”Ditt ord är sanning”
Kan skenbara numeriska motsägelser förklaras?
NÄR man läser bibeln finner man ibland skenbara motsägelser när det gäller sifferuppgifter. Bör man ta för givet att sådana motsägelser beror på avskrivningsfel? Eller bör man söka någon annan lösning på problemet?
Man bör komma ihåg att ytterligtgående noggrannhet iakttogs när man gjorde exakta avskrifter av hebreiska bibelhandskrifter. Skrivarna räknade inte bara de avskrivna orden utan också bokstäverna. Om man upptäckte det minsta fel, skar man ut hela den sektion av bokrullen där felet fanns och ersatte den med en ny och felfri del. Skrivarna läste varje ord högt innan de skrev ner det. Att skriva ens ett enda ord ur minnet betraktades som en svår synd. Denna omsorgsfulla ansträngning vid avskrivningsarbetet inbegrep också sifferuppgifterna, som skrevs ut helt och hållet.
Det är därför tillrådligt att inte vara alltför snar att hänföra en skenbar motsägelse till kategorin avskrivningsfel. Man bör först försöka lösa sådana problem som inbegriper sifferuppgifter. Även om man inte tycks kunna finna någon lösning, behöver inte detta betyda att texten är inexakt. Okända faktorer kan vara inblandade.
Ibland kan skillnaderna i sifferuppgifter bero på att var och en syftar på olika sidor av en speciell händelse. Detta tycks vara fallet med Nebusaradans intåg i Jerusalem år 607 f.v.t. Andra Konungaboken 25:8 säger: ”I femte månaden, på sjunde dagen i månaden, ... kom den babyloniske konungens tjänare Nebusaradan, översten för drabanterna, till Jerusalem.” Jeremia 52:12 (NW) säger emellertid att Nebusaradan ”kom ... in i” Jerusalem på tionde dagen i femte månaden.
The Soncino Books of the Bible kommenterar denna skillnad på tre dagar och säger i bandet om Jeremia, på sidan 353: ”Intervallen på tre dagar kan förklaras som tiden mellan det datum då Nebusaradan anlände till skådeplatsen och dagen för rensningsoperationernas påbörjande.” Det verkar som om Nebusaradan kom fram till Jerusalem på den sjunde dagen och granskade staden från sitt läger utanför stadsmurarna. På tionde dagen tågade han slutligen in i själva staden.
Ett något likartat exempel har att göra med den ålder vid vilken leviterna började sin tjänstgöring i helgedomen. Enligt 4 Moseboken 4:3, 30 började leviterna tjänstgöra vid trettio års ålder. Men i 4 Moseboken 8:24 anges åldersgränsen för påbörjandet av levittjänstgöringen till tjugofem år. Orsaken till denna skillnad tycks vara att två olika kategorier av tjänst åsyftas. Sålunda framhåller vissa rabbinska källor att leviterna började tjänstgöra i tabernaklet vid tjugofem års ålder, men bara för att utföra lättare arbetsuppgifter. Vid trettio års ålder skulle de sedan börja utföra tyngre arbetsuppgifter, till exempel att montera ner, flytta och sätta upp tabernaklet. Denna slutsats stöds av att ”arbetare och bärare” endast nämns i förbindelse med den levittjänstgöring som började vid trettio års ålder. — 4 Mos. 4:3, 47, 1878 års sv. övers.
Det finns tillfällen då man inte kan förklara de numeriska motsägelserna lika lätt. Detta gäller särskilt i förbindelse med de sifferuppgifter som ges i böckerna Esra (2:1—67) och Nehemja (7:6—69). Båda böckerna räknar upp det antal personer från olika familjer eller släkter som återvände från den babyloniska fångenskapen tillsammans med Serubbabel. Skildringarna stämmer överens när de anger siffran 42.360 som det sammanlagda antalet återvända flyktingar, förutom slavar och sångare. (Esr. 2:64; Neh. 7:66) Det finns emellertid skillnader i de antal som anges för enskilda familjer eller släkter. I båda listorna ger de enskilda siffrorna en totalsumma som är mycket mindre än 42.360. Många forskare är benägna att hänföra dessa skillnader till avskrivningsfel. Även om denna möjlighet inte helt kan uteslutas, finns det andra möjliga förklaringar till skillnaderna.
Det kan vara så att Esra och Nehemja grundade sina förteckningar på olika källor. Esra kan till exempel ha använt ett dokument som räknade upp dem som inmönstrades för att återvända till sitt hemland, medan Nehemja kan ha skrivit av en förteckning över dem som verkligen återvände. Det fanns vidare präster som var oförmögna att fastställa sin härstamning (Esr. 2:61—63; Neh. 7:63—65), och andra israeliter kan mycket väl ha haft samma problem. Dessa kanske inte togs med i familjegrupperingen men kan ha inbegripits i totalsumman. De 42.360 personerna kan alltså vara totalsumman av antalet individer från varje familj plus många andra, som var oförmögna att fastställa sin börd. Längre fram kan emellertid några ha varit i stånd att fastställa sin korrekta härstamning. Detta kan förklara hur en skillnad i antalet fortfarande kan ge samma totalsumma.
Ofta ger sammanhanget förklaringen till skenbara numeriska motsägelser. Ett exempel på detta är antalet leviter som var inbegripna i utväxlingen mot de förstfödda i Israel. I Fjärde Mosebokens tredje kapitel ger folkräkningssiffrorna för de tre familjer som utgjorde Levi stam en totalsumma på 22.300. Men 4 Moseboken 3:39 anger att sammanlagda antalet levitiska män var 22.000, en skillnad på 300.
Det är lätt att inse orsakerna till denna skillnad, när man tänker på ändamålet med sifferuppgifterna. Fjärde Moseboken 3:12, 13 lyder: ”Jag [Jehova] har själv bland Israels barn uttagit leviterna i stället för allt förstfött bland Israels barn, allt som öppnar moderlivet, så att leviterna skola tillhöra mig. Ty mig tillhör allt förstfött; på den dag, då jag slog allt förstfött i Egyptens land, helgade jag åt mig allt förstfött i Israel.”
Av detta avsnitt framgår det att alla de förstfödda tillhörde Jehova och alltså i själva verket skulle ha varit de som skulle tjäna honom i helgedomen. Men i stället för att låta de förstfödda utföra denna uppgift valde Jehova männen i Levi stam till detta. Men några av leviterna skulle redan ha stått till förfogande för tjänst i helgedomen. Varför det? Därför att de var förstfödda. Dessa leviter bör därför inte ha varit inbegripna i denna utväxling. De 300 leviter som inte räknades med när utväxlingen gjordes måste alltså logiskt sett ha varit förstfödda.
Antalet förstfödda i Levi stam kan förefalla ovanligt lågt. Men man bör komma ihåg att till följd av månggifte kunde en man ha många söner, men bara en förstfödd. Det var den förstfödde sonen till mannen och inte till kvinnan som räknades. Eftersom folkmängden i Levi stam var endast omkring en femtedel eller en sjättedel av folkmängden i en genomsnittlig stam i Israel, är proportionen förstfödda i Levi stam ungefär lika stor som i övriga stammar.
De nu nämnda exemplen belyser hur skenbara numeriska motsägelser ofta kan förklaras. Om du finner sådana motsägelser bör du alltså noggrant undersöka den omgivande texten, så kan du kanske finna en rimlig förklaring. Sök om nödvändigt hjälp från personer som har tro på bibeln och god kunskap i den. Om du gör det, kommer du för det mesta att finna att man inte behöver dra slutsatsen att skillnaderna har uppkommit genom skrivfel.