Brev

Döda själar?

Käre Broder!

Härmed svar på Ditt brev av den 12 februari.

När Vakttornet för den 1 maj 1949 framställde frågan: ”Finns det döda själar?”, så använde det samma uttryckssätt som den hebreiska texten av den Heliga skrift. Så till exempel citerar The Englishman’s Hebrew and Chaldee Concordance of the Old Testament ( — Engelsmannens hebreiska och kaldeiska konkordans till Gamla testamentet) på sidan 829 4 Moseboken 6:6 på följande vis: ”Han skall icke komma vid någon död kropp [ordagrant död själ].” Rotherhams översättning av bibeln återger 4 Moseboken 6:6 så här: ”Till ingen död person skall han gå in”, men hans fotnot till uttrycket ”död person” lyder: ”Ordagrant: ’ingen själ av en död’.”

Vakttornet har gång på gång påpekat, att i den vanliga engelska bibeln är det hebreiska ordet nefesch för det mesta (nämligen 428 gånger) översatt med det engelska ordet för ”själ”. Emellertid har samma ord 8 gånger återgivits med ”död kropp”. Om en själ som har levat och sedan dött inte kan omtalas såsom en ”död själ”, är det då konsekvent att hebreiskan använder nefesch till att beteckna en ”död kropp”? Gör dig själv den frågan, när du läser 4 Moseboken 9:6, 7, 10 och Haggai 2:14. (På alla dessa ställen står det i eng. övers. ”död kropp”.) I 4 Moseboken 19:11, 13 läser vi (i engelska översättningen): ”Den som rör vid den döda kroppen av någon människa [i marginalen: död kropp av själ av människa] skall vara oren i sju dagar. Vemhelst som rör vid den döda kroppen av någon människa som är död och icke renar sig, han orenar HERRENS tabernakel; och denna själ skall utrotas ur Israel.” Här använder vers 13 nefesch två gånger, och den ena gången översättes det med ”död kropp” och den andra med ”själ”. Rotherham återger vers 13 på följande sätt: ”Vemhelst som rör vid den döde, personen av den människovarelse som dör, och icke renar sig från synd, Yahwehs boning har han gjort oren; denna person skall därför utrotas ur Israel.” Båda gångerna återger Rotherham nefesch med ”person”, först med syftning på den döde och därpå med syftning på den levande. Men i Englishmans Concordance heter det: ”Vemhelst som rör vid den döda kroppen av någon [ordagrant: den döde, själen av] människa.”

Förvisso upphör vid döden en levande själ att existera, men den mänskliga kropp som en gång var en väsentlig beståndsdel av denna levande själ kan fortfara att existera till en tid. Denna kropp kan därför representera en själ som har upphört att existera, dvs. den representerar en död själ. När vi skriver till Dig, tror vi att vi skriver till en levande person; men om Du doge, skulle det vara riktigt att tala om Ditt lik som en död person, eller hur? Varför? Därför att Du en gång hade levat, och denna kropp inte längre vore Du levande, utan Du död. Om Du såsom herr N.N. aldrig hade levat och dött, skulle det aldrig vara riktigt att tala om herr N.N. såsom en död själ eller en död person. Men om Du verkligen lever och med tiden dör, så skulle det vara korrekt att tala om Dig såsom en död person hundra år efter Din död och efter det att Din kropp har sönderdelats till formlöst stoft. Åtminstone skulle hebreiskan bibliskt tala om Dig på det sättet, men de som tror på mänsklig odödlighet och som vägrar att erkänna, att en person är en själ och att när en person dör, så dör en själ, de protesterar mot detta.

Så var det Din andra fråga: Om de som utgör kvarlevan av Kristi kropps lemmar finns kvar på jorden efter striden vid Harmageddon, hur kommer de då att dö? Vi lämnar detta åt Jehova Gud och hans Konung, Kristus Jesus, att besvara vid den av dem bestämda tiden efter Harmageddon.

Vad beträffar Lukas 20:36, som har avseende på den allmänna uppståndelsen, svarar vi på Din fråga: Kan de som komma fram i den allmänna uppståndelsen ”icke mera dö”?, genom att hänvisa Dig till boken ”Sanningen skall göra eder fria”, sidorna 372 till och med 375. Det visas där, att de inte mera kan dö efter sitt slutliga prov, när Satan är lössläppt, och efter det att Gud har rättfärdiggjort dem till evigt liv på grund av deras orubbliga trohet under detta prov.

Dina trogna bröder i Rikets tjänst

Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap

”Ty de kunna icke mera dö”

Käre Broder!

På Din fråga av den 7 februari angående Lukas 20:34—36 svarar vi följande:

Vi citerar för Dig från boken ”Sanningen skall göra eder fria”, sid. 372: ”’... ty de kunna icke mera dö, ty de äro lika änglar och äro Guds barn, emedan de äro uppståndelsens barn.’ — Detta betyder inte, att de få del av odödligheten. Änglarna äro inte odödliga, utan äro underställda Kristus Jesus, som har blivit belönad med odödlighet. Människan är ’litet ringare än änglarna’, och att dessa återuppståndna människor äro ’lika änglar’ betyder därför, att de inte gifta sig. (Ps. 8:6; Sv. Fribapt. övers.) Genom lydnad och trohet under domsdagen bli de pånyttfödda av Kristus Jesus, den ’Evige fadern’. Därpå godkänner och rättfärdiggör Gud dem och beviljar dem rätten till evigt liv i paradiset på jorden. Därför kunna de rättvisligen ’icke mera dö’, eftersom de förbli trogna. De få del i ’den andra världen’, den nya världen, en ’värld utan ände’. Gud garanterar dem ändlöst liv och skyddar deras rätt därtill. De få inte del i denna rättfärdiggörelse och livsrätt förrän vid slutet av de tusen åren av Kristi regering. Såsom det är skrivet: ’De övriga döda blevo icke levande, förrän de tusen åren hade gått till ända.’ — Uppenbarelseboken 20:5.”

Den svårighet som uttrycket ”ty de kunna icke mera dö” bereder Dig beror på att Du tillämpar detta före slutet av de tusen åren av Kristi regering, ty Du säger: ”Hur kan detta skriftställe vara tillämpligt, när alla jordens inbyggare kommer att bli utsatta för Satans sista angrepp vid slutet av tusenårs, regeringen?” Några kommer att dö på jorden därför att de ger efter för Satan, när han på detta sätt blir lös för en liten tid. Men Du gör en oriktig tillämpning av skriftstället. Det här återgivna citatet från boken ”Sanningen skall göra eder fria” visar, att skriftstället är tillämpligt efter slutet av de tusen åren och efter det att Satan har varit lös igen och har blivit tillintetgjord tillika med alla dem som då följer honom på jorden. Det är sedan de trogna människorna har gått igenom detta slutliga prov och när Jehova Gud därför rättfärdiggör dem till evigt liv och därigenom i direkt mening blir deras Fader och de blir ”Guds barn”, ja, då först är det som skriftstället är tillämpligt, vilket säger att ”de kunna icke mera dö”, rättvisligen, för någon annan skapelses hand.

Dina trogna medkämpar i strävan att än mer föröka allt Hans lov

Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap