Hur du förhindrar en generationsklyfta i ditt hem
”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.” — Ords. 22:6.
1, 2. a) Vilka kan inte komma ifrån en del av skulden för generationsklyftan? Varför är det så? b) Vilken kommentar har fällts om många av vår tids ungdomar?
DE VUXNA i vår tid kan inte komma ifrån sin del av skulden för den världsvida generationsklyftan. Många föräldrar har till exempel visat en alltför efterlåten inställning till sina barn, och detta har lett till dåliga resultat. (Ords. 29:15) Det har inte bara blivit en generationsklyfta som följd av detta, utan unga människor som ”gått sin egen väg” har ofta gjort en enda röra av sina liv. Ja, vi lever nu i vad som har kallats ”oduglingens tidsålder”. Theodore M. Black, som är medlem, av staten New Yorks universitetsstyrelse, gav för en tid sedan uttryck åt denna tanke, då han dryftade styrelsens prövningar som måttstock för att mäta utbildningsresultat:
2 ”Åtminstone till en del på grund av vår egen försummelse och efterlåtenhet finner vi att vi lever i det som jag nödgas beteckna som ’oduglingens tidsålder’ — man lägger märke till slarvighet i personlig hygien, klädsel, tal och vanor, offentligt stoltserande med omoraliskhet och oanständighet, lättjefullt och likgiltigt fusk med sina uppgifter och en monumental självupptagenhet som visar sig inte bara i ohövlighet utan också i en ohyfsad ringaktning för andras rättigheter och för den takt som präglar mänskliga förhållanden i ett verkligt civiliserat samhälle — ja, allt sådant tycks höra till ordningen för dagen.” — New York Times, 24 juni 1972.
3. Vad måste föräldrarna göra om ett barn skall växa upp med förträffliga kristna egenskaper? När skall de göra detta?
3 Föräldrar som har omsorg om sina barn vill inte att de skall växa upp på detta sätt. Men om ett barn skall växa upp med höga moralnormer, visa kristna egenskaper, vilka inbegriper flit, omtanke, godhet och kärlek, kan den kristne föräldern inte vänta, till dess barnet är gammalt nog att gå i skolan, med att vänja det vid den rätta vägen — Guds väg. Nej, det som gällde den unge kristne mannen Timoteus gäller också i vår tid och är lika välbetänkt. Om honom sade aposteln Paulus: ”Från din tidiga barndom har [du] känt de heliga skrifterna, som kan göra dig vis till frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus.” (2 Tim. 3:15, NW) Det är alltså viktigt att man börjar fostra barnen när de är i sin tidiga barndom. Barn föds inte med gudaktiga principer. I stället är det så att ”oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort”. (Ords. 22:15) Från tidig ålder behöver barnen rätt fostran och tuktan för att orätta benägenheter skall motverkas.
4, 5. a) Vilket förträffligt råd ges i Ordspråksboken 22:6? b) Varför upphävs inte detta skriftställe av att det förekommer undantag från det som sägs i Guds ord?
4 Detta är orsaken till att bibeln ger rådet: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.” (Ords. 22:6) Eller som Helge Åkesons översättning av denna vers lyder: ”Uppfostra barnet med hänsyn till dess levnadsbana, så skall det icke övergiva den, om det ock blir gammalt.” En annan översättning av denna vers lyder: ”Hjälp en gosse in på den rätta vägen, så kommer han inte att lämna den ens på sin ålderdom.” — The New English Bible.
5 Men somliga föräldrar kan säga: ”Jag känner till barn som blivit fostrade på bibelns vägar men som ändå artat sig dåligt.” Innebär en del ungdomars avvikelse från Guds sanningar att detta skriftställe upphävs? Nej! Det som bibeln har uttryckt i Ordspråksboken 22:6 är en allmän regel. Det finns undantag, alldeles som det finns undantag från det som sägs i Ordspråksboken 15:1: ”När ett svar är milt, avvänder det raseri, men ett ord som vållar smärta kommer förbittring att välla upp.” (NW) Det är inte alltid så; ibland kan någon fortsätta i sin förbittring oberoende av hur milt vårt svar kan vara. Men regeln är god och ger utomordentliga resultat i flertalet fall.
6, 7. Varför är det så viktigt med tidig fostran av barnen, och vad blir det troliga resultatet?
6 Den allmänna regeln gäller: Man har stort gagn av att fostra en pojke eller flicka på Jehovas vägar alltifrån den tidiga barndomen. Tidig fostran är viktig, eftersom de fyra eller fem första åren i ett barns liv är kritiska och avgörande. Under denna tid grundläggs barnets mentala mönster och förmågor. Doktor Joseph M. Hunt vid University of Illinois i USA säger: ”Det är under de fyra eller fem första åren i livet som ett barns utveckling är snabbast och mest mottaglig för påverkan. Under denna period förvärvar ett barn de förmågor på vilka dess senare färdigheter skall grundas. Kanske 20 procent av dessa grundläggande förmågor utvecklas innan barnet fyller ett år och kanske hälften av dem innan det når fyra års ålder.”
7 Det är alltså viktigt att man tar sig tid att ingjuta gudaktiga principer hos små barn. Om barnet har ett gott hjärta, blir resultatet att det följer den rätta vägen när det blir äldre. Det får hjälp att undvika att bli ett offer för den vitt spridda generationsklyftan. — Ef. 6:4; 5 Mos. 6:6, 7.
Håll förbindelselinjen öppen
8. Vad kan föräldrar göra för att upprätta och vidmakthålla förbindelselinjen till sina barn?
8 Det finns mycket som föräldrar kan göra för att upprätta och vidmakthålla förbindelselinjen till sina barn. I allmänhet är familjebanden starkare, om föräldrarna utövar ingående personlig tillsyn i stället för att i huvudsak lita på den fostran som ges av skolor, släktingar, barnsköterskor osv. Det är viktigt att man börjar så tidigt som möjligt med att tala öppet med ett barn. Lika viktigt är det att ge svar på ett barns frågor och i synnerhet att ge svar från Guds ord, bibeln, när det är möjligt. (2 Tim. 3:16, 17) Detta kräver att föräldrarna lyssnar med verklig hänsyn till vad en ung människa har att säga. Ni föräldrar behöver alltså lära er att lyssna. Ta reda på vilka problem ert barn har. Tänk aldrig att barnets problem är alltför obetydliga för att ni skall besvära er med dem.
9, 10. a) Hur kan den som är ung förberedas att möta livet realistiskt? b) Hur kan föräldrar uppmuntra sina barn och vidmakthålla fritt och öppet kommunicerande?
9 Kommunicerandet eller kontakterna vidmakthålls bättre när föräldrarna tänker på att barnen inte är fullkomliga, alldeles som föräldrarna själva inte är fullkomliga. I själva verket måste den unge förberedas på ofullkomligheter — hos sig själv, hos familjen och hos andra. Därför är det bra att uppfostra ett barn i full insikt om att det kommer att begå misstag. Detta är oundvikligt så länge man befinner sig i ofullkomlighet och i denna tingens ordning. (Ps. 51:7; Rom. 3:23; Jak. 3:2) Men föräldrar kan uppmuntra sitt barn att fortsätta att göra framsteg och att fortsätta att arbeta på att uppodla kristna egenskaper. (Kol. 3:12—15) Ge beröm och lovord när detta är på sin plats.
10 För att underlätta fritt och öppet kommunicerande mellan föräldrar och barn är det till nytta att familjen äter måltiderna tillsammans i stället för att utveckla vanan att äta var för sig. Att man regelbundet samtalar vid måltiderna förbättrar kommunicerandet inom familjen.
11. Vad kan föräldrar göra för att hålla förbindelselinjen öppen och förhindra att barnen blir självupptagna?
11 Föräldrar behöver ge uttryck åt och uppmuntra till fortsatt kärlek. Kärlekens starka band kommer att ena kristna familjer. (Ef. 5:25; Tit. 2:4) Med kärlek hålls förbindelselinjen öppen. Ibland blir barn egocentriska och självupptagna, om föräldrarna alltid talar kritiskt om andra, nedvärderar andra eller rotar i det som är ont och dåligt. (Ords. 12:18; 16:27) Men föräldrar som slätar över andras svagheter och brister och som intar en välvillig och kärleksfull inställning hjälper sina barn att bli kärleksfulla och förlåtande och att intressera sig för andra människor. (Ef. 4:32) När föräldrar visar gästfrihet och till och med frågar sina barn: ”Vad kan vi göra för honom eller för henne?” bygger de inte bara upp den glädje som ligger i att ge, utan de håller också förbindelselinjen öppen, vilket är så nödvändigt för att förhindra en generationsklyfta. Om föräldrarna lär känna Guds sanning när barnen är i tonåren, kommer en ihärdig ansträngning att hjälpa till att på nytt öppna förbindelselinjerna.
Ofördelaktiga jämförelser kan lätt motverka sig själva
12, 13. Vad har en del unga människor sagt när de dryftat de problem de haft i fråga om att kommunicera med föräldrarna?
12 Det är intressant att lägga märke till vad ungdomar säger när det hålls gruppsamtal om deras problem i fråga om att kommunicera med föräldrarna. En tonårig flicka avslöjade: ”Min syster är av det slaget som alltid erbjuder sig att hjälpa till. Ja, hon tycker om hushållsarbete. Sedan säger mamma till mig: ’Se så mycket din syster gör. Varför kan du inte vara som hon?’” Denna tonåriga flicka fann att sådana jämförelser var nedslående och hindrade kommunicerandet med föräldrarna.
13 En annan flicka sade: ”Det är inte rättvist. Jag kan bära ut soporna och diska och städa mitt rum, och nästa dag säger mamma: ’Hunden gör sannerligen mera i huset än du gör.’ Andra ungdomar blir jämförda med sina bröder och systrar, men jag blir bara jämförd med hunden.”
14. a) Vad kan föräldrar ibland glömma när de försöker uppmuntra sina barn? b) Hur reagerar tonåringar i skolan i allmänhet på ofördelaktiga jämförelser?
14 De flesta föräldrar vet naturligtvis att barnen i en och samma familj skiljer sig från varandra i sympatier och antipatier och i personligheter och egenskaper. Ändå kan föräldrar ibland, särskilt när de är utsatta för påfrestningar, glömma just detta, medan de försöker få någon av de unga i familjen att efterlikna andra, vars uppförande är mera önskvärt i något visst avseende. Men det är mycket sannolikt att sådana ansträngningar motverkar sig själva. I boken Today’s Teen-Agers (Vår tids tonåringar) heter det: ”Lärare har funnit att ofördelaktiga jämförelser har en tendens att göra eleverna missmodiga i stället för att inspirera dem.”
15—18. a) Hur kan föräldrar dra nytta av det föredöme som de äldste i den kristna församlingen ger och av den uppfattning Jesus gav uttryck åt enligt Matteus 13:23? b) Vilka uppmuntras alla i den kristna församlingen att se upp till som föredömen? c) Hur bör alltså kristna föräldrar önska behandla sina barn?
15 Föräldrar gör väl i att efterlikna de äldste i den kristna församlingen, vilka alltid strävar efter att tillämpa bibelns principer. Dessa äldre män vet hur oförståndigt det skulle vara att jämföra en kristen med en annan eller att fråga någon: ”Varför kan du inte göra mera? Broder Så-och-så, som har större ansvar än du, gör det och det.” Skulle en sådan jämförelse inspirera någon kristen? Eller skulle den vara nedslående?
16 Och hur blir det om sådana ofördelaktiga jämförelser görs offentligt, så att andra hör det? Skulle inte detta ha en dubbelt nedslående verkan och visa sig i ytterlig grad motverka sig självt som ett medel till att uppmuntra någon?
17 De äldste i den kristna församlingen gör inte sådana jämförelser. De vet att Herren Jesus Kristus hade goda ord att säga om de kristna som delade med sig av de goda nyheterna från Guds ord, vare sig det skedde trettiofalt, sextiofalt eller hundrafalt. (Matt. 13:23) Dessutom är det så att den kristna församlingens äldste uppmuntrar hela församlingen att bli ”Guds efterliknare, såsom älskade barn”, och att också vara Kristi efterliknare och att efterlikna medkristna bara då de efterliknar Kristus. (Ef. 5:1, NW; 1 Kor. 11:1) Av detta förstår vi att de som vi bör se upp till och mäta oss själva med bör vara Jehova Gud och Herren Jesus Kristus. Medkristnas trogna exempel kan uppmuntra oss, men vi bör inte göra jämförelser med andra kristna, så att vi menar att vi är underlägsna andra eller bättre än dem. (2 Kor. 10:12; Gal. 6:4) Vi ser upp till de fullkomliga föredömena och söker efterlikna dem.
18 Eftersom det både i den kristna församlingen och i skolsalar i världen har visat sig vara oförståndigt att göra ofördelaktiga jämförelser i stället för att behandla alla som individer, gör kristna föräldrar som vill undvika en generationsklyfta väl i att tänka sig för både en och två gånger innan de använder sådana jämförelser.
Använd tid tillsammans med edra barn
19—21. Varför är det så viktigt att föräldrar visar kärleksfullt intresse för sina barn genom att använda tid tillsammans med dem, och vad har somliga auktoriteter sagt om följderna av försummelse från föräldrarnas sida?
19 Föräldrar behöver visa kärleksfullt intresse för sina barn. De kan inte förvänta att deras barn skall arta sig väl, om de själva älskar nöjen eller rikedom mer än de älskar sina egna barn. (1 Tim. 6:9, 10) Om en tonåring som blev offer för generationsklyftan och kom på villovägar får vi veta: ”Leon var långt avlägsnad från sina föräldrar, som båda arbetade och var alltför upptagna för att ge honom den uppmärksamhet han krävde.”
20 Vår tids levnadssätt med dess många påtryckningar och ting som avleder uppmärksamheten gör det svårt för föräldrar att använda tid tillsammans med sina barn. Men man måste använda tid på detta sätt. I boken Two Worlds of Childhood: U.S. and U.S.S.R. (Två barndomsvärldar: USA och Sovjet) hävdar professor Urie Bronfenbrenner att alltför många föräldrar har dragit sig bort ur sina barns liv och lämnat ett moraliskt vakuum, som fylls av barnens kamrater och televisionen. Doktor Bronfenbrenner skriver:
”Vi erfar ett sammanbrott i den process som gör människor mänskliga. Vad som behövs är en förändring i vårt levnadssätt som på nytt för in de vuxna i barnens liv och barnen in i de vuxnas liv. ... Om vi vuxna inte på nytt blir delaktiga i våra barns liv, har vi svårigheter att vänta.”
21 Och McCann skrev i Delinquency — Sickness or Sin? (Brottslighet — sjukdom eller synd?): ”Registren vid våra ungdomsdomstolar ... visar hos det ena barnet efter det andra en gemensam erfarenhet: Likgiltighet från föräldrarnas sida, försummelse, förkastande.”
22. Vad hände med sönerna till en TV-underhållare, när han underlät att använda tillräcklig tid tillsammans med dem, och hur beskrev han den situation han själv och många fäder befinner sig i?
22 Svårigheter drabbade en välkänd fyrtiofyraårig TV-underhållare, vars söner började använda narkotika. Han förklarade senare för pressen: ”En vanlig far lever inte det liv jag lever, men det är ändå samma sak. Han går till arbetet, kommer hem, säger att han inte vill höra om de små problemen eftersom han har haft en hård dag på kontoret, sätter på TV-apparaten och går sedan till sängs. ... Jag ser framgångsrika män sköta företag med hundratals anställda; de vet hur de skall behandla varje situation, hur de skall tukta och belöna i affärsvärlden. Men det största företag de har hand om är den egna familjen, och den försummar de. ... Jag trodde att jag visste allt därför att jag fick framgång i unga år. Jag visste ingenting.” — New York Times, 1 augusti 1972, sid. 26.
23. Vad fann en utredare beträffande följderna av likgiltighet från föräldrarnas sida?
23 När barn lämnas på egen hand och det visas ringa intresse för dem och det de gör, uppstår således en generationsklyfta, och detta får allvarliga följder. För inte så länge sedan offentliggjordes de slutsatser som en narkotikadetektiv och utredare i San Antonio i Texas med lång erfarenhet kommit fram till. Under nio månader verkade han som hemlig polis för att samla upplysningar, och under denna tid lärde han sig att många unga människor som använde narkotika inte tycktes göra några försök att dölja att de var narkotikabrukare. Den slutsats som denne utredare kom fram till var att ungdomarnas narkotikabruk till stor del är resultatet av likgiltighet från föräldrarnas sida. Han omtalade att ungdomar berättat om hur deras föräldrar gett dem pengar och sedan lämnat dem ensamma att göra som de själva ville under veckoslutet. ”Det verkar som om de här ungdomarna inte kunde förstå varför deras föräldrar inte ville vara tillsammans med dem”, sade detektiven. — San Antonio News, 28 januari 1972.
24—26. a) När kan föräldrar med fördel använda tid tillsammans med sina barn? b) Vilken princip som har avseende på ”de små” i kristna familjer i vår tid fastställde Gud i det forntida Israel?
24 Hur viktigt är det alltså inte att föräldrar använder tid tillsammans med sina barn! Genom att man använder tid tillsammans blir kommunicerandet naturligt, och det hjälper också föräldrar att få reda på de ungas uppfattningar. Mycket gott blir resultatet när en far använder tid tillsammans med både söner och döttrar för att arbeta i hemmet. Att man gemensamt tar del i arbete såväl som i rekreation fostrar familjemedlemmarna att finna glädje i sällskap med andra och inte bara sträva efter att tillgodose personliga intressen.
25 Att man använder tid tillsammans i biblisk undervisning privat och i församlingen är naturligtvis också viktigt. Gud fastställde denna princip i det forntida Israel. Han befallde föräldrarna att i hemmet undervisa barnen om Guds vägar, men inte bara det, utan också att ta barnen med sig när de gick till sammankomster som hölls i syfte att tillbedja och lovprisa Jehova. Guds befallning genom Mose lydde: ”Församla då folket, män, kvinnor och barn ..., på det att de må höra och lära och på det att de må frukta HERREN [Jehova], eder Gud, och hålla och göra efter alla denna lags ord.” Barnen eller ”de små” (NW) lämnades inte hemma. I vår tid behöver barn likaså följa med sina föräldrar för att vara med vid den kristna församlingens möten. — 5 Mos. 31:12, 13; Neh. 12:43; Luk. 2:41—50; Matt. 19:13, 14.
26 Föräldrar som följer Guds ord har gudomlig vishet till hjälp att fostra sina barn, och om de vänjer sina barn vid den väg de bör vandra, använder tid tillsammans med dem, lär dem att vara Guds och hans älskade Sons efterliknare, då kommer de sannolikt att få framgång.
Vaka över deras umgänge
27—29. a) Vilken skriftenlig princip när det gäller umgänge gav aposteln Paulus uttryck åt? b) Vad är umgänge, och när är det dåligt?
27 Föräldrar som vill att deras barn skall undgå att bli offer för generationsklyftan, vilket skulle föra med sig störtdykningar i den avgrund som består av narkomani eller omoraliskhet, behöver inse vikten av att vaka över de ungas umgänge. Bibeln omtalar tydligt den princip som leder till framgång: ”Låt er inte vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (NW) ”Dåligt sällskap förstör en god moral.” (Reviderade standardöversättningen) — 1 Kor. 15:33.
28 Det aposteln Paulus här varnar för är inte enbart kontakt med världsligt sinnade människor. Hur så? Ja, vad är umgänge? Det grekiska uttrycket för tanken till att ”vara i sällskap med”, ”umgås med”, ”ha gemenskap med”. Man kan säga att man blir följeslagare eller bundsförvant till någon vars sällskap man söker. Det innebär att man förbrödrar sig med dem man umgås med, tar del av och delar deras strävanden och nöjen. Detta är illa, om man umgås med världsligt sinnade människor, eftersom god moral och goda vanor kommer att bli lidande.
29 Ibland är det på det smärtsamma sättet som föräldrar får lära sig att det är genom att man vakar över barnens umgänge som man kan undgå hjärtesorg. Men varför skall man inhämta lärdomar på det smärtsamma sättet? Jehovas ord innehåller den vägledning som föräldrar behöver för att uppfostra barn med framgång.
Välsignelser av riktig uppfostran
30. a) Vilka belöningar tillfaller föräldrar som ger sina barn riktig fostran från den tidiga barndomen? b) Hur blir detta belyst av en erfarenhet i en flickskola?
30 Tänk vilka belöningar föräldrar vinner som vänjer sina barn vid den väg de bör vandra! De uppnår stor glädje och undviker den bedrövelse och hjärtesorg och skam som med säkerhet blir följden när ett barn blir offer för generationsklyftan och går sin egen väg. (Ords. 17:21; 29:15) I en flickskoleklass hade man en diskussion om sociala problem och tog då upp ämnet generationsklyftan till behandling. Diskussionen blev ensidig, och därför uppmanades flickorna att ta med sig sina föräldrar till nästa diskussion. Föräldrarna till en av flickorna, som är ett Jehovas vittne, ordnade så att de kunde vara närvarande. Fadern berättade:
”Vi var de enda föräldrar som kommit dit. Två lärare var också där. Diskussionen började genom att flickorna räckte upp handen och ställde frågor till oss, när vi uppmanade dem att göra det. Flickorna var intresserade av vår inställning till uppfostran, bestraffning, frihet, nöjen, orsaker till generationsklyftan osv. Våra svar var grundade på bibeln, som vi hänvisade till när situationen så krävde.
Vi påpekade att det inte blir någon generationsklyfta när en familj lever enligt bibelns principer. Flickorna verkade djupt imponerade, och vid slutet av den fyrtio minuter långa lektionen frågade de om vi kunde stanna en lektion till, vilket vi gjorde.
Det var uppenbart för dem att det inte fanns några kontaktsvårigheter i vårt hem. Sedan vi gått sade några av flickorna till vår dotter att de önskade att de kunde byta föräldrar med henne. Många höll med om att de hellre ville leva i ett hem där det förekom tuktan och kärlek än i ett hem där föräldrar och barn inte kunde kommunicera med varandra.”
31. Räkna upp de goda principer som kommer att hjälpa föräldrar att förhindra att det uppstår en generationsklyfta i deras hem.
31 Ja, bibelns utomordentliga principer erbjuder den bro med vars hjälp föräldrar och barn kan kommunicera med varandra, under det att både vuxna och tonåringar inser att de är barn till en stor Fader, som vet hur han skall ge tuktan i kärlek. Uppfostra därför edra barn från den tidiga barndomen, och gör ert bästa för att hålla förbindelselinjen öppen, i det ni uppmuntrar barnen, men inte genom ofördelaktiga jämförelser som motverkar sig själva, utan med de allra högsta exempel vi har att efterlikna. Använd tid tillsammans med edra barn och vaka över deras umgänge. Då kommer ni att få de välsignelser som följer med riktig fostran, ty ”stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har stor glädje av honom. Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.” — Ords. 23:24, 25.