Kapitel 2
Uppmuntrande hjälp att hålla fast vid vårt beslut
1, 2. a) Hur belyste Jesus Kristus vikten av att vi håller fast vid vårt beslut att tjäna Gud? b) Varför är det oförståndigt att ignorera Jesu råd?
”INGEN som har lagt handen på en plog och ser på tingen bakom sig är väl rustad för Guds rike.” (Lukas 9:62) För att kunna plöja effektivt, få plogfårorna raka, måste den som plöjer fästa blicken på en bestämd punkt vid andra ändan av åkern. Hur mycket viktigare är det inte att vi håller blicken fästad på vårt livsmål! Då kommer de dyrbara dagarna och åren i vårt liv att uppvisa ett mönster som harmonierar med det mål vi strävar mot.
2 Det ovan citerade yttrandet av Guds Son visar att vi, när vi en gång överlämnat oss till att tjäna vår skapare, bör föresätta oss att hålla fast vid vårt beslut, vad som än händer. Världen kan erbjuda vad som tycks vara en mer lockande väg — jakten efter nöjen, popularitet eller materiella ägodelar. Men att längtansfullt se tillbaka på något av detta — och ännu värre, låta dessa ting bli medelpunkten i vårt liv — kan betyda att vi går miste om det pris vi söker. Det kan leda till att vi kastar bort vårt liv.
3. Vad är ett grundläggande mål för vår tro?
3 ”Bättre är slutet på en sak än dess begynnelse”, säger Predikaren 7:98. Medan det är viktigt att börja vandringen på den väg vi valt, är det alltså slutet som verkligen betyder något. Det är därför Guds ord lägger så stor vikt vid att vi skall bevisa oss trogna till slutet. (Matteus 24:13) Vår tro har ett grundläggande uppsåt eller mål: att vinna frälsning eller evigt liv. — 1 Petrus 1:9.
4. a) Vilken syn på frälsningen är viktig, om vi skall förbli trogna? b) Vad säger oss 1 Petrus 1:10—12 om profeternas intresse för Guds anordning för frälsning?
4 Vad kan hjälpa oss att förbli ståndaktiga som lojala lärjungar till Guds Son? Först och främst måste vi klart inse, djupt känna, hur dyrbar och värdefull den frälsning är som vi söker. De inspirerade ord som skrevs ner av aposteln Petrus, en nära följeslagare till Jesus Kristus, kan vara till stor hjälp för oss i det här avseendet. Hans förmaningar kan hjälpa oss att inse att vår slutliga frälsning är något, för vilket vi gärna bör uthärda allt motstånd vi kan utsättas för, hur svårt det än är. Den är något vi bör vara villiga att arbeta för, offra oss för, ja dö för, om så skulle bli nödvändigt. (Lukas 14:26—33) I Första Petrus 1:10—12 skriver aposteln:
”Med avseende på just denna frälsning har profeterna flitigt forskat och noggrant rannsakat, de som profeterade om den oförtjänta omtanke som var ämnad för er. De sökte utforska vilken särskild tid eller vad för slags tid anden i dem hänvisade till beträffande Kristus, när den på förhand vittnade om lidandena avsedda för Kristus och om de härligheter som skulle följa på dessa. Det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva, utan er, som de tjänade med de ting som nu har blivit kungjorda för er genom dem som har förkunnat de goda nyheterna för er med helig ande utsänd från himmelen.”
EN FRÅGA AV STORT INTRESSE FÖR PROFETERNA
5. Vad förutsade profeterna om Messias’ lidanden?
5 Århundraden före Jesu tid på jorden blev de hebreiska profeterna inspirerade att förutsäga det lidande som skulle drabba den utlovade Messias eller Kristus. Daniels profetia angav tidpunkten för den Smordes, Kristi, ankomst och visade att han skulle förgöras efter att ha tjänat i tre och ett halvt år. (Daniel 9:24—27) Av Jesajas profetia får vi veta att Messias skulle förkastas och komma att bli en stötesten. (Jesaja 8:14, 15; 28:16; 53:3) Denna profetia visade också att han skulle bära människornas krankheter, bli plågad och fördömd, men förbli tyst inför sina anklagare, bli spottad på, räknas bland syndare, bli sargad eller genomborrad, dö en offerdöd och bära bort synder för att bana vägen för många att vinna en rättfärdig ställning inför Gud. (Jesaja 50:6; 53:4—12) Sakarjas profetia framhöll att Messias skulle bli förrådd för 30 silvermynt. (Sakarja 11:12) Och profeten Mika förutsade att Kristus, ”Israels domare”, skulle bli slagen på kinden. — Mika 5:1.
6. Vilka detaljer angående Messias’ lidanden framhålls i Psalmerna?
6 Några av de uttalanden i Psalmerna, som är tillämpliga på Jesus Kristus, är följande: Han skulle bli förrådd av en nära följeslagare. (Psalm 41:109) Härskare, understödda av sina underlydande, skulle resa sig upp mot honom. (Psalm 2:1, 2) De judiska religiösa byggningsmännen skulle förkasta honom. (Psalm 118:22) Falska vittnen skulle vittna mot Messias. (Psalm 27:12) När han anlände till avrättningsplatsen, skulle han bli erbjuden en bedövande dryck. (Psalm 69:22a21a) De som fastnaglade honom vid pålen skulle vara lika vilddjur vid hans ”händer” och ”fötter”. (Psalm 22:1716, NW) Man skulle kasta lott om hans kläder. (Psalm 22:1918) Hans fiender skulle håna honom med orden: ”Befall dig åt HERREN [Jehova]! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.” (Psalm 22:98) När han led av svår törst, skulle han be om något att dricka och få surt vin. (Psalm 22:1615; 69:22b21b) Alldeles innan han dog skulle han utropa: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” — Psalm 22:21.
7. Vad uppenbarar profetiorna angående ”de härligheter som skulle följa på” Kristi lidanden?
7 Som Petrus framhåller blev profeterna också inspirerade att tala om ”de härligheter som skulle följa på” Messias’ lidande. Genom Guds majestätiska kraft skulle denne trogne Son bli uppväckt från de döda. (Psalm 16:8—10) Efter sin himmelsfärd skulle han sitta på Guds högra sida och vänta till dess hans fiender blev lagda som en pall för hans fötter. (Psalm 110:1) Han skulle inta ställningen som evig präst efter Melkisedeks sätt. (Psalm 110:4) Hans Fader, ”den gamle av dagar” (NW), skulle förläna honom kunglig makt. (Daniel 7:13, 14) Den tid skulle slutligen komma, då Guds smorde skulle krossa alla nationer som motstod hans styre. (Psalm 2:9) Han skulle sedan utöva herravälde över hela jorden. — Psalm 72:7, 8; Sakarja 9:9, 10.
8. Hur visade profeterna starkt intresse för vad de skrev, och varför gjorde de det?
8 Ja, profetiorna gav storslagna förhandsglimtar av Messias’ roll i förbindelse med Guds anordning för frälsning eller befrielse från synd och död. Hans trohet under lidande, hans död, uppståndelse och uppstigande till himmelen som en härlig andevarelse — allt detta var nödvändigt för att människor skulle få den förutsagda ”oförtjänta omtanken” däribland förlåtelse för synder och fullständig försoning med Jehova Gud som hans söner. Profeterna själva kunde inte helt och fullt förstå hur frälsningen skulle komma genom Messias. Ändå var de, som aposteln Petrus visar, starkt intresserade av de ting de upptecknat. De undersökte flitigt de profetiska orden och studerade gång på gång sina egna profetior för att få reda på innebörden i vad de blivit inspirerade att skriva. Profeterna insåg att storslagna sanningar var införlivade med de uppenbarelser de fått, och de gjorde därför fullt bruk av sina sinnesförmögenheter i en ansträngning att få största nytta av Guds förutsägelser. Detta gjorde de trots att det inte var förrän vid Messias’ ankomst som människor kunde få motta den förutsagda oförtjänta omtanken. Det profeterna förstod var ändå tillräckligt för att uppehålla dem, och det sporrade dem också att vilja veta ännu mer. De var speciellt intresserade av att få veta vilka förhållanden som skulle råda vid tiden för Messias’ framträdande, ja, i ”vad för slags tid” han skulle utstå det förutsagda lidandet och sedan bli upphöjd.
9. I synnerhet vilka drog nytta av profetiorna angående Messias?
9 Som Petrus klargjorde förstod de hebreiska profeterna att de messianska profetiorna inte i första hand blev upptecknade till deras gagn, utan till gagn för de människor som skulle leva vid tiden för Messias’ framträdande. (1 Petrus 1:12) Angående de uppenbarelser profeten Daniel fick medgav han: ”Jag hörde detta, men förstod det icke.” (Daniel 12:8) De människor som tog emot de ”goda nyheter” som förkunnades i det första århundradet v.t. var emellertid de som helt och fullt drog nytta av de inspirerade orden angående Messias’ första ankomst. Det var dem som profeterna i själva verket tjänade. — Matteus 13:16, 17.
10. Hur bör vi påverkas av det intresse som de hebreiska profeterna visade för frälsningen, och varför det?
10 Hur bör då vår kännedom om profeternas starka intresse påverka oss? Den bör få oss att granska oss själva för att se om vi är lika intresserade av frälsningen. Är vårt främsta mål i livet att förbli godkända tjänare åt Jehova Gud och Jesus Kristus? Är vi verkligen inriktade på detta? Vi har sannerligen goda skäl att helt gå upp i att bevisa oss vara lojala lärjungar till Guds Son. Messias kom för flera århundraden sedan. Hans offerdöd tillhandahöll själva grundvalen för frälsning och säkerställde uppfyllelsen av alla Guds löften. (2 Korintierna 1:20) Tidens gång gör inte på något sätt uppfyllelsen av de gudomliga löftena mindre säker. Den utgör i stället en bekräftelse på att Gud önskar att så många som möjligt skall vinna frälsning. (1 Timoteus 2:3, 4; 2 Petrus 3:9) Vi kan således med förtröstan se fram emot att få ärva de välsignelser som den Högste har i beredskap åt dem som är trogna.
VARFÖR ÄNGLAR ÄR INTRESSERADE
11. Hur starkt är, enligt 1 Petrus 1:12, änglarnas intresse för den gudomliga anordningen för frälsning?
11 Änglarnas exempel bör också uppmuntra oss att göra vårt yttersta för att förbli i Guds ynnest. Trots att de trogna änglarna inte har något personligt behov av den gudomliga anordningen för frälsning, är de verkligt intresserade av hur Guds storslagna uppsåt för mänskligheten skall förverkligas. Aposteln Petrus skrev: ”Just dessa ting [som tilldrog sig de hebreiska profeternas uppmärksamhet] längtar änglar efter att skåda in i.” (1 Petrus 1:12) Ja, innan Jesus Kristus kom till jorden, önskade änglarna ivrigt få veta mer om Kristi lidanden, ”de härligheter som skulle följa på dessa” och hur de ”goda nyheterna” skulle påverka människorna. Aposteln Petrus kunde säga om dem att de ”längtar ... efter att skåda in i” dessa ting. På det grekiska grundspråket betyder uttrycket ”att skåda” att man lutar sig ner för att undersöka ett föremål närmare. Men varför var änglarna så livligt intresserade av att noggrant undersöka vad Jehova Gud uppenbarar om frälsning? Varför skulle de som fullkomliga andevarelser vara speciellt intresserade av föranstaltningarna för syndfulla jordiska människor?
12, 13. Hur kan vi förklara änglarnas stora intresse för människornas frälsning?
12 Eftersom änglarna inte är allvetande, ökar de utan tvivel sin kunskap genom att ingående studera Guds handlingssätt och uppenbarelser. Anordningen för återlösningen av människosläktet gav ett storslaget exempel på Jehovas kärlek, rättvisa, barmhärtighet och vishet. Genom att ägna sig åt att vinna bättre förståelse av Jehovas anordning för att frälsa syndfulla människor skulle änglarna komma att uppskatta sin himmelske Fader ännu mer. De skulle lära känna sådana drag i hans personlighet och handlingssätt som de inte kunde urskilja genom att studera eller undersöka någon annan företeelse eller utveckling i universum. — Jämför Efesierna 3:8—10.
13 Vidare har änglarna sin ”lust” i människorna, håller dem kära. (Jämför Ordspråksboken 8:22—31.) De vill se människorna försonade med den himmelske Fadern, Jehova. Det var därför Jesus Kristus kunde säga att det ”uppstår glädje bland Guds änglar över en enda syndare som ändrar sinne”. — Lukas 15:10.
14. a) Vad bör änglarnas inställning till vår frälsning hjälpa oss att göra? b) Vilket råd av aposteln Petrus bör vi hålla i minnet för att förbli trogna tjänare åt Gud?
14 Ja, millioner änglar gladde sig när vi själva ändrade sinne. De är mycket intresserade av att se oss bevara troheten ända till slutet. De manar i själva verket på oss. Må vi aldrig låta vår syn av den stora himmelska härskaran, som har stor omsorg om och tillgivenhet för oss, fördunklas. Vi vill sannerligen att änglarna skall kunna fortsätta att glädja sig över oss. Detta kräver att vi rättar oss efter Petrus’ förmaning: ”Gör därför ert sinne berett till arbete, bevara fullständigt er besinning; sätt ert hopp till den oförtjänta omtanke som skall ges er vid Jesu Kristi uppenbarelse.” — 1 Petrus 1:13.
ATT GÖRA VÅRT SINNE BERETT TILL ARBETE
15. Hur skall vi förstå Petrus’ förmaning att vi skall göra vårt sinne berett till arbete?
15 Vad betyder det att göra sitt ”sinne berett till arbete”? En ordagrann översättning av aposteln Petrus’ ord skulle lyda: ”Bind om ert sinnes höfter.” I apostelns dagar bar männen långa dräkter. När en man arbetade eller ägnade sig åt kroppsövningar, till exempel löpning, drog han upp klädnaden mellan benen och satte fast den med en gördel. ”Att binda om höfterna” betydde att vara beredd till verksamhet. Att vi ”binder om sinnets höfter” skulle därför betyda att vi har våra sinnesförmögenheter beredda att fullgöra våra kristna förpliktelser och att härda ut under vilken prövning som än kan drabba oss.
16. Hur kan vi visa att vi fullständigt bevarar vår besinning?
16 Om vi har våra sinnesförmögenheter beredda till fortsatt trogen tjänst för Gud, bevarar vi sannerligen fullständigt vår besinning. Vi är då balanserade i vårt tänkesätt, kan värdera saker och ting rätt. Vårt liv visar att vi har våra sinnesförmögenheter under kontroll och inte ger efter för lockelserna i en värld som är avlägsnad från Jehova Gud. (1 Johannes 2:16) Att göra det som är välbehagligt i vår himmelske Faders och hans Sons ögon kommer då i främsta rummet i vårt liv.
17. a) Vad är den ”oförtjänta omtanke” som skall ges de troende? b) Hur sätter vi vårt ”hopp till den oförtjänta omtanke som skall ges” oss ”vid Jesu Kristi uppenbarelse”?
17 För att göra vårt sinne berett till arbete och fullständigt bevara vår besinning måste vi sätta vårt ”hopp till den oförtjänta omtanke som skall ges” oss ”vid Jesu Kristi uppenbarelse”. När Herren Jesus Kristus kommer i härlighet, skall alla, som har det himmelska hoppet och som har förblivit hans hängivna lärjungar, få del av Guds oförtjänta omtanke. (1 Korintierna 1:4—9) Men det är inte bara dessa av anden pånyttfödda lärjungar som skall få uppleva vederkvickande befrielse från det lidande som onda människor tillfogat dem; också de kristna, som hoppas på ett jordiskt paradis, skall bevaras levande genom den ”stora vedermödan” som följer på Kristi ankomst, och de får utsikt till evigt liv på jorden. Vi har verkligen goda skäl att alltid ha uppfyllelsen av våra kristna förhoppningar för ögonen och med iver se fram emot att få motta Guds ynnest. Vår förtröstan på att dessa förhoppningar säkert skall uppfyllas kan sporra oss att förbli lojala mot vår himmelske Fader och hans Son. Må vi stadigt fästa blicken på de välsignelser som Kristi ankomst i härlighet skall skänka hans trogna efterföljare. — Matteus 25:31—46.
ATT BEVISA OSS VARA GUDS LYDIGA BARN
18. Hur visar vi oss vara ”lydiga barn”?
18 I samklang med dessa förhoppningar bör vi ha den inställning som kännetecknar ”lydiga barn”. Aposteln Petrus fortsatte: ”Var såsom lydiga barn och låt er inte längre formas efter de begär ni förut hyste i er okunnighet.” (1 Petrus 1:14) Som barn som respekterar och älskar sin himmelske Fader bör vi med glädje underkasta oss hans krav, i det vi inser att detta är det enda rätta. Vi vill inte längre sköta våra angelägenheter i livet på det sätt vi var vana vid innan vi blev Jesu Kristi lärjungar. I vår okunnighet om Guds bud kanske vi gav efter för våra syndfulla begär, själviskt satte våra egna intressen först till skada för andra eller inriktade vårt liv på att vinna materiella ägodelar, popularitet eller auktoritet. I stor utsträckning formade vi vårt liv efter omgivningens attityder, ord och handlingar. Vi vet nu att en sådan levnadsväg, som innebär att man ignorerar Gud, är tom och meningslös.
19. Vad inbegrips i att vara ”helig” enligt vad som framgår av den mosaiska lagen?
19 För att kunna leva ett rikt liv måste vi efterlikna Jehova Gud, som är helig och ren. Är kravet på att vi skall efterlikna vår himmelske Fader begränsat till vår formella gudsdyrkan? Lägg märke till att aposteln Petrus säger: ”Bli också ni, i överensstämmelse med den Helige som har kallat er, heliga själva i allt ert uppförande.” (1 Petrus 1:15) Sedan citerade han från 3 Moseboken 19:2, där det heter: I skolen vara heliga, ty jag HERREN [Jehova], eder Gud, är helig.” (1 Petrus 1:16) Dessa ord i Tredje Moseboken förekommer i ett sammanhang som anger vad Jehova Gud krävde av israeliterna både i fråga om deras formella gudsdyrkan och i fråga om deras regelbundna dagliga angelägenheter. Bland dessa krav för ett heligt uppförande märks: Tillbörlig aktning för föräldrar, ärlighet, omtanke om döva, blinda och andra hemsökta människor, att inte hysa agg, utan älska sin nästa, att avhålla sig från förtal och från att bära falskt vittnesbörd samt att öva rättvisa. (3 Moseboken 19:3, 9—18) Ingen sida av livet är således undantagen från kravet att man skall vara helig eller ren från Jehovas ståndpunkt.
”UPPTRÄD MED FRUKTAN”
20. Vad bör vi hålla i minnet när det gäller dom, och hur bör detta påverka vårt uppförande?
20 Ett annat starkt skäl till att leva enligt vårt överlämnande åt Gud finner vi i aposteln Petrus’ följande ord: ”Och om ni anropar Fadern, som dömer opartiskt efter vars och ens gärning, så uppträd med fruktan under den tid ni är fast boende främlingar.” (1 Petrus 1:17) Vi bör aldrig förlora ur sikte att vår himmelske Fader skall döma oss genom sin Son. Denna dom kommer inte att påverkas av det yttre skenet, utan kommer att vara opartisk, i överensstämmelse med vad vi verkligen är. (Jesaja 11:2—4) Om vi därför erkänner den Högste som vår Fader, önskar vi uppträda på ett sådant sätt att han kan betrakta oss med godkännande och avkunna en gynnsam dom över oss. Vi vill med rätta fortsätta att följa en levnadskurs som återspeglar en hälsosam och vördnadsfull fruktan för Jehova Gud.
21. Hur visar vi att vi betraktar oss som ”fast boende främlingar” i den här världen?
21 Vi behöver också inse att världen och vad den har att ge inte är bestående. Vi bör betrakta oss som ”fast boende främlingar”. Det är viktigt att vi är på vår vakt mot att fästa oss vid något i den här världen som om det skulle bestå för evigt. Inte ens de en gång så praktfulla kungliga palatsen i det forntida Assyrien, Babylon och Persien kan längre erbjuda någon en bekväm bostad; de ligger i ruiner. Inget arkitektoniskt verk, ingen produkt av modern ingenjörskonst och teknologi, ingen målning, ingen skulptur, inte ett enda föremål som tillverkats av människor kan bestå i all evighet utan att förändras. Det är sant att vi måste leva i den här världen som är avlägsnad från Gud; vi kan inte ”emigrera” från den. (1 Korintierna 5:9, 10) Men vi vill inte känna oss riktigt ”hemma” i den nuvarande tingens ordning. Nej, för vi ser fram emot något mycket bättre, mot kommande ”nya himlar och en ny jord” som Gud skapar. (2 Petrus 3:13) Vår resa genom livet i världen är en tid då vi är ”fast boende främlingar” och våra attityder, ord och handlingar bör visa att det förhåller sig så. — Jämför Hebréerna 11:13—16.
ETT DYRBART PRIS BETALADES
22, 23. Varför bör vi känna att vi står i evig tacksamhetsskuld till Jehova Gud och Jesus Kristus?
22 För att ytterligare betona vikten av att vi fortsätter att vara heliga, hängivna tjänare åt Jehova Gud skriver aposteln Petrus: ”Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting, med silver eller guld, som ni blev befriade från er fruktlösa form av uppförande som ni på traditionens väg fått från era förfäder, utan det var med dyrbart blod, såsom med blodet av ett oklanderligt och fläckfritt lamm, ja Kristi blod.” (1 Petrus 1:18, 19) Eftersom vi blivit befriade från syndens och dödens fördömelse, står vi i tacksamhetsskuld till Jehova Gud som har vidtagit anordningen för vår återlösning. Antag att en stor summa i silver eller guld hade betalats för att återlösa oss från döden. Skulle vi inte då känna att vi stod i djup skuld till den som gjort en sådan stor materiell uppoffring för vår skull?
23 Hur mycket större är då inte vår tacksamhetsskuld till Jehova Gud och Jesus Kristus! Det återlösningspris som betalades var mycket värdefullare än någon materiell skatt, som kan gå förlorad, bli stulen eller förstörd. Det har större värde än allt silver och guld på jorden i våra dagar. Guds syndfrie Sons dyrbara blod är det värdefulla återlösningspris som betalades. Detta livsblod tillhörde någon som hade rätt att leva för evigt och som således gjorde mycket mer än gav upp sitt liv i förtid, som andra människor gjort för vad de menat vara en ädel sak. Betalningen av detta återlösningspris tillhandahöll också, som Petrus säger, grundvalen för att vi skall kunna bli befriade från vår ”fruktlösa form av uppförande som ... [vi] på traditionens väg fått från ... [våra] förfäder”. Hur då?
24. Hur kan vårt uppförande ha varit ”fruktlöst” innan vi blev Jesu Kristi lärjungar?
24 När vi erkände att vi blivit återlösta eller köpta med Jesu Kristi dyrbara blod, övergav vi vår tidigare levnadskurs. Utan kunskap om Jehova Gud och hans uppsåt hade vårt liv varit ”fruktlöst”, innehållslöst och tomt, eftersom det uteslutande kretsade kring att uppnå sådant som inte hade något bestående värde. Vårt sätt att uppträda kan till och med ha skadat oss mentalt, fysiskt eller känslomässigt. Våra föräldrar och våra far- och morföräldrar kan dessutom ha varit obekanta med bibeln. De normer och principer, enligt vilka de skötte sina angelägenheter i livet, kanske därför inte var i överensstämmelse med Guds vilja. De kanske till och med ägnade sig åt Gud vanärande religiösa sedvänjor. Den ”tradition” vi kan ha fått från våra förfäder när det gäller uppförandet bidrog därför inte heller till ett meningsfullt liv. — Jämför Matteus 15:3—9.
25. Hur kan orden i 1 Petrus 1:10—19 ge oss stor uppmuntran att förbli trogna mot Jehova Gud och vår Herre Jesus Kristus?
25 Aposteln Petrus’ ord uppmuntrar oss sannerligen att hålla fast vid vårt överlämnande till att tjäna Jehova Gud som Jesu Kristi hängivna lärjungar. Vi bör aldrig glömma det stora intresse som de hebreiska profeterna och änglarna visade för Guds uppenbarelser angående frälsningen. Må vi alltid ha för ögonen att Guds dom är säker, att vårt hopp skall uppfyllas vid Jesu Kristi uppenbarelse, att det är viktigt att vi är rena i allt vårt uppförande, eftersom Jehovas helighet kräver det, och att vi under den tid vi lever i den här världen bara är fast boende främlingar. Må vi framför allt aldrig, nej aldrig, förlora ur sikte att vi blivit återlösta med Jesu Kristi dyrbara blod!
26. Hur ter sig de ting den här världen kan erbjuda i jämförelse med vad vi kan vinna genom att tjäna Jehova?
26 Jämfört med de välsignelser som kommer av att man tjänar den Högste är den här världens grannlåt verkligen avskräde. (1 Korintierna 7:29—31; Filipperna 3:7, 8) Ett rent samvete, ett meningsfullt liv nu och ett lyckligt liv i en evig framtid kan inte köpas för aldrig så mycket pengar. Men trogen tjänst för Gud ger verkligen sådana välsignelser. Vilka starka skäl har vi inte att göra denna tjänst till vårt viktigaste intresse i livet!