Välj vem ni skall tjäna

 1, 2. Hur skiljer sig världens ledare i våra dagar och Jehovas vittnen ifrån varandra med avseende på sitt tänkesätt?

HUR besynnerligt är det inte, att världens ledare i våra dagar inte har givit akt på Josuas ord! Ty Josua tjänade samme Gud som kristenhetens ledare påstår sig tjäna. Han sade: ” ’Frukta nu Jehova och tjäna honom med ostrafflighet och i sanning, och avlägsna de gudar, som edra förfäder tjänade på andra sidan Floden och i Egypten, och tjäna Jehova. Nåväl, om det för edra ögon tyckes ont att tjäna Jehova, välj då åt eder i dag, vem ni skola tjäna, antingen de gudar som edra förfäder, vilka voro på andra sidan Floden, tjänade eller amoréernas gudar, i vilkas land ni bo. Men vad mig och mitt husfolk beträffar, så skola vi tjäna Jehova.’ Därvid svarade folket och sade: ’Det är otänkbart för vår del att övergiva Jehova för att tjäna andra gudar.’ ” (Jos. 24:14—16, NW) Men fastän de världsliga ledarna inte tänker på det sättet, så är detta Jehovas vittnens tänkesätt. Vid någon tid i sitt liv har varenda en av dem som utgör den nya världens samhälle av Jehovas vittnen varit en del av den gamla världen. Men de kommer inte längre att tjäna gudarna öster om floden Eufrat, dvs. Babylons gudar, eller Egyptens gudar, vilka förlitar sig på militär styrka. I stället har Jehovas vittnen rättat sig efter dessa ord: ”Gå ut ur henne, mitt folk, om ni icke vilja vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni icke vilja få del av hennes plågor.” — Upp. 18:4, NW.

² De ”andra fåren” inser att Jehova, deras Gud, har fört dem ut ur Babylon. De har kommit beredvilligt och kommer inte att ”övergiva Jehova för att tjäna andra gudar”. De ser Jehova Guds triumferande rike, som redan är upprättat i himlarna, och de ser att Satan, ”denna världens gud”, har blivit nedkastad till jorden, och de förstår att det ve och elände som nu råder bland jordens inbyggare beror på att djävulen har kommit ned till dem. Snart kommer djävulen och hela hans demoniska organisation att störtas i avgrunden, därför att de inte ger odelad hängivenhet åt universums suveräne Härskare, Jehova.

 3—5. a) När någon har valt att överlämna sig åt Jehova, vilka andra lydnadshandlingar utför han sedan med rätta? b) Är det tillbörligt för någon att ifrågasätta behovet av nedsänkning i vatten, och vad är orsaken till ditt svar?

³ Människor som önskar leva, inte dö, måste ägna Jehova odelad hängivenhet. Var och en av dessa måste beredvilligt välja att överlämna sitt liv åt Jehovas tjänst och att följa hans bud. Genom att följa Guds bud bevisar individen att han älskar Gud. Han visar lydnad för Guds vilja. ”Om ni hålla mina bud, skola ni förbliva i min kärlek, alldeles såsom jag har hållit Faderns bud och förblir i hans kärlek.” (Joh. 15:10, NW) Detta avser alla Jehovas bud. Några individer vill välja, vilka bud de skall hålla. Så till exempel säger någon, att det inte är nödvändigt för honom att bli döpt och symbolisera att han har överlämnat sig åt Jehova Gud. Han menar att så länge som han är ansluten till Jehovas vittnen, kommer han att vinna Jehovas välsignelse och bli förd in i rättfärdighetens nya värld. Han menar som så: ”Jag vill inte bli så fast knuten till någon organisation, så jag skall inte låta döpa mig. Jag skall gå ut och vittna, men jag skall hålla mig fri.” Det är inte fråga om att vara knuten till någon organisation. I stället är det, om du vill leva, fråga om att ge odelad hängivenhet åt Jehova Gud. Den som vägrar att låta döpa sig tror att dopet skall verka förpliktande för honom och lägga ett större ansvar på honom. Kom ihåg, att han redan har ansvar, när han har kunskap. Man kan inte köpslå med Gud. Om någon vill leva, så ger han odelad hängivenhet åt Jehova Gud; han håller Guds bud, och han vandrar i Kristi Jesu fotspår och låter gärna döpa sig som ett öppet, offentligt vittnesbörd om att han har överlämnat sig.

⁴ Ibland händer det att en kretstjänare, som kommer på besök, finner en församling på femtiofem förkunnare, som alla regelbundet går ut varje månad och predikar de goda nyheterna om Riket och tjänar med glädje. Men när han går igenom registerkorten, finner han att tjugo av de femtiofem inte har blivit döpta. Han undrar varför och gör förfrågningar. Han finner att de menar att om de symboliserar sitt överlämnande åt Jehova Gud, kommer ett alltför stort ansvar att läggas på dem. Fråga dig själv: Älskar de verkligen Jehova? Är de intresserade av odelad hängivenhet för honom, eller önskar de stå med en fot i den gamla världen och med en i den nya? När Jehova framhöll ett handlingssätt som hans Son skulle följa, nämligen att denne skulle låta döpa sig i vatten, så måste förvisso detta handlingssätt följas av var och en, som vill leva evigt i Guds nya värld. Det tillkommer ingen individ att avgöra, om dopet är riktigt eller oriktigt. En person som överlämnar sig åt Jehova Gud och önskar få liv i den nya världen måste veta att det är nödtvunget att bli döpt. Några tänker för sig själva på dopet som en yttring av enfaldig formalism, men i själva verket säger de därigenom, att de är visare än Gud. De drar respektlöst den slutsatsen, att det här med dopet är gammalmodigt! Någon kanske till och med säger: ”Ja, det är den enda punkt som jag inte håller med om; annars godtar jag Guds ord.” När man gör en närmare undersökning, finner man att den som säger så har en avvikande mening också om många andra enkla saker och försätter sig i en kritikers ställning, så att han kritiserar Skaparen. Och ändå är han, kritikern, bara ett kärl. Har den som har blivit skapad rätt att ifrågasätta, kritisera eller finna fel i det som den suveräne Härskaren kräver av en vilken som helst av sina skapelser? (Rom. 9:20) När Jehova visar att vattendopet är en symbol av vårt överlämnande, då är detta vad varje kristen bör önska underkasta sig.

⁵ Sade inte Jesus: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationer, döpande dem i Faderns och i Sonens och i den heliga andens namn, lärande dem att hålla allt som jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill fullständigandet av tingens ordning”? (Matt. 28:19, 20, NW) Varje individ som önskar leva och vinna Jehovas ynnest måste vara ödmjuk inför Jehova Gud och erkänna den föranstaltning som Guds Son har gjort för hans återlösning och samtidigt fullgöra Hans bud. Det var därför som Petrus sade: ”Gör därför bättring och vänd om för att få edra synder utplånade, på det att tider av vederkvickelse må komma från Jehovas person och på det att han må sända ut Kristus, som är bestämd för eder, Jesus, vilken himmelen i sanning måste behålla inom sig intill tiderna för alltings återställelse, om vilka Gud har talat genom sina forntida heliga profeters mun. Mose har ju sagt: ’Jehova Gud skall frambringa åt eder en profet lik mig av edra bröder. Ni måste lyssna till honom i fråga om allt som han talar till eder. Ja, varje själ som icke lyssnar till den Profeten skall bliva fullständigt utrotad ur folket.’” (Apg. 3:19—23, NW) Lyssna då, ty att lyda dessa befallningar är inte för mycket för någon skapelse.

 6. Hur vinner man insikt och förstånd?

⁶ Det kan finnas saker och ting som någon inte förstår, saker som just nu inte är fullt klara. Men ljuset lyser mer och mer intill den fullkomliga dagen. (Ords. 4:18, RS) Ju mer någon studerar Guds ord, och ju mer någon lever i enlighet med Guds bud, dess mer inser han, hur förnuftigt och rimligt det är, och evigt liv är inom räckhåll för honom. Guds ord är mer än sunt förnuft. Det är vishet från höjden. Följ det.

”Icke av denna världen”

 7, 8. Vilken rätt hållning gentemot ”denna världen” bevarar den som är överlämnad åt Jehova?

⁷ Jehovas vittnen är fridsamma och vill bara vara Jehovas rikesverk odelat hängivna. De vet att deras uppgift på jorden är att representera Gud och honom allena. Världsliga regeringar vill inte att deras valmän skall vara neutrala, vad denna världen angår. När någon ger odelad hängivenhet åt Jehova Gud, kommer han emellertid inte att vara inblandad i denna världens politik, religioner eller kommersiella förehavanden. Medan han visserligen är i världen, är han likväl ingen del av den. Alla med denna inställning söker först himmelriket och Jehovas rättfärdighet, och så kommer också alla andra ting att ges dem. — Matt. 6:33, NW.

⁸ Den kristne förkunnaren i våra dagar kan inte leva efter den gamla världens moralkodex, enligt vilken man ser genom fingrarna med äktenskapsbrott och otukt och tycker att det är flott att supa sig full. Därför att man glömmer och överger de goda råd som Jehova har kungjort i sitt ord, har allt fler människor blivit pliktförgätna och brottsliga. De ledande männen inom varje nation har också blivit alltmer bekymrade över pliktförgätenheten och brottsligheten. Nu visar envar överträdelse av Guds ord vanvördnad för den suveräne Härskaren och hans på tronen uppstigne Kristus. Den beskrivning av världens ondska, som Judas ger oss, varnar oss för hur den kan tränga in i Guds församling. Och om dem som försöker fördärva Kristi sanna efterföljare sade Judas: ”Dessa människor äro sådana som knorra och knota över sin lott i livet, i det de vandra enligt sina egna begärelser; och deras mun för ett storordigt tal, medan de beundra personligheter för sin egen fördels skull.” (Jud. v. 16, NW) Sådana människor ger naturligtvis inte odelad hängivenhet åt Jehova Gud, och Skriften talar om för oss att vi inte kan blanda oss med människor av detta slag eller tillbedja deras gudar eller tjäna dem, ”så att icke Jehovas, din Guds, förbittring må flamma emot dig och han måste, förinta dig från jordens yta”. — 5 Mos. 6:15, NW.

Slav eller husbonde?

 9, 10. a) Hur kan vi beskriva Jehovas exklusivitet? b) Vilken rätt inställning till Jehova exemplifieras för oss av Kristus Jesus, och vilken orätt av Satan?

⁹ Odelad hängivenhet för Jehova Gud är ett mycket allvarligt krav. Låt oss nu betrakta det från Jehovas synpunkt. Det från latinet härrörande engelska ord, ”exclusive” (jämför det svenska ”exklusiv”), som här återgivits med ”odelad”, brukas om någonting som utestänger eller utesluter andra. Det är detsamma som enkel — i betydelsen hel, odelad, icke dubbel — eller ensam; det betyder uteslutande hängiven något eller inriktad på något. Ingen kan vara innesluten i Guds ställning. Han är exklusiv. Envar annan förblir utanför denna den mest hedrade och ärofulla ställning som finns och som han ensam kan inta. Han är ensam på sin upphöjda plats i universum. Han kommer inte att innesluta någon annan med sig själv. Sin ära och härlighet delar han inte med en annan. Kristus Jesus förstod den absolut exklusiva ställning som hans Fader intog i universum, och om denna sak skrev Paulus: ”Kristus Jesus, vilken, fastän han var till i Guds gestalt, icke alls tänkte på att sätta sig i besittning av något, nämligen att han skulle bliva jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och antog en slavs gestalt och blev lik människor. Vad mera var, när han befann sig i människoskepnad, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” (Fil. 2:5—8, NW) Vidare sade Jesus själv: ”Jag går min väg till Fadern, ty Fadern är större än jag.” — Joh. 14:28, NW.

¹⁰ Satan, djävulen, valde att försöka driva bort Jehova Gud från denna exklusiva ställning, och naturligtvis har Satan inte givit odelad hängivenhet åt Jehova, ty han umgås på allvar med planer på att bli lik den Högste, och han har inskjutit den tanken i alla skapelsers sinnen, att de skulle vara såsom Gud och veta vad som är gott och vad som är ont, med andra ord, att de skulle vara domare och avgöra vad som är rätt och vad som är orätt i universum. Därför finner vi ofta hur präster opponerar sig mot Guds ord och drar det i tvivelsmål, i det att de påstår att delar av bibeln bara är sagor; och på så sätt har de satt upp sig själva som Gud, tillskrivit sig kompetensen att ställa den allsmäktige Guden till ansvar och disputera med honom. Vilket högmod!

11, 12. a) Vad inbegrips i sann tillbedjan av Jehova? b) Hur ter sig kärleken till Gud och kärleken till nästan vid jämförelse med varandra?

¹¹ En ödmjuk människa, som är Jehova hängiven, är däremot uppfylld av nit och from vördnad. Med ”hängivenhet” menas en ivrig böjelse eller en stark tillgivenhet, en brinnande kärlek eller känsla för någon. Hängivenhet är något som är förbundet med en människas religiositet. Den som i denna tid förstår sann religion utövar sann, uppriktig tillbedjan, alldeles som Jesus förutsade: ”Den stund kommer, och den är nu, då de sanna tillbedjarna skola tillbedja Fadern med ande och sanning, ty Fadern söker just människor av det slaget till att tillbedja honom.” (Joh. 4:23, NW) Ingen som ägnar Jehova Gud odelad hängivenhet kommer att tillåta någonting annat att tränga in i denna hängivenhet eller att störa och skämma den. Jehova kan inte tolerera det, och därför bör individen inte låta någonting komma emellan. En individs hängivenhet för Jehova Gud måste vara fylld av kärlek. Det måste vara en brinnande kärlek, en hel, absolut kärlek till Jehova Gud — inte en kärlek som kan delas mellan honom och någon annan.

¹² I 2 Moseboken 34:14 har en fransk översättning (Abbé Drioux Version, 1884) denna lydelse: ”Gud önskar bliva älskad på ett unikt sätt” — det vill säga han önskar bli älskad i en klass för sig, på ett ovanligt, säreget sätt. När Kristus Jesus var på jorden, nämnde han två bud. För det första, sade han, måste du älska Fadern av hela ditt hjärta och ditt sinne, din själ och din kraft; för det andra: Älska din nästa som dig själv. Här placerar detta återigen Jehova Gud i en säregen eller unik ställning, som visar kärleken till honom såsom exklusiv, skild från all annan kärlek. Han framstår för sig, i en ställning som är ensam i sitt slag, såsom Suverän. Kärleken går direkt till honom utan att denna kärlek blir uppdelad på något vis. Detta är odelad hängivenhet. Det liknande andra budet går ut på att vi skall älska dem som är vår ”nästa” så som vi älskar oss själva. Fastän denna kärlek har ett vidsträcktare omfång, i det att den omfattar mänskligheten, vilken i sin tur kan älska oss, så blir likväl ingen enda människa exklusiv eller det allenastående föremålet för denna osjälviskhet å vår sida. Vår kärlek till nästan kan innesluta hela människosläktet. Men vad Skaparen beträffar, gör han ensam anspråk på och får med rätta odelad hängivenhet. Att vi älskar vår nästa så som vi var i sin stad älskar oss själva är inte någonting exklusivt, om också tillbörligt. Vi tillbeder inte nästan, utan visar bara kärlek. När det gäller Jehova, inbegriper vår kärlek tillbedjan, tjänst, lydnad; och i detta tål han ingen konkurrens.

13, 14. Hur gör Jesus denna jämförelse klarare för oss, och hur kan vi få gagn av att nu förstå den?

¹³ Jesus framhöll principen för denna individuella kärlek, ty han var mycket väl förtrogen med sin Fader, så väl förtrogen att han kunde säga att när någon kände Sonen, kände han också Fadern. Jesus sade: ”Ingen kommer till Fadern annat än genom mig. Om ni människor hade känt mig, skulle ni också hava känt min Fader.” I det Jesus framställde principen om odelad hängivenhet för Jehova Gud och hans rike, påpekade han också att större kärlek till Riket och till hävdandet av Jehovas namn är viktigare än kärleken till nästan. Den skapade varelsens enda möjlighet att nu nalkas den himmelske Fadern är genom Sonen, och därför sade Jesus: ”Därför, var och en som bekänner sin tro på mig inför människor, honom skall jag också bekänna min tro på inför min Fader, som är i himlarna.” Och för att visa, hur stor denna kärlek till Fadern, som visas genom Sonen, måste vara, säger Jesus sedan: ”Den som har större tillgivenhet för fader eller moder än för mig är mig icke värdig; och den som har större tillgivenhet för son eller dotter än för mig är mig icke värdig. Och vemhelst som icke tager emot sin tortyrpåle och följer efter mig, han är mig icke värdig.” — Joh. 14:6, 7; Matt. 10:32, 37, 38; NW.

¹⁴ Efter Jehovas Harmageddonkrig kommer alla de överlevande att känna honom och ge honom sin främsta kärlek. Redan nu i denna tid måste Jehovas vittnen ge honom denna kärlek genom Sonen, Kristus Jesus, och detta försätter oss i ett unikt förhållande till vår Skapare, ty han är en Gud som ”önskar bliva älskad på ett unikt sätt”. ”Fadern söker just människor av det slaget till att tillbedja honom.” Denna tillbedjan kommer att ske med ande och sanning, och den kommer att vara exklusiv och odelad. Ingen annan är inbegripen i denna kärlek och tillbedjan; därför intar den en plats för sig ensam.

15. Hur betraktas en slavs ställning på rätt sätt enligt Skriften?

¹⁵ När någon är så odelat hängiven, för det tanken på ett annat unikt förhållande mellan de båda, nämligen slavens och husbondens. Jehova är Husbonden, emedan han är Skaparen, Ägaren, och det fordras av den skapade eller ägde, att han skall göra sin Husbondes vilja. Jehova är den exklusive och ensamme ägaren till den skapade varelsen. Han har danat honom. Jehova Gud föranstaltade om att hans Son skulle förvärva människosläktet, och därför säger Skriften: ”Ni hava blivit köpta förmedelst ett pris; sluta upp med att bliva människors slavar.” (1 Kor. 7:23, NW) I sitt brev till korintierna gjorde Paulus en mycket intressant framställning angående slavar: ”I vilket tillstånd någon än blev kallad, må han förbliva i det. Blev du kallad som slav? Låt icke det bekymra dig, men om du likaväl kan bliva fri, så grip hellre tillfället. Ty vemhelst i Herren, som blev kallad såsom slav, är Herrens frigivne; likaså är den, som blev kallad såsom fri man, en Kristi slav. Ni hava blivit köpta förmedelst ett pris; sluta upp med att bliva människors slavar. I vilken ställning någon än blev kallad, bröder, må han förbliva i den, förbunden med Gud.” — 1 Kor. 7:20—24, NW.

16. Vad tillkännager det, när någon i denna tid väljer att vara Jehovas slav?

¹⁶ I den första kristna tiden gjorde det ingen skillnad för Gud eller Kristus Jesus, om människor var fria eller slavar. De kunde under alla omständigheter kallas till den höga ställningen som medarvingar med Kristus Jesus i himmelsk härlighet. Men vilket tillstånd de än befann sig i, i träldom eller i frihet, så blev de Kristi slavar, och det var endast på det sättet som de kunde bli förbundna med Gud. Nu gör sig också den människa, som kommer till Jehova och genom Kristus Jesus överlämnar sig åt Jehovas tjänst, till Guds slav. I detta handlingssätt är den kristne inte skrymtaktig, utan uppriktigt glad åt att ägna odelad hängivenhet åt den suveräne Härskaren och att utföra Faderns vilja, alldeles såsom Sonen visade lydnad för sin Faders bud. Denna slavlika inställning kommer från hjärtat. Den är ett uttryck för den åt Gud överlämnades innersta åstundan. I sitt hjärta hyser han den rätta böjelsen gentemot Gud. För honom är det naturligt att vilja lyda den sanne Guden. Det är denne individs noga övervägda val att vara slav. Den åt Gud överlämnade individen föredrar att försätta sig i detta slavlika förhållande till den rättmätige Husbonden, Jehova.

”Slav för obestämd tid”

17, 18. a) Varför kunde någon i forna dagar i Israel bli ”slav för obestämd tid”? b) Vilken hälsosam lärdom kan den kristne förkunnaren i vår tid hämta av detta forntida bruk?

¹⁷ I det forntida Israels dagar blev det ibland nödvändigt för en hebré att sälja sig till slav. Guds ord säger oss: ”Ifall du skulle köpa en hebreisk slav, skall han vara slav i sex år, men i det sjunde skall han gå åstad såsom en som har blivit frigiven utan lösen. Om han skulle komma in ensam, så skall han gå åstad ensam. Om han är ägare till en hustru, då skall hans hustru gå åstad jämte honom. Om hans husbonde skulle giva honom en hustru, och hon föder honom söner eller döttrar, skola hustrun och hennes barn bliva hennes husbondes tillhörighet, och han skall gå åstad ensam. Men om slaven enträget skulle säga: ’Jag älskar verkligen min husbonde, min hustru och mina söner; jag önskar icke gå åstad såsom en som har blivit frigiven’, då skall hans husbonde föra honom fram inför Gud och skall ställa upp honom mot dörren eller dörrposten, och hans husbonde skall genomborra hans öra med en syl, och han skall vara hans slav för obestämd tid.” — 2 Mos. 21:2—6, NW.

¹⁸ Här finner vi en man i slaveri, som är helt och hållet hängiven sin husbonde, och han går så långt, att han säger: ”Jag älskar verkligen min husbonde.” Också för en kristen är detta den rätta sinnesinställningen. Han bör alltid se sig själv i den slavlika ställningen, ivrig att tjäna Husbonden, Jehova, som har givit honom livet och alla dess välsignelser. Ingen bör någonsin önska bli fri från Jehova Gud för att kunna gå sin egen väg. Djävulen var den förste som hyste denna orätta önskan, och hans slut kommer att bli tillintetgörelse.

19, 20. Hur framträder individens frihet att välja här i vårt studium?

¹⁹ Jehova Gud kräver med rätta odelad hängivenhet. Men när denna odelade hängivenhet ges åt universums suveräne Härskare, måste den ges enligt individens eget val. Han skall inte tvingas till det. Han måste åstunda att ge den, villigt, med glädje. Ingen kommer att driva honom in i denna ställning eller köra ut honom i Jehova Guds tjänst. Men därför att han studerar Guds ord, därför att han önskar göra Guds vilja, är det hans böjelse, något som han föredrar, att vara i full överensstämmelse med Gud och Guds uppsåt och att vara hans slav, alldeles som Jehovas Son, Kristus Jesus, hade sin lust i att fullgöra sin Faders bud.

²⁰ Den som har överlämnat sig åt Jehovas tjänst är förvisso lik denne hebreiske slav, som är villig att vara slav för obestämd tid. Vad medlemmarna av den nya världens samhälle angår, betyder detta för evigheten. Jehova älskade världen så, att han sände sin enfödde Son hit till jorden, för att de människor på jorden som väljer att tro på honom måtte få evigt liv. Han gjorde den anordningen, att hans Son skulle förvärva människosläktet. Det finns många som kommer att vägra att erkänna sig som slavar och komma in under detta pris, denna köpesumma, och kommer att välja att gå sin egen väg, men denna deras väg, som är ”denna världens” väg, kommer att betyda deras död. — Joh. 3:16; 1 Joh. 2:17.

21. Vilka förpliktelser för det med sig, när man väljer att tjäna Jehova?

²¹ ”Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.” (Ords. 10: 7) De som vägrar att ta emot återlösningen kommer att dö för evigt och alltså bli förintade, så att de aldrig mer får någon tillvaro. Alldeles såsom Jehova Gud lät nedskriva genom sin profet Jeremia: ”De skola sova en beständig sömn och icke vakna, säger konungen, vilkens namn är härskarors Jehová.” (Jer. 51:57, Åk) Alla människor som har överlämnat sitt liv åt Jehova Guds tjänst måste inse, att det är en allvarlig sak att vara en kristen, och såsom Mose uttryckte det: ”Du får icke taga upp Jehovas, din Guds, namn på ett värdelöst sätt, ty Jehova skall icke lämna den ostraffad, som tager upp hans namn på ett värdelöst sätt.” (2 Mos. 20:7, NW) Ingen bör tänka, att därför att han har överlämnat sig åt Jehova Gud och blivit döpt i vatten, så är Gud nu förpliktad att göra allting för honom. Gud kommer förvisso att fullgöra sin del av överenskommelsen genom att välsigna och vårda sig om vederbörande, men slaven, som säger att han skall ge odelad hängivenhet åt Jehova Gud, måste också fullgöra sin del av uppgörelsen. Han måste visa att han är slav, och en lydig slav, åt den suveräne Härskaren. Individens liv beror på hans sanna, uppriktiga tillbedjan, och Fadern söker en tillbedjan av det slaget, ty han är ”en Gud som kräver odelad hängivenhet”.