att fira jul år efter år. För dem har det ingen betydelse varifrån julen härstammar. Allt som tycks betyda något är att det är en tid av glädje som nu anses vara kristen. Så här besvarade en romersk-katolsk präst ett brev som Columbus’ riddarorden fått med förfrågan angående den här saken:

”Att vissa föremål eller fester, som ingått i någon form av hednisk gudsdyrkan, förändrats och utvecklats har ingen betydelse. När kyrkan påbörjar missionärsverksamhet bland en ny folkgrupp, tar kyrkan med fullt berättigande det som är gott av folkets seder och bruk och ger det en ny tolkning i ljuset av Kristi läror. Om någonting tidigare var förbundet med villfarelse, ger kyrkan folket ny undervisning i ljuset av den kristna uppenbarelsen och ger föremålet eller seden en ny innebörd för framtiden.”

Godtar du ett sådant resonemang? Har julens ursprung verkligen ”ingen betydelse”? Kan ett kyrkosystem ge det som är hedniskt en ”ny tolkning” och därigenom göra det godtagbart för Gud och Kristus Jesus? Vad har bibeln att säga om detta?

Betrakta fallet med israeliterna som Gud befriade från slaveri i Egypten och förde in i det ”utlovade landet” Kanaan (som senare kallats Palestina). Medan israeliterna befann sig i Egypten hade de stiftat bekantskap med många religiösa seder där i landet. Invånarna i deras nya hemland, Kanaan, upprätthöll också många religiösa traditioner. Hur skulle det gå om israeliterna anpassade några av de religiösa sedvänjorna i Egypten och Kanaan till tillbedjan av den sanne Guden, Jehova? Skulle Gud inta den ståndpunkten att ”det har ingen betydelse, om bara tillbedjan nu ärar mig”?

Lägg märke till Guds egen uppfattning i den här frågan, som den återges i 5 Moseboken 12:30, 31: ”Tag dig då till vara för att ... fråga ... : ’På vad sätt höllo dessa folk sin gudstjänst? Så vill också jag göra.’ Nej, på det sättet skall icke du göra, när du tillbeder HERREN [Jehova], din Gud.” Du kanske erinrar dig Guds misshag över Israels nation, när folket upptog den avgudiska egyptiska sedvänjan som bestod i kalvdyrkan. Även om de hävdade att kalven representerade Jehova och att detta var en ”Jehovas högtid”, sade Gud till Mose: ”Ditt folk ... har handlat fördärvligt.” — 2 Mos. 32:4, 5, 7, NW.

I det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen uppstod ett annat problem när det gällde religiösa seder. Judar som blev kristna hade tidigare regelbundet firat ”HERRENS [Jehovas] högtider” (påsken, pingsten och lövhyddohögtiden), vid vilka de uppmanades att ”vara glada ... inför HERRENS, eder Guds, ansikte”. (3 Mos. 23:2, 40) Ändå skulle de kristna inte fortsätta att fira ens dessa högtider. (Gal. 4:9—11) Om de högtider, som Gud själv påbjudit, skulle upphöra, borde de kristna sannerligen hålla sig borta från hedniska sedvänjor!

Vad var deras ursprung?

● Julträdet har sitt ursprung i hedendom. I The Twelve Days of Christmas heter det på sidan 33: ”Bruket av granen (Tannenbaum) tycks ha uppstått i samband med att de hedniska, tyska stammarna i Schwarzwald firade vintersolståndet.” Alexander Hislop hänvisar i sin bok The Two Babylons till källor som går ända tillbaka till det hedniska Rom och det forntida Babylon.

● Järneken och misteln i julfirandet har också hedniskt ursprung. Funk & Wagnalls Standard Dictionary of Folklore, Mythology and Legend, band 1, sidan 501, förklarar: ”Bruket av järneken i religiösa ceremonier är av mycket gammalt datum; dess användning som julprydnad övertogs sannolikt från de romerska saturnalierna av tidiga romerska kristna.”

I detta uppslagsverk framhålls det också på sidan 732, band 2: ”Att dekorera huset med mistel vid jul antas ofta vara en kvarleva från druidernas gamla ekkult. Frazer förbinder seden att kyssas under misteln med tygellösheten hos de grekiska saturnalierna. Andra förknippar sedvänjan med vissa primitiva bröllopsriter.”