Del 2 — Ett prästerskap bemyndigas utföra verkningsfull tjänst
1. Varför är det så betydelsefullt i denna tid att få upplysning om det himmelska prästerskapet, och vad innebär dess installation?
DEN nuvarande välgången och alla framtida förhoppningar för en stor skara människor ur alla nationer, stammar, folk och tungomål är i Guds uppsåt förbundna med ett prästerskap som Gud har dragit försorg om och som består av en härlig himmelsk överstepräst och hans underpräster. Det bör inge oss orubblig tillförsikt, då vi får veta att skuggbilderna i den lag som gavs genom Mose klart och tydligt pekar hän emot detta prästerskap och visar att dess medlemmar har blivit ”tillräckligt kvalificerade ... från Gud”, såsom aposteln Paulus’ inspirerade ord lyder. (2 Kor. 3:5, NW) Eftersom Jehova själv, när han talar om hur detta prästerskap bemyndigas tjäna, använder uttrycket ”handfyllning”, vilket innebär att makt och myndighet läggs i deras händer, är det av särskilt intresse för oss att lägga märke till nästa steg i denna rad av skuggbilder som framställdes under Mose ledning till undervisning och uppmuntran för oss. — 3 Mos. 8:33; Hebr. 10:1.
2. Vad visades i bild genom att utsökta delar av installationsväduren viftades fram och åter inför Jehova?
2 Installationsväduren frambärs som viftoffer. (3 Mos. 8:25—27) ”Och han tog fettet, svansen och allt det fett, som satt på inälvorna, så ock leverfettet och båda njurarna med fettet på dem, därtill det högra lårstycket. Och ur korgen med de osyrade bröden, som stod inför HERRENS ansikte, tog han en osyrad kaka, en oljebrödskaka och en tunnkaka och lade detta på fettstyckena och det högra lårstycket. Och alltsammans lade han på Arons och hans söners händer och viftade det såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte.” Den här vädurens fettstycken jämte levern, njurarna och högra lårstycket, såväl som offer i form av bakverk, läggs på översteprästen Arons och hans söners händer, och de viftar alltsammans fram och åter inför Jehova. Viftandet betecknar oavbruten handling till skillnad från en enstaka handling. Jesu smorda efterföljare har privilegiet att jämte sin överstepräst ägna sig åt en oavbruten hängiven tjänst för Jehova, en tjänst som kännetecknas av nitälskan för Jehovas namn och av att de ger sitt bästa i sina mentala och fysiska bemödanden. Ett sådant privilegium måste vara förknippat med glädje. Aposteln Petrus ger dem följaktligen den här uppmaningen: ”Fortsätt ... att fröjdas, eftersom ni är delaktiga i Kristi lidanden [för Jehovas namns skull], för att ni må fröjdas och vara övermåttan glada också under hans härlighets uppenbarelse.” — 1 Petr. 4:13, NW.
3. Vilket samband råder, i uppfyllelsen av bilden, mellan Kristi och hans underprästers tjänst och de bakverk som ingick i viftoffret?
3 Medlemmarna av detta prästerskap är delaktiga med sin överstepräst i en tjänst som kräver renhet från synd och falsk religion (den osyrade kakan), fruktbärande tjänst karakteriserad av den heliga andens frukt (oljebrödskakan) och av yrkesskicklighet av yppersta slag (tunnkakan). Översteprästens egen verksamhet var ett exempel på alla dessa förträffliga egenskaper, och han är redo att bistå sina underpräster vid alla tider och tillfällen, då de bemödar sig om att följa honom tätt i spåren. Ett sådant oavbrutet offer i form av hängivna praktiska trosgärningar åtföljs mycket passande av böner till honom som bygger det ”sannskyldiga tabernaklet”, i överensstämmelse med dessa ord av psalmisten: ”Min bön gälle inför dig såsom ett rökoffer, mina händers upplyftande såsom ett aftonoffer.” — Ps. 141:2; 1 Kor. 5:8.
4. Vilken betydelse ligger i att viftoffret förbrändes på altaret?
4 Viftoffret förbränns på altaret. (V. 28) ”Sedan tog Mose det ur deras händer och förbrände det på altaret, ovanpå brännoffret. Det var ett handfyllningsoffer till en välbehaglig lukt, det var ett eldsoffer åt HERREN.” Frambärandet av viftoffret fullbordas i och med att Mose tar det ur Arons och hans söners händer och förbränner det på altaret ovanpå brännoffret. Av detta framgår det tydligt att Kristi prästadömes trogna oavbrutna tjänst måste förmå alla prästerskapets medlemmar att ge ut sig själva och sin mänskliga natur helt och fullt för att tjäna det ”sannskyldiga tabernaklets” intressen, den byggnads som Gud själv uppför. Detta offer sägs vidare utgöra en välbehaglig lukt, vilket anger att det nu behagar Jehova att ta emot de tjänster som denna skara av präster utför under ledning av hans egen älskade Son och att med välbehag ta emot deras offer.
5. Vad innebär det i verkligheten att Mose viftade denna andra vädurs bringa?
5 Mose frambär bringan såsom viftoffer. (V. 29) ”Och Mose tog bringan och viftade den såsom ett viftoffer inför HERRENS ansikte; av handfyllningsoffrets vädur fick Mose detta till sin del, såsom HERREN hade bjudit Mose.” Installationsvädurens bringa, till vilken hjärtat otvivelaktigt hörde, eftersom det inte nämns i något annat sammanhang, viftades fram och åter av Mose, och sedan behöll han den såsom sin del av offret. Mose tycks här handla såsom Jehovas särskilde representant, och då han tar emot bringan, utgör detta en förebild till att Jehova själv tar emot Jesus Kristus och prästerna under Kristus på grundval av sin Sons eget fullkomliga offer, ett offer som denne Son med glädje frambar som svar på Faderns inbjudan: ”Giv mig, min son, ditt hjärta och låt mina vägar behaga dina ögon.” (Ords. 23:26) Jesu underpräster måste också helhjärtat ägna sig åt tillbedjan vid det ”sannskyldiga tabernaklet” och sjunga dess byggmästares lov med glädje som kommer från hjärtat.
6. Vad innebär det för det kristna prästerskapet att prästerna och deras kläder bestänktes med en blandning av olja och blod?
6 Helgelse förmedelst olja och blod. (V. 30) ”Och Mose tog av smörjelseoljan och av blodet på altaret och stänkte på Aron — på hans kläder — och likaledes på hans söner och hans söners kläder; han helgade så Aron — hans kläder — och likaledes hans söner och hans söners kläder.” När denna blandning av blod från altaret och olja stänktes på Aron och hans söner och deras kläder, tjänade det till att helga dem. Detta tycks utlova ett mera verkningsfullt prästerskap som kännetecknas av en anderik tjänst, såsom bevis på att det tillhör Gud och bemyndigats av honom, och som blivit erkänt av Gud tack vare sin fasta tro på Kristi Jesu dyrbara offer. Att både männen själva och deras kläder blev bestänkta tycks innebära att medlemmarna av detta prästerskap, individuellt och kollektivt, invärtes och utvärtes, helt och fullt måste inse sitt beroende av förtjänsten hos Kristi försoningsblod och måste frambringa Jehovas heliga andes ymniga frukt.
7, 8. Vad betyder det för den motbildliga installationen att allt som var kvar av installationsväduren antingen åts upp eller brändes det upp?
7 Aron och hans söner kokar och äter köttet. (V. 31) ”Och Mose sade till Aron och till hans söner: ’Koken köttet vid ingången till uppenbarelsetältet och äten det där jämte brödet som är i handfyllningskorgen, såsom jag har bjudit och sagt: Aron och hans söner skola äta det.’” I skuggbilden visas det hur man helt och hållet utnyttjade installationsoffret. Likaså är det Jehovas vilja att den handling, genom vilken prästerskapet under Kristus får sin myndighet, skall fullbordas helt. I det här sammanhanget finner vi också vittnesbörd om Jehovas rika föranstaltningar för det andliga uppehället åt denna skara av präster under Kristus. De har också fått löfte om att deras materiella behov skall fyllas dag för dag, under det att de fullgör sina prästerliga plikter, ty aposteln Paulus förkunnar: ”Vet ni inte att de män som utför heliga plikter äter det som hör templet till och att de som beständigt gör tjänst vid altaret själva får en andel tillsammans med altaret? På så sätt förordnade Herren också att de som förkunnar de goda nyheterna skall leva förmedelst de goda nyheterna.” Under det att de är flitigt upptagna med att predika och undervisa om de goda nyheterna, inger Gud tacksamma lyssnare i hjärtat att dela med sig åt dem av livets nödtorft. — 1 Kor. 9:13, 14, NW; Ef. 3:16; Gal. 6:6.
8 Det överblivna av installationsoffret bränns upp. (V. 32) ”Men vad som bliver över av köttet eller av brödet, det skolen I bränna upp i eld.” Det här installationsoffret skulle fullständigt förtäras, antingen genom att prästerna åt av det eller genom att det brändes upp. Detta svarar i verkligheten mot att Kristus Jesus i fullaste bemärkelse utnyttjar värdet av sitt offer till gagn för dem som danas till ett heligt prästerskap, för att de skall bli helt godtagbara för Gud och få fullständig myndighet att ge verkningsfull hjälp åt andra som söker efter vägen till livets källa.
9. Vilken tillämpning har den ”obligatoriska vakten” a) på Kristus Jesus och b) på hans smorda efterföljare?
9 Jehovas obligatoriska vakt hålls i sju dagar. (V. 33—35) ”Och under sju dagar skolen I icke gå bort ifrån uppenbarelsetältets ingång, icke förrän edra handfyllningsdagar äro ute, ty sju dagar skall eder handfyllning vara. Och HERREN har bjudit, att såsom det i dag har tillgått, så skall det ock sedan tillgå, på det att försoning må bringas för eder. Vid ingången till uppenbarelsetältet skolen I stanna kvar i sju dygn, dag och natt, och I skolen iakttaga, vad HERREN har bjudit eder iakttaga [ni måste hålla Jehovas obligatoriska vakt, NW], på det att I icke mån dö; ty så är mig bjudet.” Guds exemplariske överstepräst tjänade ända till slutet på den period om tre och ett halvt år som hans plikter här på jorden varade, och sedan blev han uppväckt som en andevarelse och blev upphöjd till den högsta ställningen i universum under Skaparen. Hans underpräster måste också troget tjäna tiden ut i sin jordiska gärning, i det att de hängivet ägnar sig helt åt det ”sannskyldiga tabernaklets” intressen, för att de också i sinom tid skall bli uppväckta till liv som andevarelser. Medan medlemmarna av detta prästerskap ännu befinner sig på jorden har de fått ett verkningsfullt ”försoningens ämbete” till gagn för andra som söker livet. När de fullbordar sin trogna tjänst i köttet genom att bli delaktiga av ”den första uppståndelsen”, blir deras händer sannerligen fyllda med makt och myndighet att tjäna Guds uppsåt verkningsfullt till välsignelse för stora skaror människor här på jorden under millenniet.
Ett himmelskt prästerskap i verksamhet
10. Hur kommer det sig att välsignelser från Jehova redan nu kan komma människor till del genom den tjänst som Kristi underpräster utför?
10 Män och kvinnor ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, som nu med ångerfullt sinne vänder sig till det ”sannskyldiga tabernaklet”, som Gud uppför, behöver alltså inte vänta på välsignelser till dess de sista medlemmarna av denna skara av präster fullbordar sin jordiska tjänst, för att först då få del av de gagneliga verkningarna. Jesu blod, ett fullkomligt offers blod, har nämligen utnyttjats till gagn för dessa sista medlemmar, och genom Guds heliga ande har de erfarit en ny födelse såsom hans pånyttfödda söner och har blivit kvalificerade att göra vad de i annat fall inte skulle kunna göra såsom rätt och slätt ofullkomliga människor. Jehova anger detta klart och tydligt genom att han inför hela Israel visar att hans ynnest vilar över det aronitiska prästerskapet. Låt oss se hur detta går till, då vi fortsätter vårt studium och begrundar nionde kapitlet i Tredje Moseboken.
11. Vad framställs i bild genom att Aron och hans söner nu fullgör sina åligganden utan direkt bistånd av Mose, och vad är syndoffrets och brännoffrets innebörd?
11 Syndoffret och brännoffret för Aron och hans hus. (3 Mos. 9:2, 7—14) ”Och han sade till Aron: ’Tag dig en tjurkalv till syndoffer och en vädur till brännoffer, båda felfria, och för dem fram inför HERRENS ansikte.’ Och Mose sade till Aron: ’Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning för dig själv och folket [ditt hus, NW]; offra sedan folkets offer och bringa försoning för dem, såsom HERREN har bjudit.’ Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferskalv. Och Arons söner buro fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och strök på altarets horn, men det övriga blodet göt han ut vid foten av altaret. Och syndoffersdjurets fett, njurar och leverfett förbrände han på altaret, såsom HERREN hade bjudit Mose. Men köttet och huden brände han upp i eld utanför lägret. Sedan slaktade han brännoffersdjuret. Och Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte det på altaret runt omkring. Och de räckte honom brännoffersdjuret, delat i sina stycken, och dess huvud, och han förbrände detta på altaret. Och han tvådde inälvorna och fötterna och förbrände dem ovanpå brännoffret, på altaret.” Under installationen av prästerskapet hade Mose fungerat som Guds representant och i Guds ställe. Aron och hans söner utför nu sina åligganden utan direkt bistånd av Mose, eftersom de har blivit fullständigt installerade. Jesus Kristus blev likaså av Gud själv fullständigt installerad i sitt himmelska översteprästerliga ämbete år 33 v.t. Längre fram blev anden utgjuten över hans efterföljare vid pingsten, och de underordnade sig ödmjukt dess vägledande kraft, och på så sätt började de bli installerade av Gud, fastän genom Jesus Kristus, och började så fullgöra sin tjänst. Såsom han lovade dem lär den heliga anden dem allt som behövs för att de skall kunna gå åstad och fullgöra de plikter som deras överstepräst har anförtrott dem. Men han lovade dem också att han, deras överstepräst, ständigt skulle vara med dem intill avslutningen på tingens ordning. (Matt. 28:18—20) Syndoffret vittnar vidare om att det alltid är genom det enda högt skattade offret för synder och på grundval av det som detta heliga prästerskap nalkas Skaparens närvaro. Det är deras ståndaktiga erkännande av detta offer som gör att de tjänster de utför blir så verkningsfulla. Det symboliska brännoffret utgör en bekräftelse av att Jehova har godtagit sin älskade Sons offer och att det behagar honom att utnyttja dess värde till gagn för hela ”huset” av präster, som Kristus särskilt lägger sig ut för.
12. När och hur visade Jehova, i uppfyllelsen, att han godtar Kristi underprästers tjänster?
12 Att Jehova gav sitt bifall åt att de gagneliga verkningarna av ”ett enda offer för synderna” utnyttjas för deras räkning som utgör skaran av präster under Kristus bekräftades av att hans heliga ande blev utgjuten över dem vid pingsten år 33 v.t. Från den tiden har de förkunnat Jehovas härliga gärningar och på så sätt framburit ett andligt offer som är välbehagligt för den Högste, eftersom detta var själva avsikten med att han helgade dem och kvalificerade dem att fullgöra prästerliga plikter. — 1 Petr. 2:5, 9.
13. Vad är det i uppfyllelsen som svarar mot syndoffret och brännoffret för hela folket, och varför är det betydelsefullt att lägga märke till vid vilken tidpunkt de frambars?
13 Syndoffer och brännoffer för folket. (V. 15, 16) ”Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndoffersbock och slaktade honom och offrade honom till syndoffer på samma sätt som det förra syndoffersdjuret. Och han förde fram brännoffersdjuren och offrade dem på föreskrivet sätt.” Vi bör lägga märke till att offret för de icke-prästerliga stammarna i Israel frambars efter det att offren för Levi stam, översteprästen Arons stam, hade framburits. Av detta framgår det att Kristi Jesu offers förtjänst utnyttjas till gagn för medlemmarna av det heliga andliga prästerskapet och tillför dem flera fördelar, innan några gagneliga verkningar börjar komma andra medlemmar av människosläktet till del. Ja, de verkliga förhållandena visar att från den tid då Guds ande började utgjutas på pingstdagen år 33 v.t. till den tid då de slutliga medlemmarna blivit kallade, de som skulle fylla ut det förutbestämda antalet av 144.000 i Kristi skara av präster, har en tid av omkring nitton hundra år förflutit. Från år 1935 har bevisen hopat sig för att gagneliga verkningar nu finns inom räckhåll för en till antalet inte angiven skara av icke-prästerliga tillbedjare av den sanne Guden. Och sedan Harmageddon har gjort slut på den nuvarande onda tingens ordning och sedan Satan har fängslats och kastats i avgrunden, kommer välsignelserna, som obehindrat flödar ned över ångerfulla människor, att utgöra ett kraftigt bevis för att det kungliga prästerskapet under Kristus verkningsfullt utför sin tjänst.
14. Vad föreställer spis- eller sädesoffret som omnämns här?
14 Spis- eller sädesoffret för folket. (V. 17) ”Och han bar fram spisoffret och tog en handfull därav och förbrände detta på altaret förutom morgonens brännoffer.” Detta spis eller sädesoffer frambärs utöver det som redan offrats samma morgon i förbindelse med det dagliga offret. I skildringen heter det att Aron ”tog en handfull därav”, och därpå lades det ovanpå brännoffret på altaret. Detta tycks ange att Kristi Jesu och hans smorda efterföljares tjänst är fruktbärande och nu medför ett överflöd av goda ting för en ”stor skara” människor ur alla nationer. (Upp. 7:9) Den ymniga skörden av människor som hembär Jehovas namn sin hyllning i denna tid är ett mycket påtagligt vittnesbörd om gudomlig välsignelse över det himmelska prästerskapets verksamhet.
15. Vad vittnar i verkligheten det gemenskapsoffer om som frambars för folket, och vad kommer den slutliga verkan av det att bli?
15 Tack- eller gemenskapsoffret för Israels folk. (V. 18—21) ”Sedan slaktade han tjuren och väduren, som voro folkets tackoffer. Och Arons söner räckte honom blodet, och han stänkte det på altaret runt omkring. Och fettstyckena av tjuren, samt av väduren svansen och vad som omsluter inälvorna, så ock njurarna och leverfettet, dessa fettstycken lade de på bringorna; och han förbrände fettstyckena på altaret. Men bringorna och det högra lårstycket viftade Aron till ett vift offer inför HERRENS ansikte, såsom Mose hade bjudit.” Liksom tjuren och väduren slaktas därnäst och deras blod används, kommer gagnet av att Jesu blod utgjuts och av att dess förtjänst utnyttjas Kristi underpräster till del. Men nu, sedan 1935 v.t., har en del gagneliga verkningar börjat gå ut till en stor skara människor ur alla nationer. Dessa människor kommer i närmare gemenskap med Jehova, eftersom de blir undervisade om hur de skall bringa livet i överensstämmelse med hans vilja. De får upplysning om hur de skall kunna vinna Guds godkännande och beskydd under det stundande Harmageddonkriget. De blir undervisade om hur de skall kunna visa Gud sin tacksamhet och sin uppskattning av all hans kärleksfulla godhet genom att de tillsammans med den smorda skaran av präster åkallar Jehovas namn och kungör hans underbara gärningar. Genom föranstaltningen med det symboliska tack- eller gemenskapsoffret visar sig Jehova så barmhärtig att han godtar den tillbedjan och lovprisning som den ”stora skaran” ägnar honom, och de kan alltså fridfullt nalkas Jehova i viss mån. Under millenniet skall slutligen den store översteprästens, Kristi Jesu, gemenskapsoffer föra alla ärliga medlemmar av hela människosläktet framåt, så att de kommer att inta en rätt och tillbörlig ställning inför Jehova.
16. Hur har den större Aron välsignat folket?
16 Aron välsignar folket. (V. 22, 23) ”Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade det. Därefter steg han ned, sedan han hade offrat syndoffret, brännoffret och tackoffret. Och Mose och Aron gingo in i uppenbarelsetältet; sedan gingo de åter ut och välsignade folket.” Innan Kristus Jesus framträdde i Jehovas själva närvaro som en barmhärtig överstepräst, beredde han välsignelser åt de människor som slutgiltigt skall få gagn av hans verkningsfulla tjänst. Lämnade han inte efter sig i sina underprästers vård de ord eller den förkunnelse som skulle betyda liv för alla lydiga? Men sedan han kommit till himmelen och efter det att han av sin himmelske Fader blivit bemyndigad att på nytt vända sin uppmärksamhet till jorden, sände han från sin himmelska tron ut många fler välsignelser i form av livgivande kunskap och insikt, först till dem av sin skara av underpräster, som fortfarande befann sig på jorden, och därpå genom dem till de ”andra fåren”, av vilka det nu finns en stor skara som har börjat delta i den rena tillbedjan av den Högste. — Joh. 10:16.
17. Hur har Jehova kraftigt bevisat att han erkänner ett i vår tid installerat prästerskap?
17 Vittnesbörd om att Jehova Gud erkänner det installerade prästerskapet. (V. 23b, 24a) ”Då visade sig HERRENS härlighet för allt folket. Och eld gick ut från HERREN och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret.” Elden utgick tydligen från tabernaklet och dess allraheligaste och förtärde snabbt brännoffret och fettstyckena från folkets gemenskapsoffer. Detta ingav alla israeliterna bävan och vördnad, men det var ett säkert bevis på att Jehova erkände detta prästerskap och offret på altaret såsom något som skylde över deras synder, så att han nu verkligen kunde vara hos dem som deras Gud. För en nutida stor skara av icke-prästerliga tillbedjare har Jehova börjat visa att han erkänner Jesus Kristus och dennes underpräster, som representeras av kvarlevan av dessa präster, som fortfarande tjänar här på jorden. Genom detta himmelska prästerskap har Jehova verkligen låtit ett ofantligt flöde av andliga uppenbarelser välla fram. När vi ser tillbaka på de sistförflutna femtio åren och särskilt tänker på hur Gud har handlat med sina smorda tjänare på jorden under den tiden, blir vi påminda om hur han har välsignat och skyddat dem mitt under världsomfattande motstånd och hat. Just hur ”eld” från Jehovas närvaro skall komma fullständigt till synes i förbindelse med Guds himmelska prästerskap och Kristi offer återstår ännu att se i den inte alltför avlägsna framtiden, sedan hela det himmelska prästerskapet har blivit till fullo installerat.
18. Vilket ytterligare bevis finns det på att Gud tar ett kristet prästerskaps tjänster i anspråk?
18 Ytterligare bevis på att Jehovas ynnest vilar över kvarlevan av Kristi underpräster på jorden i denna tid finner vi däri att det behagar Jehova att använda dem för att rikta människors uppmärksamhet på den klara och tydliga åtskillnaden mellan det som är rent och det som är orent. I denna tidskrifts spalter får de som söker livet lära sig hur de skall uppträda i livets alla skiften för att kunna få Guds välsignelse. Det har inte fattats klar vägledning från Guds ord för dem som önskar behaga Skaparen, vare sig det gällt uppförandet i hemmet, på arbetsplatsen eller i en stor mängd olika situationer. Och den verkan som all denna exakta undervisning har fått är sannerligen häpnadsväckande! En ofantlig skara tillbedjare av den sanne Guden har blivit åtskilda såsom genom ett stort svalg från de förvirrade och stridande nationerna i denna tingens ordning och har blivit förenade genom ett starkt band, sin kärlek till Jehova.
19. Vilka bevis på att Jehova använder detta installerade prästerskap kan vi förvänta efter Harmageddon?
19 Kraftigare bevis på att Gud erkänner och använder prästerskapet under Kristus Jesus, vars alla medlemmar snart kommer att vara installerade, skall komma till synes i den nya tingens ordning här på jorden efter Harmageddon. Vid den tiden skall det nya Jerusalem, den heliga staden av himmelska präster, med dess fullkomnade medlemmar, som då härskar i makt tillsammans med sin överstepräst, i högre grad än förut påverka människorna på jorden. De som får överleva Harmageddon och de som senare blir uppväckta från de döda kommer fortfarande att behöva ett heligt prästerskaps beskärm, eftersom de fortfarande kommer att vara ofullkomliga och i behov av omfattande hjälp, så att de kan vara beredda att framgångsrikt uthärda den slutliga provsättningen av deras ostrafflighet, då Satan släpps ”lös ur sitt fängelse” för en kort tid, sedan Kristi tusenårsregering har gått till ända. — Upp. 20:7, 8.
20. Vilket gensvar ger de som älskar Guds sanning och rättfärdighet i denna tid, då de ser att han välsignar sitt himmelska prästerskap?
20 Folkets gensvar. (V. 24) ”Och allt folket såg detta; då jublade de och föllo ned på sina ansikten.” Denna höjdpunkt i fråga om bevis på att Jehovas ynnest vilade över Arons prästadöme och att han var närvarande hos dess prästerskap framkallade yttringar av stor glädje jämte gudaktig fruktan. Frambringar redan nu den inledande delen av uppenbarandet av att Jehovas ynnest vilar över ett mera verkningsfullt prästadöme i denna tid liknande yttringar? Ja, absolut. Se på den stora skaran av fårlika människor som har samlats kring Guds kvarleva av andliga präster och som, sedan de har blivit upplysta om hans barmhärtiga föranstaltning för att de skall kunna finna vägen till honom, entusiastiskt stämmer in i den högljudda lovprisningen av honom och med gudaktig fruktan ägnar sig åt att tillbedja honom med ”ande och sanning”. — Joh. 4:24.
21. Vad anser de nutida tillbedjarna i Jehovas ”sannskyldiga tabernakel” om att de nu mitt ibland sig har en kvarleva av de underpräster som utgör Kristi kropp?
21 I detta prästerskap, som Jehova har föranstaltat om, urskiljer de ”församlingen av de förstfödda, som har blivit uppskrivna i himlarna” (NW). Alla andra jordiska tillbedjare av Jehova gläder sig åt att fastän flertalet av de 144.000 lemmarna i Kristi kropp, skaran av präster under honom, sedan 1918 har intagit de platser som väntade dem i himmelen, har Jehova fortfarande en kvarleva av detta heliga broderskap här på jorden som en kärna, kring vilken människor som älskar Gud och rättfärdigheten kan församlas och dra fördel av yttringarna av Jehovas goda vilja. För den stora skaran av tillbedjare av Gud ur alla nationer utgör det förhållandet att denna kvarleva är närvarande bland dem en kraftig försäkran att deras förhoppningar om lindring och befrielse från en ond tingens ordning nu snart kommer att bli förverkligade. Detta står ännu klarare för dem, då de lägger märke till att antalet medlemmar av denna kvarleva minskar med varje år. Vilka förhoppningar, vilka förväntningar, vilken nitälskan för verksam gudsdyrkan ingjuter inte detta i deras hjärtan!
22. Vilken inspirerande syn har den stora skaran av jordiska tillbedjare fått privilegiet att se, och vilken förvissning ger detta dem?
22 Jakob fick sannerligen en uppmuntrande drömsyn av en stege, som förenade jorden med himmelen och på vilken änglar steg upp och steg ned. Men vilken storslagen syn har inte den stora skaran av jordiska tillbedjare av Jehova privilegiet att se i denna tid, då de med trons ögon kan uppfatta vilket redskap det är som Jehova inom kort skall använda för att ge dem frid och välsignelser! De ser ”den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud, som är prydd för sin brudgum”. Ja, denna Kristi brud, som består av 144.000 medlemmar, skall fullständigt identifieras med sitt ”huvud” och sin ”man”, Kristus Jesus, och bli underställd honom i hans gudagivna uppdrag att återställa och återupprätta människor som förtjänar detta. — Upp. 21:2.
23. Vilka trösterika tankar väcks hos dem som söker livet, då de tänker på vilka det är som utgör det himmelska prästerskapet?
23 Hur hjärtevärmande är det inte att veta att himmelens höge och helige Gud har tagit hänsyn till sina vilsefarande mänskliga skapelsers svagheter och behov och begränsningar genom att han inte har gett oss ”en sådan överstepräst, som ej kan hava medlidande med våra svagheter”, utan en som har fullständig förståelse för alla våra problem! (Hebr. 4:15) Vidare kommer under honom en skara himmelska präster att tjäna, vilka också personligen har upplevt alla de handikapp och svårigheter som mänskligheten har ställts inför och som fördenskull också kommer att veta hur man bör öva och hjälpa människor i tålamod och kärlek.
24. a) Vilket framtida tjänsteuppdrag skall det himmelska prästerskapet troget fullgöra, vilket kommer att medföra stor glädje för dem som överlevt Harmageddon? b) Hur anges detta i Uppenbarelseboken 21:3, 4?
24 Guds fullkomliga kännedom om hur människosinnet fungerar, och det förhållandet att han är medveten om vår kärlek till dem som vi har blivit skilda från genom döden, kommer till yttryck i hans kärleksfulla uppsåt att ur gravarna föra fram en stor mängd människor som kommer att få möjlighet att vinna liv. Också de måste föra bevisen på sin hängivenhet för Guds rättfärdighet fram till det ”sannskyldiga tabernaklet”, och även de måste ta emot fostran och vägledning av det kungliga prästerskapet under Kristus. Under de tusen åren av Kristi regering med dess återställelse kommer det ena steget efter det andra att tas hänemot ett avlägsnande av alla orsaker till tårar och smärta, eftersom ”den heliga staden”, Jehovas kärleksfulla föranstaltning för att försona ångerfulla människor med sig, kommer att fungera verkningsfullt i förbindelse med översteprästen, Jesus Kristus. Aposteln Johannes beskriver detta till gagn och nytta för oss: ”Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ’Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.’” — Upp. 21:3, 4.
25. Hur bör dessa glädjande framtidsutsikter och den ynnest vi för närvarande åtnjuter påverka vår tillbedjan av Jehova nu?
25 När vi har sådana glädjande framtidsutsikter att snart kunna nalkas Jehova, den helige Guden, hur tacksamma bör vi då inte vara mot honom som ger oss alla goda och fullkomliga gåvor! Må vi under den tid som återstår, innan slutet kommer för denna till undergång dömda tingens ordning, använda vår tid förståndigt och på ett för Jehova välbehagligt sätt. Låt oss var och en begagna de möjligheter som nu ges att vinna välsignelser från honom genom att ha gemenskap med kvarlevan av Kristi underpräster som ännu finns på jorden. Att vi är tillsammans med dem och låter dem ta ledningen i sådant som gäller den sanna gudsdyrkan innebär att vi lägger en förträfflig grundval åt oss för verksamhet efter Harmageddon, i det att vi ser fram emot att vinna Jehovas slutliga godkännande.
[Bild på sidan 521]
Översteprästen Aron med ett viftoffer, i vilket delar av installationsväduren ingår