precis som om han vore uppslukad av en flod.

Därefter uttrycker han återigen sin förtröstan på den Högste och säger: ”Om dagen må HERREN [Jehova] beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.” (Ps. 42:9) Den koraitiske leviten tvivlar inte på att Jehova kommer att ge uttryck åt sin nåd, sin kärleksfulla omtanke eller verksamma, medlidsamma omsorg om honom och skänka befrielse. Detta kommer att göra det möjligt för honom att lovprisa Jehova med sång och att frambära bön av tacksägelse.

Men psalmisten kan ändå inte komma bort från tankarna på den nuvarande svåra situationen. Han fortsätter: ”Jag vill säga till Gud, min klippa: ’Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?’ Det är, såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: ’Var är nu din Gud?’ Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig?” — Ps. 42:10—12a.

Fastän psalmisten betraktade Jehova som en väldig klippa, hos vilken man kunde finna säkerhet när man var förföljd av fienden, undrar han ändå varför det ser ut som om han vore övergiven. Ja, den Högste har tillåtit att han fått fortsätta att vara bedrövad eller nedslagen, medan fienden jublade i triumf. Psalmisten talar om sig själv som att han blir hätskt smädad. Hånet var så elakt att det kunde liknas vid ett krossande av psalmistens ben eller själva hans kropp. Därför frågade han återigen varför han var så plågad. Men han vacklade inte i sin tro, för han avslutade: ”Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.” — Ps. 42:12b.

Må vi, vad som än kan hända, likt psalmisten fortsätta att vända oss till Jehova för att få hjälp. Må vi också känna djup uppskattning av all den andliga gemenskap vi nu kan ha med andra.

Varför Edom inte längre finns

HUR angenämt är inte livet, när familjemedlemmar har djup omsorg om varandra! Starka band av naturlig tillgivenhet förhindrar att avundsjuka, bitterhet och hat uppstår och fördärvar friden och enheten inom familjen. Men när den naturliga tillgivenheten bryter samman, kan detta medföra otaliga problem. I ett fall ledde upplösningen av naturliga band till fullständig utplåning av ett helt folk, edoméerna.

Edom är bara ett annat namn för Esau, tvillingbror till den Jakob från vilken israeliterna härstammade. Israeliterna och edoméerna var där för så nära besläktade med varandra som några folkslag kan vara. Familjeanordningens upphovsman, Jehova Gud, befallde därför israeliterna att visa tillbörlig aktning för sitt köttsliga släktskap med edoméerna. Han gav dem följande anvisningar: ”Edoméen skall däremot icke för dig vara en styggelse, ty han är din broder.” — 5 Mos. 23:7.