenskapet för att förhindra äktenskapsbrott!

Har denna judiska tradition haft inflytande på kristenhetens bibelöversättare? Har de förhärligat Guds namn, eller har de vidmakthållit det judiska misstaget och undertryckt det? Är din bibel bristfällig i detta avseende? En kort titt på några nutida översättningar kommer att besvara dessa frågor.

Utgivaren av An American Translation (1923, av Smith-Goodspeed) skrev: ”I denna översättning har vi följt den ortodoxa judiska traditionen och ersatt namnet ’Yahweh’ med ’Herren’.” (Kursiverat av oss) I förordet till The New International Version (1978) sägs det: ”Angående det gudomliga namnet JHVH ... har översättarna anammat det konstgrepp som använts i de flesta engelska översättningar, nämligen att återge det med ’HERREN’.”

I Reviderade standardöversättningen (1952), som förkastade sin föregångares (Amerikanska standardöversättningen [1901], som alltigenom använde namnet Jehova) goda exempel, förklaras det: ”Den här föreliggande revisionen återgår till det tillvägagångssätt som praktiserades i Konung Jakobs bibel [1611] och som följer gamla grekiska och latinska översättares prejudikat och den sedan länge vedertagna vanan vid läsningen av de hebreiska skrifterna i synagogorna.” (Kursiverat av oss)

Den judiska traditionen har utan tvivel bidragit till den världsvida okunnigheten om det viktigaste namnet i universum. Och de flesta av kristenhetens översättare har villigt följt den. Men varför? Varför vill de inte att man skall finna namnet Jehova eller Jahve i bibeln?

Vad har varit motivet?

David Clines, professor vid avdelningen för biblisk forskning vid universitetet i Sheffield i England, ger oss oavsiktligt en ledtråd till översättarnas motiv. I tidskriften Theology skriver han: ”Ett resultat av frånvaron av namnet Jahve från den kristnes medvetande har varit tendensen att koncentrera sig på Kristi person som den förnämsta manifestationen av gudomen. ... I psalmer sådana som ... ’Vilken vän vi har i Jesus’ ... finner vi i praktiken vad som i teorin hett skulle förnekas, en unitarism med avseende på treenighetens andra person.” Professor Clines sammanfattar vidare: ”Vad som i praktiken har tenderat att hända är att trinitarisk teologi har gett Kristi person och verksamhet en central plats. Faderns [Jehovas] och Andens roller har, både i teologin och i liturgin, vanligen underordnats Sonens roll.”

Vad har det slutliga resultatet blivit av allt detta? För judarna har den suveräne Herren Jehova med orätt blivit en namnlös abstraktion — ”gudomligheten”. För många protestanter har han smält samman med Kristus och blivit degraderad till en andra plats i deras treeniga gudom. I katolskt religiöst bruk har Jehova blivit åsidosatt, inte bara till förmån för Jesus Kristus, utan också till förmån för Kristi mor, Maria. Varför det? Därför att Maria på grund av föreställningen om en treenighet också betraktas som ”Guds moder”. Detta har berövat Jehova den genomsnittlige katolikens tillgivenhet.

Vem är alltså Jehova för dig? Kommer du att lära känna honom väl? Ditt personliga beslut kommer att ha en mycket viktig inverkan på din framtid, eftersom Jehova har sagt: ”’Jag skall sannerligen helga mitt stora namn, som vanhelgades bland nationerna, ... och nationerna skall få lära känna att jag är Jehova’, är den suveräne Herren Jehovas uttalande, ’när jag blir helgad bland er inför deras ögon.’” — Hesekiel 36:23, NW.

Till all lycka för mänskligheten har Jehova upprest sina vittnen som nu på 1900-talet utan fruktan förkunnar om hans namn och uppsåt. Om du önskar känna den sanne och levande Guden, Jehova, kontakta då Jehovas vittnen i ditt grannskap eller skriv till utgivarna av denna tidskrift. De kommer kostnadsfritt, utan några förpliktelser från din sida, med glädje att hjälpa dig att lära känna den himmelske Fadern, Jehova. — Jesaja 43:10; Matteus 6:9.

[Infälld text på sidan 5]

Guds eget namn förekommer nästan 7.000 gånger i bibelns hebreiska text. Finns det i din bibel?