En undersökning av lagarnas ursprung
LAGARNAS ursprung? En fransman eller tysk skulle kanske komma att tänka på Corpus Juris Civilis, som sammanställdes av den romerske kejsaren Justinianus på 500-talet. Och det är verkligen så att detta arbete är föregångaren till de moderna europeiska civilrättsliga lagsystemen.
Men det finns en ännu äldre bok som innehåller lagmaterial och som bestått fram till vår tid och fått mycket stor spridning. Den boken är bibeln. Många lagar som först gavs till Mose mer än 2.000 år före Justinianus’ tid har stått sig så bra genom tiderna att man nu kan finna dem i moderna nationers grundlagar. Låt oss betrakta några exempel från Förenta staternas grundlag:
Bibliska lagar i Förenta staternas grundlag
Artikel III, sektion 3, i Förenta staternas grundlag lyder: ”Ingen skall förklaras skyldig till högförräderi annat än efter vittnesmål från två vittnen till nämnda uppenbara handling, eller efter bekännelse inför sittande rätt.”
Detta liknar den bibliska lagen, som löd: ”Det är icke nog, att allenast ett vittne träder upp mot någon angående någon missgärning eller synd. ... Efter två eller efter tre vittnens utsago skall var sak avgöras.” — 5 Mos. 19:15.
I samma sektion av grundlagen sägs det dessutom att ”inget vanfrejdsstraff [förlust av medborgerliga rättigheter] på grund av högförräderi skall medföra vanfrejd eller förverkande annat än under den dömde personens livstid”. Vad innebär detta? Det innebär att den för högförräderi dömde personens familj inte kan straffas för vad personen själv gjort.
Detta är också en biblisk lag. ”Föräldrarna skola icke dödas för sina barns skull, och barnen skola icke dödas för sina föräldrars skull; var och en skall lida döden genom sin egen synd.” — 5 Mos. 24:16.
Likhet inför lagen
Grundlagen föreskriver att ingen, inte ens Förenta staternas president, kan stå över lagen. Om presidenten förklaras skyldig till tjänstefel och avlägsnas från sitt ämbete, kan han sedan ”åtalas, ställas inför rätta, dömas och straffas enligt lagen”. — Artikel I, sektion 3.
I detta fall går grundlagen längre än den engelska sedvanerätten, som vanligtvis inte gällde kungen. Grundlagen går emellertid inte längre än den bibliska lagen, som sade följande om kungen: ”Och när han har blivit uppsatt på sin konungatron, skall han hämta denna lag från de levitiska prästerna och taga en avskrift därav åt sig i en bok ... och läsa i den i alla sina livsdagar, för att han må lära att frukta HERREN [Jehova], sin Gud, så att han håller alla denna lags ord och dessa stadgar och gör efter dem.” (5 Mos. 17:18, 19) Kungen stod sannerligen inte över lagen!
Fjortonde tillägget till grundlagen utvecklade tanken om likhet inför lagen ännu mer och sade att ingen delstat kunde ”beröva någon person liv, frihet eller egendom utan vederbörligt rättsligt förfarande; inte heller förvägra någon person under dess domvärjo likhet när det gäller rättsligt skydd”. — Sektion 1.
Den mosaiska lagen sade samma sak! ”I skolen icke göra orätt i domen; du skall icke hava anseende till den ringes person, ej heller vara partisk för den mäktige; du skall döma din nästa rätt.” — 3 Mos. 19:15.
Det är betecknande att likheten när det gällde rättsligt skydd i Israel omfattade främlingar ”under Israels domvärjo”. ”En och samma lag skall gälla för infödingen och för främlingen som bor ibland eder.” — 2 Mos. 12:49.
Detta krav på likhet är förvånande när vi tar i betraktande att kungarna i andra nationer på Israels tid ofta var envåldshärskare, som stod helt över lagen. Dessutom hörde det till regeln att babyloniska och assyriska lagar, som är av ungefär samma ålder som Mose lag, diskriminerade de fattiga befolkningsgrupperna.
Denna klassdiskriminering i lagen försvann inte med babylonierna. Så sent som för några hundra år sedan kunde en fattig man i England hängas för enbart stöld, men den som kunde läsa — och som därför tillhörde en speciell klass, som till exempel en prästman — kunde begå mord och ändå bara få ett lindrigt straff! — H. B. Clark: Biblical Law, sid. 269, 270.
”En snabb och offentlig rättegång”
Riktlinjer för rättskipning i Förenta staterna finns i sjätte tillägget till grundlagen. ”Vid alla brottmål skall den åtalade ha rätt till en snabb och offentlig rättegång ... och underrättas om anklagelsens art och dess orsaker; att få möta dem som uppträder som vittnen mot honom.” Följde rättvisan på bibelns tid dessa riktlinjer?
Det gjorde den verkligen. Brottmål avhandlades utan tvivel mycket snabbare i Israel än i vår tid i länder som till exempel Förenta staterna, där överfyllda domstolar och invecklade procedurer ger upphov till många dröjsmål. Eftersom de lokala domstolarna fanns vid stadsporten, var det ingen tvekan om att rättegångarna var offentliga! (5 Mos. 16:18—20) Utan tvivel bidrog de offentliga rättegångarna till att påverka domarna så att de iakttog noggrannhet och rättvisa, egenskaper som ibland saknas vid förhör i hemliga överdomstolar. Hur förhöll det sig med vittnen?
Vittnen på bibelns tid var ålagda att vittna offentligt. Av denna anledning varnades de för att låta sig påverkas i sina vittnesmål av trycket från den allmänna opinionen; de skulle ”icke följa med hopen” och vränga rätten. Mened straffades inte med fängelse, utan med samma straff som det falska vittnet hade tilltänkt den åtalade — till och med döden! — 2 Mos. 23:2; 5 Mos. 19:15—21.
”Inhuman och kränkande bestraffning”
Tillägg VIII till grundlagen framhåller att ”inhuman och kränkande bestraffning” inte skall utdömas. Detta återspeglar också ett drag i den mosaiska lagen, som löd: ”Om då den skyldige dömes till hudflängning, skall domaren ... låta giva honom det antal slag, som svarar emot hans brottslighet. Fyrtio slag får han [domaren] giva honom, men icke mer, så att din broder icke bliver vanärad i dina ögon, därigenom att man giver honom oskäligt många slag.” — 5 Mos. 25:2, 3.
Vilken kontrast är inte detta i jämförelse med de extremt ”grymma och ovanliga” straff som förekom hos några av Israels grannar, till exempel assyrierna som ofta skar av öron, näsa och läppar för mindre förseelser! Till och med när dödsstraffet verkställdes i Israel, utfördes det vanligtvis genom stenkastning, vilket var humant enligt dåtidens normer. Dessutom krävdes det att de som uppträdde som vittnen mot någon skulle delta i avrättningen av denne genom stenkastning, vilket utan tvivel avskräckte vittnen från att avge falskt vittnesbörd. — 5 Mos. 13:9, 10.
En avancerad lag
Förenta staternas grundlag är naturligtvis bara ett exempel på moderna lagar som står i skuld till bibliska lagar. När man jämför bibeln med andra moderna lagar, visar den sig vara anmärkningsvärt avancerad.
Låt oss betrakta den bibliska lagen om mord. En lagkommentator framhöll: ”I moderna lagar definieras mord ofta, eller åtminstone delvis, med termerna ’brottslig avsikt’ eller ’uppsåt att skada’.” Den moderna lagen skiljer med andra ord mellan att döda en person antingen oavsiktligt eller medvetet, med ont uppsåt.
Den bibliska lagen gör samma åtskillnad. Den sörjde vist nog för att någon som dödat en annan person kunde sätta sig själv i ”skyddshäkte” genom att fly till städer som utsetts för detta ändamål. Detta skulle ge tid för släktingarna till offret att återhämta sig från sin första upprördhet, medan fakta i saken klargjordes. Senare hölls en rättegång för att utröna om dödandet var oavsiktligt eller uppsåtligt. Dödsstraff krävdes inte för oavsiktligt dödande, dråp, men det utdömdes alltid när det gällde avsiktligt mord. — 4 Mos. 35:6—34.
Moderna juridiska problem
Ett ofta erkänt problem när det gäller moderna lagar är att de är så talrika och invecklade att de flesta människor inte förstår dem. En expert uttryckte sig så här: ”Moderna lagar har i likhet med de romerska lagarna blivit ’motsägande, somliga föråldrade, somliga opraktiska, somliga oklara, och den totala mängden är alltför omfattande’.”
De mosaiska lagarna är i kontrast därtill skrivna på ett klart och tydligt sätt. Svåra problem löstes inte genom att man lade till nya lagar, utan genom att man uttolkade de existerande lagarna. För detta ändamål var det sörjt för ett noggrant utformat rättssystem, där svårare fall sändes till högre domstolar, i stort sett som man gör i vår tid i många länder. Kraven på domarna var höga. — 2 Mos. 18:21, 22.
Dessutom sörjde den mosaiska lagen för att allt folket fick omfattande undervisning om de lagar som de skulle följa, eftersom människor inte kan lyda lagar som de inte förstår. Vart sjunde år höll man därför särskilda sammankomster, där hela lagen upplästes och förklarades för folket. När det gällde familjen, förväntades det att föräldrarna regelbundet skulle undervisa sina barn i lagen. — 5 Mos. 31:10—13; 6:1—9.
Experter är medvetna om de växande problemen när det gäller moderna rättssystem. ”Under 1970-talet”, framhåller en källa, ”ställdes straffrätten inför allvarliga problem. ... Amerikanska brottsmålsdomstolar ... har inte förmått hålla jämna steg med de brottmålsfall som översvämmar domstolarna. ... Ungdomsbrottsligheten har blivit ett allvarligt massproblem, inte bara i västvärlden, utan också i Sovjetunionen. ... Det håller på att växa fram en opinion om att ett visst antal år i fängelse inte är det mest lovande sättet att ta itu med en dömd brottsling.” — Encyclopedia Americana, 1977, band 17, sid. 73.
Det lagsystem som gavs till Mose förhindrade dessa problem. Rättvisan var snabb och decentraliserad. Ungdomsbrottsligheten var sällsynt i Israel, eftersom man såg mycket allvarligt på den och eftersom den kunde straffas med döden. (5 Mos. 21:18—21) Den mosaiska lagen föreskrev inte några fängelsestraff. Tjuvar straffades genom att de fick ge ersättning åt sina offer, inte genom fängelse. Uppsåtliga mördare kunde inte bli benådade så att de kunde begå mord på nytt, eftersom de ofelbart avrättades.
Fastän Mose lag innehåller mer än 600 lagar, var den en tunn lagsamling i jämförelse med vad vi ser i vår tid. Ändå kunde dessa 600 lagar reduceras till några grundläggande principer, vilket påpekades av Jesus Kristus: ”’Du skall älska Jehova, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne.’ Detta är det största och första budet. Det andra, som är likt det, är detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’ På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.” — Matt. 22:37—40.
Jesus sade också: ”Därför, allt vad I viljen, att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen [Mose lag] och profeterna.” — Matt. 7:12, 1917.
Detta är goda råd, eller hur? Om människor handlade i kärlek, skulle mänskligheten inte behöva omfattande lagsamlingar, advokater och rättskipningssystem. Det enorma och förvirrande rättsmaskineriet i våra dagars värld är ett sorgligt bevis på vår nutida brist på kärlek. Vi kan inte förändra världen, men Gud kommer att göra det genom att fullständigt avlägsna den nuvarande tingens ordning. (Dan. 2:44) Medan vi väntar på detta, bör vi då inte alla sträva efter att tillämpa Jesu goda råd i vårt umgänge med andra människor, både i juridiskt avseende och i andra fall?
[Ruta på sidan 18]
MOSAISKA LAGFÖREBILDER I AMERIKANSK LAG —
Två eller flera vittnen vid allvarliga brottmål — 5 Mos. 19:15
Straff skall inte ådömas annan än den skyldige — 5 Mos. 24:16
Även regenten står under lagen — 5 Mos. 17:18—20
Alla medborgare lika inför lagen — 3 Mos. 19:15
Rätt till opartisk och offentlig rättegång — 5 Mos. 16:18—20
Skydd mot mened — 5 Mos. 19:15—21
Ingen inhuman eller kränkande bestraffning — 5 Mos. 25:2, 3
Åtskillnad mellan mord och dråp — 4 Mos. 35:16—25
Skyddshäkte för anklagad mördare; denne antas inte på förhand vara skyldig — 4 Mos. 35:12
Krav på höga domarkvalifikationer — 2 Mos. 18:21, 22
[Ruta på sidan 19]
KONTRASTER MELLAN DEN MOSAISKA LAGEN OCH AMERIKANSK LAG —
Tonvikt lades vid ersättning åt offret i den bibliska lagen — 2 Mos. 22:1—9
Inget fängelsestraff föreskrivet i den mosaiska lagen
Obligatoriskt dödsstraff för uppsåtligt mord och därför inga återfallsbrottslingar — 4 Mos. 35:21
Ett avancerat program när det gällde att förmedla goda kunskaper om gällande lagar — 5 Mos. 31:10—13; 6:1—9
Bibliska domstolar krävde inte dyrbara formaliteter; de var lättillgängliga för vanliga medborgare
Inga tillägg till den grundläggande lagsamlingen; enkelheten bevarades så att alla kunde förstå — 5 Mos. 4:2
Ungdomsbrottsligheten var minimal — 5 Mos. 21:18—21
Ingen utdragen väntan på rättegång