Andra Moseboken — från förtryck till teokratisk ordning
JEHOVA hörde deras rop som ”slavar under tyranni”. Det var tid att handla, och han gjorde det som deras allsmäktige Befriare. Kort därefter upprättade han med sitt utvalda folk en välorganiserad teokrati.
Detta är kontentan av den spännande skildringen i Andra Moseboken i bibeln. Den skrevs av den hebreiske profeten Mose och återger israeliternas upplevelser från år 1657 till år 1512 f.v.t. Förbluffande underverk och enastående lagstiftning hör till bokens fängslande detaljer.
Men har Andra Moseboken någon verklig betydelse nu på 1900-talet? Det har den sannerligen, och det kommer vår korta genomgång att visa.
Andra Moseboken i sammandrag
Bosatta i Egypten ökar Jakobs avkomlingar så snabbt i antal att de genom kunglig befallning får lida som ”slavar under tyranni”. Farao förklarar till och med att alla israelitiska nyfödda pojkar skall dödas. En liten pojke undkommer detta slut genom att hans mor sätter ut honom på Nilen i en papyruskorg. Faraos dotter finner barnet, adopterar det och ger det namnet Mose, som betyder ”Räddad ur vattnet”. Fastän Mose uppfostras vid det kungliga hovet, ställer han sig vid 40 års ålder på sitt eget förtryckta folks sida genom att döda en egyptier. Han tvingas fly och beger sig bort till Midjan, där han gifter sig och lever som herde. Under tiden dör Farao, men en annan Farao förtrycker israeliterna. Med tiden hör Gud deras rop på hjälp. — 2 Moseboken 1:1—2:25.
En dag lägger Mose märke till en buske som brinner, men som mirakulöst nog inte brinner upp. Genom en ängel ger Jehova honom där i uppdrag att återvända till Egypten och föra ut israeliterna från deras slaveri under förtryck. Gud förordnar Mose bror Aron till hans talesman. — 2 Moseboken 3:1—4:31.
Mose och Aron träder fram inför Farao och ber om att israeliterna skall få tillåtelse att fira en högtid till Jehova i öknen. Den egyptiske härskaren vägrar trotsigt att ge dem denna tillåtelse, men Jehova skrider då till verket för att göra sig själv ett namn. Den högmodige Farao och hans magiker kan sannerligen inte mäta sig med Mose, som Jehova använder till att åstadkomma svåra plågor. Efter den nionde plågan är dock den egyptiske tyrannen fortfarande uppstudsig! — 2 Moseboken 5:1—10:29.
I väntan på den tionde plågan befaller Jehova israeliterna att fira en ”påskhögtid”. Den 10 Nisan tar de ett lamm eller en killing för varje hushåll. Djuret dödas den 14 Nisan, och dess blod stänks på dörrposterna och på det övre dörrträet på deras hus. De steker och äter köttet efter solnedgången tillsammans med bittra örter och osyrat bröd. Medan alla dessa familjer är inomhus, går Jehovas ängel ungefär vid midnatt igenom landet men förbi varje israelitiskt hem. Den tionde plågan drabbar Egypten. Allt förstfött i landet dör, även Faraos förstfödde son. Då låter han israeliterna gå. — 2 Moseboken 11:1—12:36.
Kort därefter blir de dock förföljda av den egyptiske förtryckaren och hans militärstyrkor. Men Jehova befriar dem genom att öppna en flyktkorridor genom Röda havet. Sedan, när israeliterna tryggt har kommit över till andra sidan, låter Gud havet falla tillbaka över den förföljande Farao och hans här, så att alla dränks. Vilket sätt att lära känna Jehova och hans fruktansvärda makt! — 2 Moseboken 12:37—15:21.
Därifrån och fram till Sinai berg i Arabien får israeliterna upprepade gånger lära sig mera om Jehova, när han gör bittert vatten sött, förser dem med ett överflöd av vaktlar och ger dem god mat som de kallar manna. I tredje månaden efter deras befrielse från förtrycket i Egypten slår de läger vid foten av Sinai berg. Där får de ta emot Guds lagar, däribland de ”tio orden” (de tio budorden), och ingå ett förbund med Jehova, deras allsmäktige Befriare. — 2 Moseboken 15:22—24:18; 5 Moseboken 4:13.
Mose tillbringar 40 dagar på berget och får instruktioner angående sann gudsdyrkan och byggandet av Jehovas tabernakel, ett bärbart tempel. Under tiden gör israeliterna en guldkalv som de tillber. När Mose kommer ner från berget, ser han det och blir så förbittrad att han slår sönder de två tavlorna som de tio budorden mirakulöst har skrivits på. Sedan de avgudadyrkande syndarna har fått tillbörlig bestraffning, går han återigen upp på berget och får en ny uppsättning tavlor. Mose får en syn av Guds härlighet och hör Jehova förklara att han är barmhärtig, men att han inte fritar någon från berättigad bestraffning. — 2 Moseboken 25:1—34:7.
När Mose har kommit tillbaka från berget denna andra gång, börjar byggandet av tabernaklet enligt de ritningar Jehova har gett. Vid slutet av israeliternas första år i frihet har detta fantastiska tält och alla dess tillhörigheter fullbordats. Tabernaklet sätts upp och utrustas helt, och därefter uppfyller Jehova det med sin härlighet. — 2 Moseboken 34:8—40:38.
Du har troligen tagit djupt intryck av denna resumé över de här spännande händelserna. Men en genomläsning av Andra Moseboken kan ge upphov till vissa frågor, och några av dem kanske besvaras när vi nu behandlar de tre huvuddragen i boken i form av frågor och svar.
”Slavar under tyranni”
• 3:1 — Vilket slags präst var Jetro, Mose svärfar?
Jetro var tydligen det patriarkaliska överhuvudet för en stam midjaniter och hade ansvaret att undervisa och leda dem i profana och religiösa angelägenheter. Eftersom midjaniterna var avkomlingar av Abraham genom Ketura, hade de minnen av Jehovas tillbedjan som Abraham alltid påbjöd för sitt husfolk. Vi kan inte vara säkra på hur ren stammens religion var på Mose tid. Jetro visade dock avsevärd uppskattning av Jehova, även om han inte var speciellt förordnad av Gud. — 2 Moseboken 18:1—24.
• 4:11 — Är Jehova ansvarig för sådana defekter som blindhet?
Nej, Jehova är inte ansvarig för varje fall av sådana fysiska defekter som blindhet och dövhet. Dessa har uppstått i grund och botten därför att Gud har låtit ett syndfullt människosläkte uppstå, i och med att syndarna Adam och Eva hade förlorat sin egen fullkomlighet och därför sin förmåga att frambringa fullkomliga barn. (Job 14:4; Romarna 5:12) Allteftersom deras avkomlingar har fått barn, har fler och fler ofullkomligheter, däribland fysiska defekter, uppenbarats. Genom att Gud tillät att denna situation utvecklades kan han säga om sig själv att han ”gör” människor stumma, döva och blinda. För särskilda syften har Jehova ibland, men endast undantagsvis, direkt orsakat bokstavlig blindhet och stumhet. (1 Moseboken 19:11; Lukas 1:20—22, 62—64; Apostlagärningarna 13:8—11) Om människor väljer att vara döva och blinda i andligt avseende, tillåter han dem att framhärda i sin otro och i sitt förkastande av hans budskap och ”gör” dem på så sätt blinda och döva i andligt avseende. (Jesaja 6:9, 10) Men Jehova har gett andlig syn och hörsel åt dem som söker behaga honom. Dessutom kommer den kärleksfulle Guden, Jehova, att genom sitt rike genom Jesus Kristus befria mänskligheten från bokstavlig blindhet och andra handikapp. — Jesaja 61:1, 2, NW; 1 Johannes 4:8; Uppenbarelseboken 21:1—4.
• 4:24—26 — Vems liv var i fara, och vad var det som hände?
Eftersom denna passage är dunkel, föreslår vi följande förklaring: Mose son hotades med döden för att han inte var omskuren i överensstämmelse med det äldre förbundet om detta. (1 Moseboken 17:9—14) Sedan Sippora hade skurit av barnets förhud, lät hon detta bevis på lydnad för förbundet röra vid fötterna på den materialiserade ängeln för att på så sätt visa att det inte längre fanns något skäl till att hennes son skulle dö. Om hon genom ängeln tilltalade Jehova som ”en blodsbrudgum”, var det för att hon hade accepterat en hustrulik ställning i förbundet om omskärelsen, med Gud som äkta man.
• 6:3 — Abraham, Isak och Jakob använde ju namnet Jehova, så i vilket avseende hade Gud inte gjort det känt för dem?
Namnet Jehova betyder ordagrant ”Han låter varda”, dvs. Gud låter något bli till enligt sitt uppsåt. Abraham, Isak och Jakob använde Guds namn, och de fick löften av Jehova. Men de kände inte, hade inte upplevt, Jehova som den som låter dessa löften helt och fullt uppfyllas. (1 Moseboken 12:1, 2; 15:7, 13—16; 26:24; 28:10—15) Jehovas namn skulle dock snart få större innebörd för deras avkomlingar, israeliterna. De skulle komma att lära känna dess verkliga innebörd när Jehova genomförde sitt uppsåt när det gällde Israel genom att befria dem från förtrycket och sedan ge dem det utlovade landet i uppfyllelse av sitt förbund med deras förfäder.
• 7:22 — Varifrån fick de egyptiska prästerna vatten som ännu inte hade förvandlats till blod?
De kunde ha använt vatten som hade tagits från Nilen före denna plåga. Å andra sidan kunde man tydligen få tag i rent vatten genom att gräva brunnar i den fuktiga marken runt Nilen. (2 Moseboken 7:24) Prästerna kanske använde sådant vatten när de utförde sina konster.
• 12:29 — Räknades både mankön och kvinnkön till de förstfödda?
De förstfödda inbegrep endast mankön. Detta är uppenbart av det faktum att det endast var männen som räknades senare, när man gjorde ett byte genom att överlämna leviterna åt Jehova. (4 Moseboken 3:40—51) Farao var själv förstfödd, men han dödades inte eftersom han hade egen familj, och det var inte överhuvudet utan den förstfödde sonen i familjen som dog den påsknatten. — 2 Moseboken 12:12.
Befriade av Jehova
• 15:8 — Frös Röda havets vatten till is, eftersom det sägs att vattnet ”stelnade”?
Det hebreiska ord som här översätts med ”stelnade” betyder dra ihop sig eller tjockna. I Job 10:10 används uttrycket om ost som ystar sig. Det behöver således inte betyda att vattenväggarna frös till is. Eftersom inget synligt höll tillbaka vattnet, såg det ut som om det hade stelnat eller tjocknat så att det förblev stående. Om den vind som omnämndes tidigare hade varit tillräckligt kall för att frysa vattnet, skulle det utan tvivel ha nämnts något om den starka kylan. — 2 Moseboken 14:21.
Organiserade som en teokrati
• 20:5 — Betyder detta att trogna människor skulle straffas?
Nej. Varje individ döms nämligen på grundval av sitt eget uppförande och sin inställning, sedan han har nått ansvarig ålder. (Jämför Hesekiel 18:20.) Men när Israels nation senare avföll till avgudadyrkan, fick den lida de onda följderna av det flera generationer därefter. Trogna personer blev inte personligen straffade för nationens synd, även om de fick uppleva en del följder av det. Det var svårt för dessa som bevarade sin ostrafflighet att gå emot strömmen av nationell religiös avfällighet, men när de gjorde så fick de åtnjuta Jehovas kärleksfulla omtanke.
• 23:20—23 — Vem var den ängel som nämns här, och på vilket sätt var Jehovas namn ”i honom”?
Andra änglar än den föremänsklige Jesus Kristus användes till att förmedla Guds lag till Mose. (Johannes 1:1—3, 14; Hebréerna 2:2, 3) Men det är rimligt att dra slutsatsen att den ängel om vilken Jehova sade: ”Mitt namn är i honom” var Jesus i hans föremänskliga gestalt. Han användes till att vägleda israeliterna på deras väg till det utlovade landet. (1 Korintierna 10:1—4) Jesus, vars namn betyder ”Jehovas frälsning”, är den som i första hand upprätthåller och rättfärdigar sin Faders namn.
• 32:25 — Varför straffades inte Aron för att han gjorde guldkalven?
Aron gjorde det på folkets befallning, inte därför att han i hjärtat var för avgudadyrkan. Senare slöt han sig tydligen till sina medleviter i att ta ståndpunkt för Jehova och emot dem som motstod Mose vid det här tillfället. Omkring 3.000 personer (troligen upprorsledarna) dödades, men det var fler som var skyldiga, eftersom Mose, efter det att de 3.000 hade dödats, påminde folket om att de hade syndat stort. Det var således fler än Aron som fick röna Jehovas barmhärtighet vid det här tillfället. — 2 Moseboken 32:1—6, 26—35.
• 34:26 — Vad var innebörden i det här budet om att inte koka en killing i dess moders mjölk?
Att koka en killing i dess moders mjölk sägs ha varit en hednisk ritual för att frambringa regn. Israeliterna kan därför ha fått den här lagen för att de skulle avhålla sig från sådana sedvänjor. Å andra sidan tycks den här befallningen och flera andra betona att det finns ett rätt och passande sätt att gå till väga i allting. Jehova har tillhandahållit modersmjölken för att mödrarna skall kunna ge mat åt sina ungar. Men att koka avkomman i mjölken skulle leda till skada och död, raka motsatsen till vad mjölken var ämnad till. Den här lagen tycks också ha utgjort en lärdom som visade Guds förbundsfolk att de inte skulle handla på ett hjärtlöst sätt, utan att de skulle vara barmhärtiga.
Den verkliga betydelsen för de trogna
Andra Moseboken är en gripande skildring om slaveri under förtryck, om gudomlig befrielse och om organiserandet av ett teokratiskt samhälle. Men vad kan vittnen för Jehova som lever på 1900-talet lära av den här boken?
Jehova uppehåller sitt folk. Han gjorde det genom att stödja och välsigna israeliterna när de var ”slavar under tyranni”. (2 Moseboken 1:7, 14, NW) På liknande sätt uppehåller Jehova sina nutida vittnen, även när de utsätts för intensiv förföljelse.
Jehova är den ojämförlige Befriaren. Hur uppenbart var inte det vid Röda havet! Således kan hans nutida vittnen vara förvissade om att de som grupp kommer att överleva den kommande ”stora vedermödan” under denne store Befriares allsmäktiga ledning. — Matteus 24:20—22; Uppenbarelseboken 7:9, 14.
Jehova är den teokratiska organisationens Gud. Hans lagar gjorde att israeliterna, när de lydde dem, kunde tillbedja honom på ett ordningsfullt, tryggt och glädjefullt sätt som ärade hans namn. Jehova har på ett liknande sätt organiserat sina nutida vittnen som ett ordningsfullt, tryggt och lyckligt broderskap. För vår egen trygghets och lyckas skull måste vi då troget tjäna Gud som en del av detta teokratiska samhälle som förhärligar hans heliga namn. — Psalm 100:1—5; 1 Petrus 2:17.
Dessa och många andra nyttiga lärdomar kan man hämta från Andra Moseboken. Må vår tro styrkas när vi begrundar denna spännande skildring om gudomlig befrielse från förtryck till teokratisk ordning.
[Bild på sidan 25]
Vid Sinai berg organiserade Jehova israeliterna som en teokrati