Bestäm dig nu för vem du skall tjäna
1. Vilken inställning har folk till olika frågor i denna tid?
VI LEVER i en tid då människor i allt större utsträckning fattar avgjord ståndpunkt i olika frågor. Tvistefrågorna blir allt mer markerade, och människor ger snabbare uttryck åt sin uppfattning, vilket de ofta gör på ett våldsamt sätt, då de skall stödja den sak de tror på. Kraftiga påtryckningar övas på andra människor för att locka eller tvinga dem att träda fram och deklarera sin ståndpunkt.
2. Vilket särskilt ansvar har de som tror på Gud, och hur ställer sig flertalet kyrkomedlemmar i kristenheten till detta ansvar?
2 Så förhåller det sig särskilt på gudsdyrkans område. Tvistefrågan framträder allt klarare. I det flydda har folk dragit sig för att utmana Gud eller religionen, men nu dristar de sig att vitt och brett förkunna sina ateistiska och evolutionistiska teorier. Därför kommer ett särskilt ansvar att vila på dem som tror på Gud. Men det finns många, särskilt i kristenhetens kyrkosamfund, som är vankelmodiga, knäsvaga eller apatiska i sin inställning. Deras tro är praktiskt taget borta.
3. Varför kan den som älskar rättfärdighet inte stanna kvar längre i denna världens religiösa organisationer?
3 I betraktande av de nu rådande förhållandena kan en människa, om hon alls hyser någon kärlek till rättfärdigheten i sitt hjärta, inte stanna kvar i kristenhetens kyrkosamfund eller i någon av de icke-kristna religiösa organisationerna. Hur så? Därför att deras ledare förkunnar att ”Gud är död”, de godkänner homosexualitet, ”fri kärlek”, laglöshet och ringaktning för lag och ordning. Om någon bekänner sig vara en Guds tjänare och inte träder fram och förklarar sig vara emot allt sådant och de organisationer som överser med sådant och rentav gillar det, då är han inte alls någon Guds tjänare. Han kunde lika gärna helt och hållet följa med den hop som står Gud emot, eftersom han snart kommer att dö med den, då den levande Guden och universelle suveräne härskaren genom ett våldsamt ingripande kommer att uppenbara sin ställning i den här tvistefrågan.
4. Vad har följden blivit för dem som inte vill tjäna Gud?
4 Gud låter förhållandena utvecklas därhän att de som inte tjänar honom blir fullständigt fördärvade och inte förtjänar annat än att bli tillintetgjorda. Gud säger oss att de blir ”inskränkta i sin tankegång”, benägna för det som är orent, ”för att deras kroppar måtte bli vanärade ibland dem”. De har bytt ut ”Guds sanning mot lögnen” och har ägnat ”dyrkan åt skapelsen i stället för åt honom som skapade. ... Det var därför som Gud prisgav dem åt skamlig sexuell åtrå, ... i det de bedrev anstötliga ting och på sig själva fick uppbära den fulla vedergällning som var tillbörlig för deras förvillelse.” Ja, de får skörda frukterna av vidriga sjukdomar, mentala sammanbrott och våld, och det enda som återstår är deras avrättning, som Gud skall låta verkställa för att befria jorden från dem. — Rom. 1:18—32, NW.
”Behandla inte profetiskt tal med förakt”
5. Varför är den som bekänner sig vara kristen men gör gemensam sak med denna världen dubbelt klandervärd?
5 Den som bekänner sig vara kristen, en åt den allsmäktige Guden överlämnad tjänare, och som gör gemensam sak med världen och tar del i dess korrumperade, gudlösa liv gör sig inte bara delaktig i dess korruption, utan till sådana synder lägger han också att han behandlar profetiskt tal med förakt. (1 Tess. 5:20, NW) Han sätter sig över allt som Gud har låtit gå över sina profeters och andra språkrörs läppar. En sådan människa, som bekänner sig vara kristen, har tillgång till dessa ord från den Gud han påstår sig tjäna; han har bibeln, men han skjuter den åt sidan till förmån för människors idéer, som tilltalar hans köttsliga begärelser. När han gör så, förolämpar han Gud, visar sig vara en skrymtare och mera klandervärd än en icke troende. Han har slagit in på en självmordskurs, eftersom han i dubbel bemärkelse ådrar sig Guds brinnande vrede.
6. Vad bör den som önskar bli Guds tjänare först och främst göra, och varför bör han göra det utan dröjsmål?
6 Men någon kanske säger: Vad kan jag då göra? Vart kan jag vända mig för att tjäna Gud? Först bör du utan dröjsmål gå ut ur det stora Babylons falska religionssystem, dvs. de babylonlika falska religiösa organisationer som smädar Guds namn. (Upp. 18:4) Om du väntar med detta, kommer du slutligen att fullständigt förlora tron på Gud. Vidare anges det i profetian att Gud skall låta sin dom gå i verkställighet. Det sista tillfället erbjuder sig nu för dem som önskar rädda livet.
Var man kan tjäna Gud
7. Vart kan den person ta vägen som överger de babyloniska religiösa systemen för att tjäna Gud?
7 Det finns en plats som man kan fly till. Det finns en skara människor som verkligen tjänar Gud och som ger akt på hans profetior. Jesus förutsade att de skulle finnas till, då han talade om att han skulle förordna en ”trogen och omdömesgill slav”, som skulle ge hans folk andlig mat i rätt tid, och likaså att han skulle sätta denne ”slav” över alla sina tillhörigheter. Du finner denna ”slav”-klass i den organisation som Jehovas nutida kristna vittnen utgör. — Matt. 24:45—47, NW.
8. Vilken befallning får de som dyrkar Gud?
8 I Uppenbarelsebokens sista kapitel ges denna befallning: ”Gud skall du tillbedja.” Och därpå säger aposteln Johannes, som skrev Uppenbarelseboken, tydligen med hänsyftning på Jesus Kristus själv: ”Han [Jesus] sade till mig: ’Göm icke under något insegel de profetians ord, som stå i denna bok; ty tiden är nära.’” (Upp. 22:9, 10) Profetian i Uppenbarelseboken är kraftfull, och det är mycket viktigt att höra på den nu. (Upp. 1:1—3) Guds tjänare blir uppmanade att inte gömma profetians ord i denna bok eller försegla dem. Jehovas vittnen har lytt denna befallning.
9. Har Jehovas vittnen lytt befallningen i Uppenbarelseboken 22:10? Förklara.
9 Redan i första numret av deras officiella organ, som började utges (på engelska) i juli 1879 och som då kallades Zion’s Watch Tower and Herald of Christ’s Presence (Zions Vakt-Torn och förkunnare av Kristi närvaro), fanns det en hel del utläggningar över denna sista bok i bibeln i artikeln ”Varför skall det bli en andra tillkommelse?” Sedan den tiden har de i alla sina publikationer flitigt och ogenerat citerat Uppenbarelseboken och har gett förklaringar till den. I boken Den fullbordade hemligheten, som Sällskapet Vakttornet utgav (på engelska) år 1917, förklarades hela den uppenbarelse som Johannes fick, vers för vers. År 1930 utkom (på engelska) de båda böckerna ”Ljus”, som innehöll en tidsenligare förklaring till Uppenbarelseboken, och ganska nyligen, år 1963, utkom boken ”Babylon the Great Has Fallen!” God’s Kingdom Rules!, en bok om 704 sidor. I den ges utförliga, detaljerade förklaringar till Uppenbarelseboken, i synnerhet kapitel 14—22.
10. I vilket avseende skiljer sig Jehovas vittnens publikationer som förklarar Uppenbarelseboken från kristenhetens religiösa system i fråga om att lyda orden i Uppenbarelseboken 22:10?
10 Alla dessa publikationer har blivit spridda jorden runt och har inte reviderats eller ändrats för att tillfredsställa religiösa uppfattningar eller seder och bruk bland olika folk på jorden. Nej, profetians oförfalskade sanning har förkunnats för alla och envar.
En klar och tydlig åtskillnad
11. Vad går egentligen befallningen i Uppenbarelseboken 22:11 ut på?
11 Kristus Jesus påvisar härnäst att det är två grupper som framträder i domen: ”Må den som är orättfärdig fortfara att öva sin orättfärdighet och den som är oren att orena sig; Så ock den som är rättfärdig, han fortfare att öva sin rättfärdighet, och den som är helig att helga sig.” (Upp. 22:11) Dessa befallningar utgör inte några kraftiga uppmaningar till dem som övar orättfärdighet att ångra sig och rena sig. Nej, tanken är snarare den att de må fortsätta på den väg de har slagit in på, om det är så de vill ha det. Om de följer en ond kurs, låt dem då få veta att de kommer att få den vedergällning de gör sig förtjänta av på grund av detta handlingssätt, om inte förr så när Herren Jesus kommer för att utkämpa ”striden på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. — Upp. 16:14.
12. a) Vad kommer följden att bli för den som tjänar Gud men som vänder sig till orättfärdighet? b) Hur går det den människa som har varit fördärvad men som övergår till att öva rättfärdighet och fortsätter med detta?
12 Jehova anser dem vara heliga som har överlämnat sig åt honom genom Jesus Kristus och som övar rättfärdighet. Hans namn är fäst vid dem. Om någon av dem övar orättfärdighet, dvs. såsom en vana, drar han fördenskull smälek över Jehovas namn. Följaktligen är en sådan inte av något värde för Jehova eller för sina medmänniskor, och han kommer att förlora hela det förtjänstkonto som han har skaffat sig genom sin föregående rättfärdighet och helighet. (Hes. 18:24) Om en person däremot har haft för vana att handla fördärvligt men vänder sig bort ifrån sådant och blir en överlämnad Guds tjänare, om han fortsätter att vandra i rättfärdighet och helighet, kommer han slutligen att ha ett förtjänstkonto hos Gud. ”Han ... skall förvisso få leva”, säger Herren Jehova. — Hes. 18:5—9, 21, 22.
13. Varför är det oerhört farligt att bli vårdslös med avseende på sitt handlingssätt såsom kristen i denna tid?
13 Därpå talar Jehova Gud själv till Johannes och uppenbarar hur kritisk situationen är, i vilken stor fara envar av Guds smorda befinner sig, om han på minsta sätt blir vårdslös med avseende på rättfärdigheten. Jehova säger: ”Se, jag kommer snart och har med mig min lön för att vedergälla var och en efter som hans gärningar äro.” — Upp. 22:12.
14. Vad kommer mycket sannolikt att hända den kristne som leker med orättfärdigheten?
14 Följaktligen är det ingen tid nu för den som har slagit in på helighetens väg att vandra med osäkra steg eller att pröva hur farligt nära gränsen mellan det som är rättfärdigt och det som är orättfärdigt han kan gå genom att leka med tanken på att begå något som är omoraliskt eller orätt, ja, kanske rentav umgås med planer på att handla orätt. Han är som en man som går utmed den söndervittrade randen av ett brådstup. Jehova Gud, som sitter till doms, är åtföljd av sin Son, Jesus Kristus, och han är en Gud som inte kan fördra orättfärdighet i sin närhet. Sedan han fällt sitt rättsliga beslut, kan man inte överklaga domen, ty han är den sista instansen, Alfa och Omega bildligt talat. (Hab. 1:13; Upp. 1:8; jämför 5 Moseboken 23:14.) I sin egenskap av domare verkställer Jesus Kristus bara de domar som redan har fastställts av Jehova, ”allas domare”. (Hebr. 12:23, Åk; NW) Han skonar endast dem som är fast beslutna att oryggligt följa rättfärdighetens väg.
15. Hur går det till att Jehova ”kommer snart” för dem som övar orättfärdighet, och vad kommer detta att innebära för dem?
15 Gud, den Allsmäktige, har tagit till sig sin makt och börjat härska som konung, och den tid är inne, då han skall löna sina tjänare profeterna och de heliga och dem som bär hans namn och då han skall fördärva dem som fördärvar jorden. (Upp. 11:17, 18) När Jehova ”kommer” för att låta verkställa sin dom över sina fiender, sker detta mycket ”snart” i den bemärkelsen att det kommer att inträffa bara några korta år härefter, och det kommer att tyckas vara en ytterligt kort tid för dem som överrumplas, sedan de vandrat bort från rättfärdighetens väg ut i mörkret, som om de var sömngångare. Om de dör medan de utövar orenhet, då har domen i och med detta hunnit upp dem, så att säga, eftersom de inte kommer att få någon uppståndelse.
Pröva er själva
16. Kan en kristen vara liknöjd och självsäker beträffande sitt handlingssätt? Förklara.
16 Ingen har anledning att tänka att han är något undantag. Alla måste ge akt på vad de gör, eftersom Gud är absolut rättvis och fullständigt opartisk och lönar var och en uteslutande enligt hans gärningar. Även om vi inte vet med oss att vi har några dåliga vanor, bör vi likväl noggrant pröva hurudana våra gärningar är, så att vi kan förvissa oss om att vi inte godkänner oss själva genom att påstå eller bekänna oss vara vad vi inte är. (1 Kor. 4:4) Tänk på att ”Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar”. — Hebr. 4:12.
17. Hur kan vi rannsaka oss själva, och vad bör vi då tänka på?
17 Vi bör rannsaka oss i Guds ords ljus. (2 Kor. 13:5) Vi kanske anser att vi har en rätt ande eller sinnesinställning, men håller vår själ, dvs. det liv vi lever, måttet enligt Guds standard, och låter vi oss verkligen ledas av Jehovas ande? Kommer vårt verk att bestå? (1 Kor. 3:12—15) Vad vi är skall komma att ligga i öppen dag, ty ”intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap”. (Hebr. 4:13) Vi bör komma ihåg att ”Jehova känner dem som tillhör honom” och även minnas orden: ”Må var och en som nämner Jehovas namn ta avstånd från orättfärdighet.” (2 Tim. 2:19, NW) Vi kan inte bedra Jehova, och han låter oss genom vad vi gör klart visa vad vi i själva verket är, så att det inte finns någon ursäkt för oss och så att alla andra kan se hur det förhåller sig. Även om vi kan bedra oss själva, kan vi inte lura Gud, den slutlige domaren.
Jehova bevisas vara den ende sanne Guden
18. Vad har orden i Uppenbarelseboken 22:13 med stridsfrågan beträffande ställningen såsom Gud att göra?
18 Jehova säger vidare: ”Jag är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden.” (Upp. 22:13) De som har studerat bibeln jämte världshistorien vet att detta ovedersägligt har bevisats för flera hundra år sedan. Ingen Gud har existerat före honom, och ingen har kunnat befästa sin ställning såsom Gud, den Allsmäktige, efter honom. Han är inte heller någon låtsasgud, ett foster av sina tillbedjares inbillning. Han är Skaparen, Israels Gud och Jesu Kristi Gud och de kristnas Gud. (Joh. 20:17; Rom. 3:29) Om vi inte behandlar profetiskt tal med förakt, gläder vi oss åt att läsa vad Jehova sade för mer än 2.600 år sedan, mer än 800 år innan Uppenbarelseboken blev skriven: Så säger Jehova: ”Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finnes ingen Gud.” (Jes. 44:6, 7) ”Jag giver icke min ära åt någon annan. Hör på mig, du Jakob, du Israel, som jag har kallat. Jag är det; jag är den förste, jag är ock den siste.” — Jes. 48:11, 12; 41:4.
19. Vad har hänt med de gudar som utmanat Jehova i flydda tider, och hur förhåller det sig med de nuvarande?
19 Jehova har i det flydda stridit mot andra gudar och visat sig överlägsen, ja, vilka gudar har någonsin kunnat hävda sig mot honom eller kunnat bestå inför honom? Han visade att Egyptens, Assyriens, Babyloniens och alla de andra nationernas gudar var maktlösa. Och var finns väl dessa gudar i dag? Man minns dem bara som reliker från det dunkla förflutna. Bara några få människor vet över huvud taget något om dem. Men Jehovas namn lever, och det skall stråla fram klarare nu än någonsin. Jehova skall snart utöva sin makt för att visa att han är början och slutet på tvisten om ställningen såsom Gud. Han skall göra ände på de nutida gudarna, vetenskapen, evolutionen, kommunismen och nationalismen, i det att han bevisar dem alla vara falska gudar. Han skall också ödmjuka dem som dyrkar sådana gudar och skall uppenbara att Jehovas vittnen är sannfärdiga, då de framställer honom som den ende sanne Guden.
Tillträde till den heliga staden
20. Vilka är de saliga eller lyckliga som det talas om i Uppenbarelseboken 22:14, och hur får de rätt att äta av ”livets träd”?
20 Jehova riktar nu uppmärksamheten på Kristi 144.000 trogna efterföljare, som hyser himmelska förhoppningar och som har tagit emot Jesu Kristi lösenoffer och som på grund av sin tro har blivit lösta från sina synder förmedelst Kristi blod, så att de kan träda fram syndfria inför Gud. (Upp. 1:5; 1 Joh. 1:7) Han säger: ”Saliga [Lyckliga, NW] äro de som två sina kläder för att få rätt att äta av livets träd och att gå in i staden genom dess portar.” (Upp. 22:14) Det här är en himmelsk stad. Dessa som har förblivit trogna intill slutet och som har vunnit seger har blivit döpta till Kristus och till hans död och har fullbordat detta dop genom att dö en död i ostrafflighet i likhet med honom och bli uppväckta i anden. Det paradis som det talas om här är naturligtvis inte bokstavligt utan symboliskt. De trogna övervinnarna försäkras om att de skall få äta av ”livets träd”. Detta anger att de skall få rätten och bemyndigandet att för evigt åtnjuta odödligt liv i Guds himmelska paradis. — 1 Kor. 15:44, 52—54.
21. Vad är den stad som de 144.000 går in i, och varför kan inte de som övar orättfärdighet komma in i staden?
21 Staden som de går in i, den heliga staden, det nya Jerusalem, har tolv änglar som står på vakt vid dess tolv pärleportar. Dessa änglar, som håller vakt, känner igen de här 144.000 trogna andliga israeliterna och släpper in dem i den gyllene staden. Men de som är behäftade med orättfärdighet av något slag kan inte komma in, liksom Adam och Eva på inga villkor kunde komma förbi de änglars ljungande svärd, som stod på vakt öster om Edens jordiska trädgård, för att nå fram till livets träd mitt i lustgården. — Upp. 21:12, 13, 18; 1 Mos. 2:9; 3:24.
De icke önskvärda som måste stanna utanför
22. Hur beskriver Uppenbarelseboken dem som måste stanna utanför staden, och vilken dom drabbar dem?
22 Lägg nu märke till vilka det är som Jehovas, den allsmäktige Gudens, vrede brinner emot och som är avskyvärda och orena i hans ögon. De kommer att hamna i den symboliska sjö som brinner med eld och svavel, dvs. den andra döden. (Upp. 21:8) Det slags människor som beskrivs här får ännu i denna dag bifall från kristenhetens präster, av vilka många själva är sådana. I Uppenbarelseboken beskrivs de så här: ”Men de som äro hundar och trollkarlar och otuktiga och dråpare och avgudadyrkare och alla som älska och göra lögn, de måste stanna därutanför.” — Upp. 22:15.
23. Nämn några av dem som i Uppenbarelseboken 22:15 kallas för hundar, trollkarlar, otuktiga och dråpare.
23 Utanför staden, lika gatornas asätande hundar, befinner sig de som utövar homosexualitet, sodomi, tribadi, ondska och grymhet. (5 Mos. 23:18; Ps. 22:17, 21; Matt. 7:6; Fil. 3:2) Spiritister, som har kontakt med demonerna, är utestängda från staden. Detta inbegriper astrologer, spåmän och andra svartkonstnärer. Samtidigt med dessa nämns också de otuktiga, skökor och män som bedriver sexuell omoraliskhet med dem, dråpare (mördare) och andra av hat uppfyllda människor, vars hat kan jämföras med regelrätt mord. — 1 Joh. 3:15; 5 Mos. 19:4.
24. Vilka inbegrips bland avgudadyrkarna och dem som ”göra lögn”?
24 Också avgudadyrkare hålls utanför, sådana som ger sin trohet antingen åt en bokstavlig avgud eller en symbolisk, t. ex. ”vilddjuret” och dess bild, eller använder religiösa bilder och beläten i förbindelse med ”relativ tillbedjan” eller som visar att de förväntar frälsning från något av detta. Materialister och sådana som fördärvar sina kroppar och sinnen genom att ge sig hallucinationsgifterna i våld, t. ex. LSD, lämnas att vältra sig i den korruption de har valt. Dags- och veckopress som ger sådana människor gynnsam publicitet och får dem att förefalla aktningsvärda sägs ”göra lögn”. De som blickar upp till framstående människor eller vänder sig till nationalismen för att vinna frälsning eller som stöder ett system uppbyggt på lögn kommer att finna sig utestängda från Jehovas rena ”stad”, hans regeringsorganisation.
Davids rot och morgonstjärnan
25. Varför skall vi tro på det som Uppenbarelseboken säger om detta?
25 I allmänhet är det de människor, vilka menar sig vara kloka i denna tingens ordning, som stöder och utövar det som vi här har beskrivit och som även rekommenderar andra att handla så. Varför skall vi då tro vad vi läser i Uppenbarelseboken? Därför att upplysningarna i den kommer från högsta ort. Johannes får nu höra dessa ord: ”Jag, Jesus, har sänt min ängel för att i församlingarna vittna om detta för eder. Jag är telningen från Davids rot och kommen från hans släkt, jag är den klara morgonstjärnan.” (Upp. 22:16) Han är ”det trovärdiga och sannfärdiga vittnet” och den som universums allsmäktige Gud har satt till ledare och hövding för folken. — Upp. 1:5; 3:14; Jes. 55:3, 4; 1 Mos. 29:10.
26. Hur kan Jesus vara ”Davids rot”?
26 Jesus Kristus var jordisk ättling till den forntida konung David i Jerusalem. Han kallas ”Davids rot”, eftersom han är den betydelsefulle ättling till konung David med vilken släktlinjen från Abraham genom David i själva verket slutar. (Upp. 5:5) Ingen jude kan i dag bevisa sig vara avkomling av David. Jesus Kristus blev av Gud nämnd såsom den som han godkände såsom Davids arvinge, som skulle få Rikets tron. (Hes. 21:27; Matt. 3:17; Apg. 2:29, 30, 36) Den egentliga orsaken till att Davids hus kom till var faktiskt att Messias skulle frambringas. Detta har skett. Eftersom Jesus är den förblivande arvingen, den som skall inneha tronen för evigt, har Davids ätt i själva verket sin rot i honom.
27. Hur är Jesus ”den klara morgonstjärnan”, och hur uppfylls orden om att han ”skall giva” sina efterföljare ”morgonstjärnan”?
27 Han är också den ”stjärna” som omnämns profetiskt i 4 Moseboken 24:17. I det forntida Juda betraktades Juda konungar som ”Guds stjärnor”, eftersom de satt på ”Jehovas tron”. (1 Krön. 29:23, NW) Konungen i Babylon menade att han varaktigt hade upphöjt sin egen materiella tron över ”Guds [kungliga] stjärnor”, när han störtade Sidkia, som tillhörde Davids ätt, från tronen år 607 f.v.t. Varken det forntida Babylon eller dess nutida motsvarighet, det stora Babylon, kunde förhindra att Gud vid sin bestämda tid lät ”den klara morgonstjärnan”, Jesus Kristus, stiga upp ur Davids hus och till obegränsad tid ta en tron i besittning som är högre än den som den mäktige konung Nebukadnessar satt på i det forntida Babylon. (Jes. 14:4, 12, 13) Det stora Babylon har suttit som drottning på en tron, men det kommer att bli fullständigt omstörtat, och Jesus Kristus skall regera för evigt, inte på en jordisk tron som David gjorde, utan på en himmelsk tron som konung lik Melkisedek, och detta för evigt. Genom att hålla fast vid sin trohet skall de 144.000 belönas med att få vara förenade med honom, ”morgonstjärnan”, i himmelriket. På det sättet uppfylls orden om att han ”skall giva” dessa ”morgonstjärnan”. — Upp. 18:7; 2:26—28.
28. Vilken inställning måste såväl den smorda kvarlevan som den ”stora skaran” av ”andra får” nu ha?
28 Guds krav på dem som skall tillhöra hans himmelska rikes regering framhäver hur ren och aktningsvärd denna regering är. Kraven på dem som skall få liv under denna regerings styrelse kan inte vara mindre rättfärdiga och upphöjda. Därför måste envar som tjänar Jehova Gud, antingen med himmelska förhoppningar såsom en av Guds 144.000 andliga israeliter eller som medlem av den ”stora skaran” av ”andra får” med förhoppningar om att få leva i en ny ordning på en paradisisk jord under Rikets styrelse, hålla fast vid det beslut som han fattade vid sitt överlämnande och följa en absolut rättfärdig kurs. Det finns ingen tid att förlora. Tiden är för kort för att vi nu skulle syssla med sådant som är orättfärdigt eller skulle göra något som frestar på vårt förhållande till Jehova Gud genom att så mycket som tänka på att handla orättfärdigt. Domen pågår, och den store domaren fastställer vårt eviga öde på grundval av vårt eget handlingssätt. Därför måste var och en av Guds folk säga följande, med samma fasta beslutsamhet som den forntida domaren Josua: ”Vad mig och mitt husfolk beträffar, så skall vi tjäna Jehova.” De måste svara såsom folket svarade Josua: ”Jehova, vår Gud, skall vi tjäna, och till hans röst skall vi lyssna!” — Jos. 24:15, 24, NW.