Jehova välsignar de lojala
”O ni som älskar Jehova, hata det som är ont. Han bevarar deras själar, som är lojala mot honom.” — Ps. 97:10, NW.
1. Varför har Jehova rätt att förvänta lojalitet av oss, och vilka åtgärder har han rätt att vidta?
PÅ GRUND av att Jehova är Skaparen till allt levande i himmelen och på jorden är han den högste konungen och ende sanne Guden. I bibeln kallas han ”evig konung”. (Jer. 10:10) Har han då inte rätt att kräva lojalitet av sina undersåtar, som han ju har skapat? (Ef. 4:24, NW) Det är bara i sin ordning att han inte endast utkräver straff på dem som är illojala, utan också välsignar dem som är lojala. Ja, gör inte mänskliga härskare detsamma?
2. Vilka menar de flesta människor att de bör visa sin huvudsakliga lojalitet? Varför är detta orätt?
2 Av de mer än tre milliarder människor som finns på jorden i vår tid är det jämförelsevis få som ägnar någon tanke åt sin förpliktelse att vara lojala mot den store Suveränen, Jehova Gud. Som om de var närsynta ser de bara den nationalistiska, mänskliga regering som de har omedelbart över sig. De menar att lojaliteten mot denna regering måste komma före allt annat. På dess begäran är de villiga att överträda Guds lagar och göra det som är ont i Guds ögon. Men är inte detta ett förvänt perspektiv på dem som är överordnade? Det skulle vara alldeles som om de anställda i ett företag menade att arbetsledarnas myndighet stod över ägarens myndighet. Mänskliga härskares myndighet är inte större än hans som är konung över alla.
3. Hur visade vissa människor under första århundradet sin lojalitet mot Gud?
3 Redan under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen visade en skara människor det riktiga perspektivet, när en krets av mänskliga härskare ställde krav på dem, krav som inbegrep olydnad mot den högste Suveränen. Dessa människor visade sin lojalitet mot honom genom sitt svar. De sade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apg. 5:29, NW) I en så stor fråga som denna är det kanske inte så svårt för någon att vara lojal mot Gud, men hur förhåller det sig i till synes små ting? Hur förhåller det sig med ting som kan förefalla oskyldiga men som kan leda en in i ännu allvarligare handlingar av illojalitet?
4. Vilka tankar förmedlar ordet ”lojalitet”?
4 Ordet ”lojalitet” förmedlar tanken att man troget håller fast vid en härskare eller ledare och är hängiven honom. Det förmedlar också tanken på hängivenhet för något eller någon såväl som trohet mot någon eller några som man är skyldig trofasthet. I den hebreiska delen av bibeln har det hebreiska ordet för ”lojalitet” avseende på omtanke. Men det innehåller mera än tanken på öm omsorg eller omtanke som har sitt ursprung i kärlek, även om det inbegriper detta, och därför översätts det hebreiska ordet ofta med ”kärleksfull omtanke” eller ”lojal kärlek”. Det är omtanke som kärleksfullt är fäst vid ett föremål till dess omtankens syfte i förbindelse med detta föremål är uppfyllt, en sådan omtanke som den Gud ger uttryck åt gentemot sina tjänare och de ger uttryck åt gentemot honom. Man kan således förstå att lojaliteten kan vara dubbelriktad. Undersåtar kan visa lojalitet mot en härskare, och en härskare kan visa lojalitet mot sina undersåtar. Om Jehova är det skrivet i 2 Samuelsboken 22:26: ”Mot den som är lojal kommer du att handla lojalt.” (NW) Det har verkligen visat sig vara så, eftersom han aldrig har underlåtit att uppfylla ett löfte till lojala tjänare.
Israels konung
5. Hur visade Jehova lojalitet mot israeliterna?
5 Genom att se tillbaka på det forntida Israels nation kan vi se hur Gud handlade lojalt med avseende på den. Denna nation stod i ett unikt förhållande till honom. Med stark hand hade han befriat folket ur slaveri i Egypten och fört det i trygghet till foten av Sinai berg i Arabien. Där ingick han ett förbund eller en överenskommelse med dem, någonting som han inte hade gjort med någon annan nationell grupp. Han gav dem en samling lagar och styrde dem som deras osynlige konung. Beträffande detta ovanliga förhållande sade Mose till dem: ”Dig har HERREN [Jehova], din Gud, utvalt till att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jorden.” (5 Mos. 7:6) Följaktligen var han Israels verklige konung. Jehova visade också sin lojalitet mot dem genom att ge dem seger över fiendenationer som var folkrikare och mäktigare än de. — 5 Mos. 9:1—3.
6. Vad förväntade han av dem, och hur gjorde han detta tydligt för dem?
6 Jehova förväntade med rätta att de skulle visa lojalitet mot honom genom att inte söka andra gudar. Detta var klart uttryckt i de lagar han gav dem. Det första av de välkända tio budorden framhåller: ”Jag är Jehova, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ut ur slavhuset. Du skall inte ha några andra gudar gentemot mitt ansikte.” (2 Mos. 20:2, 3, NW) Det skulle vara en allvarlig illojalitetshandling mot honom, deras Gud och konung, om någon i nationen började tillbedja främmande gudar.
7. Hur fick israeliterna på Moabs hedar sin uppmärksamhet riktad på lojaliteten?
7 Många år längre fram, då de befann sig på Moabs hedar och höll på att förbereda sig för att gå in i det land som Gud hade lovat dem, underrättade Mose dem om straff som deras osynlige konung skulle låta drabba dem, om de handlade illojalt. Bland annat sade han: ”Förbannad skall du vara i staden, och förbannad skall du vara på marken.” (5 Mos. 28:16) Han nämnde också de välsignelser som skulle komma dem till del om de var lojala. — 5 Mos. 28:1—14.
8. Vilken drivfjäder hade israeliterna till att vara lydiga och lojala?
8 Israeliterna hade i det som Gud hade gjort för dem en mycket verklig drivfjäder till att fortsätta på den väg som betydde lydnad för honom och lojalitet mot honom. Han hade befriat dem ur slaveri i Egypten och hade sörjt för alla deras behov under deras fyrtio år i öknen. Han gav dem genom underverk manna till mat, försåg dem med vatten och gav dem en samling lagar för sanitet som skyddade deras hälsa, och han förhindrade till och med att deras skor och kläder blev utslitna under denna period. — 5 Mos. 29:5.
9. Hur reagerade moabiterna och midjaniterna på israeliternas närvaro på Moabs hedar?
9 Mot slutet av deras fyrtio år i öknen angreps de av amoréerna under ledning av kungarna Sihon och Og. Jehova hjälpte Israel att besegra dessa fiender. (5 Mos. 2:32—36; 3:1—13) Moabiterna lade märke till denna seger och blev mycket förskräckta, särskilt när de såg israeliternas stora läger utbreda sig över Moabs hedar. De ”gruvade sig för Israels barn”. (4 Mos. 22:1—3) De nomadiska midjaniterna blev också oroliga, och därför rådgjorde deras äldste med moabiternas äldste. De senare yttrade: ”Nu kommer denna hop att äta upp allt som finnes här runt omkring oss, likasom oxen äter upp vad grönt som finnes på marken.” (4 Mos. 22:4) På så sätt utvecklades händelser som skulle göra att någonting som föreföll vara litet blev ett allvarligt prov på israeliternas lojalitet mot Jehova, deras konung.
Balak anstiftar en sammansvärjning mot Israel
10. Varför sökte Balak Bileams hjälp, och hur lydde hans vädjan?
10 Balak, moabiternas kung, visste att de inte kunde vinna militär seger över israeliterna utan gudomlig hjälp, och han sökte därför hjälp av Bileam, en man som bodde i den avlägsna staden Petor, som uppenbarligen låg i övre delen av Eufrats dal, nära Haran. Fastän Bileam inte var israelit hade han en viss kunskap om Jehova, den sanne Guden, och erkände honom. Balak och hans midjanitiska bundsförvanter sände en delegation till Bileam för att anmoda honom att komma och förbanna israeliterna. De framförde Balaks vädjan: ”Så kom nu och förbanna åt mig detta folk, ty det är mig för mäktigt; kanhända skall jag då kunna slå det och förjaga det ur landet. Ty jag vet, att den du välsignar, han är välsignad, och den du förbannar, han bliver förbannad.” (4 Mos. 22:6) Bileam avvisade denna anmodan, sedan han frågat Jehova, och han sade: ”Gån till edert land, ty Jehová vägrar mig tillåtelse att gå med eder.” — 4 Mos. 22:13, Åk.
11. Hur visade Bileam sitt hjärtas motiv?
11 En andra delegation, av förnämligare budbärare, sändes av Balak. De erbjöd Bileam rik lön om han ville komma och förbanna Israel. Trots att Gud vid den första delegationens besök hade befallt Bileam att inte gå, sökte Bileam på nytt tillåtelse att gå, eftersom han drevs av sitt lystna begär efter den rika lönen. Jehova lät Bileam själv fatta beslutet att göra det han tänkte i sitt hjärta, men när Bileam valde att gå med delegationen, väcktes Guds misshag, och han sände sin ängel att hindra honom. Denne ängel sade: ”Se, jag har gått ut för att hindra dig, ty denna väg leder till fördärv och är mig emot.” (4 Mos. 22:22—32) Bileam fäste inte avseende vid detta bevis på Jehovas misshag, utan han fortsatte att göra det han tänkte i sitt hjärta, när ängeln sade att han kunde följa med männen. — 2 Petr. 2:15, 16; Jud. v. 11.
12. a) Beskriv resultaten av Bileams ansträngningar att förbanna israeliterna. b) Vilken alternativ plan föreslog han Balak och Midjans äldste?
12 Sedan Bileam kommit till Moab, gjorde han tre försök att förbanna Israel, men varje gång förmådde Jehova Bileam att uttala en välsignelse. Det är lätt att förstå att kung Balak blev ursinnig. ”Till att förbanna mina fiender kallade jag dig hit, och se, du har i stället nu tre gånger välsignat dem.” (4 Mos. 24:10) Detta ytterligare bevis på Guds misshag över Bileams åstundan att förbanna Israel förminskade inte Bileams lystna begär efter lönen. Han överlade nu med Balak och även med de midjanitiska härskarna, och han sade att om de kunde förmå israeliterna att bli illojala mot Jehova, skulle Jehova själv förbanna dem. Bileam föreslog att de skulle locka israeliterna att ta del i könsdyrkan eller dyrkan av Baal-Peor. (4 Mos. 31:16) Beträffande detta heter det i Uppenbarelseboken 2:14 att Bileam ”lärde Balak, huru han skulle lägga en stötesten till fall för Israels barn, så att de skulle äta kött från avgudaoffer och bedriva otukt”. Det var en förslagen komplott.
Lojaliteten sätts på prov
13. a) Vilken svag punkt planerade Bileam att angripa? b) Hur hade denna svaghet redan gjort att deras lojalitet mot Gud blivit prövad genom vad som föreföll vara små ting?
13 Genom att följa Bileams plan skulle moabiterna och midjaniterna angripa en svag punkt hos israeliterna: deras köttsliga begär. Denna svaghet hade redan orsakat dem bekymmer. Vid ett tillfälle under vandringen genom öknen längtade de efter viss slags mat som de hade njutit av medan de var i Egypten. Det var inte fråga om att de var hungriga, nej, utan de dukade under för sitt köttsliga begär efter vissa slag av mat som de tyckte om. De var missnöjda med det som Gud hade berett åt dem, och därför klagade de: ”Ack om vi hade kött att äta! Vi komma ihåg fisken, som vi åto i Egypten för intet, så ock gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. Men nu försmäkta våra själar, ty här finnes alls intet; vi få intet annat se än manna.” (4 Mos. 11:4—6) Detta otacksamma uttalande gjorde att de ådrog sig Jehovas förbittring, eftersom det innebar att de förkastade hans anordningar. Vid ett annat tillfälle talade de vanvördigt om mannat som ”den dåliga födan”. (4 Mos. 21:5, Åk) Något så litet som mat kunde förmå dem att klaga mot sin osynlige konung. Bileam planerade att använda denna köttsliga svaghet, som skulle se ut som något helt litet, för att leda dem till en allvarlig handling av illojalitet mot Gud.
14. Beskriv hur Bileam kan ha framlagt sin plan för moabiterna och midjaniterna.
14 När Bileam framlade sin plan för Balak och dennes bundsförvanter, kan han ha sagt någonting i den här stilen: ”Se hur sköna Moabs och Midjans kvinnor är. I sina danser är de mycket lockande och förföriska. Och är det inte så att israeliterna har varit i öknen i fyrtio år, och har inte deras Gud gett dem bara manna att äta? Skulle det inte kunna vara så att de kommer att se med hungriga ögon på det som landet alstrar? Om nu Moabs och Midjans kvinnor visade sin gästfrihet, skulle då inte de här ökenvandrarna kunna vara redo för ett verkligt gästabud på Moabs bästa mat och vin? Låt dem sitta ned för att äta och dricka. Låt dem smaka Moabs frestande rätter, och låt deras andar värmas av Midjans starka vin. När de har blivit vana vid detta, då skall också kvinnorna veta hur de skall förmå männen att ha umgänge med dem, och då må Israel falla ned för Moabs gudar.”
15, 16. a) På vilket sätt kan en del av de israelitiska männen ha resonerat, när de fick inbjudan från de moabitiska och midjanitiska kvinnorna? b) Varför var deras resonemang farligt?
15 När de sköna moabitiska och midjanitiska kvinnorna framförde inbjudan till de israelitiska männen att komma till deras högtid, föreföll detta utan tvivel för männen som ett oskyldigt uttryck för gästfrihet. De kan ha resonerat så här: ”Vilken skada skulle kunna komma av att vi godtog moabiternas och midjaniternas vänliga gästfrihet? Det kan inte vara något skadligt i att ta del av mat och vin. Danserna skulle vara avkopplande underhållning. Efter den hårda striden vi hade med amoréerna har vi sannerligen rätt till avkoppling.” Ett sådant resonemang skulle vara ett farligt rättfärdigande av handlingar som skulle försätta dem i en mycket vansklig situation.
16 Det skulle se ut som något helt litet att godta moabiternas och midjaniternas gästfrihet och äta av deras frestande mångfald av utsökta maträtter. Men nu kom frågan om dåligt umgänge in i bilden. Dessa människor var hedniska könsdyrkare, som ägnade sig åt otyglade riter som en del av sin dyrkan av Baal, en dyrkan som inbegrep ceremoniell prostitution. Upprepat umgänge med sådana människor, i synnerhet i den avslappade atmosfären under en högtid, var inte utan fara. Den goda maten och vinet i rikliga mängder skulle skapa en sorglös ande och nedsätta motståndet mot det som är ont i Guds ögon. Skulle inte de israelitiska männen under dessa omständigheter förledas av åsynen av lätt klädda och mycket vackra kvinnor, som utförde sinnliga danser framför gästabudsborden? Skulle de inte duka under för dessa kvinnors förföriska inbjudan att ta del med dem i de tygellösa riterna i samband med dyrkan av Baal? På så sätt skulle dåligt umgänge leda dem till allvarliga handlingar av illojalitet mot sin Gud och konung. — 2 Mos. 34:12—15; Hos. 4:11.
17. a) Vad gjorde att högtiderna var mera än bara mat och dryck? b) Hur blev de israeliter som var närvarande vid dem snärjda?
17 Dessa hedniska folks högtider var religiösa i alla avseenden. Deras musik, danser och tygellösa riter var alltsammans en del av deras dyrkan av Baal. De danser som deras kvinnor utförde till ära för deras gudar var ämnade att uppegga de närvarandes sexuella passioner. De israelitiska män som tog del i denna högtid dukade sannerligen under för de lockelser som lades fram för dem. Likt en oxe som fördes till slakt drevs de av sina köttsliga begär först till en som det tycktes oskyldig högtid och därpå till liderligt och avgudiskt uppförande, som alltsammans var synd mot Gud. (Ords. 7:22) ”Folket [började] ha omoraliska förbindelser med Moabs döttrar. Och kvinnorna kom och kallade folket till sina gudars offer, och folket började äta och böja sig ned för deras gudar.” — 4 Mos. 25:1, 2, NW.
18. Till vad ledde det till synes lilla ting som bestod i att man godtagit inbjudan slutligen, när de israelitiska rumlarna återvände till sitt läger?
18 Alldeles som Bileam förutsagt väcktes Jehovas förbittring på grund av denna uselhet och illojalitet, som folket visade. Jehova lät en dödsbringande hemsökelse svepa genom det israelitiska lägret, och den dödade 23.000 människor. (1 Kor. 10:8) I 4 Moseboken, kapitel 25, uppges det inte uttryckligt hur många avgudadyrkare som dödades av Israels domare, men sannolikt var dessa inbegripna i det avrundade antalet 24.000 offer för hemsökelsen, i det uppenbarligen 1.000 blev dräpta. Godtagandet av en inbjudan att vara med vid en som det föreföll oskyldig högtid ledde alltså till denna olycka för dessa israeliter.
19. Hur bragtes hemsökelsen i det israelitiska lägret att upphöra, och med vilka ord påminde Hosea israeliterna flera hundra år längre fram om den illojalitet som förekommit där?
19 Hemsökelsen bragtes till sist att upphöra, då Pinehas, översteprästen Eleasars son, stack ett spjut genom Simri och den midjanitiska kvinnan Kosbi, som Simri hade fört in i sitt tält för att ha omoraliskt umgänge med. Det är mycket troligt att Simri var en ledare bland de illojala. Eftersom ceremoniell prostitution var en del av Baalsdyrkan, kan man uppfatta det så att när Simri förde in Kosbi i sitt tält och hade sexuellt umgänge med henne där, förde han in Baalsdyrkan i Israels läger. (4 Mos. 25:6—8) Flera hundra år senare påminde Jehova israeliterna om denna illojalitet mot honom, när han lät sin profet Hosea skriva: ”De gingo till Baal-Peor och invigde sig till skammen och blevo styggelser, likasom den de älskade.” — Hos. 9:10, Åk.
20. Varför fick inte Bileams komplott någon framgång? Hur blev den ett bakslag?
20 Bileams komplott, som blev till stor skada för israeliterna, lyckades inte, eftersom lojala israeliter motstod de köttsliga lockelserna att göra det som är ont i Guds ögon. Komplotten blev i själva verket ett bakslag för midjaniterna, ty Gud befallde de lojala israeliterna att slå ned dem. ”HERREN talade till Mose och sade: ’Angripen midjaniterna och slån dem. Ty de hava angripit eder genom de onda råd som de lade mot eder i saken med Peor och i saken med Kosbi, den midjanitiska hövdingdottern, deras syster, vilken dödades på den dag, då hemsökelsen drabbade eder för Peors skull.’” (4 Mos. 25:16—18) De midjanitiska städerna och muromgivna tältlägren i området överlämnades åt elden. Fem midjanitiska kungar, alla männen och varje kvinna som hade haft sexuellt umgänge och dessutom Bileam blev dödade. (4 Mos. 31:1—20) Moabiterna, som var avkomlingar av Abrahams brorson Lot, blev inte avrättade, men på grund av deras andel i komplotten utestängde Gud dem från att komma in i Jehovas församling — ”icke ens den som i tionde led är avkomling av en sådan skall någonsin komma in i HERRENS församling”. — 5 Mos. 23:3, 4.
De lojala blir välsignade
21, 22. Hur var Pinehas ett föredöme i lojalitet mot Jehova, och vad kan vi lära av det som hände med de illojala?
21 Prästen Pinehas bevisade sig vara en av de lojala, och för sitt snabba ingripande mot Simri och Kosbi fick han ett berömmande omnämnande. Han tålde inte ”någon som helst konkurrens” gentemot Jehovas tillbedjan, och ”det vart honom räknat till rättfärdighet”. För detta fick han ett fridsförbund med Jehova, ett förbund som skulle ”tjäna såsom förbundet om ett prästadöme till obestämd tid för honom och hans avkomlingar efter honom”. — 4 Mos. 25:11—13, NW; Ps. 106:30, 31.
22 Det är den lojale Pinehas’ förträffliga föredöme som vi bör önska följa i denna tid — inte deras föredöme som dukade under för köttsliga begär. Det som hände med dessa illojala tjänar som ett varnande exempel för oss. (1 Kor. 10:11) Det är ett exempel på hur det förhållandet att man hyser orätta begär, även om de förefaller vara små och betydelselösa, kan leda till olycka. — Jak. 1:14, 15.
23. Hur motsvarar lojala kristnas ställning i vår tid de lojala israeliternas ställning på Moabs hedar, och vilka välsignelser väntar de sig?
23 Alldeles som de israeliter som liknade Pinehas genom att förbli lojala mot Jehova välsignades med privilegiet att få komma in i det utlovade landet, kan de kristna i vår tid som bevarar lojaliteten mot Jehova förvänta att få de storslagna välsignelser som Gud har i beredskap åt dem som älskar honom. De skall få komma in i den underbara nya era som är utlovad att komma under Guds smorde konungs, Jesu Kristi, regering. ”Herradömet [skall] varda stort och friden utan ände.” Han skall härska ”med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid”. (Jes. 9:7) Vilken drivfjäder är inte detta till att aldrig ge efter för köttsliga frestelser och ta del i gärningar av illojalitet mot Gud!
24. Vad måste vi förstå i fråga om köttsliga begär, och varför motsvarar vår situation den som israeliterna befann sig i på Moabs hedar?
24 Genom att vi har hoppet om denna nya era, som ligger framför oss, har vi ett starkt skäl att motstå frestelser till att göra det som är ont i Jehovas ögon. Men vi måste förstå att köttsliga begär är en svag punkt hos människan i vår tid alldeles som de var det på de israeliters tid som var lägrade på Moabs hedar. Frestelserna att tillfredsställa dessa begär är mycket stora, eftersom vi är omgivna av världsliga människor, som har hängett sig åt lösaktighet och sexuell orenhet. I viss mening tar de del i könsdyrkan alldeles som moabiterna och midjaniterna. Deras litteratur, teaterpjäser, filmer och TV-program uppvisar varje förvänd köttets lusta som kan uttänkas av ett fördärvat sinne. Vi måste motstå detta onda inflytande. Att vi dukar under för det och leds till att göra det som är ont i Guds ögon kan bli ödesdigert för oss, alldeles som det blev ödesdigert för de 24.000 israeliter som förgicks på grund av sin illojalitet.
25. Vad bör vi komma ihåg när vi ställs inför köttsliga frestelser?
25 När du ställs inför frestelser som kan förefalla vara små ting men som i själva verket kan leda till att du gör det som är ont i Guds ögon, kommer du alltså att vilja komma ihåg det lojalitetsprov som inträffade på Moabs hedar. Välj de lojalas handlingssätt och tänk på det som är skrivet i Psalm 97:10 (NW): ”O ni som älskar Jehova, hata det som är ont. Han bevarar deras själar som är lojala mot honom.”
[Bild på sidan 129]
Genom att godta det som kan ha förefallit vara ett uttryck för midjanitisk gästfrihet lockades israeliterna att utföra handlingar som innebar allvarlig synd mot den sanne Guden