Vad slags framtid kan du ge ditt barn?
FÖRÄLDRAR vill barnens allra bästa. De önskar dem en verkligt god framtid. Man märker också ofta att föräldrarna arbetar hårt för att barnen skall få det bra i livet. Men trots sådana ansträngningar är barnen ofta vanvördiga. Hemma är de vanligen näbbiga mot föräldrarna; i skolan har de det trassligt; och snart måste polisen ta itu med dem. De lever för att ”ha roligt”. I många fall tänker de främst på hur de skall kunna tillfredsställa sitt begär efter ”kickar” eller ”spänning”. Ett skrämmande stort antal ungdomar gör detta genom att experimentera med det sexuella, använda marijuana, LSD och även andra, ännu kraftigare narkotiska medel.
I juni i fjol blev många föräldrar i Förenta staterna upprörda över en rapport som presidentens brottskommission hade lämnat, enligt vilken man beräknade att 40 procent av alla gossebarn som nu bor i Förenta staterna någon gång under sitt liv kommer att bli arresterade för en överträdelse som inte har med trafiklagarna att göra. ”När det gäller pojkar som bor i städerna”, meddelade kommissionen, ”är siffran omkring 60 procent.” Det är sannerligen förbluffande att så många barn blir brottslingar! Enbart i Förenta staterna har mer än två och en halv million ungdomar som bara är mellan tio och sjutton år varit i klammeri med polisen!
De flesta lagöverträdarna är visserligen pojkar, men många flickor frigör sig också från alla moraliska band. Detta är särskilt uppenbart i fråga om deras sexuella lössläppthet. I Förenta staterna föder tonårsflickor omkring 100.000 utomäktenskapliga barn varje år. Och vissa experter beräknar att minst två av fem tonårsbrudar, kanske en på två, är gravida på sin bröllopsdag! Hur många ungdomar har inte fått sin framtid förstörd!
Ändå blir föräldrar vanligen mycket förvånade, när de får veta att deras barn begått något brottsligt eller omoraliskt. En framstående jurist i New York yttrade följande: ”Hur många föräldrar har inte kommit fram till mig, sedan jag dömt deras barn till fängelse, och frågat: ’Vad har jag gjort för fel? Jag har offrat så mycket för honom, låtit honom ha det bra, låtit honom studera ...’”
Vad är på tok?
I allmänhet är det inte så mycket en fråga om vad dessa föräldrar har gjort utan i stället om vad de underlåtit att göra. Benjamin B. Wolman, som är professor i psykologi vid Long Island-universitetet, påtalade nyligen denna underlåtenhet hos många nutida föräldrar. Han sade: ”Jag är trött på rikt folk, som ger sina barn bilar men inga moraliska värden och som kommer till mig och säger att de inte vet vad som är på tok med deras ungdomar. Felet är att föräldrarna för ett tomt, innehållslöst liv och inte ger sina barn något att hålla sig till. ... Det förefaller höra till ordningen att föräldrarna ’abdikerar’.” — New York Times för 19 oktober 1967. Om barnen skall få en lycklig framtid, måste man hjälpa dem att få upp ögonen för en rad sanna värden, förhjälpa dem till en djup andlig övertygelse och till att omfatta något som är värt att arbeta och leva för. Många nutida föräldrar lever tyvärr i den vanföreställningen att om de bara ger sina barn dyrbar materiell trivsel, skall detta förbereda dem för en lycklig framtid. Naturligtvis är det viktigt att fylla barnens verkliga materiella behov, och den allsmäktige Guden har lagt det ansvaret på föräldrarna, men det är bara en del av föräldraansvaret. — 1 Tim. 5:8.
Rätt fostran och vägledning ytterst betydelsefull
Vare sig föräldrar inser det eller inte är det lika viktigt för barnets framtid att man ger det nyttig vägledning som att man fyller dess behov av mat och andra materiella ting. Det beror på att sådan vägledning kommer att hjälpa den unge till en rätt värdering av tingen och bibringa honom en sådan övertygelse som han kan hålla sig till, och detta kan hjälpa honom att följa en rätt kurs under sin uppväxttid. Därför ger det inspirerade bibliska ordspråket denna förnuftiga uppmuntran till föräldrar: ”Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.” — Ords. 22:6.
Men vad slags fostran och vägledning är det så betydelsefullt att du ger ditt barn? Vilka råd kan föra barnet in på en väg till framtida lycka? Räcker det med att du lär ditt barn att uppskatta goda böcker och vackra föremål? Är det tillräckligt att du lär det vad ett gott uppförande vill säga och hjälper det att utbilda goda vanor, t. ex. att vara ren, ordentlig, punktlig? Detta är visserligen betydelsefullt, men det räcker inte.
Det finns mångfaldiga exempel på detta från senare år. En mängd föräldrar som sökt inskärpa allt detta hos sina barn har plötsligt upptäckt att deras barn har börjat använda narkotika eller tagit del i brottsliga handlingar. I andra fall har de till sin förskräckelse fått veta att deras döttrar är med barn, därför att de har haft olovligt sexuellt umgänge. Det är uppenbart att det fattas något väsentligt i den undervisning som dessa föräldrar har gett sina barn.
De har helt enkelt underlåtit att ge barnen något rejält att hålla sig till. De har inte gett dem någon rätt moralisk vägledning. De har inte heller hos dem inskärpt kärlek till Gud och kärlek till sanning och rättfärdighet. Om du önskar tillförsäkra ditt barn en lycklig framtid, kan du inte underlåta att ge det sådan ytterst betydelsefull fostran.
Lägg i följande citat märke till att Guds ord, bibeln, framhäver hur viktigt det är att man ger barnen andliga värden och god moralisk vägledning: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och all din själ och all din livskraft. Och dessa ord, som jag ger dig befallning om i dag, måste visa sig vara på ditt hjärta; och du skall inskärpa dem hos din son och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” — 5 Mos. 6:5—7, NW.
Vad är ”dessa ord” som Guds folk uppmanades lära sina barn? Först och främst att de skulle älska Skaparen, Jehova. Men ”dessa ord” inbegrep de befallningar som profeten Mose just hade upprepat, nämligen att man inte skulle bära falskt vittnesbörd, inte skulle stjäla, inte skulle dräpa (mörda), inte skulle begå äktenskapsbrott osv. (5 Mos. 5:6—21) Föräldrarna skulle lära barnen att detta var Guds lagar och att hela deras liv och lycka var beroende av att de lydde dem.
Kristna föräldrar i våra dagar måste ge sina barn liknande undervisning, om de vill tillförsäkra barnen en lycklig framtid. (Matt. 22:37; 1 Kor. 6:9, 10; Upp. 21:8) Far och mor måste hos sitt barn inskärpa kärlek till sanning och rättfärdighet och uppodla andliga värden hos barnet såväl som en fast tro på den store Skaparen. Och lägg märke till hur regelbundet denna undervisning bör ges — ”när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp”. Du skall med andra ord ständigt tänka på att stärka dessa gudaktiga egenskaper hos din telning.
Nödvändigt att ge kärleksfull tuktan
Om du med god framgång skall kunna värna ditt barns framtid, måste detta undervisningsprogram inbegripa kärleksfull tuktan. Att vänja ett barn vid den väg det bör vandra inbegriper mera än att bara tala om för barnet vilken väg som är den rätta. Barnet måste formas eller påverkas, så att det verkligen följer en rätt kurs. Detta kräver inte endast att man ofta upprepar föreskrifter och förmaningar utan att man också tillrättavisar, ja, ibland bestraffar barnet, om det inte lyder.
Barn är inte av naturen benägna att göra det som är rätt. Det förhåller sig såsom det inspirerade ordspråket säger: ”Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.” (Ords. 22:15) Det är en fullständigt felaktig uppfattning att barn skall få göra alldeles som de vill utan att känna av minsta tvång. Om föräldrarna verkligen tänker på barnets framtid, kommer de därför att handla i överensstämmelse med det inspirerade rådet i Ordspråksboken 29:15: ”Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.”
Genom att tukta barnet visar föräldrarna i själva verket att de älskar sitt barn och önskar att det skall få en lycklig framtid, vilket klart och tydligt framgår av Guds ord: ”Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.” (Ords. 13:24) Kärleksfulla föräldrar önskar se sitt barn göra det som är rätt, och därför gör de vad som behövs för att leda barnet på den rätta vägen. En rätt tuktan och fostran är alltid nyttig, såsom bibeln förklarar: ”Efteråt bär den för dem som hava blivit fostrade därmed en fridsfrukt, som är rättfärdighet.” — Hebr. 12:11.
Tvärtemot den gängse uppfattningen sätter barnen värde på att föräldrarna ger dem riktlinjer att hålla sig till och drar upp rimliga gränser för deras olika förehavanden. En del barn klagar kanske ibland, men de lär sig att älska och respektera föräldrar som visar att de är uppriktigt intresserade av barnens välfärd. I hjärtats djup känner de en längtan efter regler att handla efter. Tack vare sådana regler vet de vad de kan göra och vad de inte kan göra, och på så sätt blir de befriade från att träffa sådana avgöranden som ofta kan vara svåra. Så här sade en tonåring, vars föräldrar hade dragit upp vissa riktlinjer: ”Det är en fruktansvärd börda som jag har blivit av med.”
Det låter kanske egendomligt, men nutida ungdomar längtar faktiskt ibland efter striktare regler för sitt handlingssätt. En grupp skolungdomar i New Jersey gjorde till exempel invändningar mot en regel som deras föräldrar hade fastställt och som löd: ”Bjudningar skall börja i rimlig tid och sluta vid rimlig tid.” Ungdomarna förfäktade enhälligt att regeln var alldeles för oklar. En av dem sade: ”Våra föräldrar bör bestämma precis vid vilken tid vi skall vara hemma.”
Efterlåtna föräldrar som ger sina barn fria tyglar, därför att de menar att de skall vara snälla och önskar vinna barnens vänskap, begår ett sorgligt misstag. Det är troligt att sådana barn kommer att vända sig emot dem i vrede eller hat, som en flicka gjorde, sedan hon till sist hade bekänt att hon var med barn: ”Varför hindrade ni mig inte? Ni visste vad som höll på att hända. Ni lät mig ligga över hemma hos Tommy, när hans mor och far var borta. Ni brydde er inte om vad jag gjorde.” Om ni bryr er om edra barns framtid, kommer ni att ge dem kärleksfull tuktan.
Skydda dem för moraliskt gift!
En viktig del av barnets fostran består i att man söker skydda det för den nutida framvällande floden av moraliskt gift. Om du skall kunna slå vakt om barnets framtid, kan du inte låta dess sinne fyllas med sex, våld och sedeslöshet, ämnen som ständigt förhärligas i den nutida litteraturen, i radio och TV. Du måste vidta vissa mått och steg, precis som du gör för att slå vakt om barnets fysiska välbefinnande. — Ef. 5:3—5.
Om du till exempel skulle låta smuts samlas på tallrikar och matbestick, skulle bakterierna frodas på dem, och ett barn kunde lätt bli sjukt, om det fick använda dem, då det skulle äta. Du är därför noggrann med att hålla tallrikar och matbestick rena, eller hur? Orena upplysningar kan emellertid göra lika stor skada. De kan göra ett barns sinne sjukt och påverka det så att det kommer att handla brottsligt och omoraliskt och därigenom fördärva sin framtid. Likväl låter många släpphänta föräldrar i vår tid sina barn stoppa i sig allsköns omoral och ruttenhet, såsom en poliskommissarie i Texas påpekade: ”Vi är noggranna med att se till att matbestick och glas är fria från bakterier, men vi låter dem stoppa skräp och smörja i sina sinnen.”
Även om andra föräldrar låter sina ungdomar bildligt talat förtära sådan oren kost, behöver du inte göra på samma sätt. (Fil. 4:8) Dessutom måste du skydda dina barn för gemenskap med sådana världsligt inställda ungdomar. (1 Kor. 15:33) Ett effektivt sätt är att alltid vara god kamrat med ditt barn, att regelbundet vara tillsammans med det både i arbete och lek.
Regelbundet bibelstudium
I många kristna familjer har man avsatt bestämd tid varje vecka, då familjens alla medlemmar träffas för att studera bibeln. Husfadern tar med rätta ledningen, och därigenom fullgör han den skriftenliga plikten att ständigt fostra barnen ”i Jehovas tuktan och auktoritativa råd”. (Ef. 6:4, NW) Familjen dryftar inte bara sådana bibliska principer som gäller ett rätt moraliskt uppförande utan också vad bibeln lär om Jehova Gud och hans underbara uppsåt som går ut på att välsigna lydiga människor. Detta stärker tron och uppmuntrar de unga till att önska tjäna och lyda Gud.
Barnen får klart för sig att vi lever vid slutet på denna tingens ordning — att moralens förfall och människors förkastande av Guds rättfärdiga måttstock är bevis för detta. (2 Tim. 3:1—5; Matt. 24:3—21) De förstår också att det är Guds uppsåt att han skall föra rättsinniga människor in i sin underbara nya tingens ordning, där alla skall få njuta av fullkomlig hälsa och evigt liv. Vilken härlig framtid är inte det att leva för! — 2 Petr. 3:13; Upp. 21:3, 4.
Om du skall kunna undervisa dina barn med god verkan i dessa ting, måste du naturligtvis själv göra dig förtrogen med Guds ord och ha en orubblig tro på Jehova Gud och hans löften. Jehovas vittnen vill gärna hjälpa dig att bygga upp en sådan fast tro genom kunskap i bibeln. De är villiga att leda ett kostnadsfritt bibelstudium med dig i ditt hem, om du inbjuder dem att göra det. Ett sådant studium blir dig till hjälp i att fullgöra din skriftenliga plikt att ständigt ”fostra dem [barnen] ... i Jehovas tuktan och auktoritativa råd”. Endast på det sättet kan du tillförsäkra ditt barn en evig, lycklig framtid. — Ef. 6:4, NW.