Vad Gud har utlovat

NÄR du läser dagstidningarnas redogörelser för nya problem och kriser som vi dagligen ställs inför, tänker du då: ”Å, om jag bara kunde få någon vila och ro”? Bättre tider måste sannerligen inbegripa befrielse från de spänningar, irritationsmoment och missräkningar vi nu utsätts för.

Och det är just detta Gud har utlovat i sitt ord, bibeln. Han vet hur människan är danad och vet att människor behöver vila och ro — de sliter bokstavligen ut sig under de förhållanden de befinner sig i. Psalmisten sade: ”Han vet, vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.” (Ps. 103:14) Han har utlovat befrielse för mänskligheten genom en rättfärdig regering, en regering som skall ersätta alla våra dagars misslyckade system och frambringa ett sunt, fridfullt mänskligt samhälle på jorden. Denna regering är det rikes styre som Kristus Jesus lärde sina efterföljare att bedja om. — Matt. 6:9, 10.

Huvudet för denna regering är den som sade till människor på hans tid som längtade efter bättre tider: ”Kommen till mig, I alla, som arbeten och ären betungade, så skall jag giva eder ro. Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; ’så skolen I finna ro för edra själar’.” — Matt. 11:28, 29.

Men hur kan vi lita på ett sådant hopp om befrielse genom detta rikes styrelse? Hur kan vi veta att dessa löften inte blott och bart är lika de löften som världens ledande män i våra dagar ger?

Om en person utlovar något, och vi vet att han verkligen utfört liknande ting i det flydda, då kan vi lita på att han skall uppfylla de löften han ger för den nuvarande tiden. Vad Gud beträffar, har han gett oss en historisk redogörelse för just sådana ting. För hundratals år sedan handlade han med Israels nation på ett sätt som skulle ge oss en god föreställning om hans förmåga att införa bättre tider och vad han menar, när han säger att han skall ge människor frid, vila och ro. — Jes. 32:17, 18.

Dessutom säger Gud uttryckligen att han har låtit nedskriva en redogörelse för dessa ting för att förse oss med exempel eller illustrationer, som visar vad han skall göra i världsvid skala till bestående gagn för hela jorden. Låt oss se på några av dessa illustrationer. — 1 Kor. 10:11; Rom. 15:4.

När en nation åtnjöt vila och ro

Gud, som inser att människan behöver få vila från påfrestningar och bekymmer, sörjde för att det forntida Israels nation skulle få ett sabbatsår vart sjunde år. Ingen annan nation har åtnjutit en sådan rofylld föranstaltning. Vilket gagn hade man av en sådan anordning, och hur framstår detta vid en jämförelse med vad vi nu ser?

När israeliterna lydde Gud genom att iaktta de föreskrivna sabbatsåren, oroades de inte av sina fiender. Jorden fick tillfälle att återhämta sig, eftersom den inte brukades under sabbatsåret. En fattig människa, som kanske saknade anställning detta år, led ingen nöd, eftersom alla fattiga hade riklig, fri tillgång till alla sädesslag, alla grönsaker och frukter som växte av sig själva.

Den som ägde jorden och som i vanliga fall dagligen var upptagen med arbete i sex år hade nu mera tid över för sin familj, eftersom han i ett jordbrukssamhälle som detta till stor del var fri från arbetet. Han kunde ägna större uppmärksamhet åt andliga ting, åt att undervisa och fostra barnen och utveckla familjelivet, vilket stärkte kärlekens band och förhindrade söndring och pliktförgätenhet, som nu fördärvar enheten i så många familjer. Inte heller utsattes han för den påfrestning som ekonomiska bekymmer utgör, eftersom ingen fordringsägare kunde yrka på betalning för en fordran det året. — 3 Mos. 25:2—7; 5 Mos. 15:1—3.

Dessutom var vart femtionde år ett ”jubelår”. Detta innebar en ännu fullständigare vila, ett år av ”frihet”. För jubelåret gällde samma föreskrifter som för sabbatsåret vart sjunde år, men anordningarna utsträcktes ytterligare. Nutida nationer skulle kunna lära mycket av de lagar som gällde jubelåret.

Vid jubelårets början avskrevs alla fordringar. Alla som hade sålt sin fäderneärvda jordegendom fick återvända till den. Den återställdes utan kostnad. Om någon hade sålt sig själv åt någon annan som lejd arbetare för att arbeta av en skuld, blev han för alltid fri från sitt slaveri på första dagen detta år av ”frihet”. — 3 Mos. 25:8—22.

Vilken vila och ro, vilken trygghet denna anordning medförde för folket! Den höll landets ekonomi i perfekt balans. Den förhindrade uppkomsten av extremt rika och extremt fattiga klasser — som man ser i somliga nationer i våra dagar. Inflation förebyggdes. Markvärdena förblev stabila, liksom lönerna. — 3 Mos. 27:16—19; 25:50.

Vilken kontrast till situationen i världen i våra dagar! Stigande kostnader medför stigande priser för konsumenten, vilket i sin tur framtvingar löneökningar. Detta kan förefalla gott och väl till en tid, men räkenskapens dag kommer. Skulderna ökar, jämsides med inflationen. Vad blir resultatet? Enskilda och därpå nationella bankrutter. Landets tillgångar används till övermått och blir uttömda. Till detta kommer att enformiga arbeten vid löpande band gör även högavlönade inkomsttagare olyckliga.

Men under Guds anordning erkändes människans värdighet. En människa var inte ständig slav under något motbjudande rutinarbete. Det stod var och en fritt att bruka sina tankeförmågor och bidra till nationens välfärd med sin begåvning och sina talanger. Familjen hölls samman. Alla fick undervisning, många i specialyrken. Läs- och skrivkunnigheten var allmän, och undervisning i andliga ting höll moralen i nationen på en hög nivå. Att man höll fast vid Guds lag medförde hans välsignelse och frambringade detta lyckliga tillstånd.

Vila och ro för hela jorden

Någon kan fråga: ”Vad har det där för samband med våra förhoppningar om att nu få bättre tider?” Jesus Kristus, Guds utvalde konung över jorden, sade att det verkligen har ett samband. Men Jesus antydde inte att människor, för att få lättnad, måste återvända till det forntida Israels levnadssätt eller nödvändigtvis måste återgå till ”häst och vagn”-tiden, till ett samhälle utan moderna uppfinningar och förbättringar. Sabbaterna då på den tiden var i stället förebilder till större, mer bestående ting.

Jesus framhöll för folket att sabbatslagarna inte blott och bart ålade människan vissa rituella plikter som en börda. Han sade: ”Sabbaten blev gjord för människans skull och icke människan för sabbatens skull.” Därpå gjorde han ett mycket betydelsefullt uttalande. Han sade: ”Så är då Människosonen herre också över sabbaten.” — Mark. 2:27, 28.

Förbättrad hälsa är otvivelaktigt nödvändig för att man verkligen skall kunna njuta av bättre tider. Lägg därför märke till att Jesus visade att han var ”herre ... över sabbaten” genom att utföra många av sina mest häpnadsväckande underverk och därigenom bota sjuka på den judiska sabbatsdagen. De ledande männen bland judarna, som inte insåg det verkliga syftet med sabbaten, motstod hätskt dessa barmhärtiga gärningar på vilodagen. Trots detta botade Jesus sjuka genom underverk på sabbaten för att ge en förhandsglimt av vad som skall äga rum på den större ”vilodagen” eller ”sabbatsdagen” under hans rikes tusenåriga styre över jorden.

Jesus visste att hans offer av sig själv till gagn för mänskligheten skulle utplåna de bokstavliga veckosabbaterna och sabbatsåren — de profetiska ”skuggorna” av framtida goda ting. (Ef. 2:15; Kol. 2:13, 14) Hans underverk med att bota sjuka och uppväcka döda var därför bara tillfälliga och avsedda att ge oss uppmuntran, medan vi nu väntar på den fullständiga, varaktiga uppfyllelsen under Rikets sabbat. Angående detta sade aposteln Paulus till de kristna: ”Låt därför ingen människa döma er ... med hänsyn till en högtid eller firandet av ... en sabbat; ty dessa ting är en skugga av de ting som skall komma, men verkligheten tillhör Kristus.” — Kol. 2:16, 17, NW.

Bestående hälsa och liv

Kan vi av detta dra den slutsatsen att dödliga sjukdomar sådana som hjärtsjukdomar och cancer kommer att utrotas under de bättre tider som Guds rikes styrelse skall införa? Ja, vi behöver inte frukta att människorna under detta rikes styre skall plågas av de sjukdomar som gäckar läkarna i våra dagar.

Inte heller bör vi mena att det är omöjligt att människor skall kunna åtnjuta fullkomlig hälsa för evigt. Jesus botade ju de mest obotliga sjukdomar, helt kostnadsfritt. Han botade blinda och stumma. (Matt. 9:27—34) Han botade lytta och förlamade. (Luk. 5:18—26; 13:11—17) Han gav besatta av värsta slag deras förstånd tillbaka. (Matt. 8:28—34; Luk. 8:26—39) Han botade dåtidens mest fruktade sjukdom — spetälska. (Mark. 1:40—45) Genom att använda denna förmåga under sitt rikes styre över jorden kan han skänka alla lydiga människor fullkomlig hälsa till sinne och kropp.

Men hur blir det med dem som redan är döda? Jesus förbisåg inte detta, utan gav omtänksamt en försmak av uppståndelsen genom att föra människor tillbaka från de döda; en man förde han till och med ut ur graven. — Matt. 9:18—26; Luk. 7:11—17; Joh. 11:38—44.

Överflöd på livsförnödenheter

Det finns heller ingen orsak att frukta att det skall komma att bli livsmedelsbrist under den tid Kristus regerar som herre över Guds rikes stora sabbat. Konungen kommer att veta vad hans undersåtar behöver. (Joh. 2:25; jämför Matteus 6:7, 8.) Jesus visade sin förmåga och sitt medlidande, då han i närheten av Galileiska sjön ”ömkade sig över” en skara på 5.000 (och vid ett annat tillfälle 4.000) män jämte kvinnor och barn och gav dem alla mat. Vid båda tillfällena gjorde han detta genom att på mirakulöst sätt förmera bara några få bröd stycken och några fiskar. — Matt. 14:14—21; Mark. 8:19, 20.

Flera århundraden dessförinnan gav Gud själv en förhandsglimt av det överflödande livsmedelsförråd han kommer att dra försorg om under Rikets sabbatsvila. Hur då? Genom att ge rekordskördar, tillräckliga för två och till och med tre års behov, under det år som närmast föregick sabbats- och jubelåren! — 3 Mos. 25:20—22.

Fred och säkerhet

Naturligtvis kommer inte materiella ting, inbegripet god hälsa, i sig själva att skänka lycka. Det måste också råda fred — inte blott och bart politisk fred mellan nationer, utan fred bland jordens hela befolkning, utan hänsyn till ras eller bakgrund.

Så rofyllt det kommer att vara, när du kan lämna ditt hem i fullständig trygghet med dörrarna olåsta! Vilken glädje det kommer att vara att ha grannar som verkligen är intresserade av din frid och välfärd! Så gott att veta att du eller dina barn inte kommer att ryckas bort genom krig, brottslighet eller sjukdom!

Detta tillstånd av verklig fred och säkerhet blev också förutsagt och framställt i skuggbild av Gud för länge sedan. Han gjorde detta i en profetia angående ”nya himlar och en ny jord” (dvs. den himmelska regeringen under Jesus Kristus och den nya jordiska tingens ordning under Rikets tusenåriga styre).

Denna profetia uttalades av Guds profet Jesaja till israeliterna innan de fördes i fångenskap till Babylon år 607 f.v.t. på grund av att de inte åtlydde Guds lagar. Gud tröstade dem genom att visa att han skulle återföra dem till deras land. Han sade:

”Där skola icke mer finnas barn, som leva allenast några dagar, ej heller gamla män, som icke fylla sina dagars mått; nej, den som dör ung skall dö först vid hundra års ålder [ty barn är den som dör hundraårig, Åk], och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas av förbannelsen.” — Jes. 65:17, 20.

Under de sjuttio årens fångenskap hade israeliterna övergett sin avgudadyrkan och tjänade åter Gud i sanning. (Jer. 29:10) Efter sin återkomst behövde de inte leva i ständig fruktan för sina fiender utan kunde känna sig trygga. Borta var den känsla de hade upplevt sjuttio år tidigare, då Nebukadnessar hade trängt in i landet och tillintetgjort både ung och gammal. (Klag. 2:21) I deras återupprättade tillstånd skulle ett barn leva till mogen ålder, och en man skulle leva hela sin normala livslängd ut och inte dö för svärd, av hunger eller sjukdom.

Jesajas profetia fortsätter:

”När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt. När de bygga hus, skall det ej bliva andra, som få bo i dem; när de plantera något, skall det ej bliva andra, som få äta därav. ... De skola icke möda sig förgäves, och barnen, som de föda, drabbas ej av plötslig död; ty de äro ett släkte av HERRENS välsignade, och deras avkomlingar få leva kvar bland dem. Och det skall ske, att förrän de ropa, skall jag svara, och medan de ännu tala, skall jag höra.” — Jes. 65:21—24.

Sedan israeliterna, som återvänt från den babyloniska fångenskapen, uppmanats av Jehovas profeter att sätta andliga intressen främst hade de framgång, när de byggde och planterade, deras ägodelar blev inte bortförda av angripare, inte heller förlorade de sina tillhörigheter på grund av ekonomiskt trångmål. De uppfödde inte sina barn till att falla offer för krig, brottslighet eller förtidig död. Under många år blev de sålunda välsignade av Jehova. Men senare visade de återigen olydnad och upplöstes som nation. Varför tillät Gud detta?

Tiden var ännu inte inne för Guds messianska rikes styrelse; tiden var inte inne för upprättandet av ”’nya himlar och en ny jord’, där rättfärdighet bor”, som aposteln Petrus skrev om. Profetian fick endast en mindre eller förebildlig uppfyllelse då på den tiden. — 2 Petr. 3:13.

Guds handlingar i det flydda ger försäkran om paradisiska förhållanden på jorden

Men hur blir det med verkligheterna under Guds messianska regering? Gud gjorde allt detta goda för sitt folk på den tiden, när de lyssnade till honom. Han skall göra detsamma i mycket större utsträckning till bestående gagn för dem som hör och tror på hans löften i våra dagar, eftersom hans uppsåt är att införa paradisiska förhållanden på jorden, helt nya förhållanden som skall bestå för evigt.

Jesus talade med en ogärningsman, som dog bredvid honom, om detta paradis, till vilket ogärningsmannen skulle bli uppväckt. Trots att denne man blev rättvist avrättad för något brott, uttryckte han tro på Kristi kommande rike, och detta drev Jesus Kristus att lova ogärningsmannen att han skulle få möjlighet till liv i paradiset. — Luk. 23:39—43.

Lägg också märke till några andra av Guds löften, av vilka han uppfyllde många på ett förebildligt sätt eller i miniatyr redan i det sjätte århundradet f.v.t., för vår tro, vårt hopp och vår uppmuntran:

”Öknen och ödemarken skola glädja sig, och hedmarken skall fröjdas och blomstra såsom en lilja. Den skall blomstra skönt och fröjda sig, ja, fröjda sig och jubla. ... Ty vatten skola bryta fram i öknen och strömmar på hedmarken.” — Jes. 35:1, 2, 6.

Dessa löften uppfylldes i liten skala, då israeliterna återvände från Babylon. Deras land hade blivit fullständigt ödelagt; varken människor eller husdjur, endast vilda djur, hade bebott det under sjuttio år. Det mesta av landet liknade en obebodd öken. Men Gud, som fann behag i att de återvänt till sann tillbedjan, kom vatten att bryta fram, och på kort tid började landet blomstra och ge riklig avkastning.

Jehova utlovar varaktiga välsignelser åt dem som lyder honom under Rikets styre, välsignelser liknande dem han skänkte de återförda israeliterna:

”Och jag skall på den dagen för deras räkning sluta ett förbund med djuren på marken och med fåglarna under himmelen och med kräldjuren på jorden. Och båge och svärd och vad till kriget hör skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet och låta dem bo där i trygghet.” — Hos. 2:18.

Om israeliterna hade förblivit trogna, skulle deras fred ha blivit bestående. Men de blev upproriska mot Gud. Sådant uppror kommer inte att inträffa under Kristi himmelska styre. Varför inte det? Därför att han på grundval av sitt lösenoffer till gagn för mänskligheten gradvis kommer att föra lydiga människor till fullkomlighet och utplåna själviskhet och girighet från jorden. Detta är den stora skillnaden mellan den grundval för fred som hans rikes styre skänker och den som de världsliga ledarna söker skapa.

Genom att tillämpa bibelns principer kan vi redan nu i någon mån lägga band på dåliga egenskaper och i allmänhet hålla dem under kontroll. Men när värdet av Kristi offers förtjänst tillämpas i full utsträckning, kommer lydiga människor att uppnå full andlig, mental och fysisk bot, de kommer att vinna fullständig kontroll över alla sina själsförmögenheter och helt befrias från all ofullkomlighet. — Jämför Romarna 7:18—25.

Lägg märke till hur Gud i bibelns sista bok försäkrar oss om bestående fred, hälsa och säkerhet:

”’Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var [den nuvarande gamla ordningen] är nu förgånget.’ Och han som satt på tronen sade: ’Se, jag gör allting nytt.’ Ytterligare sade han: ’Skriv; ty dessa ord äro vissa och sanna.’” — Upp. 21:3—5.

Löftesgivaren en sanningens Gud

Ja, dessa ord är vissa och sanna. De är inte blott och bart löften avgivna av män som söker klamra sig fast vid framskjutna maktställningar. Gud förberedde dessa ting långt i förväg och lät för flera århundraden sedan nedteckna dem till vägledning för oss. (2 Tim. 3:16, 17) I det föregående har vi sett exempel på löften som han redan låtit uppfylla i liten skala och på ett tillfälligt sätt. Han har också uppfyllt många andra löften som han gjort, och detta bör ge oss stark tillförsikt till pålitligheten i hans ord. Lägg märke till några sådana löften:

När Gud för många århundraden sedan lovade att rena jorden medelst en vattenflod, kom floden. (1 Mos. 6:17; 7:11—24) När han mer än 400 år i förväg lovade att föra israeliterna ut ur Egypten, skedde detta vid den rätta tidpunkten. (1 Mos. 15:13, 14; 50:25; 2 Mos. 12:37—42) När han nära två hundra år i förväg lovade att komma en man vid namn Cyrus (Kores) från Persien att omstörta Babylon, så att israeliterna kunde friges, inträffade detta också. — Jes. 45:1, 2; 2 Krön. 36:22, 23; Esr. 1:1—4.

Dessutom blev hundratals profetior om Messias exakt uppfyllda på Jesus Kristus, den utlovade befriaren och konungen — var och hur han skulle födas, tidpunkten för hans framträdande som Messias, hur han skulle bli förrådd, hans död, hans uppståndelse och mycket annat som inte här kan räknas upp. — Mik. 5:2; Jes. 7:14; Dan. 9:25, 26; Ps. 41:10; Jes. 53:12; Ps. 16:10.

Av detta kan vi dra den förnuftiga slutsatsen att vad Gud har lovat, det kommer att inträffa precis som han sagt. Vi kan inte ignorera vittnesbörden från trogna män, som inte hade någon självisk fördel att vinna, när de mot slutet av sitt liv prisade Gud som den som uppfyller sina löften, i stället för att ta äran åt sig själva. Josua, som hade lett israeliterna vid erövringen av det utlovade landet, sade exempelvis till dem: ”Ni vet väl av hela ert hjärta och av hela er själ att inte ett enda ord av alla de goda ord som Jehova, er Gud, har talat till er har uteblivit.” — Jos. 23:14, NW.

Det finns ingen annan källa än bibeln som utlovar vad människor verkligen åstundar och behöver. Var någon annanstans finner vi löften om verklig fred, hälsa, säkerhet och överflöd, frihet från brottslighet och därtill evigt liv? Är inte detta vad du verkligen önskar? Är inte dessa enastående löften värda att granskas ingående?

[Bild på sidan 10]

Guds anordning med ett sabbatsår för Israels forntida nation främjade andligt välstånd och andlig undervisning

[Bild på sidan 11]

Jesus botade ögonblickligen en kvinna som hade gått dubbelvikt i arton år och gav därigenom exempel på det mirakulösa botande han kommer att utföra under sitt rikes styre

[Bild på sidan 12]

Jesus återförde änkans döde son i Nain till livet och gav därigenom en försäkran om uppståndelse under sitt rikes styre

[Bild på sidan 13]

Jehova drog försorg om rekordartade skördar, när hans folk var lydigt, gav oss därigenom en förhandsglimt av det överflödande livsmedelsförrådet under Kristi rikes styre

[Bild på sidan 14]

Jesus lovade en ogärningsman, som dog bredvid honom, att han skulle bli återuppväckt och få möjlighet till liv på en paradisisk jord

[Bild på sidan 15]

Nära 200 år i förväg förutsade Gud att han skulle komma en man vid namn Cyrus att omstörta Babylon och befria israeliterna