Förklarad rättfärdig som en Guds vän
”’Abraham satte tro till Jehova, och det tillräknades honom såsom rättfärdighet’, och han kom att kallas ’Jehovas vän’.” — JAKOB 2:23.
1, 2. Hur blir ”tingen i himlarna” och ”tingen på jorden” försonade med Gud?
”GUD fann för gott att låta hela fullheten bo i honom [Kristus] och att genom honom försona alla andra ting med sig igen genom att stifta fred med hjälp av det blod han utgöt på tortyrpålen, vare sig det är fråga om tingen på jorden eller tingen i himlarna.” (Kolosserna 1:19, 20) Detta Guds uppsåt med en försoning rör sig nu mot sin kulmen.
2 ”Tingen i himlarna” är inte andeskapelser, för änglar blev ju inte återlösta genom Kristi blod. De är i stället människor köpta med Lammets blod till att vara ”ett kungarike och präster” tillsammans med Kristus i de ”nya himlarna”. Dessa har redan blivit förklarade fullständigt rättfärdiga genom Kristi blod. I omkring 50 år har Jehova nu också stiftat fred med ting ”på jorden”, dvs. de människor som skall bli en del av den rättfärdiga ”nya jorden”. (Uppenbarelseboken 5:9, 10; 2 Petrus 3:13) Detta sammanfattande av ”allt” — både jordiska ting och himmelska ting — ”är i överensstämmelse med hans [Jehovas] beslut, det som han behagade fatta vid sig själv”. — Efesierna 1:9, 10.
Guds uppsåt för sin son Adam
3, 4. Hur var Adams ställning inför Gud, men i vilken bemärkelse behövde han ändå förklaras rättfärdig?
3 Adam skapades som en fullkomlig mänsklig son av Gud. (Lukas 3:38) Hans rättfärdighet var inte krediterad eller tillräknad. Han var skapad sådan. Adam behövde inte från Jehovas ståndpunkt sett ”förklaras” rättfärdig för att vara utan skuld inför honom. Så länge som han underordnade sig Guds rättmätiga styre, bevarade han en god ställning inför sin Skapare.
4 Men han hade ännu inte bevisat sig vara en person som bevarade sin ostrafflighet och inte heller dömts förtjänt av rätten till evigt liv på jorden, och därför måste han under en viss tid bevisa sin trohet mot Jehova och sin hängivenhet för rättfärdighet. Om han hade bevisat sin ostrafflighet när han blev prövad, skulle han således ha fått rätten till evigt liv på jorden. Det skulle ha varit som om Gud hade förklarat eller öppet tillkännagett att Adam förtjänade evigt liv. Som en symbol av detta skulle Jehova utan tvivel ha lett honom till ”livets träd” och låtit honom få äta av dess frukt. — 1 Moseboken 2:9, 16, 17; 3:22.
5. a) Vad förlorade Adam för sig själv och sin avkomma? b) Vilket hopp om befrielse från synd och död gav Jehova åt mänsklig skapelse?
5 Men Adam bestod inte det prov han sattes på och förlorade därigenom fullkomlighet, rättfärdighet och sonskap för sig själv och sin avkomma. (Romarna 5:12) Följaktligen föddes alla Adams efterkommande främmande för Gud, och orättfärdigheten var nedärvd hos dem. (Efesierna 2:3; Romarna 3:10) Mänsklig skapelse blev således ”lagd under fruktlösheten”, men ”på grundval av hoppet”, det hopp om befrielse från synd och död som gavs omedelbart efter upproret i Eden. — Romarna 8:20, 21; 1 Moseboken 3:15.
Förklarad rättfärdig inför Kristus — hur då?
6, 7. a) I vilken utsträckning förklarades vissa människor för rättfärdiga före Kristi offerdöd? b) Nämn några exempel på förkristna Jehovas tjänare som fick en rättfärdig ställning.
6 Mänsklighetens hopp om befrielse från synd och död var beroende av den utlovade ”sädens”, Guds enfödde Sons, ankomst. (Johannes 3:16) Före Kristi offerdöd fanns det inget sätt för människor att uppnå ”frikännande och liv”, eller att förklaras ”rättfärdiga för liv”. (Romarna 5:18, 1981; NW) Men redan innan Kristus betalade lösenpriset för mänsklighetens befrielse, förtröstade vissa män och kvinnor på Guds löfte och backade upp den tron med gärningar. Därför förlät Jehova dem i sin godhet deras synd och godtog dem som sina tjänare. Han betraktade dem kärleksfullt som förhållandevis oskyldiga, i jämförelse med flertalet av den mänsklighet som är utestängd från Gud. (Psalm 32:1, 2; Efesierna 2:12) Han gav dem en rättfärdig ställning och förklarade dem rättfärdiga i den utsträckning som var lämplig vid den tidpunkten.
7 Genom tro fick således Abel ”det vittnesbördet att han var rättfärdig”. (Hebréerna 11:4) Noa ”blev arvinge till den rättfärdighet som är en följd av tro”. (Hebréerna 11:7) Trots sina fel och brister sades Job vara ”oförvitlig och redlig”. (Job 1:1, 22; 7:21) Pinehas visade nitälskan för sann tillbedjan, och ”det blev honom räknat till rättfärdighet”. (Psalm 106:30, 31; 4 Moseboken 25:1—13) ”Genom tro” och genom sina goda gärningar mot Guds folk fick den icke-israelitiska skökan Rahab en rättfärdig ställning eller förklarades rättfärdig. — Hebréerna 11:31; Jakob 2:25.
Hur Abraham blev räknad som rättfärdig
8, 9. a) Vilkas rättfärdighet är huvudtemat i Paulus’ brev till romarna? b) På vad sätt blir de ”heliga” förklarade rättfärdiga i en vidare bemärkelse än Abraham?
8 Fallet med Abraham förtjänar särskild uppmärksamhet. Att han förklarades rättfärdig omnämns av två skribenter av de kristna grekiska skrifterna, vilka båda skrev till kristna under det första århundradet, sådana som var kallade att bli en del av de 144.000 medlemmarna av det andliga Israel. — Romarna 2:28, 29; 9:6; Jakob 1:1; Uppenbarelseboken 7:4.
9 I sitt brev till romarna gör Paulus gällande att de som är ”kallade att vara heliga” (1:7), både judar och hedningar (1:16, 17), förklaras rättfärdiga ”genom tro utan laggärningar”. (3:28) För att bestyrka sitt resonemang börjar han en lång förklaring (4:1—22) och citerar 1 Moseboken 15:6 med orden: ”Abraham utövade tro på Jehova, och det tillräknades honom såsom rättfärdighet.” Sedan säger Paulus i de avslutande verserna i kapitel 4 att Jesus ”utgavs för våra försyndelsers skull och uppväcktes för att vi [dvs. de ”heliga” (Romarna 1:7)] skulle förklaras rättfärdiga”. ”Vi” kan inte inbegripa Abraham, eftersom han dog långt före Kristi död och uppståndelse. Det är därför uppenbart att Paulus, när han i de följande kapitlen talar om dem som skall ”härska som kungar” och om att dessa förklaras rättfärdiga ”för liv” med utsikt att få bli ”Guds söner” och ”Kristi medarvingar”, talade om något helt annat än den rättfärdighet som Gud tillskrev Abraham. — Romarna 5:17, 18; 8:14, 17, 28—33.
10. Hur kastar Jakob ljus över i vilken grad Abraham blev förklarad rättfärdig?
10 Jakob nämner också Abraham som ett exempel för att bevisa att tron måste backas upp av gudaktiga gärningar. När Jakob har konstaterat att Abraham förklarades rättfärdig och har citerat 1 Moseboken 15:6, tillägger han något som hjälper oss att inse i vilken grad Abraham var rättfärdiggjord. Han skriver: ”Det skriftställe uppfylldes som säger: ’Abraham satte tro till Jehova, och det tillräknades honom såsom rättfärdighet’, och han kom att kallas ’Jehovas vän’.” (Jakob 2:20—23) Ja, på grund av sin tro förklarades Abraham rättfärdig som en Jehovas vän och inte som en son med rätten till fullkomligt mänskligt liv eller till kungavärdighet tillsammans med Kristus. Det är intressant att lägga märke till att Robert Girdlestone i sin Synonyms of the Old Testament skrev följande angående Abrahams rättfärdighet: ”Denna rättfärdighet var inte fullständig, dvs. inte sådan att den skulle anbefalla Abraham åt Gud som en person med rättmätiga anspråk på att få ärva sonskap.”
Jehovas minnesbok
11. Vilkas namn är skrivna i Jehovas minnesbok, och varför det?
11 Det tillgodohavande av relativ rättfärdighet, som trogna män och kvinnor före Kristus fick, var en symbol av den verkliga eller faktiska rättfärdighet och fullkomlighet, som är förbunden med det eviga liv som de kan vinna på Guds nya jord. Med tanke på deras utsikter till liv kan man betrakta dem som om de har sina namn skrivna i en minnesbok. (Jämför Malaki 3:16; 2 Moseboken 32:32, 33.) Den innehåller namnen på dem som Jehova betraktar som ”rättfärdiga”. Dessa har visat sin tro genom rättfärdiga gärningar och står i tur att få evigt liv på jorden. — Psalm 69:29; Habackuk 2:4.
12. Vad måste de ”rättfärdiga”, som uppväcks, göra för att få ha sina namn kvar i Jehovas minnesbok?
12 Men dessa namn är ännu inte skrivna i Jehovas ”livets bok”. (Uppenbarelseboken 20:15) När sådana forntida trogna män och kvinnor kommer tillbaka på jorden i de rättfärdigas uppståndelse, kommer de utan tvivel att med tro erkänna Jehovas anordning för liv genom Kristi lösenoffer. (Apostlagärningarna 24:15) På så sätt kommer de — tillsammans med den ”stora skaran” som kommer att ha överlevt den ”stora vedermödan” — att bli en del av Jesu ”andra får”. (Johannes 10:16; Uppenbarelseboken 7:9, 14) Genom att handla så kommer de att få fortsätta att ha sina namn skrivna i Jehovas minnesbok.
Räknade för rättfärdiga som vänner för att få överleva
13. Vilka för den rätte herden nu in, och hur blir de inskrivna i Jehovas minnesbok?
13 Den rätte herden, Jesus Kristus, håller nu på att föra in ”andra får”, som inte tillhör den ”lilla hjorden” av 144.000 ”heliga” som får det himmelska riket. (Lukas 12:32; Daniel 7:18) Dessa ”andra får” lyssnar till den rätte herdens röst. (Johannes 10:16) De utövar tro på Jehova och på hans Son. De överlämnar sitt liv åt Jehova på grundval av Kristi lösenoffer. De blir döpta ”i Faderns och Sonens och den heliga andens namn” och inser behovet av att odla ”andens frukter”. (Matteus 28:19, 20; Galaterna 5:22, 23) Deras namn skrivs in i Jehovas minnesbok.
14. Hur får de ”andra fåren” en ren ställning inför Jehova, men vad måste de be Gud om?
14 Dessa ”andra får”, som församlas i denna ändens tid, kommer att utgöra den ”stora skara”, som aposteln Johannes såg i en syn efter det att han hade sett de 144.000 medlemmarna av det andliga Israel. (Uppenbarelseboken 7:4, 9) Han beskriver den ”stora skaran” och säger att dess medlemmar har ”tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod”. (Vers 14) På grund av sin tro på Lammets utgjutna blod tillräknas de ett mått av rättfärdighet. Detta framställdes i bild genom deras symboliska vita dräkter. De har en ren ställning inför Jehova, och ”därför” låter han dem ägna ”honom helig tjänst dag och natt i hans tempel”. (Vers 15) De måste dock dagligen bekänna sina synder för Jehova och be om förlåtelse genom Jesus Kristus. — 1 Johannes 1:9—2:2.
15. a) Hur visar liknelsen om fåren och getterna att de ”andra fåren” har en rättfärdig ställning inför Gud? b) I vilken utsträckning förklaras de rättfärdiga i den tid som nu är?
15 Att de ”andra fåren” är Guds vänner och redan nu har en förhållandevis rättfärdig ställning inför honom visas också tydligt i Jesu profetia om ”tecknet” på hans ”närvaro”, där liknelsen om fåren och getterna ingår. Eftersom ”fåren” gör gott mot den kvarleva av Kristi 144.000 ”bröder”, som fortfarande finns på jorden, blir de välsignade av Jesu Fader och kallade ”rättfärdiga”. Likt Abraham betraktas de som eller blir de förklarade rättfärdiga som Guds vänner. Deras rättfärdiga ställning kommer också att innebära att de får överleva, när ”getterna” går bort till ”evigt avskärande”. (Matteus 24:3—25:46) De skall komma ”ut ur den stora vedermödan”, som kommer att markera slutet på den nuvarande onda tingens ordning. — Uppenbarelseboken 7:14.
Förda fram till fullkomlighet
16. Hur vet vi att den stora skaran inte förklaras rättfärdig för liv före den ”stora vedermödan”?
16 Den ”stora skara”, som överlever den ”stora vedermödan”, har ännu inte förklarats rättfärdiga för liv. Detta framgår av det förhållandet att det kapitel som omnämner dem fortsätter med att säga: ”Lammet, som är i tronens mitt, skall vara herde för dem och skall vägleda dem till källor med livets vatten.” (Uppenbarelseboken 7:17) Så även om Gud tidigare räknade dem som rättfärdiga i jämförelse med mänskligheten i allmänhet och som sina vänner, så behöver de ytterligare hjälp eller det behöver vidtas ytterligare åtgärder för att de skall kunna förklaras rättfärdiga för liv.
17. a) Vad menas med ”botandet av nationerna”? b) Vilka måste få sina namn inskrivna i ”livets bok”?
17 Under tusenårsriket kommer det på tronen uppsatta Lammet, Kristus Jesus, tillsammans med sina 144.000 medkungar och medpräster, att använda ett program för andligt och fysiskt ”botande av nationerna”. (Uppenbarelseboken 22:1, 2) Dessa ”nationer” kommer att utgöras av dem som överlever den stora vedermödan, eventuella barn som föds åt dem efter Har-Magedon och dem som kommer tillbaka i uppståndelsen ”för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. (Apostlagärningarna 24:15) Alla som förtröstar på Kristi blod och utför passande ”gärningar” kommer till slut att få sina namn skrivna i ”livets bok”. — Uppenbarelseboken 20:11—15.
18. Till vilket tillstånd kommer jordens inbyggare att ha blivit uppresta vid slutet av tusenårsriket?
18 Vid slutet av Kristi tusenårsregering kommer de av jordens inbyggare, som har visat att de tar emot Kristi lösen och vill leva efter Jehovas normer, att ha lyfts upp till fullkomning. De kommer att bli som Adam var innan han syndade. Precis som han kommer de att prövas i fråga om sin lydnad.
”Härlig frihet” som ”Guds barn”
19. a) Vad kommer att inträffa omedelbart efter tusenårsriket? b) Vad kommer att hända med dem vars namn inte finns skrivna i ”livets bok”?
19 Omedelbart efter de tusen åren kommer Kristus att överlämna ett fullkomligt människosläkte till sin Fader. (1 Korintierna 15:28) Satan skall ”släppas lös” för ett slutgiltigt prov av mänskligheten. (Uppenbarelseboken 20:7, 8) Namnen på dem som inte består provet kommer inte att finnas skrivna ”i livets bok”. De kommer i symbolisk bemärkelse att slungas i ”eldsjön”, vilket ”betyder den andra döden”. — Uppenbarelseboken 20:15; 21:8.
20. a) Vilka kommer Jehova att förklara rättfärdiga för liv, och varför det? b) Hur kommer Jehovas barmhärtiga rättfärdiggörelseanordning att ha tjänat sitt syfte?
20 De som bevisar sig lojala mot Jehova kommer att få sina namn outplånligt skrivna i ”livets bok” såsom varande fullkomliga i fråga om ostrafflighet och värda rätten till evigt liv på jorden. Sedan kommer Jehova själv att förklara dem rättfärdiga i fullständig bemärkelse. (Romarna 8:33) De kommer att ha blivit rättfärdiggjorda för evigt liv. (Uppenbarelseboken 20:5) Gud kommer att adoptera dem som sina jordiska söner, och de kommer att träda in i ”Guds barns” utlovade ”härliga frihet”. (Romarna 8:20, 21) Friden och harmonin kommer att ha återställts i universum. ”Tingen på jorden” och ”tingen i himlarna” kommer att ha blivit fullständigt försonade med Gud. (Kolosserna 1:20) Jehovas barmhärtiga rättfärdiggörelseanordning kommer att ha tjänat sitt syfte. På frågan: ”Står du i ett rätt förhållande till Gud?” kommer varje skapelse i himmel och på jord att kunna svara ja och tillägga: ”Honom som sitter på tronen och Lammet tillhör välsignelsen och äran och härligheten och makten till evig tid.” — Uppenbarelseboken 5:13.
Angående de ”andra fårens” ställning inför Gud —
◻ Varför blev inte Adam förklarad rättfärdig?
◻ I vilken utsträckning blev Abraham och andra män och kvinnor före Kristus förklarade rättfärdiga?
◻ Vilkas namn blev skrivna i Jehovas minnesbok?
◻ I vilken utsträckning har de ”andra fåren” en rättfärdig ställning i den tid som nu är, och när kommer de att föras fram till fullkomlighet?
[Frågor]
[Infälld text på sidan 18]
Genom tro på ”Lammets blod” får de ”andra fåren” en godkänd ställning inför Jehova och förklaras således rättfärdiga för vänskap med honom och för att få överleva under den ”stora vedermödan”. De kommer att uppnå fullkomlighet vid slutet av de tusen åren. Efter det sista provet kommer de att förklaras rättfärdiga för liv.
[Bilder på sidan 16]
De ”rättfärdigas” namn är skrivna i Jehovas minnesbok
Abel
Job
Rahab
Den ”stora skaran” i våra dagar