någon bild; de skulle inte missbruka Jehovas namn; de skulle hålla veckans sjunde dag, sabbaten, helig; de skulle hedra sina föräldrar; och de blev befallda att varken mörda, begå äktenskapsbrott, stjäla eller bära falskt vittnesbörd, och de skulle inte ha begärelse till något som tillhörde deras nästa. — 2 Mos. 19:1—24:18.

Under fyrtio dagar är Mose uppe på berget och får föreskrifter beträffande tillbedjan av Jehova och uppförandet av ett flyttbart tempel eller tabernakel. (2 Mos. 25:1—31:18) Israeliterna, som blir trötta på att han dröjer så länge med att komma tillbaka, gör en guldkalv och tillber den. När Mose till sist kommer ner från berget och får se detta, blir han så harmsen att han slår sönder de två tavlorna med de tio orden. Sedan avgudadyrkarna fått sitt tillbörliga straff, går Mose åter upp på berget och får två nya tavlor.

Den här gången får Mose en syn av Guds härlighet, och han hör en röst tillkännage: ”Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning, som ... överser med förseelse och överträdelse och synd; men ingalunda skall han frita från straff.” Genom detta tillkännagivande hjälpte Jehova återigen Mose och sitt folk att lära känna Gud bättre. — 2 Mos. 34:6, 7, NW.

Sedan Mose kommit tillbaka igen till israeliterna, sätter man i gång med arbetet att bygga tabernaklet eller tältet för tillbedjan. Mot slutet av första året efter israeliternas uttåg ur Egypten har de fullbordat detta tält med dess inredning och alla tillbehör som de fått föreskrifter om. När det blivit rest och fullt utrustat, gör Jehova Gud åter sitt namn stort och härligt genom att uppfylla och övertäcka tabernaklet med sin härlighet.

Exodus, Andra Moseboken, skildrar sannerligen den tid, då israeliterna, såväl som deras fiender, lärde känna Jehova bättre än de någonsin tidigare hade känt honom, alldeles som han utlovade. Genom att vi lär känna dessa ting, tar dem till hjärtat och handlar enligt dem, kan också vi lära känna den sanne Guden, Jehova, bättre, och detta blir till evigt bestående nytta för oss.

Härlighet — Vad är det? Hur berörs människor av härlighet?

NÄR du hör sådana ord som ”härlighet” och ”ära”; ”härlig”; ”förhärliga”; eller besläktade uttryck, t. ex. ”ge ära åt”, vad kommer du då att tänka på? Det är något som bör intressera dem som studerar bibeln, därför att dessa och med dem besläktade ord förekommer omkring 600 gånger i bibeln. (1917) Vad betyder då orden ”härlighet” och ”ära”?

Bibeln talar om härlighet och ära i flera olika avseenden. I de hebreiska skrifterna är det grundord som har återgetts med härlighet eller ära i flertalet fall kabod. Detta ords grundbetydelse är ”tyngd, börda”. Följaktligen kan någons härlighet (eller ära) syfta på materiella ägodelar, eftersom sådana tycks ge tyngd åt en person eller får honom att verka imponerande.

Guds härlighet

Bibeln talar ganska ofta om härlighet (och ära) i förbindelse med Gud. Vad det är som åsyftas i dessa fall framgår av följande, hämtat från det teologiska uppslagsverket Theological Dictionary of the New Testament: ”Om kaboʹd, i förhållande till människan, syftar på det som gör att hon verkar imponerande och kräver erkännande, vare sig det är fråga om materiella ägodelar eller påfallande [värdighet eller betydelse], så inbegriper det, i förhållande till Gud, vad som får Gud att verka imponerande inför människan.”

Det är i denna betydelse som den väldiga samlingen av himlakroppar i universum sägs ”förtälja Guds härlighet”. (Ps. 19:2, Myrberg) Skrämmande demonstrationer som inbegrep ”en förtärande eld” vittnade om Jehovas ”härlighet” på Sinai berg vid det tillfälle då Mose fick lagen. (2 Mos. 24:16—18) Skriften uppger också att ”Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet [grek.: doʹxa, motsvarigheten