-
Att förändras från pojke till manVakttornet – 1973 | 15 juni
-
-
naturliga begär. Du kommer att känna ett behov av att bli uppskattad av andra för vad du är och vad du kan göra. Om dessa begär inte ges en rätt inriktning, leder de till bildandet av ”gäng”, där många pojkar tillfredsställer sitt begär efter att ha en erkänd plats någonstans. Men sådana gäng uppställer vanligen själv sina normer för uppförandet, och fakta visar att detta nästan alltid leder till ett orätt handlingssätt, ibland till och med till allvarliga brott. Dåligt umgänge är förmodligen mer än någon annan enskild faktor orsaken till att unga män råkar i svårigheter. — 1 Kor. 15:33.
Under denna period i livet börjar du få en viss uppfattning om hur du kommer att se ut när du blir fullvuxen. Men du bör också börja tänka mer och mer på hur du kommer att se ut invärtes, vad bibeln kallar ”hjärtats fördolda människa”. (1 Petr. 3:4, NW) Denna period i livet är inte den rätta tiden att låta ett begär efter ökat oberoende på något sätt skilja dig från dina föräldrar och resten av familjen. De förändringar du upplever under puberteten och de nya begär, som spirar upp hos dig och som du måste lära dig behärska, ökar i själva verket ditt behov av föräldrarnas kärlek och stadgande inflytande. I stället för att fjärma dig från dina föräldrar och låta det bildas en klyfta mellan dig och dem bör du önska komma i ett närmare förhållande till dem och lära dig allt du kan av dem, eftersom du nu börjar nå vuxen ålder. Du kommer aldrig att ångra detta, och du kommer också därigenom att skänka dem verklig lycka, så att de kan känna sig stolta över att ha dig till son. (Ords. 23:24, 25) Du kan också tillfredsställa begäret efter en erkänd plats genom att ta del i verksamhet inom familjen, till exempel utflykter och annan avkoppling, men du kan också uppnå detta genom att komma tillsammans med sanna kristna, församlas med dem och ställa dina växande förmågor och krafter till förfogande för att uträtta saker och ting som behövs i den kristna församlingen. På så sätt kommer du att växa till och utvecklas, inte bara i fysiskt, utan också i andligt avseende, och jämsides med detta kommer också din självkänsla att växa.
-
-
Frågor från läsekretsenVakttornet – 1973 | 15 juni
-
-
Frågor från läsekretsen
Är det tillbörligt att en kristen steriliserar eller dödar ett sällskapsdjur? — USA.
Det finns inga bestämda uttalanden i den Heliga skrift som gör att det är omöjligt för en kristen att sterilisera ett djur eller ta ett djurs liv.
Enligt den mosaiska lagen var ett kastrerat djur otjänligt till offer. Lagen stadgade: ”I skolen icke offra åt HERREN något [djur] som har blivit snöpt genom klämning eller krossning eller avslitning eller utskärning; sådant skolen I icke göra i edert land.” (3 Mos. 22:24) Denna lag förbjöd inte uttryckligen kastrering, men det är uppenbart att den förmådde israeliterna att avhålla sig från detta bruk.
De kristna frambär emellertid inte djuroffer; de står inte under den mosaiska lagen. (Rom. 6:14) Följaktligen skulle inte befallningen i 3 Moseboken 22:24 hindra dem att sterilisera ett sällskapsdjur. Det är andra faktorer som bestämmer en kristens beslut beträffande vad han kan göra med eller för sina djur.
Bibeln visar att Jehova Gud har gett människan herravälde över djurskapelsen. (1 Mos. 1:28) Människan kan därför använda djur till föda och kläder. Hon kan också döda djur som är avgjort skadliga för henne. (1 Mos. 3:21; 9:3; 2 Mos. 21:28, 29; 1 Sam. 17:34, 35) Människans rättmätiga intressen och väl har alltid företräde.
En kristen har alltså rätt att fatta sådana beslut som han menar vara bäst beträffande sina djur, även sällskapsdjur. Han kan avgöra om det skulle vara i hans eller hans familjs intresse att ett sällskapsdjur steriliserades eller dödades. Han bör naturligtvis förstå att en kristen inte i grymhet misshandlar djur. I Ordspråksboken 12:10 heter det: ”Den rättfärdige vet, huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.” Den som handlar brutalt mot sina djur, orsakar dem onödigt lidande, visar ringaktning för Guds skapelse, han är i själva verket grym. Den kristne däremot inser vilka behov hans djur har, och han har känsla för deras väl. Om ett djur lider av allvarlig sjukdom eller skada, eller om det inte kan skötas tillbörligt utan att man tar på sig icke önskade bördor, kan den kristne mena att det skulle vara förståndigt och barmhärtigt att döda djuret. Den kristne har ansvaret att själv fatta beslut i detta avseende.
-