samma tid skulle kunnat ge sig av från en och samma plats; men denna händelse har motsvarigheter i världshistorien. Mot slutet av 1700-talet gav sig 400.000 tatarer under en enda natt i väg från ett ryskt gränsområde hänemot den kinesiska gränsen.”

Ja, när man tar alla fakta i betraktande, står Skriftens skildring rättfärdigad.

Frågor från läsekretsen

● Om en kristen, som kör bil, råkar ut för en olycka, som medför döden för andra människor, vilket ansvar kan då komma att vila på den kristna församlingen med tanke på eventuell blodskuld? Hur förhåller det sig, om bilföraren har överträtt ”kejsarens” hastighetsföreskrifter eller andra trafiklagar eller om han varit vårdslös i andra avseenden? — K. F., Västtyskland.

När det gäller bilolyckor, vid vilka ett eller flera liv går förlorade, är sannerligen frågan om hur stor blodskuld — om alls någon — en person ådragit sig en sak som förtjänar att undersökas av den församlings dömande kommitté, som bilföraren är ansluten till. Även om en domstol fäller det utslaget att olyckan inte berodde på någon förseelse från förarens sida, kan det vara lämpligt att församlingens dömande kommitté anställer förhör med föraren och söker fastställa om det i själva verket kan vara så att blodskuld vidlåder denne förare. Detta är viktigt, ty församlingen vill inte ådra sig något samhällsansvar för den oavsiktliga manspillan, som en kristens vårdslöshet eller bristande respekt för ”kejsarens” trafiklagar har vållat.

Om den bilförare, som råkar ut för en olycka med dödlig utgång för någon eller några, innehar en post som tjänare i församlingen och det har fastslagits att han har ådragit sig blodskuld, är det inte lämpligt att han fortsätter att vara tjänare. Om olyckan inträffat på grund av vårdslöshet, måste bilföraren bära ansvaret för denna vårdslöshet eller brist på försiktighet. — Gal. 6:5, 7.

Om t. ex. en väg som korsade en järnväg i samma plan inte hade några särskilda varningsljus, klockor eller bommar, borde bilföraren ha varit försiktig och sett sig för, innan han körde över järnvägen. Om ett flygfä irriterade föraren, borde han ha stannat bilen och avlägsnat insekten. Om en passagerare i baksätet talade med föraren, borde han ha hållit ögonen på vägen och inte ha försökt att köra och samtidigt se på passageraren där bak. Om vädret var dåligt, borde föraren ha varit försiktigare. Om föraren var sömnig, borde han ha lämnat ratten åt någon annan, eller också borde han ha stannat bilen och vilat sig, till dess han kommit över sin sömnighet.

Det är följaktligen lämpligt att församlingens dömande kommitté undersöker saken och avgör hur stort bilförarens eventuella ansvar för dödsolyckan kan ha varit. Det kan vara nyttigt att tänka på att den oavsiktlige mandråparen i det forntida Israel, som flydde till fristaden, måste stå till rätta inför myndigheterna i staden, innan han fick stanna kvar i fristaden, där han var i trygghet och inte kunde nås av vedergällning från blodshämnaren. — 4 Mos. 35:6—25.

Om olyckan berodde på omständigheter, över vilka bilföraren absolut inte kunde råda, då kan han naturligtvis fritas från allt ansvar, och hans meritlista har inte fått någon fläck i händelse han innehar en post som tjänare i församlingen. Men om det fastslås att bilföraren har ådragit sig en viss skuld, är det rätt att avlägsna honom från hans post som tjänare och att inte på nytt ha honom i åtanke för någon ansvarsfull uppgift på åtminstone ett år. Detta kommer att ge till känna att kommittén inte vill att något samhällsansvar för den oavsiktliga manspillan skall komma att vidlåda församlingen, därför att den låter en broder, som ådragit sig ett visst mått av blodskuld, behålla en framträdande post, som bör innehas av en föredömlig individ, en god representant för vår sak. Om den klandervärde bilföraren inte är tjänare i församlingen, bör han naturligtvis inte komma i åtanke för en post såsom tjänare den närmaste tiden efter olyckan. Eftersom bilföraren inte är ett lämpligt föredöme för hjorden, bör också kommitténs goda omdöme säga den att man bör låta en lämplig tid förflyta, innan man ger honom i uppdrag att undervisa församlingen.

Om bilföraren har varit vårdslös, är det bra om kommittén också ger honom råd och hjälper honom att inse sitt mått av ansvar. Kommittén bör avgöra om han inser detta och känner ånger över vad han gjort och har bett till Jehova Gud om Guds barmhärtighet genom Jesus Kristus.

Sedan den tid förrunnit, under vilken denne broder varit diskvalificerad, och om det under denna tid har visat sig att han dragit nytta av de vidtagna åtgärderna såväl som ådagalagt en rätt anda jämte tillbörlig ånger, kan han förordnas till att inneha en med ansvar förbunden post, om någon sådan är vakant och det förefinns ett sådant behov.

Men om bilföraren fortsätter att visa vårdslöshet eller inte lyder ”kejsarens” trafiklagar, kan han inte komma i åtanke för en post såsom tjänare. En bilförare bör inte överskrida den hastighet som ”kejsaren” fastställer för sina vägar och gator. Om någon som är en åt Gud överlämnad kristen överskrider den fastställda hastigheten, innebär detta inte bara underlåtenhet att ge ”kejsaren” det som tillkommer ”kejsaren”, utan han utsätter sig också