vittnesbörd bekräftar att man använde jäst vin vid påsken. — Matt. 9:17; 11:19.

Vinet måste också vara rött. Endast rött vin är en lämplig symbol av blod; det skulle vara ”druvors blod”. Och vidare, liksom Jesu blod var fullt tillräckligt och inte behövde någon tillsats, så bör även den ”vinträdets frukt” vara som används till att utgöra en bild därav. Det vin som begagnas bör följaktligen vara osötat; de flesta judiska påskviner är starkt sötade och följaktligen olämpliga. Man bör inte heller ha satt till någonting för att göra vinet starkare, dvs. ingen sprit av någon sort bör ha tillsatts för att öka alkoholhalten, såsom fallet är med portvin. Inte heller bör örter eller kryddor tillsättas, som det sker med vermut och vissa andra vinsorter, t. ex. sjukvin. Hembryggt, osötat, rött vin kan godkännas, liksom också burgunder, chianti, bordeauxviner och liknande, för att nämna de vanligare typerna av rött vin. — 5 Mos. 32:14.

Emblemen bör finnas till hands och bjudas åt var och en av de närvarande, även om det kan anses säkert att ingen bekänner sig tillhöra kvarlevan. Var och en bör då ge uttryck åt sin fasta övertygelse om vilka förhoppningar han hyser, himmelska eller jordiska, på grundval av Guds handlingssätt med honom, och han visar detta genom att ta del av emblemen eller inte göra det, när dessa bjuds honom. De som bekänner sig tillhöra kvarlevan bör följaktligen inte sitta åtskilda från de andra, och emblemen bör inte bjudas endast dem. Välsignelsen nedkallas först över brödet, varpå detta bjuds runt, och därpå över vinet, som alltså sedan bjuds runt för sig självt. Det bör vara en stor och gemensam bägare, men om församlingen är mycket stor, kan flera sådana användas. Granntyckta invändningar mot detta av sanitära skäl bör man inte fästa något avseende vid. Små kalkar eller glas för var och en individ kan inte ge en bild av gemensam delaktighet i Kristi blod, liksom små oblater, en för varje person, som den romersk-katolska kyrkan använder i samband med mässan, skulle fördärva bilden av det ena brödet. Lägg också märke till att emblemen inte behöver vara täckta på något sätt, till dess tidpunkten är inne att de skall bjudas omkring, eftersom detta smakar av religiöst mysterieväsen och ceremoniväsen, vilket bör undvikas. — Rom. 8:16, 17, 24, 25; 1 Kor. 10:15—17.

Ett undantag bör naturligtvis göras för dem av kvarlevan som på grund av svaghet eller sjukdom inte kan vara närvarande. De bör förses med individuella portioner oavsett deras ålder eller fysiska tillstånd, och dessa bör överlämnas av en broder som är i stånd att i korthet dryfta stundens innebörd med dem. Sådana bör betraktas som både närvarande och deltagande. Uteslutna personer är inte välkomna. Om de skulle vara närvarande och ta del av emblemen, får de likväl inte räknas. Skulle några nykomlingar, som ännu inte är döpta, ta del av emblemen, bör dessa inte heller räknas.

Hur bör man förhålla sig om någon, som bekänner sig tillhöra kvarlevan, skulle på grund av omständigheter som ligger utom hans eller hennes kontroll bli absolut förhindrad att fira Åminnelsen och ta del av emblemen? Det förefaller oss att den barmhärtiga och kärleksfulla föranstaltning som Jehova gjorde, för att de judar, som var ceremoniellt orena den 14 Nisan, skulle få fira påsken en månad senare, bör tillämpas i deras fall. En sådan individ av kvarlevan bör följaktligen fira en personlig åminnelse av Kristi död på fjortonde dagen i den efterföljande månaden, Ijar, enligt den judiska almanackan, eller precis trettio dagar senare. — 4 Mos. 9:9—14.

Vad som är kvar av emblemen sedan Åminnelsehögtiden är slut kan tagas hem och ätas på samma sätt som vilken annan mat som helst. Det är ingenting särskilt heligt med dem efter denna händelse. Men dessa emblem bör förvisso inte ätas eller drickas strax efter Herrens aftonmåltid i Rikets sal och i något slags uppsluppen anda, vilket har inträffat någon gång. ”Låten allt tillgå på höviskt sätt och med ordning” är ett råd som är synnerligen tillämpligt i förbindelse med åminnelsen av Kristi död. — 1 Kor. 14:40.

Tillkännagivanden

Tjänst på fältet

Jehovas vittnen söker i sin förkunnar tjänst efterlikna Mästarens sätt att undervisa. Han gick från stad till stad, från by till by, talade till folk där de samlades, resonerade med människorna i hemmen, och överallt förkunnade han Guds rike och lärde dem som hade ett hörande öra att förstå Guds uppsåt. Jehovas vittnen använder nu även tryckta framställningar av bibelns budskap, och först och främst önskar de sätta tidskriften Vakttornet i händerna på varje välsinnad människa, på det att hon måtte få exakt kunskap om Guds vilja och bli i stånd att göra den. Under mars månad fortsätter de alltså att erbjuda folk prenumeration för ett år på Vakttornet mot kr. 6:– och lämnar därjämte tre småskrifter till varje ny prenumerant.

Bibelstudium med ledning av Vakttornet

Veckan den 19 mars: Alla nationer församlas till Jehovas hus. Sidan 102.

Veckan den 26 mars: Ett kristet hjärtas förråd. Sidan 108.