Frågor från läsekretsen
● Jesaja 54:1 lyder: ”Den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man [den gifta kvinnan, AV].” Vem är den gifta kvinnan, som det här talas om? — M. F., USA.
”Jubla, du ofruktsamma, du som icke har fött barn; brist ut i jubel och ropa av fröjd, du som icke har blivit moder. Ty den ensamma skall hava många barn, flera än den som har man, säger HERREN [Jehova].” Därpå följer en uppmaning till den ensamma eller övergivna kvinnan att vidga ut sitt tält och göra förberedelser för tillväxt, ty hennes ungdoms skam och hennes änkestånds smälek skall bli bortglömda: ”Ty den som har skapat dig är din man, han vilkens namn är HERREN Sebaot.” I vrede hade Jehova för ett ögonblick dolt sitt ansikte för henne och under ett litet ögonblick övergivit henne, men nu tar han i stor barmhärtighet och kärleksfull godhet till sig den ensamma och övergivna, som var lik en änka, och välsignar henne med talrika avkomlingar och ger henne i detta avseende än mer välsignelse än den gifta kvinnan. — Jes. 54:1—8.
Paulus talade om dessa två symboliska kvinnor och liknade dem vid Sara och Hagar: ”Det är ... skrivet att Abraham fick två söner, en med tjänsteflickan och en med den fria kvinnan; men den med tjänsteflickan föddes i själva verket enligt köttet, den andre, med den fria kvinnan, genom ett löfte. Dessa ting stå såsom ett symboliskt drama, ty dessa kvinnor betyda två förbund, det ena från berget Sinai, vilket föder barn till slaveri och vilket är Hagar. Nu betyder denna Hagar Sinai, ett berg i Arabien, och hon svarar mot det nuvarande Jerusalem, ty det är i slaveri med sina barn. Men det Jerusalem som är ovan är fritt, och det är vår moder. Ty det är skrivet: ’ Var glad, du ofruktsamma kvinna som icke föder barn; brist ut och ropa högt, du kvinna som icke har födslosmärtor — ty den övergivna kvinnans barn äro flera än hennes som har mannen.’ Nu är det så, bröder, att vi äro barn som höra löftet till, liksom Isak var. Men alldeles såsom på den tiden den som var född enligt köttet började förfölja den som var född enligt anden, så är det också nu. Men vad säger Skriften det oaktat? ’ Driv ut tjänsteflickan och hennes son, ty ingalunda skall tjänsteflickans son ärva med den fria kvinnans son.’ Därför, bröder, äro vi barn, icke av en tjänsteflicka, utan av den fria kvinnan.” — Gal. 4:22—31, NW.
Hagar föreställde lagförbundsanordningen, som infördes vid Sinai berg och som frambragte det naturliga eller köttsliga Israel såsom en nation, ett folk, för Jehovas namn och som även var orsak till att Jerusalem utvaldes och fick sitt tempel, där offer skulle frambäras enligt förbundets bestämmelser. Detta naturliga, jordiska Jerusalem fick gång på gång genom lagens krav påminnelse om att det befann sig i träldom under synd och död. De barn som denna anordning frambragte var i slaveri, alldeles såsom tjänsteflickan Hagars son. Likväl var de under en lång tid de enda barn som frambragtes. Sara hade ingen avkomling, fastän hon var den fria kvinnan och hade fått löfte om en son. Slutligen fick hon denne son, Isak. Hon föreställde den nya förbundsanordningen och det Jerusalem som är ovan och som fick vänta länge, innan det frambragte några barn. Innan detta skedde, var det Jerusalem som är ovan övergivet, var likt en förskjuten ungdomsbrud, likt en änka — vad avkomlingar angår likt en kvinna som inte var gift eller som förlorat sin man. Det var det Jerusalem som motsvarades av Hagar som i själva verket tycktes inneha en gift kvinnas ställning och som verkligen frambragte barn.
I hebreiskan är ordet stad femininum, och en stad omtalas därför såsom en kvinna, och invånarna i staden sägs vara dess barn. Det himmelska Jerusalem, det Jerusalem som är ovan, Jehovas osynliga organisation, frambragte slutligen, i likhet med Sara, en löftets säd, Säden, som utlovats i 1 Moseboken 3:15. Efter fyra tusen års väntan frambragte det denna säd, i och med att Jesus fördes fram såsom Jehovas Son vid den tidpunkt då han blev döpt och pånyttfödd av anden. Vid pingsten och därefter frambragte den fria kvinnan flera fria barn enligt löftet — inte underställda lagförbundet, som förebildades genom Hagar och som medförde träldom, — i och med att andra blev pånyttfödda av anden och gjorda till en del av Kristi kropp eller hans himmelska församling. Dessa blev förföljda av det judiska religionssystemet och dess ledare, som svarade mot Hagars son, Ismael, som förföljde Isak. Likväl mångdubblades avkomlingarna till det Jerusalem som är ovan, medan de som hörde till det naturliga, jordiska Jerusalem, vilket bevisade sig otroget, blev förkastade såsom barn till den store Fadern och Äkta mannen, Jehova. Sara var en kvinna som bodde i tält, och tillökning i familjen skulle ha inneburit att tältet måste vidgas ut; och därför blev det sagt till den kvinnoliknande organisation som motsvarade Sara, att den tid skulle komma, då den skulle behöva vidga eller spänna ut tältet. Med tiden skulle den ha fler avkomlingar än lagförbundsanordningen, som var lik Hagar och som frambragte Israels nation men vars alla avkomlingar, så när som på en liten kvarleva, var otrogna och förblev i träldom under synd och död. Den gifta kvinnan i Jesaja 54:1 var således det otrogna Jerusalem, vars invånare eller barn blev förkastade eller förskjutna, under det att den länge ensamma eller övergivna kvinnan, som var såsom en förskjuten hustru eller en änka utan barn är Jehovas universella organisation, det Jerusalem som är ovan och som vid den bestämda tiden frambringar många barn.
● Jehova sade till Bileam att gå till Balak, men när han gav sig åstad, blev Jehova förbittrad på Bileam, därför att han begav sig i väg. Varför? — G. S., England.
Balak, konungen i Moab, sände budbärare till profeten Bileam i det land som nu kallas Irak. Budbärarna hade med sig betalning till profeten och skulle leja honom att förbanna Israel. Bileam ville gärna ha betalningen, men han hade vissa förbindelser med Jehova, Israels Gud, och han önskade få Jehovas tillåtelse att gå och förbanna Israel. Jehova sade emellertid till profeten: ”Du får icke gå med dem. Du får icke förbanna folket, ty det är välsignat.” Därför vägrade Bileam att följa med de äldre männen från Moab och Midjan, då dessa vände åter. Balak sände fler män till Bileam med en enträgen begäran till profeten om att han skulle komma och förbanna Israel och vinna stor ära och rikedom. Denna gång sade Jehova till Bileam: ”Stå upp, följ med dem. Men endast det ord som jag skall tala till dig är vad du får tala.” Likväl heter det omedelbart därpå i skildringen: ”Och Guds förbittring började flamma, därför att han gav sig åstad.” Jehovas ängel blockerade vägen, och åsnan som Bileam red på stannade, och genom ett underverk talade den slutligen, och då såg också Bileam ängeln. Förskräckt och redo att vända om sade Bileam: ”Låt mig då få vända tillbaka.” Men Jehovas ängel sade: ”Följ med männen, och intet förutom det ord som jag skall tala till dig får du tala.” Bileam fortsatte sålunda sin väg, och när han kom fram till Balak, välsignade han Israel i stället för att förbanna det. — 4 Mos. 22:12, 20, 22, 34, 35, NW.
Bileam blev anmodad att komma och förbanna Israel, och därför sade Jehova först till honom att han inte skulle gå, eftersom Israel var välsignat. Men Bileam önskade gå och förbanna folket för att få lönen, och han tog upp frågan igen. Denna gång sade Jehova att han kunde gå men på det villkoret att han endast skulle tala vad Jehova bjöd honom att tala. Men om Bileam inte förbannade Israel, skulle han inte få sin betalning, och när han nu begav sig åstad, så var det med lönen i tankarna, och han menade att han på något sätt skulle kunna komma ifrån det villkor som Gud hade ställt upp och så kunna förbanna Israel och vinna ära och rikedom. Jehova kunde urskilja detta, och hans förbittring flammade upp, när Bileam begav sig åstad i denna ande av lystnad och förslagenhet. Jehova gav Bileam en chock, som förde honom till besinning, genom att han lät åsnan tala och lät Bileam få se ängeln, en ängel med draget svärd, redo att döda profeten om han förändrade budskapet, om han försökte ändra det för att göra Balak till viljes och få betalningen. Denna syn förjagade tanken på att förbanna Israel ur Bileams sinne, och fruktan kom honom att nyktra till, så att han uttalade välsignelsen. Den förbannelse han hade haft i tankarna vändes till en välsignelse; och sålunda heter det att Jehova ”ändrade ... förbannelsen till en välsignelse”. — 5 Mos. 23:5, NW.
Bevis för att Bileam gav sig åstad med betalningen i tankarna och således med en förbannelse i tankarna, eftersom det endast var genom att uttala en förbannelse som han skulle kunna uppbära lönen, finner vi i Petrus’ ord om de vinningslystna, då han säger: ”De hava vikit av och följt Bileams, Beors sons, väg, hans som älskade orätta gärningars lön, men fick en tillrättavisning för sitt brott mot det som var rätt. Ett stumt lastdjur, som yttrade sig med människoröst, hindrade profeten i hans vanvettiga handlingssätt.” Detta visar att Bileam hade i tankarna att få betalningen eller lönen genom att med orätt förbanna Israel och att det endast var genom underverket med den talande åsnan och genom hotet från ängeln som dessa tankar jagades bort ur hans sinne. Ett annat ställe, som visar att Bileam alltjämt tänkte på lönen, som han skulle få om han förbannade Israel, trots att det var orätt, finner vi i Judas’ yttrande beträffande likadana lystna människor som ”hava hastat in på Bileams villostråt för att få en belöning”. — 2 Petr. 2:15, 16; Jud. v. 11; NW.
Men till och med efter alla dessa förmaningar och uppenbarelser från Jehova var Bileams sinne förvänt, och han höll fast vid sitt beslut att skada Israel i överensstämmelse med Balaks önskan. Sedan hans tillämnade förbannelse hade vänts till en välsignelse, gav han Balak råd hur denne skulle kunna få Israel att falla och så dra över sig en förbannelse från Jehova. Innan han lämnade Balak, sade han tydligtvis till denne att förleda folket genom Moabs och Midjans döttrar och därmed söka få dem att ägna sig åt Baalsdyrkan. Det som närmast följer i skildringen, sedan det talats om Bileams avfärd, är en berättelse om hur Israel bedrev otukt med dessa kvinnor och utövade Baalsdyrkan, och detta åsamkade Israel Jehovas vrede och medförde döden för tusentals skyldiga. (4 Mos. 25:1—9) Mose visar att Bileam stod bakom detta, i det att han säger, på tal om att några midjanitiska kvinnor hade bevarats vid liv: ”Se, dessa äro de som genom Bileams ord tjänade till att förmå Israels söner att begå otrohet mot Jehova i saken med Peor, så att gisslet kom över Jehovas menighet.” Vi läser om att israeliterna, när de tog dessa kvinnor till fånga, ”dödade Bileam, Beors son, med svärd”. Ytterligare bevis för att Bileam lärde Balak hur han skulle få Israel på fall finner vi i de ord som är riktade till ”ängeln för församlingen i Pergamus”: ”Du [har] där ... sådana som hålla fast vid Bileams lära, hans som gick för att lära Balak att lägga en stötesten till fall för Israels söner, nämligen att äta det som var offrat åt avgudar och att bedriva otukt.” — 4 Mos. 31:16, 8; Upp. 2:12, 14; NW.
Av det här sagda framgår det tydligt, att när Jehova sade till Bileam att han kunde gå och välsigna Israel, då gick profeten åstad i avsikt att förbanna Israel, och därför flammade Jehovas förbittring upp emot honom.
● Vad är den ”flygande drake”, som omnämns i Jesaja 14:29? — V. Y., USA.
Jesaja 14:28, 29 lyder: ”I det år, då konung Ahas dog, förkunnades följande utsaga: Gläd dig icke, du filistéernas hela land, över att det ris, som slog dig, är sönderbrutet; ty från ormens rot skall en basilisk komma fram, och dennes avkomma bliver en flygande drake [orm, Åk].” Den ”orm” eller ”drake” eller ”det ris, som slog” Filisteen, var konung Ussia i Juda, ty om honom berättas det: ”Han drog ut och stridde mot filistéerna och bröt ned Gats, Jabnes och Asdods murar; och han byggde städer på Asdods område och annorstädes i filistéernas land. Och Gud hjälpte honom mot filistéerna.” När Ussia dog, var det ris som slog Filisteen sönderbrutet. Under hans sonson Ahas’ regering försvagades Juda av svårigheter med Aram och Efraim, och filistéerna drog fördel av detta och förde framgångsrikt krig: ”Och filistéerna hade fallit in i städerna i Juda lågland och sydland och hade intagit Bet-Semes, Ajalon och Gederot, så ock Soko med underlydande orter, Timna med underlydande orter och Gimso med underlydande orter, och hade bosatt sig i dem.” När Ahas dog, kan Filisteen ha menat att när nu en ny och oerfaren konung blev insatt på Juda tron skulle de kunna göra ytterligare intrång. — 2 Krön. 26:6, 7; 28:18.
Men Jesajas profetia manade Filisteen att inte fröjda sig i ett sådant förmenande, ty från Ussias rot skulle komma en ”basilisk”, Ussias avkomma skulle bli lik ”en flygande drake” eller ”orm”. Ussia liknades vid en orm, som hade stungit Filisteen, men nu skulle det inte komma någon lindring utan en ännu allvarligare skada, ty en basilisk eller en flygande drake eller orm var farligare, var högst giftig, och dess bett tillfogade en brännande inflammation. Denna bildliga basilisk eller flygande drake bevisades vara Ussias sonsons son Hiskia, som efterträdde Ahas på Juda tron. Hiskia bevisade sig verkligen vara en mera förödande fiende än Ussia hade varit: ”Han slog ock filistéerna och intog deras land ända till Gasa med dess område, såväl väktartorn som befästa städer.” (2 Kon. 18:8) Jesajas profetia fortsatte och förklarade att de utarmade och fattiga i Juda skulle få beta ostörda och lägra sig i trygghet, medan filistéernas makt, vilka hade invaderat och plundrat Juda, skulle brytas. I stället för att jubla skulle alltså Filisteen jämra sig och ropa, ty norrifrån skulle komma röken av en armé, vilket betydde att från Juda skulle komma stridsmän, som skulle röra upp dammoln, vilka kunde ses fjärran ifrån och vilka skulle vara en förhandsunderrättelse om kommande olycka. — Jes. 14:30, 31.