med detta blod? Det skulle få rinna ut, när djuret dödades, det skulle gjutas ut på marken, på ”moder” jord. (3 Mos. 17:13; 5 Mos. 12:16; 15:23; Apg. 15:20) Det var som om man gav livet tillbaka till Gud och endast använde köttet såsom något som han i sin barmhärtighet beviljat människan. Fördenskull fördömer inte bibeln att man jagar djur för att skaffa mat och kläder eller för att skydda sig, men den fördömer sannerligen hänsynslöst dödande för nöjes skull, varvid man spiller blod eller liv utan att det fyller något nyttigt eller av Gud förordnat syfte.

Ännu viktigare än djurskapelsernas liv är människans liv, ty människan har blivit danad till Guds avbild. Gud framhöll hur allvarligt han ser på detta, då han sade till Noa och hans söner: ”Och — förutom detta — edert blod av edra själar skall jag återkräva. Ur varje levande varelses hand skall jag återkräva det; och ur människans hand, ur vars och ens hand som är hennes broder, skall jag återkräva människans själ. Envar som utgjuter människans blod, av människan skall hans eget blod bliva utgjutet, ty till sin avbild gjorde Gud människan.” — 1 Mos. 9:5, 6, NW.

Människans blod eller liv ansågs således mycket värdefullare än djurens, och Gud sade att han skulle ställa envar till ansvar som tog en människas liv. En sådan skulle få betala med sitt eget liv. Eftersom alla människor är avkomlingar av Noa och hans söner, är denna lag bindande för dem alla.

Skändligt brott mot Guds befallning om blodet

Men Nimrod ådagalade en annan ande än Noa och Sem. Han lade i dagen en sådan ond, självisk, ärelysten, blodtörstig ande som kännetecknar Guds store motståndare, Satan, djävulen. Eftersom han var Noas sonsonsson, var denna lag, som gällde användandet av blod, sannerligen bindande för honom. Men genom sitt handlingssätt visade han sin fullständiga ringaktning för Guds lag, inte bara genom att hänsynslöst jaga vilda djur för att göra sig själv till en hjälte, utan också genom att utsträcka denna jakt till erövringar i strid och till att döda människor. The Catholic Encyclopedia, band 10, sidan 741, säger om Nimrod såsom ”en väldig jägare framför Herren”: ”Det sistnämnda kan tagas i den egentliga bemärkelsen — en som jagar vilda djur, ty sådana vet vi att de babyloniska furstarna var; eller i bemärkelsen kämpe, ty det ursprungliga ordet gibbor har betydelsen ’hjälte’.” Med denna senare antydan överensstämmer The Encyclopedia Americana, band 20, 1929 års upplaga, sidan 350, där det heter: ”Han benämns en ’väldig jägare framför Herren’, ett något svävande uttryck, som emellertid tydligtvis hänsyftar på strid och erövring såväl som på jakten.” Bibeln säger, i 1 Moseboken 10:11, 12: ”Från det landet [Sinear] drog han sedan ut till Assyrien och byggde Nineve, Rehobot-Ir och Kela och därtill Resen mellan Nineve och Kela; detta är ’den stora staden’.”

På Nimrods tid måste jordens befolkning ha vuxit kraftigt i lydnad för Guds befallning till Noa och hans söner, Sem, Ham och Jafet: ”Våren I fruktsamma och föröken eder; växen till på jorden och föröken eder på den.” (1 Mos. 9:1, 7) Det fanns alltså folk som Nimrod kunde göra sig till konung över i staden Babylon (Babel) i Sinears land.

När Nimrod sedan utvidgade sitt välde från Babylon och in i Assyrien, måste han tydligen tränga in i Sems sons landområde, ty Assyrien var Assurs, Sems sons, land. (1 Mos. 10:22) Detta var en angreppshandling, och den åtföljdes sannolikt av blodsutgjutelse, av att de människor blev dräpta, som av Nimrod blev berövade sin besittning, då han grundade Nineve, Assyriens huvudstad. Nimrod var alltså en mördare, ja, rentav i större utsträckning än den förste mördaren, Kain. Nimrods huvudstad, Babel, bar ansvaret, ty denna stad byggde upp sitt välde genom blodsutgjutelse. Det är inte något att förundra sig över att det aggressiva assyriska världsväldets land i Mika 5:5, 6 kallas ”Nimrods land”. Vilket mönster att följa lät inte Nimrod Babel bli för dess motsvarighet, det stora Babylon! — Upp. 17:5, 6.

Bibeln meddelar oss ingenting om hur Gud av Nimrod återkrävde allt det blod som denne hade utgjutit, men i förteckningen över Noas tre söners ättlingar sägs det ingenting om att Nimrod hade några barn. Bibeln skär så att säga bort honom, i det att den inte tar notis om några barn som han kan ha haft. Legender och traditioner som nedtecknats av hedniska historieskrivare ger vid handen att skarprättare tillfogade Nimrod en våldsam död.

Men Nimrod lät sig inte nöja med att företa anfallskrig och begå mord i strid mot Guds lag i sin framfart i ”opposition mot Jehova”. Såsom vi skall se i nästa nummer av denna tidskrift, använde han staden Babylon för att gå längre, ja, för att rentav utmana Jehova Guds universella suveränitet, varigenom vi får ännu en ledtråd till en rätt insikt beträffande hemligheten med det stora Babylon.

De tio plågorna över Egypten

1) vatten till blod, 2) grodor, 3) stoft till myggor, 4) bromsar, 5) pest, 6) bulnader, 7) hagel, 8) gräshoppor, 9) mörker och 10) de förstföddas död. — 2. Moseboken, kapitel 7–12.