Gud, inte reliker. (Upp. 19:10) I själva verket är avgudadyrkare bland dem som i Skriften uttryckligen omnämns såsom ovärdiga att ärva Riket. — 1 Kor. 6:9, 10.

● I vilken utsträckning är den judiska lag som förbjuder äktenskapligt sexuellt umgänge under en kvinnas menstruationsperiod tillämplig i fråga om de kristna? — USA.

Den lag som gäller sexuellt umgänge under en kvinnas menstruationsperiod stadgar: ”Om någon ligger hos en kvinna som har sin månadsrening och blottar hennes blygd, i det att han avtäcker hennes brunn, och hon blottar sitt blods brunn, så skola de båda utrotas ur sitt folk.” (3 Mos. 20:18; 18:19, 20) Den judiska lagen tog också hänsyn till möjligheten att en hustru kunde börja få sin menstruation under samlag med sin man. Den stadga som gäller denna omständighet finns i 3 Moseboken 15:24: ”Om en man ligger hos henne och något av hennes månadsflöde kommer på honom, skall han vara oren i sju dagar, och allt, varpå han ligger, bliver orent.” Det var således endast avsiktligt sexuellt umgänge under en kvinnas menstruationsperiod som medförde straffet utrotning, dvs. död.

Förbudet mot sexuellt umgänge under en kvinnas menstruationsperiod var en betydelsefull inskränkning. Det skyddade en man mot att bli religiöst oren genom beröring med blodet från en kvinna som hade menstruation. Vidare tog det hänsyn till kvinnans fysiska och biologiska begränsningar. Lydnaden för denna lag bidrog uppenbarligen till de israelitiska kvinnornas hälsa. Så här säger dr Jacob B. Glenn i sin bok The Bible and Modern Medicine (Bibeln och den nutida läkekonsten): Kvinnans könsorgan är, i synnerhet under perioder av nedsatt motståndskraft (menstruation), särskilt utsatta för irritation och retning. Detta är orsaken till den stränga lag bland det judiska folket, som förbjöd könsumgänge under denna period.”

De kristna står inte under den mosaiska lagen. (Rom. 6:14) Men de tar med rätta tillbörlig hänsyn till de principer som finns uttryckta i denna lag och strävar efter att leva i överensstämmelse med dessa principer. Det förhållandet att avsiktligt könsumgänge under en kvinnas menstruationsperiod medförde dödsstraff visar hur allvarligt Jehova Gud betraktade denna angelägenhet.

En kristen står visserligen inte under någon lag som skulle stämpla honom såsom ceremoniellt eller religiöst ”oren”, men han är ändå angelägen att bibehålla ett gott samvete inför Gud. Kristna kvinnor uppmanas till exempel att göra det som är ”passande” (NW) i sådant som gäller att ha huvudet betäckt och likaså sättet att kläda sig. Paulus talar också om att vissa sedvänjor ”inte är passande” (NW) eller är ”otillbörliga” för Guds tjänare. (Jämför Efesierna 5:3, 4; Romarna 1:28; 1 Korintierna 11:13; 1 Timoteus 2:9, 10.) Det är sant att de äktenskapliga relationerna inte är en offentlig utan en privat angelägenhet. Likväl kan den kristne med rätta fråga sig själv: Finner jag det ”tillbörligt” och ”passande” att ha sexuellt umgänge vid ett tillfälle då min hustrus kropp utstöter blod och andra avfallsämnen? Är det ”naturligt” att göra det? Vi bör komma ihåg att det förhållandet att någonting kan göras inte nödvändigtvis betyder att det är ”naturligt” från biblisk ståndpunkt sett. (Jämför Romarna 1:26, 27.) De kristna bör därför begrunda vad som är naturligt, tillbörligt och passande, när de avgör vad de personligen kan göra med gott samvete.

Vidare är kristna äkta män befallda att fortsätta att bo tillsammans med sina hustrur ”enligt kunskap”, i det de ”ger ära åt dem såsom åt ett svagare kärl, det kvinnliga”. (1 Petr. 3:7, NW) Betraktat i ljuset av den mosaiska lagen kan detta att bo tillsammans med en hustru enligt kunskap inbegripa att visa hänsyn för henne under hennes menstruationsperiod. Om en man sätter tillfredsställandet av sina passioner före intresset för sin hustrus väl, är det uppenbart att han inte ”ger ära” åt henne. Om han underlät att fästa avseende vid sin hustrus inre rytmer och växlingar, skulle han inte bo tillsammans med henne ”enligt kunskap”. Genom att inte behärska sig själv när hans äktenskapspartners välbefinnande kan stå på spel skulle han ringakta bibelns befallning: ”Var och en av er må veta hur han skall få välde över sitt eget kärl i helgelse och ära.” — 1 Tess. 4:4, NW.

Ett gift pars intima angelägenheter är naturligtvis inte någonting som utforskas av de äldste som utgör den dömande kommittén i en kristen församling. Om några söker upp dessa äldste för att få hjälp i sådana angelägenheter, kan de ge lämpliga råd, men deras bemyndigande upphör där. I likhet med alla andra kristna önskar gifta människor styrka sig själva andligen genom att rätta sig efter sin inneboende känsla för vad som är tillbörligt. Dessutom sätter de värde på Jehova Guds intresse för hur de sköter sina äktenskapliga angelägenheter.

Ämnesregister för ”Vakttornet” 1972

jämte rubriken på första studieartikeln i varje nummer

Adoption, inverkan på barnens ställning inför Gud, 502, 503

Affärsverksamhet, när en kristen ägnar sig åt, 212—214

Aldrig ”för upptagen för att bedja”, 440—445

Alexander den store, bibelns profetior och, 222, 223

hans rike delas, 223, 224

Alltid glada i Jehovas tjänst, 125—130

Andar, vilka de var som Jesus predikade för i fängelset, 22, 23

Andliga gåvor, i den nutida församlingen, 331, 332

Andlighet, vad ordet innebär, 305—307

Anställning, rätt syn på myndighet i, 397

Antag helt och fullt den uppfordran som tjänsten för Jehova innebär, 270—276

Apostlarna, predikade trots förföljelse, 320

Arbete, ger glädje, 370—372 världslig inställning till, 368

Att söka Guds godvilja nu, 487—493

Att vilja vara oberoende av Gud leder till olycka, 533—537

Avkoppling, uppbyggande, 512

Barmhärtighet(ens), definition av ordet, 425—427

man får inte missbruka Guds, 542

plats i den kristnes liv, 425—428

Barn(s), att göra kristna lärjungar av, 297, 298

behöver uppmärksamhet, 302, 303

bör läras att ta på sig förpliktelser, 556

familjeförtjänstens tillämpning på, 498—503

grekiska ord för, 299, 301

hur barmhärtighet under den stora vedermödan utsträcks till, 255

klagomål mot föräldrar, 156, 157

måste lyda föräldrarna, 500, 501

när man bör börja med fostran av, 127

när man bör börja undervisa ett, 299—301

respekt för föräldramyndigheten, 398

tålamod vid undervisning av (erfarenhet), 160

uppfostran med bibelns hjälp, 339, 340

Bedrövelse, världslig eller gudaktig, 544, 545

Befrielse(n), att Inte förfela syftet med, 416—418

för en kvarleva av Israel, 418, 419

som Jehova ger, 416

uppskattning av, 420—425

Behag, hur man kan göra Jehova till sitt, 352—357

vad som är Jehovas, 341—346

”Bemöda er kraftigt”!, 368—374

Beslut, hur man kan fatta rätta, 243, 244

Bibeln(s), belyser aktuella händelser, 453, 454

betydelse i hemmet, 149, 150

döljer inte Guds tjänares synder, 407, 408

innehåller råd för unga människor, 70, 71

normer leder till lycka, 387, 388

normer överlägsna, 244

rätt inställning till, 343

Bibelns äkthet, skenbara motsägelser förklarade: Apg. 9:7—22:9, 263

Bibelstudium, svar på bön om, 46

till nytta för familjen, 153

Bidrag, till Rikets verk, 383, 384

Biträdande tjänare, förordnande av, 117, 118

kvalifikationer för, 113

uppgifter i församlingen, 118, 119

vilka som är, 61, 63

Blod, omfattningen av förbudet mot, 215, 216

Borgensförbindelse, om en kristen bör skriva på, 214

Brottslighet, orsaker till ökning av, 391

Bröllopsdag, om kristna kan fira sin, 95

Budet, gav en föranledning till synd, 455

Bön, beträffande vår ställning inför Gud, 448, 449

en del av gudsdyrkan, 446

förpliktelse att arbeta i överensstämmelse med, 442

hur vi kan välsigna Jehova genom, 519

Jehova lyssnar till, 318, 319

om vägledning, 444, 445

svar på, 211

tillbörligt att böja knä vid, 446

vittnar om personligheten, 443

ämnen för, 441, 442