Trogna kvinnliga förkunnare — en välsignelse för den nya världens samhälle
”Den kvinna som fruktar Jehova skaffar sig lovprisning.” — Ords. 31:30, NW.
1. Vilka egenskaper utmärker den kvinna som ”skaffar sig lovprisning”? Och i vilka avseenden är hennes närvaro i den kristna församlingen till gagn?
VILKEN välsignelse är inte en gudfruktig kvinna! Vare sig en kvinna är ung eller gammal, ogift eller gift, vare sig hon är stark och vid god hälsa eller saknar fysisk kraft och styrka, så ”skaffar [hon] sig lovprisning”, om hon fruktar Jehova och lojalt och troget tjänar honom. (Ords. 31:30, NW) Om en sådan gudfruktig kvinna är gift, vilken välsignelse är hon då inte för sin man och sina barn! Och vare sig en sådan kvinna är gift eller ogift, vilken välsignelse är hon inte för den kristna församlingen! Jehovas vittnen är i sanning mycket tacksamma över att ha trogna kvinnliga förkunnare ibland sig. Deras nit och ståndaktiga ostrafflighet är en källa till uppmuntran, och församlingarna berikas av deras kvinnliga egenskaper, medkännande intresse och förståelse, när alla arbetar tillsammans i enhet för att finna ”fåren” och ta vård om dem.
2. Varför är behagfullhet och fägring inte de faktorer som avgör om en kvinna är verkligt tilldragande?
2 Sådana kvinnor är i sanning vackra i Jehovas och i gudfruktiga mäns ögon. Det som är skönt och vackert är tilldragande och behagfullt, och , behagfullhet är sannerligen en önskvärd egenskap. Ja, det vore onaturligt om en kvinna inte skulle önska vara tilldragande och behagfull i andras ögon. Ordspråket säger: ”En älskelig kvinna [en kvinna av behag, fotnot] erövrar ära.” (Ords. 11:16, Melin) Men på samma gång fastslår Ordspråksboken 31:30: ”Behagfullhet kan vara bedräglig, och fägring kan vara fåfänglig; men den kvinna som fruktar Jehova skaffar sig lovprisning.” (NW) Fägring och ytlig behagfullhet utan Jehovas fruktan skulle i sanning vara något fåfängligt och falskt. Det är alltså inte dessa faktorer som avgör om en kvinna i sann mening är vacker och tilldragande. I själva verket kan en kvinna vara mycket vacker till det yttre men ändå te sig föga tilldragande för en man med mogen urskillning. På grund av sitt sinnelag, kanske genom att vara grälsjuk, kan en annars tilldragande hustru driva sin man ifrån sig lika säkert som han drivs bort av det oavlåtliga droppandet från ett läckande tak på en regnig dag. — Ords. 27:15.
Kvinnans teokratiska plats
3. Vilken teokratisk plats har Jehova givit kvinnan?
3 Saker och ting förefaller vackrare när man ser dem i sin rätta omgivning, där de passar in. Utanför denna omgivning förlorar de mycket av sin skönhet, de kan verka alldagliga, ja, rentav fula. På samma sätt förhåller det sig med den tillbörliga plats Jehova har berett åt kvinnan i sin teokratiska tingens ordning. Aposteln skrev under inspiration i 1 Korintierna 11:3: ”Kristus är varje mans huvud; mannen i sin tur är kvinnans huvud; Gud återigen är Kristi huvud.” — NW.
4. Varför har Jehova förordnat om ledarskap i sin organisation, och är det nedsättande för kvinnan att mannen förordnats att vara kvinnans huvud?
4 Denna princip i Guds ord, vilken fastställer det inbördes förhållandet mellan mannen och kvinnan, kanske somliga har svårt att acceptera. De som kämpar för ”kvinnans emancipation” eller frigörelse kanske gör invändningar mot den, och de kanske anser att om de skulle godta den, så innebure det att ta ett steg tillbaka. Men det som aposteln skrev är inte avsett att vara nedsättande för kvinnan, lika litet som det är nedsättande för mannen att ha Kristus såsom sitt huvud. Och Kristus själv känner helt visst ingen otillfredsställelse över att ha Jehova till sitt huvud. Det är sant att mannen inte är Kristus, men Kristus är ju inte heller Gud. Samtidigt är Gud ”icke en oordningens, utan en fridens, Gud”, och ordning kräver ledarskap; om det skall råda ordning, måste någon ta ansvaret och utöva ledningen inom de olika verksamhetsområden där mer än en är sysselsatt med en viss uppgift. — 1 Kor. 14:33, NW.
5. a) Hur kan kvinnan alltså vara förnöjd och lycklig över Jehovas föranstaltning? b) Vad blir följden för en kvinna som söker tävla med mannen om ledarskapet?
5 När det gäller förhållandet mellan man och kvinna, så har Gud, som skapade mannen först, förordnat denne att vara huvud for familjen, huvud för sin hustru, och att axla allt det ansvar som detta medför. Avsikten var att detta skulle tjäna till välsignelse för familjen, till frid och lycka för alla dess medlemmar. Den gifta kvinna, som inser att det är så och som har en äkta man som fyller sin uppgift som ett kristet huvud, är sannerligen rikt välsignad. Hon befinner sig i den omgivning Gud ämnat för henne, på den plats, som han har avsett att hon skall inta, och hon har alla skäl att vara förnöjd och lycklig. En förnuftig kvinna inser detta och känner sig tacksam. En kvinna som förkastar sin gudagivna omgivning, den plats som Gud har tilldelat henne, och som söker tävla med mannen såsom huvudet förlorar sin skönhet såsom kvinna. Hon är inte längre ”det kvinnliga” kärlet. (1 Petr. 3:7, NW) Den vise mannen uttryckte sig kanske litet grovt men talade likväl sanning, då han sade: ”Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.” — Ords. 11:22.
6. Hur beskriver Petrus en gift kvinnas tilldragande teokratiska egenskaper?
6 Att kvinnan godtar Jehovas anordning och glatt och villigt anpassar sig till den är nödvändigt för hennes egen glädje och förnöjsamhet och gör henne till en mycket värdefull tillgång för den nya världens samhälle. Aposteln Petrus beskrev de gifta kvinnornas värde och tilldragande egenskaper i denna teokratiska omgivning, på deras rätta teokratiska plats, med dessa ord: ”På samma sätt skola ni hustrur vara undergivna edra äkta män, på det att om några icke hörsamma ordet de må bliva vunna utan ord, genom sina hustrurs uppförande, eftersom de hava varit ögonvittnen till edert kyska uppförande, förbundet med djup respekt. Och låt eder prydnad icke bestå i utvärtes hårflätning och i att ni sätta på eder guldsmycken eller bära överklädnader, utan låt den vara hjärtats fördolda människa i den stilla och milda andens oförgängliga klädnad, som är av stort värde i Guds ögon.” — 1 Petr. 3:1—4, NW.
Lämplig klädsel för kvinnliga förkunnare
7. Är det fel av en kvinna att fästa uppmärksamhet vid sitt yttre? Åt vilken smyckning bör hon dock ägna den största uppmärksamheten?
7 Skall vi av dessa Petrus’ ord förstå att det är fel av en kvinna att fästa uppmärksamhet vid sitt fysiska utseende? Nej, inte alls. Petrus säger inte att det i och för sig är orätt att fläta håret och att sätta på sig guldsmycken. Nej, lika litet som det skulle vara orätt att bära överklädnader. Det var vanligt på Petrus’ tid och ändå tidigare att kvinnor hade mycket långt hår, och man flätade det inte bara för att det skulle vara vackert utan också därför att det var praktiskt. Men det var så på den tiden, som det också är i vår tid, att en del kvinnor använde en massa tid till att ordna håret och ofta prydde det med guldsmycken ända därhän att det blev en anfäktelse, och de var mera intresserade av sitt yttre än av vad de var invärtes. Petrus framhåller alltså vad det är man bör lägga vikt vid, vad det är man främst bör tänka på, nämligen ”hjärtats fördolda människa i den stilla och milda andens oförgängliga klädnad”.
8. Varför bör den kvinnliga förkunnaren använda gott omdöme beträffande sin klädsel?
8 När den kvinnliga förkunnaren av Guds ord går från hus till hus och talar med folk om de goda nyheterna om Guds rike, representerar hon Kristus, lika mycket som en man gör. Fördenskull använder den kvinnliga förkunnaren gott omdöme i fråga om sin klädsel och tänker på den värdighet som är förbunden med hennes uppdrag, och hon klär sig aldrig på ett sådant sätt att det skulle få någon att stöta sig på det budskap hon bär fram. Eftersom hennes verksamhet för henne ut bland folk, blir hon ofta iakttagen av människor. De som betraktar henne är böjda för att döma hennes budskap efter hennes yttre utseende.
9. Vilken tendens i världen kommer den kvinnliga förkunnaren att undvika, och hur gör hon det?
9 Den kvinnliga förkunnaren, som klär sig smakfullt feminint, undviker tendensen i världen att kraftigt framhäva könet genom att sminka sig på ett iögonenfallande sätt och använda sådana kläder som verkar utmanande. Sådant skulle inte endast hindra folk från att ta henne på allvar såsom en kristen förkunnare utan skulle dessutom med största sannolikhet ge intrycket att hon var något helt annat. (Jes. 3:16—23) Fördenskull tar hon sig i akt för tendensen i världen att sätta den sexuella dragningskraften främst, som om detta vore enda syftet med livet, och undviker därigenom att ägna för stor omsorg åt sådana ting och att gå till sådan överdrift i fråga om sitt yttre att det verkar distraherande i stället för tilldragande på ett passande sätt.
10. Vilken annan ytterlighet bör man undvika, och vilket råd ger Paulus beträffande klädedräkten i 1 Timoteus 2:9, 10?
10 Vi önskar naturligtvis inte heller att folks uppmärksamhet skall vändas ifrån vårt budskap därför att det är uppenbart att vi inte alls bryr oss om hur vi ser ut. Bibeln fördömer inte bruket av smycken och nipper eller andra ting som kan anses bidra till skönheten, dvs. när dessa ting används på ett blygsamt sätt och med gott omdöme. (1 Mos. 24:22; 2 Mos. 35:22) Den rätta och tillbörliga inställningen till denna sak talar den kristne tillsyningsmannen Paulus om, då han skriver: ”Likaså önskar jag att kvinnorna skola pryda sig i välordnad klädsel, med blygsamhet och sinnets sundhet, icke med pråliga hårflätningar och guld eller pärlor eller mycket dyrbar dräkt, utan på det sätt som anstår kvinnor vilka bekänna sig vörda Gud, nämligen genom goda gärningar.” (1 Tim. 2:9, 10, NW) I vilket land den kvinnliga förkunnaren än bor och vilka vanor man än kan ha på orten beträffande klädedräkten, så kommer hennes blygsamhet och hennes vördnad för Gud att hjälpa henne att avgöra hur hon bör klä sig på ett passande sätt vid alla tider och tillfällen.
11. a) Vad är det som i synnerhet visar att en kvinna är en Guds tjänare och verkligen är tilldragande? b) Vad innebär det att ha en stilla och mild ande?
11 Men det som verkligen utmärker en kvinna såsom en Guds tjänare är de goda gärningar hon utför i förkunnarverket. Att hon är iklädd den ”stilla och milda andens oförgängliga klädnad” utmärker henne såsom en verkligt vacker och tilldragande kvinna. Det är denna klädnad som skiljer den kristna kvinnan från andra kvinnor. Att ha en stilla och mild ande innebär att ha ett lugnt och jämt lynne och att bevara sitt sinneslugn även i påfrestande stunder. Det innebär att man är tillfreds i sinnet, att man har ett hjärta som är fritt från avund, stolthet eller illvilja. Det innebär att ens lust är att rätta sig efter Jehovas vilja och att villigt och glatt samarbeta med medtjänare i den nya världens samhälle. En kvinna med ett gott hjärta och en mild ande förblir alltid en välsignelse för dem som hon är tillsammans med. Och hon åtnjuter dessutom Jehovas godkännande, vilket är långt viktigare, ty det leder till evigt liv i hans rättfärdiga, nya ordning.
Trogna kvinnor i forna tider
12. Vad är Sara ett framträdande exempel på, och hur blev hon välsignad?
12 Aposteln Petrus fortsätter, i det han ser bakåt i tiden: ”Ty så brukade också fordom de heliga kvinnor, som hoppades på Gud, pryda sig, i det att de underordnade sig sina äkta män, såsom Sara brukade lyda Abraham och kallade honom ’herre’. Och ni hava blivit hennes barn, förutsatt att ni äro trägna i att göra vad gott är och icke frukta någonting, som kan vålla förskräckelse.” (1 Petr. 3:5, 6, NW) Tänk på hur den trogna Sara blev välsignad av Jehova. Såsom den trogne patriarken Abrahams hustru blev hon mor till Isak, en son ”född enligt anden”, och blev så en av Jesu Kristi anmödrar. (Gal. 4:29, NW) Kristna kvinnor i våra dagar, som ådagalägger samma egenskaper som Sara, särskilt den egenskap som Petrus talar om, nämligen hustrulig underdånighet i trohet och lojalitet, kallas Saras ”barn”, alldeles såsom de som håller fast vid Abrahams tro kallas hans ”söner”. — Gal. 3:7, NW.
13. Vilka egenskaper hos Rebecka visade att hon var en lämplig brud åt Isak?
13 Och vad skall vi säga om en annan av Jesu anmödrar, Rebecka, som vid den tid, då Abrahams tjänare mötte henne, sägs ha varit en ung kvinna som ”var mycket fager att skåda”? Men det var inte bara Rebeckas yttre som var tilldragande, och inte heller var hennes fysiska behagfullhet den nödvändiga egenskap som medförde välsignelse för henne. Det var därför att hon visade sig vara arbetsam och anspråkslös som Abrahams tjänare i henne kunde se en lämplig brud åt Isak.
14. Vilket prov bestod Rebecka, som krävde att hon visade sig äga dessa egenskaper?
14 Det enkla prov denne tjänare skulle anställa för att avgöra saken hade inte med fysisk skönhet att göra. I bön sade han: ”Om jag nu säger till en flicka: ’Håll hit din kruka och låt mig få dricka’ och hon då svarar: ’Drick; dina kameler vill jag ock vattna’, må hon då vara den som du har utsett åt din tjänare Isak.” Och just så skedde det. När Abrahams tjänare bad Rebecka om att få dricka, svarade hon genast villigt och respektfullt: ”Drick, min herre”, och hon erbjöd sig att vattna kamelerna, ”till dess att de sluta att dricka”. (Åk) Detta var inte någon liten uppgift, ty hon hade tio kameler att vattna. När Abrahams tjänare därpå tillkännagav vilket uppdrag han hade, var Rebecka genast villig att begagna sig av privilegiet att få bli Isaks hustru. Det var inte underligt att Isak, när han slutligen sammanfördes med Rebecka, fick ”henne kär”. — 1 Mos. 24:14—21, 58, 67.
15. På vilket sätt innehåller skildringen av det som hände Isak och Rebecka lämpliga råd åt en ung man som tänker på att gifta sig?
15 Denna bibliska skildring är också nyttig genom sina indirekta råd till kristna män som tänker på att gifta sig, ty den framhåller vad de bör söka hos en livskamrat. Rebecka var en vacker flicka, men Abrahams tjänare visste att det inte var nog. Han förvissade sig om att hon hade det rätta hjärtelaget, som gjorde henne kvalificerad att bli hustru åt hans herres son. En ung man är vis och förståndig, om han förvissar sig om att den kvinna han ämnar gifta sig med har liknande egenskaper, och han måste vara tillräckligt mogen själv för att kunna göra ett sådant val, om hans föräldrar inte gör det åt honom. Även om det är så i många länder att en ung man har frihet att själv välja sig en hustru, en frihet som Isak inte utövade i fråga om Rebecka, så ådagalägger han mogenhet om han är beredd att lyssna till råd från äldre människor, särskilt till sina föräldrars råd, om de är mogna kristna, fastän han själv får träffa det slutliga avgörandet.
16. a) Vilket privilegium åtnjöt Debora? b) Vilka privilegier erbjöds Mirjam, men hur kommer det sig att det som sägs om henne ger oss en varning?
16 Jehova gav andra trogna kvinnor i forna tider speciella tjänsteprivilegier. Debora till exempel blev profetissa och fick det hänförande tillfället att samarbeta med domaren Barak, som var anförare för Israels stridsstyrkor och som med Jehovas hjälp tillintetgjorde den kananeiske konungen Jabins härar och befriade nationen efter tjugo års förtryck. (Dom. 4:1—5:31) Mirjam åtnjöt förvisso många välsignade tjänsteprivilegier tillsammans med sin broder Mose, när han ledde Israels nation ut ur Egypten och genom öknen. Bland annat tjänade hon också som profetissa och som ledarinna för de kvinnliga sångarna. (2 Mos. 15:20) Men hennes exempel ger oss en varning. När hon överskred sina teokratiska befogenheter och talade emot Guds tjänare Mose, blev hon slagen med spetälska. Denna vedervärdiga sjukdom visade i sanning hur föga tilltalande hennes uppförande var i Jehovas och i Mose ögon. Som en följd av detta blev hon utesluten ur Israels läger för en tid. — 4 Mos. 12:1—13:1.
17. Vilka förträffliga egenskaper visade Dorkas och Lydia att de hade? Vilka välsignelser fick de röna?
17 Tänk sedan på några av de trogna kvinnor som fick röna välsignelser i Jesu och den första kristna församlingens dagar. Tänk på det som den givmilda Tabita eller Dorkas fick uppleva. Denna lärjunginna från staden Joppe var en arbetsam sömmerska som ”överflödade i goda gärningar och gav allmosor rikligen”. En dag blev hon sjuk och dog. Och vilken oväntad välsignelse fick hon inte röna i det att hon blev uppväckt av aposteln Petrus! (Apg. 9:36—42) Och så var det Lydia från Tyatira, som också var en strävsam kvinna, ”en purpurkrämerska”. Hennes hjärta visade sig synnerligen mottagligt, då hon fick höra Paulus predika de goda nyheterna, och hon ådagalade berömvärd gästfrihet genom att erbjuda logi i sitt hem åt aposteln och hans missionärskamrater. Ja, Lukas kände sig manad att skriva: ”Hon helt enkelt nödgade oss att komma.” (NW) Längre fram användes tydligen hennes hem såsom mötesplats för de troende, och hennes namn finns bevarat i den bibliska berättelsen till en åminnelse av hennes goda gärningar. — Apg. 16:14, 15, 40.
18. Hur var Priscilla ett utomordentligt föredöme, i vilket avseende gav hon särskilt bevis härpå, och vilka tjänsteprivilegier fick hon fördenskull?
18 Priscilla är en annan kvinna som omnämns ett antal gånger i de kristna grekiska skrifterna. Det har sitt intresse att på de sex ställen i den bibliska skildringen, där hennes namn förekommer, nämns hon alltid tillsammans med sin man. Jämte honom visade hon gästfrihet mot Paulus under hans besök i Korint och hade utan tvivel stor del i uppbyggandet av den nya församlingen där. Vid åtminstone ett tillfälle hade detta trogna par ”vågat sitt liv” för att rädda Paulus, och alla församlingarna stod därför i tacksamhetsskuld till dem. Jämte sin man reste Priscilla med Paulus till Efesus och fick där privilegiet att hjälpa den inflytelserike Apollos till en exakt kunskap om sanningen, och hennes hem blev mötesplats för församlingen där i staden. Priscilla är fördenskull ett utomordentligt föredöme för de kvinnor i vår tid som har privilegiet att vara gifta med en åt Gud överlämnad man, som är tillsyningsman i en församling, kringresande Ordets förkunnare eller missionär i främmande land. Det lojala stöd som de ger sina män medför glädjerika tjänsteprivilegier för dem. — Apg. 18:2, 18, 26; Rom. 16:3—5; 1 Kor. 16:19; 2 Tim. 4:19.
19. Vid vilka två tillfällen under Jesu förkunnarverksamhet handlade Maria, som var syster till Marta, på ett sådant sätt att hon blev välsignad?
19 När vi tänker på trogna kvinnor i Jesu dagar, kommer vi kanske först och främst ihåg Maria från Betania, Martas och Lasarus’ syster. Vem har inte hört eller läst om det tillfälle då Jesus hälsade på i Martas hem och Maria, i stället för att ha alltför stor omsorg om materiella ting, ”satte sig ned vid Herrens fötter och hörde på hans ord”? Jesus lovordade henne för detta. Vid ett annat tillfälle smorde Maria Jesus med dyrbar välluktande olja i Simon den spetälskes hus. När andra, Judas Iskariot inbegripen, kritiserade henne för detta, sade Jesus: ”Det är en god gärning, som hon har gjort mot mig. ... Vad hon kunde, det gjorde hon. ... Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.” — Luk. 10:38—42; Mark. 14:3—9; Joh. 12:1—8.
20. a) Finner vi kvinnor som liknar dessa i den nya världens samhälle i vår tid? b) Nämn några av de tjänsteprivilegier som de kan få åtnjuta.
20 Och vad skall vi så säga om vår tid? Finner vi kvinnor som liknar dessa och som tjänar tillsammans med den nutida kristna församlingen? Kvinnor lika Sara, som utgjorde ett sådant utomordentligt exempel på hustrulig underdånighet; kvinnor lika den tilldragande och arbetsamma Rebecka, lika den gästfria Lydia och den givmilda Dorkas, lika den lojala och trogna Priscilla och lika Maria, som gjorde ”vad hon kunde” i den sanna tillbedjans intresse? Vi tackar Jehova för att vi finner sådana kvinnor där! Och vilka hänförande privilegier öppnar sig inte för sådana trogna kvinnor i vår tid! Tillsammans med troende män delar de privilegiet att kunna överlämna sig åt att göra Jehovas vilja, att få bli döpta, att få bli förkunnare av de goda nyheterna. De kan leda bibelstudier hemma hos intresserade människor och ta del i att öva sina barn till att också bli överlämnade Ordets förkunnare. De kan inträda i heltidstjänsten såsom pionjärer, såsom pionjärer med särskilt uppdrag eller rentav såsom missionärer i främmande land, eller kanske de kan få tjäna vid Betel.
21. Hur kan alltså åt Gud överlämnade kvinnor betrakta de möjligheter de har att ägna tjänst åt Jehova?
21 Med tanke på allt detta behöver ingen åt Gud överlämnad kvinna på något sätt känna sig klavbunden, därför att hon menar sig sakna möjligheter att tjäna Jehova. Tvärtom har de kvinnliga förkunnarna alla möjligheter att utöka sina privilegier i tjänsten, och varje överlämnad kvinna önskar göra vad hon kan för att skrida framåt mot mogenhet, troget fylla sin plats bland Guds folk och på så sätt vara av stort värde i Guds ögon och vinna hedrande omnämnande från sina medkristna.
[Bild på sidan 344]
”Drick, min herre.”