vittnen i allmänhet i ett tal som hölls i moskén där på platsen. Också så kallade kristna sade åt honom att återvända till sin tidigare religion.

Men denne man har stått fast och orubblig genom allt detta. Nu börjar han kunna urskilja en del förändringar. Ett exempel på detta var när hans hustru avbröt hans bibelstudium i hemmet, som hölls varje vecka, och frågade: ”Kommer det inte att finnas någon plats för mig i det där paradiset? Jag vill också leva i den där nya ordningen.”

Ja, även om familjemedlemmar visar sig vara ”fiender”, kan man uthärda detta motstånd utan att ge upp, och då kanske man får lyckan att se dem ändra sin inställning.

Måste de kristna fira sabbat?

EN JUDISK rabbin gick till fots sexton kilometer från Kennedyflygplatsen i New York till sin bostad i Brooklyn. Varför det? Därför att hans plan landade efter solnedgången på fredagen, och det var i strid med hans religions lagsamling att använda allmänna kommunikationsmedel på sabbaten. Somliga människor i Israel insisterar på att bussar inte skall tillåtas köra på sabbaten, inte ens brandbilar. Ibland lägger sig dessa ortodoxa judar sida vid sida på gatan, från den ena trottoarkanten till den andra, för att sätta stopp för all trafik på sabbaten. Det är naturligtvis inte alla ortodoxa judar som har denna syn på sabbaten.

Den lag som dessa judar bekänner sig åtlyda är det fjärde av de tio buden, som lyder (delvis): ”I det att du kommer ihåg sabbatsdagen för att hålla den helig, skall du förrätta tjänst och skall du utföra allt ditt arbete sex dagar. Men den sjunde dagen är en sabbat åt Jehova, din Gud. Du skall inte utföra något arbete.” (2 Mos. 20:8—10, NW) Är denna sabbatslag bindande för de kristna, eller gällde den endast israeliterna, som senare kom att kallas judar?

Endast för israeliterna?

Själva inledningen till de tio budorden besvarar denna fråga: ”Jag är Jehova, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset.” (2 Mos. 20:2, NW) Vilka var det Jehova befriade ur Egypten? Avkomlingarna till Jakob, eller som han också kallades, Israel. Lägg märke till det fjärde budets lydelse i 5 Moseboken 5:12—15: ”Håll sabbatsdagen, så att du helgar den. ... Du skall komma ihåg, att du själv har varit en träl i Egyptens land, och att HERREN [Jehova], din Gud, har fört dig ut därifrån med stark hand och uträckt arm; därför har HERREN, din Gud, bjudit dig att hålla sabbatsdagen.”

Mellan Jehova och vilka var det i själva verket denna sabbatslag skulle vara ett tecken? Endast israeliterna. I 2 Moseboken 31:13 (NW) heter det: ”Tala till Israels söner och säg: ’I synnerhet mina sabbater skall ni hålla, ty det är ett tecken mellan mig och er under edra släktled, på det att ni må veta att jag, Jehova, helgar er.’” (Se också Hesekiel 20:10—12.) Och även om somliga hävdar att sabbatslagen gällde från och med händelserna i Eden och framåt, förklarade Mose klart och tydligt för sitt folk: ”Det var inte med våra förfäder som Jehova slöt detta förbund, utan med oss, alla dem av oss som är vid liv här i dag.” — 5 Mos. 5:3, NW.