Skälet till att man bör välja att tillbedja Jehova
1, 2. a) Hur tillämpar människor uttrycket ”Vad man ser det tror man” med avseende på Gud? b) Vilken rysk kommunistisk kosmonaut påminner sådana människor oss om?
”VAD man ser det tror man!” Detta ger uttryck åt den inställning som materialistiska människor i vår tid intar till Gud. På grund av att de inte kan se honom — med blotta ögat eller med hjälp av det starkaste teleskop som är i bruk i vår tid — tror de inte att han existerar; de kan inte förmå sig att tro att han finns till.
2 Sådana personer påminner oss om den andre kosmonaut som de ryska kommunisterna sände upp i ett rymdskepp för att kretsa kring vår jord. Enligt ett Associated Press-meddelande daterat den 6 maj 1962 tillkännagav denne ryske major ”att han tvivlar på att det finns en Gud. Han sade att han såg ’varken Gud eller änglar’ under sin raketfärd sjutton varv runt jorden. ... ’Raketen tillverkades av vårt folk. Jag tror inte på Gud. Jag tror på människan, på hennes kraft och styrka, hennes möjligheter och hennes förnuft.’” — New York Times för 7 maj 1962.
3, 4. a) Hur var Mose olik denne ryske kosmonaut? b) Vad ville Mose se i fråga om Gud, och vad blev sagt till honom?
3 Det är inte alla människor som är sådana. Tänk till exempel på en man som är mera berömd än dessa kommunistiska kosmonauter och som har gjort mera gott för människorna. Den mannen var Mose, son till hebrén Amram. Det är omvittnat om denne Mose att ”han förblev ståndaktig, som om han såg den som är osynlig”. (Hebr. 11:27, NW) Han blev inte besviken på sin osynlige Gud. Han blygdes inte för sin tro på denne Gud. Sedan Mose lett sitt folk ut ur slaveriet i Egypten och på mirakulöst sätt fört det genom Röda havet till Sinai berg i Arabien och då han fått de två stentavlorna med de tio budorden mitt under ett vördnadsbjudande skådespel på detta berg, hade han inte skäl att betvivla att denne osynlige, allsmäktige Gud existerar. Vad han önskade var att få närmare kännedom om honom, att se denne osynlige Guds härlighet.
4 ”Om så är ditt behag, så låt mig se din härlighet”, var den begäran Mose framställde genom Guds ängel. Guds svar på detta var: ”Jag skall själv låta all min godhet passera förbi inför ditt ansikte, och jag skall kungöra namnet Jehova inför dig.” Men varför bara denna manifestation? Jehova Gud förklarade för Mose: ”Du är inte i stånd till att se mitt ansikte, ty ingen människa kan se mig och ändå leva.” — 2 Mos. 33:18—20, NW.
5. Vad sade Gud om sig själv då han kungjorde sitt namn inför Mose?
5 Det har ingen betydelse vad någon människa kan säga om Mose Gud — det som bör ha betydelse för oss är vad slags Gud han förklarade sig vara. Vad Gud sade om sig själv läser vi i Mose skildring av tilldragelsen, nämligen i dessa ord: ”Och Jehova företog sig att stiga ned i molnskyn och ställa sig där hos honom och kungöra Jehovas namn. Och Jehova passerade förbi inför hans ansikte och kungjorde: ’Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull godhet och sanning, som bevarar kärleksfull godhet åt tusenden, överser med förseelse och överträdelse och synd; men ingalunda skall han frita från straff utan skall låta straff för fäders förseelse komma över söner och över sonsöner, över det tredje släktledet och över det fjärde släktledet.’” — 2 Mos. 34:4—7, NW.
6, 7. a) Vilka av dessa gudomliga egenskaper som omnämns behöver vi få utövade gentemot oss i vårt tillstånd? b) Vad blir vi försäkrade om, med avseende på det ondas fortsatta tillvaro, av att han inte fritar från straff för orätt handlingssätt?
6 Är inte detta det slags Gud vi önskar, det slags Gud vi skulle välja att tillbedja? Han är en Gud som är ”barmhärtig och nåderik, sen till vrede och överflödande i kärleksfull godhet och sanning”. I vårt nedbrutna mänskliga tillstånd i denna tid behöver vi sannerligen att sådana gudomliga egenskaper utövas gentemot oss. Men han låter inte sina mänskliga skapelser slippa undan med vad som helst i alla tider utan det straff de gjort sig förtjänta av. Han är en Gud som ”överser med förseelse och överträdelse och synd”, men han känner inte sympati med sådana orätta ting, och han underlåter inte att låta straff drabba dem som uppsåtligt bedriver sådana ting och har sin lust i sådana ting.
7 Av det skälet kan vi vara säkra på detta: Fastän han har varit ”sen till vrede” och har låtit det onda och ett orätt handlingssätt finnas till bland människorna under de gångna sex tusen åren, kommer han inte att låta det onda få råda för evigt på jorden. Han kommer inte att låta den nuvarande tingens ordning, som ondskans upphovsman, Satan, djävulen, är gud för, vara fritagen från straff för alltid. Till lycka för oss i denna tid står den långa tid, då han har tillåtit det onda, inför sitt slut!
8. I ljuset av vilken tilldragelse på Noas tid behöver man inte betvivla Guds förmåga att tillintetgöra en världsomfattande tingens ordning?
8 Hans fullkomliga förmåga att göra slut på hela denna världsvida tingens ordning under vår egen generations tid behöver inte betvivlas för ett ögonblick. Mer än arton århundraden innan han kungjorde sitt namn för profeten Mose gav han oss ett historiskt exempel på sin fullständiga makt att tillintetgöra en hel värld av människor. Detta skedde på Mose förfader Noas tid. Tiden för denna världstillintetgörelse kan beräknas till år 2370 före den vanliga tideräkningens början. Världen av människor i vår tid är inte för stor och inte för vitt spridd för att han skall kunna inbegripa den i sin förutsagda förstöring av den världsomfattande tingens ordning. På Noas tid rensade flodens vatten hela jordklotet.
9. Vad för något, som liknar det som skedde på den tiden, kan således Gud göra i vår tid?
9 Hela jorden var då precis som den var i början av den första skapelsedagen, då Skaparen sade: ”Varde ljus.” Hela jordens yta var övertäckt med vatten. (1 Mos. 1:1—3) När flodens vatten övertäckte hela jorden, var det ändå någonting som var annorlunda, och det var att den väldiga ark som Noa och hans familj byggt flöt i trygghet på vattnets yta. Med undantag av Noas familj i arken dog allt mänskligt liv på jorden. Människorna dränktes, alldeles som Farao och hans vagnar och ryttare, som förföljde de bortdragande hebréerna under Mose, dränktes i Röda havet. Det som den allsmäktige Guden, Jehova, gjorde på flodens tid kan han också göra i vår tid — tillintetgöra en världsomfattande tingens ordning som är ”uppfylld av våld” (NW). — 1 Mos. 6:11—7:23.
Den nya tingens ordnings Gud
10. Varför kommer tillintetgörelsen av den nuvarande tingens ordning inte att lämna ett tomrum på jorden, och varför bör vi därför tillbedja Jehova?
10 Det kommer inte att lämnas något tomrum på vår jord, när Guds tid för att tillåta det onda upphör och han tillintetgör denna gamla tingens ordning i en världsnöd utan motsvarighet. Han har någonting idealiskt att sätta i stället för det som varit tidigare. Det är en ny tingens ordning, i vilken det onda inte skall tillåtas. Skaparen av denna rättfärdiga nya ordning kommer också att vara Gud för den. Detta är ett sunt skäl till att vi bör välja att tillbedja Jehova, Skaparen, som Gud.
11. Varför kommer Satan inte att vara en gud i denna nya tingens ordning, och vad kommer att hända med hans tillbedjare?
11 Den nuvarande onda tingens ordnings gud, Satan, djävulen, kommer då att vara borta, liksom alla de övriga falska gudar som materialistiska, trolösa människor har tillbett fram till nu. Det kommer att visa sig att ”draken, den ursprunglige ormen, som är djävulen och Satan”, inte har någonting att sätta emot Gud, den Allsmäktige. Han kommer att fråntas sin makt som en gud och slungas i en avgrund tillsammans med alla sina demonänglar. (Upp. 20:1—3, NW) De som väljer att tillbedja honom som sin gud kommer att förgås med denna djävulsbehärskade tingens ordning i den största av alla nödperioder, den som nu är överhängande för världen.
12. Vad slags världsomfattande styre skall Jehova ge åt människorna, i kontrast till det Satan har gett dem, och vem skall ha hand om detta?
12 Satan, djävulen, ”denna tingens ordnings gud”, gav människorna ett världsomfattande politiskt styre, som i bibelns sista bok visades i symbol som ett sjuhövdat ”vilddjur” med tio horn. Under sataniskt inflytande steg det upp ur ”havet” av människor som gjorts främmande för Gud. (Upp. 13:1—8) I kontrast till detta kommer Jehova, som den rättfärdiga nya tingens ordnings Gud, att ge människorna ett världsomfattande styre som är överlägset det som upprättats av förtryckande, egoistiska, ofullkomliga män och kvinnor. Det kommer att vara en himmelsk regering under den Mästare som lärde sina lärjungar att bedja: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:9, 10; Luk. 11:2) Den som lärde ut denna bön var Jesus Kristus. Han var Guds Son, vilken Jehova sände till jorden för nitton hundra år sedan för att bli en köttslig avkomling av kung David och på så sätt bli den förblivande arvingen till det eviga rike som skulle förbli i Davids konungsliga släktlinje. På detta sätt blev han den utlovade Messias. — Joh. 1:40—49.
13. Med vilken frestelse gjordes det ett försök att locka den smorde Jesus att ta del i falsk tillbedjan och i denna världens politik?
13 Varför skulle Jesus Kristus som den smorde arvingen till detta messianska rike låta sig invecklas i denna världens smutsiga politik? Det var inte av ”denna tingens ordnings gud” han väntade att få ett rike eller ett världsvälde. Sedan han blivit smord med Guds ande till att vara den utsedde konungen i det messianska riket, uppsöktes han av ”denna tingens ordnings gud”, som försökte locka honom in i falsk tillbedjan och in i denna dömda världs politik. Frestaren tog helt fräckt upp stridsfrågan om tillbedjan och visade Jesus ”alla den bebodda jordens riken i ett ögonblick” och sade: ”Jag vill ge dig all denna myndighet och deras härlighet, ty den har blivit överlämnad åt mig, och åt vemhelst jag önskar ger jag den. Om nu du utför en handling av tillbedjan inför mig, skall därför alltsammans bli ditt.” Vem skulle nu Jesus välja att tillbedja?
14, 15. För vilken styrelse hade Jesus blivit smord som den utsedde konungen, och varför skulle han inte tillbedja Satan for att få alla riken i världen?
14 Jesus gjorde inte som det sjuhövdade, tiohornade ”vilddjuret”, som steg upp ur havet, dvs. tog emot politisk makt och en materiell tron och stor myndighet från den eldfärgade draken, Satan, djävulen. (Upp. 13:1, 2) Han hade redan blivit smord till att styra i det messianska riket på grund av att han tillbad Jehova som Gud. Det var alldeles som det profetiskt sades till Jesus Kristus: ”Du älskade rättfärdighet, och du hatade laglöshet. Det var därför som Gud, din Gud, smorde dig med den jublande fröjdens olja mer än dina medbröder.” (Hebr. 1:9, NW; Ps. 45:8) Jesus skulle aldrig böja sig ned i tillbedjan inför ”denna tingens ordnings gud”, nej, inte ens för att få ”alla den bebodda jordens riken”. Jesus var född som människa under det lagförbund som Mose hade verkat som medlare för vid Sinai berg, och han citerade genast Mose ord i Femte Moseboken och sade till Satan, djävulen:
15 ”Det är skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.’” — Luk. 4:5—8, NW; 5 Mos. 6:13; 10:20.
16. Vilket budskap tog Jesus upp i stället för att inlåta sig på en kampanj för en politisk regering på jorden, och varför gjorde han detta?
16 Jesus Kristus stod orubbligt fast för den rättfärdiga nya tingens ordnings Gud. Detta betydde att Jesus troget höll fast vid det messianska rike som kom från denne Gud, den suveräne Herren Jehova. Han inlät sig därför inte på någon kampanj för något politiskt konungadöme på den bebodda jorden, utan han tog upp det budskap som hans förelöpare, Johannes döparen, hade förkunnat för hela Israel: ”Gören bättring, ty himmelriket är nära.” (Matt. 4:17) För att bli den himmelske Messias måste Jesus ge ut sitt liv i full hängivenhet för detta himmelrike, Guds rike.
17. Hur vittnade Jesus inför Pontius Pilatus om Guds rike?
17 Då Pontius Pilatus, den romerske landshövdingen över provinsen Judeen, frågade Jesus om han var en kung som utgjorde något hot mot kejsarnas imperium, svarade han: ”Mitt rike är ingen del av denna världen. Om mitt rike vore en del av denna världen, skulle mina tjänare ha kämpat för att jag inte skulle bli överlämnad åt judarna. Men som det är, har mitt rike inte detta ursprung.” (Joh. 18:36, NW) Jesus vittnade alltså inför Pilatus till förmån för Guds rike.
Det är hög tid att göra sitt val!
18. Vilken uppgift hade Jesus att utföra i mänsklighetens historia, och hur bevisade han att han trodde på Gud och tillbad honom?
18 Denne Jesus Kristus är en man som har en plats i historien. Han kan inte viftas bort av icke troende judar och hedningar som en enbart legendarisk gestalt eller myt. Det finns fler bevis för att han befann sig här på jorden för nitton hundra år sedan än det finns för några andra människor som är omnämnda i historien. Hans ankomst markerade vändpunkten i människans historia, inte enbart i fråga om religion, utan också i fråga om ett världsstyre för mänskligheten, Guds rike. Han kom till den jordiska skådeplatsen vid Guds bestämda tid, den tid som angetts på förhand i bibeln. För Jesus Kristus rådde det inte någon tvekan om att Gud existerade. Han hade kommit från Gud. Han hade sett honom, talat med honom, arbetat med honom. Han var inte någon lögnare, när han riktade uppmärksamheten på dessa fakta i sitt föremänskliga liv i himmelen. Han var på jorden som en människa med enbart mänsklig synförmåga och kunde därför inte se Jehova Gud, men han fortsatte ändå att tro på honom och tillbedja honom. Jesu gärningar på jorden, som många ärliga och redbara vittnen bar vittnesbörd om, bevisade att han trodde på Gud och att Gud var med honom. — Apg. 10:38.
19. Vilken fråga uppstår beträffande vems exempel vi bör följa när det gäller att tro på att det finns en Gud?
19 Jesus kände Jehova Gud, sin Fader, bättre än vad de osynliga demonerna gjorde. Men också demonerna tror att det finns en Gud. Icke troende människor kan le överlägset åt detta, men den jordiske halvbror till Jesus Kristus som hette Jakob sade till dem som bekände sig vara Kristi lärjungar: ”Du tror ju att det finns en enda Gud, eller hur? Det gör du mycket rätt i. Ändå tror också demonerna och ryser.” (Jak. 2:19, NW) Enligt detta handlar de övermänskliga demonerna bättre än det stora flertalet män och kvinnor som inte alls tror på Jehova Gud. Vems exempel kan vi med trygghet följa i detta avseende? Det som icke troende män och kvinnor utgör? Eller det som demonerna utgör, de som tror och ändå inte gör något annat i fråga om det än ryser? Eller det exempel som ges av Jesus Kristus, vars personliga liv på jorden är omvittnat av de tjugosju böckerna i de inspirerade kristna grekiska skrifterna?
20. För vem har det gått bäst — för dem som inte tror på Gud och inte uppvisar tillbörliga gärningar eller för Jesus, som hade tro och bevisade sin tro? Förklara.
20 Jesus Kristus trodde, men utöver det hade han gärningar till bevis för sin tro. Gick det sämre för honom än för icke troende män och kvinnor, eller gick det sämre för honom än för demonerna? Vems liv av tro och gärningar har betytt mera gott för mänskligheten — hittills i människans historia, för att inte tala om framtiden? Det med fakta överensstämmande svaret på dessa frågor måste nämna Jesus Kristus som den som det gick bäst för och den som gjorde mest gott. Han är där han är i vår tid på grund av ett liv av tro och gärningar på jorden, fram till en martyrs död på grund av att han lojalt tog Guds rike i försvar. Han intar i vår tid den högsta ställningen i hela himmelen och på jorden med det enda undantag som hans himmelske Fader, Jehova Gud själv, utgör. (Fil. 2:5—11; 1 Petr. 3:21, 22) Och han skulle inte befinna sig i denna högt upphöjda ställning i vår tid om det var så att det inte fanns någon Gud och om det var så att Jehova inte var denne Gud, den Gud som är i stånd att uppväcka de döda till himmelskt liv. — Ef. 1:19—22.
21. Vems exempel bör således de som längtar efter evigt liv följa?
21 Det kan inte med framgång motsägas att detta liv av tro och gärningar gav det allra bästa resultatet för honom, ja, i så hög grad att det överträffar allting som alla andra skapelser i universum kan hoppas få åtnjuta. Det är hans exempel som alla förståndiga människor som längtar efter evigt liv i fullständig lycka har att följa. Det är praktiskt att följa hans exempel, det är inte något som bara är idealistiskt. Han gjorde Jehova till sin Gud och tillbad honom, också när han utsattes för frestelser från Satan, demonernas härskare.
22. Vem är alltså Jehova, och vilka två mycket viktiga skäl har vi att tillbedja honom?
22 Till svar på frågan: ”’Vem är Jehova’, så att alla borde tillbedja honom?” kan vi verkligen svara: Jehova är Herren Jesu Kristi Gud, och detta faktum är i sig självt ett mycket viktigt skäl till att alla borde tillbedja Jehova som Gud. Alla de som önskar evigt liv i Guds rättfärdiga nya tingens ordning måste följa Jesu Kristi exempel, hans som är den främste i hela Guds skapelse. Själva det faktum att Jehova har anförtrott det messianska riket åt Jesus Kristus gör det både brådskande och angeläget att alla tillber Jehova Gud.
23. Varför kan de som förnekar Guds existens inte slippa ifrån ansvaret inför honom, och hur handlar dessa icke troende?
23 Män och kvinnor i vår tid menar att de kan slippa ifrån ansvar inför Jehova genom att betvivla och förneka att han existerar och är Gud. Men att de kan slippa ifrån ansvar inför honom, som de inte kan se, är ren inbillning. Kung David, en förfader till Jesus Kristus, sade i Psalm 14, verserna 1 och 2: ”Den oförnuftige har sagt i sitt hjärta: ’Det finns ingen Jehova.’ De har handlat fördärvligt, de har betett sig avskyvärt i sina handlingar. Det finns ingen som gör vad gott är. HERREN skådar ned från himmelen på människors barn för att se, om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud [Jehova, NW].” (V. 1 enl. NW) Redan på den tiden uppmärksammade kung David att de som förnekade Jehovas tillvaro handlade fördärvligt. Jehova Gud i himmelen ger akt på dem. Han skrattar åt dem, eftersom han väl vet att de hålls fångna inom det område som omfattas av hans lagar och att de inte kan slippa ifrån verkställandet av dessa lagar. Att de ignorerar och förnekar dessa lagar kommer bara att vålla dem skada.
24. Varför gäller den viktigaste frågan i var tid inte enbart religion, och hur liknar Faraos sätt att handla med Mose vår tids politikers handlingssätt?
24 Den viktigaste fråga som hela universum ställs inför i vår tid gäller inte enbart religionen. Den gäller också styrelsesättet. Vi gör väl i att komma ihåg att det var den tidens ledande politiker som slungade denna fråga i ansiktet på profeten Mose: ”Vem är Jehova, så att jag skulle lyda hans röst?” (2 Mos. 5:2, NW) När Egyptens Farao ställde en sådan fråga, trotsade han inte bara den rena religionens Gud, utan också en styresman, universums suveräne härskare. Dessutom stod Jehova då i begrepp att upprätta sitt konungadöme över Israels nation. Det är på liknande sätt med politikerna i vår tid och deras patriotiska understödjare. Det är inte bara det religiösa området de inlåter sig på, när de ifrågasätter Jehovas tillvaro och hans förmåga som Gud. De befattar sig också med styrelsen. I vår tid tränger de in på Guds suveränitet, som representeras av hans messianska styrelse eller regering, Guds rike. Det är en verklig regering som är både högre och mäktigare än deras egna.
25. a) Genom vilka och sedan när har denna messianska regering blivit predikad för nationerna? b) Vad kommer denna regering att få order att göra, sedan denna underrättelse framburits till nationerna, och vilken verkan får detta på politikerna?
25 I synnerhet sedan första världskrigets slut år 1918 har Jehovas kristna vittnen förkunnat om denna regering, detta Guds himmelska rike under hans Kristus. Under dessa förflutna femtiosex år har detta messianska rike således till största delen enbart blivit predikat. (Matt. 24:14; Mark. 13:10) Men snart skall det upphöra att vara predikat för alla de politiska nationerna till ett vittnesbörd för dem. Men sedan detta förhandstillkännagivande har framburits till dessa nationer, kommer Jehovas messianska rike att få order att gå till angrepp. Detta angrepp kommer att bevisa att Jehova är den sanna profetians Gud, den som inspirerat bibelns profetior, som är sanna och ofelbara. Det messianska riket kommer att lägga fram detta bevis genom att uppfylla profetiorna. Då kommer dessa trotsiga politiker att lära känna vem Jehova är och vad som händer med dem som föraktar tillbedjan av honom. Detta ingripande från Rikets sida kommer inte att omvända dem till tillbedjan av Jehova, utan kommer att tillintetgöra dem. — Dan. 2:44.
26. a) Vad kommer detta rike, förutom att det tillintetgör de synliga personer som håller den nuvarande tingens ordning i funktion, att göra med denna ordnings gud? b) Vad kommer de nutida jordiska undersåtarna till Riket att bli förda in i, och hur skall detta ske?
26 Detta messianska rike kommer att göra mera än tillintetgöra de synliga personer som håller denna onda tingens ordning i funktion. Det kommer att sända ner i avgrunden den osynliga men ändå verkliga makten bakom den nuvarande tingens ordning, nämligen ”denna tingens ordnings gud”, Satan, djävulen, tillsammans med hans demoner. (Upp. 20:1—3) Det messianska riket kommer också att vara verksamt för att de sista kvarvarande av Kristi 144.000 medarvingar, och likaså den ”stora skaran” av nutida jordiska undersåtar till detta himmelska rike, skall bli bevarade genom den ”stora vedermöda” (NW) utan tidigare motsvarighet som nu ligger alldeles inför mänskligheten. (2 Petr. 3:11—15; Upp. 7:9—17) De människor här på jorden, som får överleva denna ”stora vedermöda”, kommer Riket sedan att föra in i den utlovade nya tingens ordning, i vilken Jehova kommer att vara Gud och universell suverän.
27. Vilken skillnad kommer denna nya ordning med dess Gud, enligt Uppenbarelseboken 21:3—5, att innebära för jordens invånare?
27 Kommer detta att medföra någon skillnad för alla de jordiska invånarna i en ordning med Jehova som Gud? Det skulle inte kunna ges något bättre svar på denna fråga än det som blev nedskrivet under inspiration i Uppenbarelseboken 21:3—5: ”Och jag [aposteln Johannes] hörde en stark röst från tronen säga: ’Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.’ Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt.’ Ytterligare sade han: ’Skriv; ty dessa ord äro vissa och sanna.’”
28. Vad bör vi säga till svar på frågan: ”’Vem är Jehova’, så att alla borde tillbedja honom?”
28 Alltså: ”’Vem är Jehova’, så att alla borde tillbedja honom?” Lyssna, du Farao i det forntida Egypten! Lyssna, du som är materialistiskt sinnad nu i denna tid! Jehova är den Gud som är ”från evighet till evighet” och är värdig all dyrkan. (Ps. 90:2) Han är hela universums suveräne härskare. Han är vår Danare och upphovet till det messianska riket genom vilket alla jordens släkter, de levande och de döda, skall bli välsignade. — 1 Mos. 12:3; 22:18.
29. Om vi verkligen tror på detta, vilken uppmaning av psalmisten kommer vi då att ge gensvar till?
29 Tror vi detta? Kommer vi, som svarar Ja, att visa vår tro genom tillbörliga gärningar? Om det är så, då kommer vi att med iver ge gensvar till den inspirerade psalmistens uppmaning: ”Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN [Jehova], vår skapare. Ty han är vår Gud, och vi äro det folk, som han har till sin hjord, vi äro får, som stå under hans vård.” — Ps. 95:6, 7.
[Bild på sidan 180]
Satan, djävulen, erbjöd Jesus alla riken i världen
[Bild på sidan 181]
Jesus valde tillbedjan av Jehova och avvisade Satans erbjudande