Ungdomar, föräldrar och den kristna församlingen

SOM ni ungdomar själva väl vet råkar ni ofta i situationer som kräver att ni fattar beslut. Några av er har också lagt märke till att om man fattar förnuftiga och kloka beslut, blir resultatet vanligen gott. Men om däremot det resonemang, som fört fram till besluten, inte varit hållbart, sunt och logiskt, kan den som fattar dem fördärva hela sitt liv. Var kan ni då få den hjälp som ni så oerhört väl behöver för att framgångsrikt kunna ta itu med de uppfordrande situationer som möter er i livet? Och ni föräldrar, vad kan ni göra för att hjälpa ungdomarna? Jehova har kärleksfullt givit anvisningar i bibeln om de föranstaltningar som kan bli var och en av oss till skydd och bestående gagn.

Ni kanske har läst Ordspråksboken 6:20—22 förut, men begrunda i alla fall de förnuftiga förmaningar som ges i dessa verser och tänk på att lösningen på edra problem mycket väl kan finnas i dessa ord: ”Min son, bevara din faders bud och förkasta icke din moders undervisning. Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals. När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.”

Det är följaktligen inte Guds avsikt att ni ungdomar skall lämnas helt åt er själva för att ni genom att lära av edra misstag skall få kännedom om vad livet vill säga. Gud har i sin vishet gjort den föranstaltningen att ni skulle komma till världen i den skyddade omgivning som ett hem utgör. Edra föräldrar, som redan har ställts inför många sådana problem som också ni kommer att ställas inför, finns till hands för att ge er vägledning. Om ni gör såsom bibeln säger, bevarar edra föräldrars råd i edra hjärtan och lyder de anvisningar ni får av dem, blir detta till vägledning för er i att framgångsrikt ta itu med livets problem. I synnerhet blir det så om edra föräldrar är Jehova Gud hängivna.

Om ni alltså visar djup respekt för edra jordiska föräldrar, lägger ni grunden till ett rätt förhållande till er himmelske Fader, Jehova Gud, och hans moderliga organisation. Om ni lyder edra mänskliga föräldrar, är detta ”välbehagligt i Herren”, ty det är i överensstämmelse med hans vilja. — Kol. 3:20.

Ni föräldrar, som också önskar vara välbehagliga för Herren, gör väl i att vinnlägga er om att inte bara delge edra barn det som ni själva erfarit i livet utan också inskärpa hos dem en exakt kunskap i Guds ord och djup uppskattning av detta ord. Det är i synnerhet ni fäder som har det främsta ansvaret i fråga om detta, ty det är ni som enligt vad vi läser i Guds ord är husets eller hemmets överhuvud. I Efesierna 6:4 (NW) heter det klart och tydligt: ”Ni fäder, var icke irriterande mot edra barn, utan fostra dem städse i Jehovas tuktan och auktoritativa råd.”

Detta kräver tid och möda å er sida, fäder, och det i samarbete med edra hustrur. Det kräver att ni regelbundet talar om Guds ord i hemmet och tålmodigt repeterar det som har dryftats, för att ni skall vara säkra på att de olika detaljerna fastnar. (5 Mos. 6:4—7) Det är en uppfordran för er såsom fäder att hjälpa edra barn att förstå vad bibelns ord: ”Fly ungdomens onda begärelser” egentligen innebär och att fatta varför den säger att ”om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom”. (2 Tim. 2:22; 1 Joh. 2:15) Ja, ni behöver förhjälpa varje medlem i familjen till klar insikt om hur han eller hon skall kunna tillämpa bibelns principer på de särskilda situationer i livet som var och en ställs inför. När familjefadern gör detta, blir följden en fast sammansvetsad familjeenhet, som Jehova finner välbehag i. Men om fadern underlåter att axla sitt ansvar, blir förhållandet det motsatta: problemen mångdubblas.

Håller ni inte med om att det också måste vara välbehagligt för Herren att er familj är med vid mötena i Jehovas vittnens församling på orten och deltar i det som försiggår, såväl som att ni har del i dess anordningar för tjänst på fältet, och det inte bara då och då utan regelbundet? Ett sådant handlingssätt har kanske redan stärkt er familj andligen och fört er närmare samman. Som ni har förstått hjälper detta var och en att vara vaken för sina förpliktelser mot Gud, mot de övriga familjemedlemmarna och mot andra medmänniskor. Om ni gör bruk av dessa föranstaltningar för ert andliga uppbyggande, ger ni Guds ande tillfälle att fritt flöda inom familjen, och på så sätt blir det möjligt för er alla att ådagalägga denna andes behagliga frukter. På detta sätt blir er familj också befäst, så att den inte ger vika och ägnar sig åt köttets gärningar, vilket leder till att man förlorar Jehovas godkännande. — Gal. 5:19—24; Rom. 8:8.

Vem är det som skall fatta beslut?

Ni ungdomar, som har blivit fostrade i överensstämmelse med ett sådant förträffligt kristet livsmönster, är följaktligen skyddade mot att ofrivilligt av andra lockas att begå omoraliska och brottsliga handlingar. Eftersom ni känner Skriftens princip beträffande ledarskap, vet ni att det är er far som har sista ordet i fråga om vad ni får göra och vad ni inte får göra, så länge som ni är minderåriga. (Ords. 4:1) När ni får problem att brottas med, vet ni att ni bör vända er till er far för att få råd och att ni sedan bör handla i överensstämmelse med de råd ni fått. Må så vara att barn i andra familjer får tillåtelse av sina föräldrar att göra sådant som ni inte får göra, och ni känner kanske ungdomar som begagnar denna frihet till att söka rucka på sina egna föräldrars uppfattningar. Men ni visar er ha en rätt, gedigen kristen inställning, om ni i stället villigt rättar er efter edra föräldrars beslut, därför att ni har gjort klart för er att detta är Guds föranstaltning till ert bästa.

I de hem, där hustrun är en åt Gud överlämnad kristen men mannen inte är det, blir situationen naturligtvis mera komplicerad. Men bibelns princip gäller också i ett sådant fall: den äkta mannen och fadern är husets överhuvud, och ansvaret för barnen vilar i första hand på honom. (Kol. 3:18; 1 Petr. 3:1) Barnen i ett sådant hem bör inte sätta sig över sin fars önskningar; så länge de är minderåriga har han rätt att bestämma över dem. Samtidigt gör de väl i att söka efterlikna sin mors exempel i gudaktig hängivenhet. De bör följa henne till den kristna församlingens möten och bygga upp en stark tro på Jehova Gud och hans rättfärdiga vägar. I de fall då fadern inte tillåter att barnen följer med till dessa möten, kan likväl sådana ungdomar, som vill vara välbehagliga för Jehova, uppmärksamt höra på när deras mor talar med dem hemma och kan fråga ut henne om de bibliska principer som bör vägleda dem i deras önskningar och deras uppförande. — Apg. 16:1, 2.

När problem uppstår

Föräldrar som har barn att fostra i våra dagars värld, där det finns så många inflytanden hänemot orättfärdighet, behöver ständigt hålla sig underrättade om vad deras barn har för sig, om de skall kunna leda dem på den rätta vägen. Men om ett av barnen — trots edra bemödanden att leda det rätt — har råkat i dåligt sällskap och varit med om sådant som inte är passande för en kristen, hur bör ni då gå till väga?

Eftersom barnet är minderårigt, är det bästa det kan göra att gå till er, som är dess föräldrar, och tala om för er vad som har hänt. Känner edra barn sig stå er så nära att de gärna kommer till er och talar om sina problem, när de får sådana? Om ert barn hade lyssnat till edra råd från början, skulle det inte ha råkat i svårigheter. Men somliga ungdomar måste bli rejält omskakade, innan de förstår att deras föräldrar verkligen söker hjälpa och skydda dem och att de inte bara söker hindra dem från att ha roligt.

Om ni föräldrar, sedan ni har fått höra vad som har hänt, anser att det som ert barn har gjort måste gottgöras på ett eller annat sätt, då är det er sak att se till att detta sker. Om ni anser det vara på sin plats att barnet ber om ursäkt eller att skadeersättning blir erlagd, då är det er sak att se till att det sker. Det är er uppgift såsom föräldrar att ingripa i en sådan situation, och om ni anser att vissa bestämda åtgärder måste vidtas mot barnet för att förhindra att saken upprepas, måste ni själva tänka ut den lämpligaste metoden härför. — Hebr. 12:9.

Det är inte en uppgift som åvilar de mogna bröder, som utgör kommittén i Jehovas vittnens församling på orten, att överta ansvaret för barnens fostran och att tukta och tillrättavisa dem, om de råkar i svårigheter; och denna princip gäller även om barnen är överlämnade och döpta medlemmar av församlingen. Ansvaret vilar på föräldrarna, i synnerhet på fadern. Om barnets uppförande ställer Jehovas folks församling i dålig dager, då bör föräldrarna låta församlingens kommitté få veta vad de har gjort för att komma till rätta med situationen. Men så länge de axlar detta ansvar, får kommittén inte ingripa och söka överta denna uppgift. Om föräldrarna däremot låter sina överlämnade barn leva litet hur som helst, kanske hänge sig åt ett lösaktigt uppförande, och gör ytterst litet eller ingenting alls för att hålla dem i tygeln, då kan församlingens kommitté ta sig an saken. I första hand kommer de emellertid att söka göra detta genom föräldrarna, eftersom det är de som är ansvariga för barnen. Men om föräldrarna framhärdar i att underlåta att verkligen ta saken i sin hand, också sedan de fått kärleksfulla råd, då kan församlingens kommitté vidta nödvändiga mått och steg mot barnen för att hålla församlingen ren. Samma regel gäller om ett åt Gud överlämnat, döpt barn envisas med att begå allvarliga försyndelser och vägrar att underkasta sig de restriktioner som föräldrarna har ålagt det. Också i ett sådant fall kommer församlingen att ingripa och utesluta den unge som framhärdar i att synda.

Men en sådan andligen olycksbringande situation skulle aldrig behöva uppstå. Syftemålet med bibelns principer och församlingens bemödanden är inte att församlingen skall ingripa i familjeangelägenheterna utan tvärtom att familjebanden skall stärkas. Om du är familjefar, varför inte då ordna förhållandena i ditt hem nu, så att du kan ägna behövlig uppmärksamhet åt vars och ens andliga välfärd i din familj, på det att alla må bli starka i tron och uppföra sig på ett sådant sätt att Gud blir prisad och förhärligad! Om du hör till de unga, varför inte då göra det till en vana att låta dina föräldrar veta vad du har för dig och söka råd hos dem och så lyda dessa råd, och göra det inte bara när det passar dig utan alltid, ty detta är ”välbehagligt i Herren”! På det sättet kan ungdomar, deras föräldrar och den kristna församlingen vidmakthålla en hög norm för uppförandet, vilket också kommer att få andra att prisa Gud. — 1 Petr. 2:12.