Varför Jehova tömmer jorden

”Jorden ligger förorenad under sina innbyggare, ty de hava överträtt lagarna, kränkt stadgarna, brutit det eviga förbundet.” Jes. 24:5, RS.

 1, 2. Vilka frågor framställs angående behandlingen av religiösa byggnader, och hur skulle du reagera i de nämnda situationerna?

ÄR DU katolik? Tänk om någon skulle komma in i er katedral, smeta målarfärg på muren, välta omkull bänkarna, gå löst på träverket med en yxa, krossa fönstren av målat glas och slå sönder altaret. Skulle du vilja att han bleve utkastad? Eller skulle du rycka på axlarna och låta honom fortsätta att fara fram som en vandal och fullständigt förrycka gudstjänsten? Är du protestant? Skulle du låta någon göra så med er kyrka, sedan du hade bidragit med pengar till att bygga den? Kanske du är jude. Skulle du tillåta en man att förstöra er synagoga? Eller skulle du kasta ut honom? Om du — vilken religion du än bekänner dig till — har planerat ett hus för tillbedjan, givit pengar till att bygga det, kanske rentav med egna händer hjälpt till att uppföra det, och om du sedan inbjöd andra att komma och tillbedja tillsammans med dig där och de så, när de kom, vanhelgade platsen och förstörde den, skulle du då vara oberörd och lugnt låta dem hållas med sin vandalism? Eller skulle du vidta åtgärder mot dem?

² Kanske det inte är en kyrka du har bidragit till att bygga. Kanske det är ett museum eller ett bibliotek eller en regeringsbyggnad. Byggnaden är uppförd för ett särskilt ändamål. Du vill gärna se den användas för detta ändamål. Nu kommer en folkhop in i byggnaden för att vanställa och skämma den. Kanske förstör de den inte. Det kan hända att de bara missbrukar den, förhindrar att den brukas för det avsedda ändamålet. Även om de skötte själva byggnaden ordentligt, skulle du väl ändå inte vilja att ert bibliotek gjordes till en lokal där man förde stoj och oväsen eller att er kyrka användes till bordell? Det var inte därför ni byggde huset. Du skulle med all rätt köra dem på porten som begagnade det på felaktigt sätt. Dessutom skulle du väl inte ha någon respekt för någon, vem det vara månde, som läte sin byggnad bli så missbrukad eller förstörd, eller hur?

 3. Vad är Guds syfte med avseende på jorden, och vad är människans del däri?

³ Så förhåller det sig med Gud och jorden. Gud skapade jorden. Han använde tusentals år till att bereda den, så att människan skulle kunna bo där. Han frambragte ljus, renade atmosfären, skilde havet och torra landet från varandra, skapade en stor mängd olika växter och djur och lät slutligen mannen och kvinnan börja sin tillvaro i en skön lustgård, ett paradis. De skulle ”odla den och sköta den” och skulle kärleksfullt ”råda över fiskarna i havet och himlarnas flygande varelser och husdjuren och hela jorden och varje krälande djur”. De fick också denna befallning: ”Var fruktsamma och bliv många och uppfyll jorden och lägg den under eder.” Genom människans omvårdnad skulle allt det sköna, som Gud skapat på jorden, med dess rika mångfald av växt- och djurliv, hållas på sin höjdpunkt, och genom att människan fortplantade sitt släkte kunde Jehovas syfte med att dana jorden bli fullbordat: ”Så säger Jehova, som skapade himlarna, den Gud som danade jorden och frambragte den, som grundade den och icke skapade den som en ödemark, utan danade den till att bebos: Jag är Jehova, och det finnes ingen annan.” — 1 Mos. 2:15; 1:26, 28; NW; Jes. 45:18, AS.

 4. Vem eller vad skall återkasta Jehovas lov?

⁴ Detta var Jehovas syfte med att skapa jorden. Han ville att den skulle bebos av lydiga människor; han sade till den förste mannen, att när denne bleve olydig skulle han dö, och angav tydligt och logiskt genom detta, att så länge mannen och hans hustru var lydiga, skulle de aldrig behöva dö bort ifrån jorden. Den sköna jorden skulle tillika med människorna på den och universum runt omkring den återkasta Jehovas lov: ”Loven honom, alla hans änglar, loven honom, all hans här. Loven honom, sol och måne, loven honom, alla lysande stjärnor. Loven HERREN [Jehova] från jorden, I havsdjur och alla djup, eld och hagel, snö och töcken, du stormande vind, som uträttar hans befallning, I berg och alla höjder, I fruktträd och alla cedrar, I vilda djur och all boskap, I kräldjur och bevingade fåglar, I jordens konungar och alla folk, I furstar och alla domare på jorden. I ynglingar, så ock I jungfrur, I gamle med de unga.” — Ps. 148:2, 3, 7—12.

 5. Hur kan både levande och livlösa ting lovprisa Jehova utan att tala?

⁵ Men hur kan solen och månen och stjärnorna, som ingen röst har, lova Jehova? På samma sätt som ett föremål, som en man har förfärdigat och som är fint och väl gjort, vittnar om denne mans skicklighet och vishet; ”Himlarna förtälja Guds härlighet, Och fästet kungör hans händers verk. Dag till dag utsänder tal, och natt till natt frambär kunskap. Där finnes intet tal, ej heller finnas ord; deras röst höres icke; dock går deras röst ut över hela jorden, och deras ord gå till världens ändar.” Och utan att tala förkunnar jorden, med sina majestätiska berg och gröna dalar, där det myllrar av fascinerande fåglar och djur, den oändliga visheten och makten hos den allsmäktige Guden, som här danat den. Hela Guds härliga synliga skapelse återspeglar Jehovas majestät: ”Ty hans osynliga egenskaper kunna tydligt ses alltifrån världens skapelse, emedan de förstås genom de frambragta tingen, ja, hans eviga makt och gudom.” — Ps. 19:2—5, AT; Rom. 1:20, NW.

 6. Varför är det rimligt att vänta att människan skall lovprisa Gud?

⁶ Men människan fick liksom änglarna särskilda privilegier. Hon fick intelligens, talförmåga och de för Gud kännetecknande egenskaperna rättvisa, kärlek, vishet och makt. Människan blev skickliggjord till att vårda sig om jorden och djurlivet på den, till att sörja för att alltsammans skulle helt och fullt återspegla Jehovas härlighet, och med sin tunga kunde hon foga hörbara ord till den hyllningskör, som från jorden lät Jehovas lov stiga mot himmelens höjd. Kunde inte Gud rimligen förvänta lovprisning och tacksamhet från människan, i betraktande av allt vad han gjorde för henne? Är det inte naturligt att visa tacksamhet? Anses inte människor för ohövliga, om de underlåter att erkänna vänligheter eller små tjänster från andras sida? En normalt snäll och hygglig person känner sig ledsen, om han inte får tillfälle att visa dem som gjort honom gott sin uppskattning. Att ge uttryck åt goda impulser är behagligt, att hålla tillbaka sådana uttryck är en plåga och en besvikelse. Och i hur mycket högre grad är inte detta fallet, när man har fått ta emot inte bara en mindre betydande vänlighet eller tjänst, utan ett jordiskt hem och själva livet! Jehova håller oss därför inte tillbaka, utan uppmanar oss genom psalmisten att ge uttryck åt vår lovprisning: ”Allt vad anda har love HERREN [Jehova].” — Ps. 150: 6.

 7. Vad har blivit följden av somliga människors förehavanden, och vad kommer Jehova fullt logiskt att göra?

⁷ Men om nu många människor på jorden missbrukade den och dess djur? Om de förödde gräsmarkerna och högg ned skogarna, så att ohämmad erosion förde bort den goda matjorden och lämnade kvar områden, där stoft- ooh sandstormar kunde härja, och öknar? Dessa berg och dalar skulle inte längre återspegla Jehovas lovvärda skapande krafter. Och om människor dräpte djuren och fåglarna för självisk vinning eller bara för ro skull, då skulle dessa levande väsen försvinna och inte längre återspegla Jehovas skapande vishet. Och än värre, om människorna sätter i gång krig, tillämpar den krigföringsteknik, som består i att man hindrar fienden genom att bränna allt i hans väg, och dränker jorden i människoblod, kommer de då att vara Jehova, sin Skapare, till pris? Skulle inte sådana tilltag försvaga jordens förmåga att återspegla Jehovas osynliga, lovvärda egenskaper? Skulle det inte vara som om någon smetade smuts på en spegel? Skulle det inte också vara som om vandaler komme in i din kyrka, vanhelgade den och störde den religiösa andakten? Om de på detta sätt missbrukade din inbjudan att komma dit för att tillbedja, så skulle du med full rätt kasta ut dem. Bör då inte Jehova — enligt samma logiska resonemang — avlägsna alla dem från jorden, som skadar och ohelgar den och gör den oduglig att brukas på tillbörligt sätt av dem som uppskattar den och dess Skapare? Jehova kommer att avlägsna dem som så förorenar jorden; de skall inte få lov att förhindra förverkligandet av hans uttalade uppsåt beträffande jorden såsom en av hans lovprisare befolkad planet: ”Vad jag har talat, det låter jag ock inträffa, vad jag har bestämt, det sätter jag ock i verket.” — Jes. 46:11.

Varför Israel skulle driva ut kananéerna

 8. Vad säger några förmätna kritiker, och vari är de inkonsekventa?

⁸ De som förmätet kritiserar Jehova säger att han handlade som en orättvis tyrann, när han befallde Israel att driva ut kananéerna ur det utlovade landet. Det generar dem inte att deras förfäder en gång har drivit ut folk, som förut bodde i det land som de nu besitter, eller att rester av dessa tidigare inbyggare kanske nu föses ihop på ofruktbara reservat och lämnas att svälta där. Men det upprör dem att tänka att Gud gav sitt stöd åt kananéernas fördrivande, när Israel kom in i landet. Dessa kritikers förfäder ägde inte jorden, men de drev bort andra från den. Jehova däremot äger jorden och envar som bor på den, och ändå kritiserar de honom för att han gör vad han finner för gott med det som är hans: ”Jorden är HERRENS [Jehovas] och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå.” Vidare kommer sig deras hädelse mot Gud av deras okunnighet om hans ord, som gör att de är blinda för orsaken till Guds befallning, att kananéerna skulle drivas bort ur landet. — Ps. 24:1.

 9. Varför fördrev Gud kananéerna från Kanaans land?

⁹ Föraktade Gud kananéerna utan orsak? Visade han rasfördom emot dem och tog parti mot dem för deras nationalitets skull? Var det ett fall av särskild partiskhet, så att Gud avlägsnade dem endast för att ge landet åt sin utvalda nation, Israel? Svarar man ja på dessa frågor, så säger man därmed, att man är okunnig om de verkliga fakta i denna sak. Israel fick veta varför Gud skulle fördriva kananéerna: ”Säg icke i ditt hjärta, när Jehova, din Gud, tränger undan dem framför dig: ’Det är för min egen rättfärdighets skull som Jehova har fört mig in för att taga detta land i besittning’, då det däremot är för dessa nationers ondskas skull som Jehova driver bort dem framför dig.” Här följer en uppräkning av en del av deras onda gärningar, som Israel förmanades att undvika: ”När du har kommit in i det land som Jehova, din Gud, giver dig, får du icke lära dig att göra efter dessa nationers avskyvärda ting. Det bör icke hos dig finnas någon som låter sin son eller sin dotter gå genom eld, någon som bedriver spådom, som utövar magi eller någon som ser efter omen eller någon trollkarl eller någon som förhäxar andra eller någon som rådfrågar ett andemedium eller någon som har till yrke att förutsäga händelser eller någon som frågar de döda. Ty var och en som gör sådana ting är något avskyvärt för Jehova, och på grund av dessa avskyvärda ting driver Jehova, din Gud, dem bort framför dig.” — 5 Mos. 9:4; 18:9—12; NW.

10, 11. Genom vilka sedvänjor gjorde kananéerna landet orent, och hur blev landet renat?

¹⁰ Sedan Jehova varnat israeliterna för att ha sexuellt umgänge med nära anhöriga eller med andras äkta makar, eller män med män eller män med djur eller kvinnor med djur, och för att bränna upp sina barn i eld som offer åt Molok, ammoniternas gud, säger han: ”Besmitten eder icke med något av detta! Ty med allt sådant hava de folkslag besmittat sig, som jag skall utdriva framför eder. Och landet är orenat, därför skall jag hemsöka deras missgärning på dem, så att landet skall utspy sina inbyggare. Därför skolen I hålla mina stadgar och mina lagar, varken den infödde eller främmande, som uppehåller sig bland eder, må göra någon av dessa styggelser — ty alla dessa styggelser hava landets folk, som voro före eder, gjort, och landet är orenat — på det att icke landet skall utspy eder, då I orenen det, såsom det utspyr det folk, som är före eder.” — 3 Mos. 18:24—28, Åk.

¹¹ ”Med allt sådant hava de folkslag besmittat sig, som jag skall utdriva framför eder.” Med alla dessa synder i form av otyglade, lastbara, förvända, avskyvärda sexuella handlingar besmittade sig dessa nationer. De gjorde orena sexuella sedvänjor till en del av sin religion och använde sina lundar och höjder som platser för orgier inför fallossymboler eller -bilder. Beträffande deras liderliga gudsdyrkan säger Rotherham på sidan 259 i sin bibelöversättning The Emphasised Bible: ”Själva deras gudsdyrkan var grovt sensuell och motbjudande grym. Kvinnorna offrade sin dygd till gudarnas ära. De heliga platserna var bordeller. Fortplantningsorganen framställdes öppet under avskyvärda symboler. Folken hade heliga (!) prostituerade av båda könen. ... Lustans gudomligheter är grymma och kräver att bli dyrkade med offer av människoblod.” När människorna brände upp sina barn i eld som offer åt Molok, begick de ritualmord, och dessa offers blod besudlade landet: ”Och ni få icke förorena det land, vari ni äro, ty det är blod som förorenar landet, och för landet kan det icke bliva någon försoning beträffande det blod, som har utgjutits däri, annat än genom dens blod, som har utgjutit det.” Jehova brukar ett levande och kraftfullt bildspråk och säger, att detta förskräckliga handlingssätt kommer själva landet att bli sjukt och fullt av vämjelse, och för att rena och rensa sig och befria sig från, orsaken till vämjelsen skall landet ”utspy sina inbyggare”. — 4 Mos. 35:33, NW.

12. Vad skulle hända Israel, om det tog efter kananéerna, och vad fick Israel till skydd?

¹² ”Dåligt umgänge”, säger bibeln, ”fördärvar nyttiga vanor.” Om israeliterna umgicks med kananéerna, skulle detta fördärva dem. Därför befallde Jehova Israel att hålla sig avskilt, att förbli obesmittat av den smutsiga kananeiska könsdyrkan. För att landet skulle bli renat, skulle kananéerna drivas ut, och Israel skulle skyddas genom att hålla sig avskilt. Gud gav Israel sin lag för att bevara nationen ren, så att landet inte skulle utspy också Israel: ”Nu måste ni människor hålla alla mina stadgar och alla mina rättsliga beslut och göra efter dem, så att det land dit jag för eder till att bo i det icke må utspy eder. Och ni få icke vandra enligt nationernas stadgar, deras som jag sänder bort framför eder, därför att de hava gjort allt detta och jag avskyr dem.” — 1 Kor. 15:33; 3 Mos. 20:22, 23; NW.

Landet utspyr Israel

13, 14. Vad gjorde Israels tiostammarsrike, och vad blev följden?

¹³ Men israeliterna drev inte ut kananéerna, och inte heller höll de fast vid Guds lag och höll sig avskilda från dessa liderliga nationer. Israeliterna vandrade enligt hedningarnas stadgar och förbrödrade sig med hedningarna, och hur fördärvat blev inte Israel genom detta dåliga umgänge! Hör här, hur förnedrat Israels tiostammarsrike blev: ”Mitt folk beder ett stycke trä vägleda dem, en påle ger dem deras utsagor! Ty en anda av skökoväsen har lett dem vilse, de hava övergivit sin Gud och vandra på en trolös väg; de offra på bergstopparna och bränna rökelse på höjderna, under eken, terebinten och poppeln — så behaglig är deras skugga. Så driva dina döttrar skökoväsen, de gifta kvinnorna begå äktenskapsbrott. Men jag vill icke straffa dina döttrar för skökoväsen eller dina gifta kvinnor för äktenskapsbrott, när männen själva gå åstad med skökor och frambära offer tillsammans med templets prostituerade. Detta för ett oförnuftigt folk till sitt fördärv.” — Hos. 4:12—14, Mo.

¹⁴ Det förde dessa oförnuftiga israeliter till deras fördärv: ”De hade rest stöder och Aseror åt sig på alla höga kullar och under alla gröna träd. Där hade de på alla offerhöjder tänt offereld likasom de folk, som HERREN [Jehova] hade drivit bort för dem, och hade gjort onda ting, så att de förtörnade HERREN. De hade tjänat de eländiga avgudarna, fastän HERREN hade sagt till dem: ’I skolen icke göra så.’ De övergåvo HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde sig gjutna beläten, två kalvar; de gjorde sig ock Aseror och tillbådo himmelens hela härskara och tjänade Baal. Och de läto sina söner och döttrar gå genom eld och befattade sig med spådom och övade trolldom [teckentydning, Åk]; de sålde sig till att göra, vad ont var i HERRENS ögon, och förtörnade honom därmed. Därför blev ock HERREN mycket vred på Israel och försköt dem från sitt ansikte.” Hur gjorde Jehova detta? ”Så blev Israel bortfört från sitt land till Assyrien.” På det sättet spydde landet ut Israels tiostammarsrike. — 2 Kon. 17:10—12, 16—18, 23.

15, 16. Vad visar den historiska redogörelsen angående Juda tvåstammarsrike och handlingssättet där?

¹⁵ Att Israel så blev utdrivet ur landet borde ha utgjort en varning för Juda tvåstammarsrike i söder men framkallade ingen bättring. Jesaja brast ut i våldsamma ordalag om hur Juda i avfällighet hade störtat sig i smutsiga religiösa könsorgier: ”Sannerligen, I ären överträdelsens barn, en lögnens avföda, I som upptändens av brånad vid terebinterna, ja, under alla gröna träd, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup. Stenarna i din dal har du till din del, de, just de äro din lott; också åt dem utgjuter du drickoffer och frambär du spisoffer. Skulle jag giva mig till freds vid sådant? På ett högt och stort berg har du ställt upp din säng, och dit har du klättrat upp för att frambära offer. Bakom dörren och dörrposterna har du satt upp din fallossymbol; och skild från mig har du klätt av dig och gått upp, du har spärrat ut dina lemmar, du har trånat efter dem, vilkas famntag du älskar; och med dem har du mångfaldigat ditt horeri, allt medan du stirrade på fallos.” — Jes. 57:4—8, v.7 och 8 enl. AT.

¹⁶ Det finns en tradition som. säger att den onde konung Manasse blodtörstigt lät söndersåga Jesaja och att det var detta avskyvärda dåd som framkallade Paulus’ uttryck ”de blevo söndersågade”. Hur det än förhåller sig därmed, torde Jesajas här återgivna ord fullständigt passa in på Manasses onda regering. Han byggde opp offerhöjderna, reste altaren åt Baal, betjänade sig av andemedier och sådana som hade till yrke att förutsäga händelser, byggde altaren för stjärndyrkan på förgårdarna till Jehovas tempel och satte till och med upp ett av Aserabelätena i templet, och han gjorde sin egen son till ett eldslågande offer åt Molok. Manasse förförde Juda, ”så att de gjorde mer ont än de folk, som HERREN [Jehova] hade förgjort”. Jehova sade: ”Manasse, Juda konung, har ... gjort mer ont än allt vad amoréerna, som voro före honom, hava gjort, så att han med sina eländiga avgudar har kommit också Juda att synda.” — Hebr. 11:37, NW; 2 Kon. 21:9, 11.

17. Vad sade Jehova om Juda rikes lott, och vad inträffade?

¹⁷ Landet blev förorenat av sina inbyggare, till och med mera än när kananéerna härskade där. Skulle Jehova visa någon partiskhet och ha anseende till person? ”Här skall jag låta en sådan olycka komma över Jerusalem och Juda”, sade Jehova, ”att om någon hör om den, skall det ringa i båda öronen på honom.” Med en från vardagslivet hämtad illustration fortfor Jehova: ”Jag skall helt enkelt torka Jerusalem rent, alldeles som någon torkar den handtagslösa skålen ren, i det han torkar den ren och vänder den upp och ned. Och jag skall i sanning övergiva kvarlevan av min besittning och giva dem i deras fienders hand, och de skola helt enkelt bliva ett byte och ett rov för alla sina fiender, därför att de gjorde det som var ont i mina ögon och förtörnade mig beständigt.” Babylonierna invaderade landet, erövrade det och tömde det på inbyggare, precis som en skål töms på sitt innehåll, när den vänds upp och ned. När Israels nation kom in i landet, blev det sagt till dem att kananéerna skulle bli utdrivna på grund av sin religiösa lastbarhet, och den varningen gavs åt israeliterna, att om de toge efter dessa omoraliska, blodtörstiga religionsutövare, så skulle landet åter bli besudlat och förorenat och uppfyllt av vämjelse och skulle utspy Israel för att rena sig. Israeliterna lämnade varningen utan avseende, och de blev utspydda. — 2 Kon. 21:12—15, NW.

18. Hur förutsade Jesaja landets ödeläggelse och visade att Gud inte skulle ha anseende till person?

¹⁸ Jesaja förebådade att landets inbyggare på detta sätt skulle bli utstjälpta, när han sade: ”Se, HERREN [Jehova] skall skövla jorden och göra den öde, och han skall förvrida dess yta och förskingra dess inbyggare. Och såsom det går med folket, så skall det gå med prästen; såsom med slaven, så med hans husbonde; såsom med tjänarinnan, så med hennes matmor; såsom med köparen, så med säljaren; såsom med långivaren, så med låntagaren; såsom med borgenären, så med gäldenären. Jorden ligger förorenad under sina inbyggare, ty de hava överträtt lagarna, kränkt stadgarna, brutit det eviga förbundet. Därför förtär en förbannelse jorden, och dess inbyggare lida för sin skuld; därför bliva jordens inbyggare förbrända, och få människor finnas kvar.” Det visades inget anseende till person. Inga undantag gjordes på grund av någons religiösa eller finansiella eller sociala ställning. Alla olika kategorier av människor var gemensamt skuld till att landet blivit förorenat, och alla olika kategorier av människor fick lida för denna skuld. De hade överträtt Guds lagar och kränkt hans stadgar, som givits till deras skydd. De hade brutit lagförbundet, som gavs genom Mose och som skulle gälla intill en obestämd, dold tidpunkt, till dess det hade skyddat dem fram till tiden för Messias’ ankomst. Men att de underlät att hålla detta förbund betydde nu att de skulle bli bortförda ur landet, bli fångar i Babylon. — Jes. 24:1, 2, 5, 6, RS.

19. Hur är detta en varning för oss?

¹⁹ Jehova skapade inte jorden för att den skulle bli förorenad av onda människor. Den skulle vittna om hans makt och vishet, de levande växterna och djuren på den skulle göra detta, och förvisso skulle de särskilt privilegierade mänskliga skapelserna med sina högre intellektuella förmågor vara sin Skapare till lov och pris. Om de underlåter att själva prisa Gud och hindrar andra från att göra det, och om de till och med förorenar jorden, till dess den är alltför nedsölad för att klart kunna återspegla sin Skapares härlighet och så prisa honom, då måste dessa människor avlägsnas. Jehova Gud har inte anseende till person. Han lät det ske så med kananéerna. Han gjorde det med israeliterna. Han kommer att göra det med dem som i vår tid besudlar jorden. Detta som hände då för länge sedan och ”som fordom blev skrivet, det blev skrivet för vår undervisning”, och ”dessa ting fortforo att vederfaras dem såsom exempel; och de blevo nedskrivna till varning för oss, över vilka de fullbordade sluten på tingens ordningar hava kommit”. Jehova vacklar inte i sina principer, och inte heller viker han av från sitt uppsåt: ”Jag, Jehova, förändras icke.” Vi har vår varning från Gud beträffande detta att förorena jorden, alldeles som israeliterna hade sin. Låt oss rätta oss efter den varning vi fått och dra lärdom av deras underlåtenhet att rätta sig efter den som gavs åt dem. — Rom. 15:4; 1 Kor. 10:11; NW; Mal. 3:6, AS.