Våra barn — en arvedel från Jehova

”JAG vill inte se dig mer! Försvinn! Kom inte tillbaka!” Efter att ha skrikit dessa ord kastade en far ut sin 16-årige son ur huset.

Tonåringarna är en grupp barn som fått stor publicitet de senaste åren. ”Man har kallat dem föraktade barn, hemlösa ungdomar, utstötta, övergivna och bortvisade. De har förkastats av sina familjer och blivit tillsagda att ’ge sig i väg’, ofta utan pengar och med bara de kläder de haft på sig”, uppgavs det i en artikel i tidskriften Parade. I artikeln sades vidare: ”En del föräldrar som kastar ut sina barn vill aldrig se dem eller höra av dem mer.”

Det är tydligt att många vuxna i våra dagar är avogt inställda till barn. Har denna attityd påverkat ditt tänkesätt? Vare sig du svarar ja eller nej, kommer du att finna att du har nytta av att begrunda den inställning som bibeln uppmanar föräldrar att ha till sina barn.

Under inspiration av Gud skrev psalmisten följande om barn som är födda i ett ärbart äktenskap: ”Se, söner är en arvedel från Jehova; livsfrukt är en belöning.” (Ps. 127:3, NW) Enligt William Gesenius’ hebreiska ordbok betyder ordet ”arvedel” i det här sammanhanget: ”En egendom, överlåten av Jehova, gåva från Jehova.” När människor får en dyrbar gåva, sätter de vanligtvis värde på den. Om gåvan kräver underhåll, ger de den det bästa tänkbara.

Behandlar du dina barn som om de vore en arvedel från Skaparen, Jehova? Bibeln säger: ”Barnen bör ju inte spara åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.” (2 Kor. 12:14) ”Om någon inte sörjer för sina egna, och särskilt för sitt husfolk, då har han förnekat tron och är värre än en som är utan tro.” (1 Tim. 5:8) Gud vill att föräldrar skall ”spara åt” eller dra försorg om sina barn både i materiellt och i andligt avseende. Hur kan de göra det framgångsrikt?

Eftersom alla föräldrar och barn har sina egna personligheter, är det omöjligt att ge detaljerade regler för barnuppfostran, som passar varje barn i varje familj. Låt oss emellertid betrakta några grundläggande riktlinjer som alltid visat sig värdefulla.

KOMMUNIKATION

En rådgivare vid ett hem för övergivna barn berättar hur personalen vid den institutionen försöker hjälpa barnen: ”Vi lyssnar på ungdomarna. Vi sätter oss in i svårigheterna och tar reda på hur han eller hon känner det.” Detta är känt som ”kommunikation”, och den börjar med att man lyssnar. Din familj kan också ha nytta av kommunikation.

Är kommunikationerna mellan dig och dina barn goda? Samtalar ni regelbundet? Vi menar inte tomt prat eller ”tvungen” konversation om vädret eller andra ytliga ting. För att kommunicerandet skall vara effektivt måste det vara ”förtroligt”. Det måste bottna i äkta kärlek och tillgivenhet mellan föräldrar och barn. ”Av hjärtats överflöd talar” munnen. Att du är uppmärksam på vad dina barn säger kommer därför att hålla dig vaken för deras känslomässiga och andliga behov. — Luk. 6:45.

Att uppodla goda kommunikationer med barn kräver stort tålamod och hårt arbete. För att lyckas måste föräldrar följa bibelns råd att inte göra ”något av stridslystnad eller av självupptagenhet”. De måste se till att de ”inte med personligt intresse håller ett öga bara på ... [sina] egna angelägenheter, utan också med personligt intresse på de andras”, i synnerhet sina barns. (Fil. 2:3, 4) På grund av nedärvd synd är alla människor benägna att vara mer intresserade av sig själva än av andra. Föräldrar måste bekämpa denna benägenhet och uppodla intresse för sådant som deras barn är roade av.

”TUKTAN OCH ALLVARLIG FÖRMANING”

Ett viktigt bevis på föräldrarnas kärlek beskrivs i Ordspråksboken 13:24: ”Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.” En liknande biblisk regel fastslår: ”Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.” — Ords. 29:15.

Barn måste få veta, inte bara vad de får och inte får göra, utan också varför vissa saker är rätta eller orätta. Med andra ord, effektiv undervisning av barn kräver att man ger tillrättavisande råd som barnen kommer att godta som rätta.

Detta krav kan man uppfylla genom att följa bibelns ytterligare uppmaning: ”Ni, fäder, håll inte på med att reta upp era barn, utan fortsätt att uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning.” (Ef. 6:4) Barnen måste få lära sig hur människans skapare tänker, vad Gud tycker om och inte tycker om. För att kunna ge sådan allvarlig förmaning måste föräldrarna själva vara väl förtrogna med bibeln.

Mose ord till föräldrar i det forntida Israel är belysande i det här sammanhanget: ”Dessa ord, som jag i dag giver dig, skall du lägga på ditt hjärta. Och du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du står upp. Och du skall binda dem såsom ett tecken på din hand, och de skola vara såsom ett märke på din panna [till ett pannband mellan dina ögon, Åkeson]. Och du skall skriva dem på dörrposterna i ditt hus och på dina portar.” (5 Mos. 6:6—9) I kommentarer till bibeln av Keil och Delitzsch heter det angående dessa verser:

”För att kärleken till Gud skulle vara av det rätta slaget, måste Guds bud läggas på hjärtat och ständigt vara föremål för tankar och samtal. ’På ditt hjärta’: dvs. Guds bud skulle vara en angelägenhet som gällde hjärtat och inte blott och bart minnet. ... [Jämför 5 Moseboken 11:18.] Man skulle inpränta dem hos barnen, tala om dem hemma och på vägen, på kvällen, när man gick och lade sig, och på morgonen, när man stod upp, dvs. överallt och vid alla tillfällen; de skulle bindas på handen som ett tecken, och bäras som band (bindlar) mellan ögonen. ... Dessa ord är bildliga och anger att de gudomliga buden ständigt skulle efterlevas.”

Att du behandlar dina barn som en arvedel från Jehova kräver att du regelbundet kommunicerar med dem och också, genom ständig repetition (”inskärpning”), lär dem Guds tankar som finns nertecknade i bibeln. Tycker du att du skulle behöva hjälp när det gäller att ge sådan ”tuktan och allvarlig förmaning”, grundad på bibeln? I så fall uppmuntrar vi dig att uppmärksamt ta del av de bibliska principer och erfarenheter ur det verkliga livet som de efterföljande artiklarna tar upp.