Frälsning för din familj såväl som för din nästa

”Förvisso, om någon icke drager försorg om dem som äro hans egna, och i synnerhet om dem som äro medlemmar av hans hushåll, har han förnekat tron och är värre än en människa utan tro.” — 1 Tim. 5:8, NW.

1, 2. Hur liknar förhållandena på jorden i våra dagar dem som rådde före syndafloden?

HUR många människor på jorden i denna tid hejdar sig månne ett slag och gör klart för sig att de står inför Skaparen, Jehova Gud, i samma ställning som Noa stod omedelbart före det stora förintelse- och reningsverk, som Gud utförde genom det som vi kallar syndafloden? Om den generation som lever nu och som vi hör till sade Jesus: ”Ty alldeles såsom Noas dagar voro, så skall Människosonens närvaro vara. Ty såsom folk levde i de dagarna, före floden: de åto och drucko, gifte sig och bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken; och de togo ingen notis om något, förrän floden kom och sopade bort dem allesammans — så skall Människosonens närvaro vara.” — Matt. 24:37—39, NW.

² I skildringen av Noas tid heter det: ”Jehova [såg] att människans ondska hade blivit stor på jorden och att varje benägenhet hos hennes hjärtas tankar endast var ond hela tiden.... Och jorden blev uppfylld av våld.” (1 Mos. 6:5, 11, NW) På grund av det onda som människorna bedrev i strid med Guds uppsåt blev det nödvändigt för Gud att avlägsna dem från jorden, och detta gjorde han. I våra dagar är världen likaså uppfylld av ondska, av våld, och åter står Jehova i begrepp att gå till aktion mot ogärningsmännen . Alldeles som kärlekens store Gud frälste den rättfärdige Noa och hans familj från tillintetgörelse, så bereder han nu i våra dagar en möjlighet till frälsning för enskilda personer och för familjer, som är benägna för rättfärdighet.

 3. Vilket budskap måste frambäras till nationerna, och av vilka?

³ För en värld som står inför den alltomfattande tillintetgörelsen i Guds Harmageddonkrig måste de goda nyheterna om frälsning kungöras. ”Hur sköna äro icke på bergen dens fötter som frambär goda nyheter, dens som låter frid höras, dens som frambär goda nyheter om någonting bättre, dens som låter frälsning höras, dens som säger till Sion: ’Din Gud har blivit konung!’” (Jes. 52:7, NW) Med glädje uppfyller Jehovas trogna folk denna profetia, och de goda nyheterna om frälsning och frid förkunnas nu i hela världen. Jehovas tjänare gör stora uppoffringar för att kunna se till att underrättelsen om annalkande tillintetgörelse och om vägen till frälsning skall bli tillkännagiven, så att millioner människor erhåller den kunskap som är nödvändig, om de skall bli räddade från den avrättning Gud verkställer vid Harmageddon. Bland nationerna, i städerna, i små byar och ute på landsbygden predikas detta budskap, såsom Jesus profeterade i Matteus 24:14 (NW): ”Och dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.”

 4. Vilken omtanke, som bör komma i första hand, blir lätt förbisedd av förkunnaren i hans iver att nå sina medmänniskor?

⁴ Nitiska tjänare åt Jehova gör sitt yttersta för att nå sina medmänniskor med detta livgivande ord. Att predika och undervisa bland dem som har hörande öron är ett förehavande som tar både tid och kraft. Ibland blir vi så upptagna av att bringa frälsning till våra medmänniskor, att vi inte ägnar tillbörlig omsorg och uppmärksamhet åt våra egna familjers frälsning. Men i verkligheten bör var och en i första hand ägna omtanke åt sin egen familjekrets, sitt eget hushåll. Denna regel uppställdes av aposteln Paulus: ”Förvisso, om någon icke drager försorg om dem som äro hans egna, och i synnerhet om dem som äro medlemmar av hans hushåll, har han förnekat tron och är värre än en människa utan tro.” — 1 Tim. 5:8, NW.

 5. a) Vems vägar måste vi följa, och varför? b) Vilken undervisningsplikt är ålagd familjefäderna?

⁵ Omsorg om familjen är därför en princip som kommer från Jehova, och envar måste följa hans rättfärdiga vägar. Jehova säger: ”Se, mina tankar äro icke edra tankar, och edra vägar äro icke mina vägar. ... Nej, så mycket som himmelen är högre än jorden, så mycket äro ock mina vägar högre än edra vägar och mina tankar högre än edra tankar.” (Jes. 55:8, 9) Denna världens vägar eller handlingssätt vad familjerna angår skiljer sig från Jehovas vägar. En kristen kan inte följa denna världen. Hur beordrar Jehova sitt folk att sörja för familjen? Till fäderna säger han: ”Och dessa ord, som jag befaller dig i dag, måste visa sig vara på ditt hjärta; och du skall inskärpa dem hos din son och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” (5 Mos. 6:6, 7, NW) ”Inrikta edra hjärtan på alla de ord som jag i dag talar till eder till en varning, på det att ni må befalla edra söner att vinnlägga sig om att göra alla denna lags ord. Ty det är icke något värdelöst ord för eder, utan det betyder edert liv; och genom detta ord kunna ni förlänga edra dagar.” (5 Mos. 32:46, 47, NW) Dessa ord betyder liv. De är riktade särskilt till familjefäder för att i kraft av Guds befallning ålägga dem plikten att lära sina barn Jehovas vägar, vilket kommer att leda till frälsning. Underlåtenhet att handla efter denna föreskrift leder till svår olycka.

6, 7. Vilken plikt har den äkta mannen gentemot familjens kvinnliga medlemmar, och hur bevisar Skriften detta?

⁶ Dessa föreskrifter till Guds utvalda folk fastslår en bestående princip i hans lag, som är lika tillämplig för de kristna i vår tid. Kristna äkta män har som sin främsta av Gud givna förpliktelse att vårda sig om sina familjer och verka för deras frälsning. Denna förpliktelse har avseende på alla hushållets medlemmar, inbegripet hustru, mor, mormor och barn, både pojkar och flickor. Alla har lika rätt till frälsning. På grund av den mycket underordnade ställning, som kvinnorna nödgas inta i många länder, är det oändligt viktigt att de kristna har den gudaktiga principen för ögonen och inte den världsliga principen.

⁷ Aposteln Petrus, som själv var gift, skrev under inspiration av Guds heliga ande och sade om hustrur: ”Ni män, fortsätt att bo på samma sätt tillsammans med dem enligt kunskap, i det ni giva ära åt dem såsom åt ett svagare kärl, det kvinnliga, då ni ju också äro medarvingar med dem till livets oförtjänta ynnest, på det att edra böner icke må bliva hindrade.” (1 Petr. 3:7, NW) Kristna äkta män är alltså av Gud förpliktade att visa det svagare kärlet tillbörlig ära. I vissa nationer och trakter hålls kvinnorna inte i ära, utan blir förbisedda; de behandlas som underlägsna, som om de bara vore mannens egendom, i somliga fall behandlas de till och med som slavar. Mannen tänker: ”Jag är mannen, och hon är bara kvinnan”, eller: ”Jag är den äkta mannen, huvudet, och hustrun måste lyda mig. Hennes uppgift är att tjäna mig.” Hon betraktas inte som en personlighet, en individ för sig. Men detta är inte det kristna betraktelsesättet. Det är inte att ge ära åt det svagare kärlet, som inför Gud har lika rätt till frälsning. De som vill vinna Jehovas godkännande måste vandra på hans vägar.

 8. På vilket sätt behandlar Jehova Gud män och kvinnor som varandras jämlikar?

⁸ Samma kristna handlingssätt fordras av båda könen. Rätten till frälsning står i lika mån öppen inte bara för hustrun, utan också för modern, systern, dottern och andra kvinnor i hushållet. Aposteln Paulus visar oss det rätta förhållandet: ”Där är varken slav eller fri, där är varken man eller kvinna, ty ni äro alla ett i förening med Kristus Jesus.” (Gal. 3:28, NW) De gagneliga verkningarna av Jehovas oförtjänta godhet, vilka kommer oss till del på grund av vår Herres, Jesu Kristi, offer, gäller i samma mån för man och kvinna. Jehova utgjuter sin ande över både man och kvinna. Samma befallningar från Jehova gäller båda. Samma hopp om evigt liv ges åt båda.

 9. Vilken allvarlig fråga borde varje familjeöverhuvud göra sig, och vilka blir följderna, om han är försumlig?

⁹ Må varje kristen, som är överhuvud för en familj, i ljuset av dessa principer fråga sig: ”Är kvinnorna i mitt hushåll så nedtyngda av husliga plikter, att de är arbetsträlar, berövade andlig näring?” Om så är fallet, kommer de att bli andligen svaga och stå i fara att förlora sin arvedel. Detta är i sanning en mycket allvarlig sak för äkta män, eftersom de måste bära ansvaret för dessa faror. Antag att en hustru, mor, syster eller dotter på grund av försummelse inte finge föda för sin kropp och bleve svag och sjuklig, medan mannen befunne sig vid god hälsa. Det vore en skam för honom. Mannen skulle till och med kunna bli straffad enligt landets lag! Hur mycket mer skall då inte Jehova Guds lag hålla en äkta man ansvarig, som genom försummelse har vållat dem som är honom anförtrodda andlig sjukdom eller död. Paulus visade att det rätta kristliga handlingssättet är att i lika mån sörja för hustrun i allting: ”Må också var och en av eder så älska sin hustru, som han älskar sig själv.” — Ef. 5:33, NW.

10. Hur har mannens och hustruns ”kompanjonskap” beskrivits, och hur uppnås de bästa resultaten?

¹⁰ En av faderns förpliktelser består i att ordna så att alla tar del i de nödvändiga hushållsgöromålen. När alla i familjen hjälper till, blir bördan delad. En familjefar som följer denna kurs handlar mycket bättre än den som säger: ”Låt kvinnorna sköta om de där hushållsangelägenheterna. Det är kvinnfolksgöra.” Herren Jesus talade om äkta män och deras hustrur såsom sammanokade. Ett spann eller par oxar drar tillsammans. Därför lyckas de utföra arbetet. Kristna äkta män och hustrur, som är sammanokade, måste i förening dra hushållslasset och fullgöra åliggandena i tjänsten som förkunnare. Detta tillåter inte mannen att skaffa sig ett försprång i fråga om studium, tjänst på fältet eller möten. Hans trogna hustru måste förhjälpas till att hålla jämna steg med honom i teokratiskt framåtskridande, ty båda är under samma ok och drar sida vid sida. Äkta män, skrider edra hustrur framåt mot teokratisk mogenhet i samma takt som ni själva? Om inte, beror det då på försummelse å er sida? Kom ihåg att den starke måste hjälpa den svage. Som aposteln Petrus säger: ”I det ni giva ära åt dem såsom åt ett svagare kärl, det kvinnliga.” — 1 Petr. 3:7, NW.

Hur man väl förestår sitt hus

11. a) På vilket sätt bör familjens överhuvud undervisa? b) Hur är en familj lik en liten församling?

¹¹ Såsom familjens överhuvud måste fadern sörja för lika tillfällen åt familjemedlemmarna i andliga ting. Detta kräver god organisation, ett välstyrt, välordnat hushåll. Det första villkoret är att man sörjer för att undervisa familjen i sanningen. Endast på det sättet kan dess medlemmar vandra på frälsningens väg. Det sätt att undervisa, som skall hålla familjen på denna rätta väg, kallas i Guds ord att ”inskärpa”. (5 Mos. 6:7) Det hebreiska ord, som återgivits med ”inskärpa”, betyder att upprepa, att säga om och om igen, att undervisa genom ofta förekommande upprepning. Det kommer från ett ursprungsord som betyder att ”göra igen” för att därigenom åstadkomma ett djupt intryck. Såsom undervisare måste fadern upprepa, flitigt och allvarligt bemöda sig om att alltid framhålla kunskapen om Jehova Gud och Kristus Jesus för hushållets medlemmar. Tid, tålamod och omsorg fordras. Den far som är djupt angelägen om sin familjs välfärd och frälsning kommer att ägna noggrann uppmärksamhet åt alla de detaljer som hör samman med god teokratisk organisation i hemmet, alldeles som tjänaren i en församling tar sig an varje liten sak som har betydelse för församlingens hälsa. I en församling görs anordningar för studium, för läsning, bön, möten, tjänst på fältet, besök hos de sjuka och gamla osv. Så bör det också vara i hemmet. Ansvaret vilar på familjens överhuvud. En familj är som en liten församling. Goda familjer bidrar till att åstadkomma goda församlingar. Ett välstyrt kristet hem är grundvalen för hälsosam kristlig verksamhet. Alla dess medlemmar måste få tid att studera, att läsa, att vara med vid möten och att bedja. En god och vis far sörjer för dessa ting, och på det sättet förestår han sitt hus väl.

12. Hur kan ett schema vara till hjälp?

¹² För detta ändamål behövs ett schema för familjen. Fadern bör vara den förste att hålla sig till det. Hans självdisciplin ger de övriga i familjen ett rätt exempel att följa. Detta schema måste ta sikte på hela familjens deltagande i ett allsidigt teokratiskt program. Det måste omfatta familjestudium, familjeläsning, närvaro vid möten, deltagande i tjänsten på fältet, personligt studium och i synnerhet samling till gemensam bön. Den familjefar som gör upp ett schema för alla dessa förehavanden hjälper förvisso till att frälsa sin familj.

13. Vilka frågor bör en husfader ställa till sig själv? Vad fordras? För vilket ändamål?

¹³ Må varje kristen husfader stanna ett ögonblick och göra sig dessa frågor: ”Har jag något teokratiskt familjeschema? När samlade jag såsom far i huset sist min familj till bibelstudium? Blir bibeln regelbundet läst här i hemmet av de mina? Begagnar vi oss regelbundet av det dyrbara privilegiet att gemensamt i bön nalkas den oförtjänta godhetens tron med begäran om vishet och kraft till att utföra teokratisk tjänst, att tillsammans arbeta på vår frälsning?” Kristna familjer, som redan har tagit upp dessa förehavanden på ett sådant schema, känner väl de välsignelser som blir följden. De som ännu inte har gjort det skulle göra väl i att tänka på ett sådant gudaktigt tillvägagångssätt. Den familjefar, som förestår sitt hus väl, vet att det är mycket önskvärt att ha familjens förehavanden fastställda på ett schema, men om schemat skall fås att fungera effektivt, fordras det disciplin både vad honom själv och vad familjen angår. Jehova Gud undervisar och tuktar eller agar sina söner till deras bästa. Så måste också den jordiske fadern undervisa och tukta eller aga sina söner: ”Ty vilken är väl den son som en fader icke agar? Men om ni icke få den aga, som alla hava blivit delaktiga av, så äro ni i verkligheten illegitima barn och icke söner. Det är sant att ingen aga i det närvarande synes vara glädjande, utan i stället smärtsam; likväl giver den sedermera åt dem som hava blivit fostrade därigenom en fridens frukt, nämligen rättfärdighet.” (Hebr. 12:7, 8, 11, NW) Jehova håller på grund av sin kärlek sina barn på frälsningens väg genom undervisning och aga, dvs. tuktan, disciplin, och så undervisar också en jordisk far sina barn och tuktar dem, lär dem disciplin, för att Fålla dem på frälsningens väg.

14, 15. a) När bör undervisningen påbörjas och av vem? b) Hur ger man tukt och fostran på rätt och på orätt sätt?

¹⁴ Man bör sätta i gång med att undervisa och öva barnet när det är helt litet. Kom ihåg att undervisning från moderns sida är en punkt av stor betydelse på programmet för barnets fostran till liv. Hon inpräntar rätta principer i det lilla barnets sinne. Barnaåldern är inlärandets ålder. Lär därför barnen, medan de är små, att ha vördnad för Jehova Gud och hans ord. Både mor och far måste helt och fullt medverka till att öva barnet i att vandra på rättfärdighetens vägar. — 2 Tim. 1:5.

¹⁵ Tukt och fostran måste ges i kärlek. Barskhet, en härsklysten, diktatorisk hållning, rop och skrik, otålighet, hårdhänthet — allt detta hör inte med till upprätthållandet av disciplin och en god anda i ett gudaktigt hem. Bruka i stället reson, vänlighet, tålamod, förståelse, glatt humör, fasthet och kärlek. Kom ihåg att Jehova har tagit värdefull tid till att lära oss saker och ting och förklara dem för oss, allt på grund av sin kärlek. Handla på samma sätt i kärlek mot de dina.

16. Varför är det inte tillräckligt att bara vara född i ett kristet hem? Vad är det mer som fordras?

¹⁶ Somliga inser inte att det är nödvändigt att ge barn en noggrann biblisk fostran. De tycks mena att det är nog att vara född i ett kristet hem, och därför hör man ibland någon säga: ”Min son är född i sanningen.” Ingen har blivit född i sanningen, ty ett nyfött barns sinne är ett oskrivet blad. Till och med kung David sade: ”I synd har min moder avlat mig.” (Ps. 51:7) Det räcker inte att vara född i ett kristet hem, utan fostran måste ges, ty ett litet barn till en åt Gud överlämnad kristen betraktas som heligt. (1 Kor. 7:14) Den framgångsrika fostran av den unge förkunnaren Timoteus påbörjades i hans späda barndom. ”Förbliv emellertid du i det som du har lärt och genom övertygelse kommit till tro på, då du ju vet av vilka du har lärt det och att du från din tidiga barndom har känt de heliga skrifter som kunna göra dig vis till frälsning.” (2 Tim. 3:14, 15, NW) Endast genom övning, tuktan och undervisning i rättfärdighet kan sinnet hos den unge ledas därhän att han inträder i ett personligt förhållande till Jehova Gud.

17. Vilka är barnens bästa sällskap, och hur kan nyttiga vanor fördärvas?

¹⁷ Alla dessa nyttiga vanor, som kommer att leda till din familjs frälsning, kan emellertid göras om intet genom dåligt umgänge. ”Låt eder icke vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33, NW) Undvik felaktigt umgänge genom att fylla hemlivet med hälsosam och god samvaro. Föräldrar, ta er tid att vara kamrater med edra barn och vara tillsammans med dem. Du som är en äkta man, kom ihåg att du är det tillbörliga sällskapet för din hustru och dina barn. Man måste också sörja för hälsosam rekreation och förströelse åt familjen, i annat fall kan den finna på att ägna sig åt orätta nöjen.

18. Vilket mål i livet bör kristna föräldrar framhålla för sina barn till frälsning för dem?

¹⁸ Är det livsmönster, som ni föräldrar hänvisar edra barn till, ett som leder till deras frälsning? Vad är det för hopp eller strävan som inplantas i edra barns sinnen? Blir de uppfyllda av tanken att det är något beundransvärt att bekläda eller inneha en betydelsefull post i denna gamla värld, eller ingjuter ni i dem det bättre hoppet om att fylla en viktig uppgift i den nya världen? Lär ni dem att göra sin insats i det bankruttmässiga företag, som den gamla världen utgör, eller fostras de till att leva för sanning och rättfärdighet såsom tacksamma lovprisare av himmelens och jordens store Skapare? Vilket är viktigast för barn i våra dagar: att ha ett bra konto på banken, där det gäller sparade pengar, eller att ha ett bra konto hos Jehova, där sparade eller räddade liv förs till boks? Vad fostras edra barn till? Får de heltidstjänsten som missionärer framhållen för sig såsom ett stort privilegium, en gåva från Gud, den Högste, själv? Inpräntas det i deras sinnen att frälsning kommer av att man predikar för andra? Barn som får denna lärdom kommer att bli sådana som räddar eller frälsar liv, till välsignelse för sig själva och andra. Föräldrar som ägnar tillbörlig omsorg och eftertanke åt dessa ting kommer att frälsa sina familjer såväl som sin nästa.

Det söndrade hemmet

19. Vilken föreskrift ges av Guds ord åt en hustru vars man är motståndare? Hur kan denna tillämpas, och med vilken förhoppning?

¹⁹ Det finns många hem där den ene av makarna är överlämnad åt Jehova till att göra hans vilja, men den andre inte är det. De är ojämnt sammanokade. Den överlämnade tjänaren är djupt angelägen om sin äktenskapspartners frälsning. Den troende hustrun försöker helt visst frälsa sin man. Det kan visa sig vara en uppgift som gör hennes hjärta beklämt. I vredgat motstånd kan han till och med förbjuda henne att tala med honom eller barnen om Guds ord. Vad skall hon göra? Aposteln Petrus gav direkta anvisningar. Till hustrur säger han: ”Om några icke hörsamma ordet, [må] de ... bliva vunna utan ord, genom sina hustrurs uppförande, eftersom de hava varit ögonvittnen till edert kyska uppförande, förbundet med djup respekt.” (1 Petr. 3:1, 2, NW) När en hustru inte kan vinna mannen genom muntligt predikande, kan hon göra det genom sitt uppförande, vilket kan ha en mycket stark verkan. Förlora aldrig hoppet. Kom ihåg vad aposteln Paulus skrev: ”Ty du hustru, hur vet du, om du icke skall frälsa din man?” — 1 Kor. 7:16, NW.

20. Hurudan inställning måste en äkta man ha gentemot en icke troende hustru? Har det äktenskapliga förhållandet ändrats genom att han har tagit emot sanningen?

²⁰ Situationen måste ses ur samma synpunkt, när det är fråga om en troende äkta man och en icke troende hustru. Aposteln Paulus säger vidare: ”Eller du man, hur vet du, om du icke skall frälsa din hustru?” (1 Kor. 7:16, NW) Stor takt och mycken kärlek är nödvändiga. Mannen måste vara tålmodig, vänlig och fördragsam. Att han blir en tillbedjare av Jehova befriar honom inte från hans plikter som äkta man, utan ökar dem i stället. Hustrun har rätt att få inte bara vad hon behöver i materiellt avseende, utan också sällskap, kamratskap. Den kristna vandeln tillåter inte en äkta man att gå så fullständigt upp i sin tillbedjan, att han faktiskt inte frågar efter sin hustru.

21. Hur kan en man gentemot sin hustru tillämpa den princip som aposteln Paulus följde, och vad kommer han inte att göra, om han hoppas vinna sin hustru? Vad kommer han att fråga sig?

²¹ Den äkta man som hoppas vinna sin hustru och föra henne in på den sanna tillbedjans väg gör väl i att ge akt på den princip aposteln Paulus följde gentemot dem som han bemödade sig om att frälsa. ”Därför har jag för judarna blivit såsom en jude, att jag måtte vinna judar. För de svaga har jag blivit svag, så att jag må vinna de svaga. Jag har blivit allting för människor av alla slag, så att jag i alla händelser måtte frälsa några.” (1 Kor. 9:20, 22, NW) Han satte sig in i deras förhållanden. Full av medkänsla tog han deras problem i beaktande. Han var inte dåraktig eller svag men visade respekt för deras övertygelse, fastän han visste att den var felaktig. Paulus hade ju själv kommit ut ur den judiska religionen, och därför visade han inte hån, förakt eller ofördragsamhet mot de judar som han försökte frälsa. Han visste att endast genom att leda deras förstånd in på en bättre väg kunde han hoppas frälsa deras liv. På samma sätt skulle äkta män göra väl i att inte vara hånfulla eller ofördragsamma; om de är det, kommer de att driva sina hustrur ännu längre bort. Må mannen fråga sig: ”Hur skulle jag vilja bli behandlad, om jag vore i hennes ställe?” Sedan han har avgjort detta, må han då handla mot henne på det sättet. Kärleken måste vara i verksamhet. Såsom Paulus tillkännager: ”Kärleken är långmodig och hjälpsam .. . blir icke uppretad. ... Den fördrager allting, tror allting, hoppas allting, uthärdar allting. Kärleken tryter aldrig.”– 1 Kor. 13:4—8, NW.

22. Nämn några av de problem, som Ordets förkunnare ställs inför. Vad måste de göra?

²² Ingen vill visa bristande kärlek till sin familj, men det finns några som är tjänare i en församling och har så mycket att göra med församlingens förehavanden, kommittémöten och tjänst på fältet, att de inte kan tillbringa någon tid alls hos sina familjer. Det kan lätt bli så att de säger: ”Jag förstår nog att mycken omsorg borde ägnas åt att säkerställa min familjs frälsning. Jag älskar min hustru och mina barn och önskar få se dem frälsta likaväl som min nästa, men jag är så upptagen av mina plikter som tjänare och Ordets förkunnare, att jag knappast får tid för min familj. Men de är i sanningen och klagar inte över att jag inte kan vara tillsammans med dem.” Blir det inte i själva verket så, att vi måste åstadkomma jämvikt mellan alla dessa krav på vår tid? Må i denna avvägning tillbörlig vikt läggas vid ens egen familjs intressen. Helt säkert förväntar inte Jehova Gud att en man skall använda all sin tid i församlingsverksamhet, med att hjälpa sina bröder och sin nästa att vinna frälsning, och så inte ta sig an deras frälsning som hör till hans eget hushåll. En man har i främsta rummet ansvar för sin hustru och sina barn, ty aposteln Paulus säger att om någon inte sörjer för sitt eget hushåll, så är han värre än en person utan tro. — 1 Tim. 5:8, NW.

23. Vad måste en broder först och främst sörja för, och vad bör han sätta som mål?

²³ Det är alltså långt, långt bättre för en broder att först sörja för deras frälsning, som är medlemmar av hans eget hushåll. Enbart materiell omsorg är inte tillräcklig. För att kunna ge de våra de behövliga tingen måste vi först sörja för den andliga välfärd som kommer att leda till deras frälsning. Vi önskar alla leva i Guds nya värld. Drag familjen tätare samman. I Jehovas fruktan måste alla familjens medlemmar hjälpa varandra att vara på den rätta sidan. Den stora striden vid Harmageddon närmar sig. Sätt som ditt mål att hela familjen må få överleva! När du handlar på detta sätt, kommer stor lycka och frid att bli hela ditt hushålls lyckliga lott.