Ett hopp grundat på Guds allt tydligare framträdande uppsåt
”Detta hopp har vi såsom ett ankare för själen, både säkert och fast.” — Hebr. 6:19, NW.
1. Vad har somliga världsligt visa människor sagt om hopp?
DE FORNTIDA världsligt visa grekerna talade nedsättande om hoppet. De intog den ståndpunkten att ödet är oföränderligt och hoppet fördenskull en illusion. En av dem kallade rentav hoppet ”människans förbannelse”. På senare tid har en engelsk författare sagt: ”Hoppet är värre än dödens bitterhet.” Och den ateistiske tyske filosofen Nietzsche skrev: ”Hoppet är det värsta av allt ont, eftersom det förlänger människans plåga.”
2. Vad har vi på senare år fått lära om det medicinska värdet i att hysa hopp?
2 Men sedan dess har andra människor dragit helt andra slutsatser beträffande hopp. En känd forskare inom den psykosomatiska medicinens område kom fram till att människor som ägde hopp var mycket bättre i stånd att överleva stressfyllda förhållanden. En annan läkare framhöll hoppet som den enda förklaringen till att talrika sjukdomar som gäckat läkare blivit botade. En av Amerikas ledande auktoriteter på sinnessjukdomar använder många sidor i en lärobok till att visa hoppets medicinska kraft.
3. a) Hur har Jehova uppmärksammat vårt behov av hopp? b) Hur kan detta belysas?
3 Vår Skapare, Jehova Gud, har ännu bättre kännedom om människans behov av hopp, i synnerhet när det har samband med andligt välbefinnande. (Ps. 103:14) I sin kärleksfulla omtanke har han gjort anordningar för att sörja för detta livsviktiga behov. Förutom att han uttalat hoppingivande löften har han också gett upprepade vittnesbörd om att de skall bli uppfyllda. På så sätt har han berett en ständigt tillväxande grundval för hopp. Detta kan jämföras med vad en far kan göra för att låta sina barn få veta vad han har i tankarna. Det kan hända att fadern vill ta med hela familjen på en veckas semester. När han talar om detta för barnen, ger det dem en grundval för hopp och förväntningar. När han sedan låter dem se förberedelserna för resan, blir deras hopp styrkt. Eventuella tvivel på att man verkligen skall komma att ge sig i väg på semester trängs undan.
4. Vilket uppsåt hade Gud när han skapade jorden och människan?
4 Precis som fadern skulle tänka på denna semester för sig själv och sin familj redan innan han nämnde om det för barnen, hade också Jehova Gud ett uppsåt med jorden och människan redan innan han skapade dem. Bibeln visar att Gud inte skapade jorden till att vara öde, utan danade den till att bebos av fullkomliga människovarelser, som skulle leva för evigt i ett paradis. Sedan han skapat de första människorna, förklarade han sitt uppsåt i fråga om dem: ”Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden ... över alla djur som röra sig på jorden.” — Jes. 45:18; 1 Mos. 1:28.
5. Vilket löfte gav han i Eden för att visa att hans ursprungliga uppsåt beträffande jorden och människan inte hade ändrats?
5 När en viss ängel gjorde uppror och gjorde sig själv till Satan, djävulen, och Adam och Eva gick med i hans uppror, förändrade då Jehova Gud sitt uppsåt med avseende på jorden och människan? Inte alls, ty vid just det tillfället uttalade han sin första profetia, en profetia som pekade fram emot uppfyllelsen av detta uppsåt. Han förklarade: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han skall krossa ditt huvud, och du skall krossa hans häl.” (NW) I detta löfte (som är upptecknat i 1 Moseboken 3:15) innefattades hoppet om att rättfärdigheten till sist skulle triumfera och Jehovas uppsåt beträffande jorden och människan förverkligas. Andra delar av bibeln visar att detta hoppingivande löfte pekade fram emot ett rike i händerna på den förnämsta ”säden” och en skara lojala medförbundna. — Ef. 1:8—12; 1 Petr. 1:18—21; 2:4—9; Upp. 5:9, 10.
Jehovas ord har alltid visat sig vara sant
6. Varför kan vi helt och fullt lita på Jehovas löften?
6 Varför kan vi i vår tid vara tillitsfulla och säkra på att Jehova Gud kommer att uppfylla detta löfte? För det första därför att han har makt och vishet att uppfylla sitt löfte. Detta är orsaken till att han kan betrakta ”ting som inte är som om de vore”. (Rom. 4:17, NW) För det andra kan vi ha hel och full tilltro till denna ursprungliga profetia om Riket och till löftet, eftersom Jehova Gud ända sedan dess har visat sig vara pålitlig i fråga om att uppfylla sitt ord. (Jos. 21:45) Gud är trofast. — 1 Petr. 4:19.
7, 8. Vilka exempel kan vi anföra när det gäller pålitligheten i Jehovas ord från Noas tid till Salomos dagar?
7 Uppfylldes inte Guds ord till Noa om den stora floden och medlet som gjorde det möjligt att överleva den när de onda tillintetgjordes? (1 Mos. 6:17—19; 8:15—19) Uppfylldes inte Guds löfte till Abraham om att han och Sara skulle få en son på sin ålderdom? (1 Mos. 17:19; 21:1—3) Hur förhöll det sig med Jehovas ord till Mose? Jehova lovade att befria israeliterna ur slaveriet i Egypten och föra dem till ett land som flöt av mjölk och honung. Gjorde han det? Ja, sannerligen, och Josua vittnade om det: ”Ni vet väl av hela ert hjärta och av hela er själ att inte ett enda ord av alla de goda ord som Jehova, er Gud, har talat till er har uteblivit. De har alla gått i fullbordan för er. Inte ett enda ord av dem har uteblivit.” — Jos. 23:14, NW.
8 Jehova lovade vidare israeliterna att om de var lydiga, skulle de bli en särskild egendom åt honom och åtnjuta framgång, frid och välstånd. Det var särskilt under kung Salomos regering som detta löfte blev uppfyllt. Vid det tillfälle då templet överlämnades kunde Salomo säga: ”Lovad vare HERREN [Jehova], som har givit sitt folk Israel ro, alldeles såsom han har sagt! Alls intet har uteblivit av allt det goda som han lovade genom sin tjänare Mose.” — 1 Kon. 8:56; 5 Mos. 4:3—8, 37—40.
9. Vilka händelser under senare delen av Israels historia visar att Jehovas ord är trovärdigt?
9 Men Jehova Gud varnade dem också och sade att de skulle bli straffade, om de vände sig bort från honom. I själva verket förutsade han att de skulle föras bort i fångenskap till Babylon. När de vände sig bort från Jehova, var han ordhållig och straffade dem verkligen. (5 Mos. 31:29; Jes. 39:5—7; 2 Krön. 36:15—21) Likaså återförde han i överensstämmelse med sitt löfte en ångerfull kvarleva till hemlandet. (3 Mos. 26:41—45; Esr. 1:1—3) Till sist förutsade Jehova genom sin störste profet, sin egen Son, Jesus Kristus, ett nytt ödeläggande av Jerusalem. Detta uppfylldes år 70 v.t., då romerska härar under härföraren Titus förstörde Jerusalem och dess praktfulla tempel. (Luk. 19:41—44) Det råder inget tvivel om att Jehova har visat att han är trofast och pålitlig och att han alltid uppfyller sitt ord. Ja, det är som aposteln Paulus försäkrar oss — Gud kan inte ljuga. — Tit. 1:2; Hebr. 6:18.
En allt starkare grundval för tro
10. Vad har Jehova gjort för att styrka vårt hopp?
10 Det är inte endast så att vårt hopp när det gäller uppfyllelsen av Jehovas löfte om Riket blir styrkt genom att han har hållit sitt ord i så många andra fall, utan det styrks också genom att vi ser att hans uppsåt går framåt mot sitt storslagna förverkligande. Alltifrån begynnelsen har Jehova genom många övernaturliga gärningar inför trogna människor gett bevis för att hans ursprungliga profetia om Riket skulle bli uppfylld.
11, 12. Hur tjänade floden och Jehovas handlingssätt från Abrahams tid till Mose tid till att styrka hans tjänares hopp beträffande profetian i Eden?
11 Floden på Noas tid gav stöd åt denna första profetia om Riket. På vilket sätt? Jo, floden var ett uttryck för Jehovas intresse för jorden. Den gav obestridliga bevis för att Gud inte alltid skulle låta det onda få råda, utan att han vid sin bestämda tid skulle uppfylla löftet angående ”säden”. — 1 Mos. 6:3.
12 Dessutom uppenbarade Jehova Gud att han vidtog mått och steg för att frambringa ”säden” och för att skydda den släktlinje som ledde fram till säden. Han återupplivade Abrahams och Saras fortplantningsförmåga och gjorde det möjligt för dem att få en son, Isak, på sin ålderdom. (Hebr. 11:11, 12) Längre fram blev en sonson till Isak, Jakobs son Josef, slav i Egypten. Jehova Gud använde denna omständighet för att hindra att Jakobs stora familj gick under i en sju år lång hungersnöd. (1 Mos. 45:4—7) Med tiden växte Jakobs familj, så att den blev en nation i Egypten, och den råkade i fruktansvärt förtryck. Gud sände Mose att befria israeliterna ur detta förtryckande slaveri, och detta var ytterligare en åtgärd i frambringandet av ”säden”. (2 Mos. 3:13—17; 19:3—6) Från och med denna tid använde Jehova en hel nation för att bekantgöra olika drag i sitt uppsåt beträffande ”säden”.
13. Vilken grundval för hopp gav Davids och Salomos regeringar?
13 I sitt handlingssätt med Israels nation gav Jehova Gud ytterligare en grundval för tro på det ursprungliga löfte om Riket som han hade gett. Den lag och det prästadöme som han gav åt israeliterna pekade fram emot den förnämsta ”säden” och de underbara ting, som han och de med honom förbundna konungarna och prästerna skulle åstadkomma i fråga om att göra jorden till ett vackert hem, vilket i all evighet skulle vara bebott av ett fullkomligt människosläkte. (Kol. 2:17; Hebr. 10:1; Upp. 5:9, 10; 21:2—4) Under kung Davids regering över hela nationen blev det klargjort att den förnämsta ”säden” skulle komma genom hans konungsliga släktlinje. (2 Sam. 7:12—16) Davids erövringar och hans son Salomos lysande regering gav ytterligare förhandsglimtar av denna ”säds” storslagna regering genom Riket. Likt David skulle han vinna seger över alla som ställde sig i opposition mot honom. (Ps. 2:1—12; 110:1, 2; Matt. 22:41—45; Apg. 4:24—30) Och alldeles som på Salomos tid skulle hans hängivna undersåtar bo i trygghet och helt och fullt få njuta frukterna av sitt arbete. — 1 Kon. 4:25; Ps. 72:7, 8; Jes. 11:1—9.
14, 15. Vilken grundval för hopp gav Jehova genom Jesu jordiska tjänst?
14 Och vilket starkt bevis för att Jehova skulle uppfylla sitt löfte i Eden framträdde inte i och med att han sände sin enfödde Son, Jesus Kristus, till jorden! Nu började olika drag i Jehovas uppsåt att framträda ännu hastigare. Genom att ge ut sitt fullkomliga mänskliga liv som ett offer beredde Jesus den lagliga grundvalen för Riket. Genom hela sitt levnadslopp av trofasthet under det han var utsatt för stora påfrestningar och lidanden bevisade han sig också värdig att bli konung i Riket. Det är som vi läser i bibeln: ”Fastän han var Son, lärde han lydnad av det som han led; och sedan han hade blivit fullkomnad, blev han ansvarig för evig frälsning åt alla dem som lyder honom.” Jesus ”har besegrat världen” genom att han vägrade att bli lik den. Som belöning för sin orubbliga hängivenhet för sin Fader blev han ”konungen över dem som härskar som konungar och herren över dem som härskar som herrar”. — Hebr. 5:8, 9; Joh. 16:33; 1 Tim. 6:15; NW; Upp. 17:14.
15 Vilka storslagna garantier för rättfärdighetens slutliga triumf och för mänsklighetens eviga välsignelse gav inte Jesus genom de många underverk som han utförde! Ingenting var för svårt för honom. Han botade alla slags sjukdomar och skröpligheter, bespisade folkskaror med några bröd och fiskar, stillade vinden och havet och uppväckte döda, ja, till och med en som hade varit död i fyra dygn. Gud hade sannerligen smort sin Son ”med helig ande och kraft” och därigenom gett alla människor ytterligare grundval för hoppet om att Riket med säkerhet skulle komma. — Apg. 10:38.
16. Vad har Jehova gjort sedan pingsten år 33 för att främja sitt uppsåt med Riket?
16 Och vad har Jehova Gud, sedan Jesus uppstod och for upp till himmelen, gjort för att göra sitt uppsåt beträffande ”säden” allt tydligare? Mycket, det visar Apostlagärningarna och det övriga av de kristna grekiska skrifterna. Med början vid pingsten år 33 visade Jehova genom underverk att medlemmarna av den kristna församlingen skall bli medförbundna med Jesus som en del av den ”säd” som förutsades i Eden. I själva verket har Jehova Gud under de gångna 1.900 åren hållit på att utvälja dessa, som sammanlagt skulle vara 144.000 medlemmar. Vid det här laget förefaller detta antal vara nära nog fyllt. — Joh. 14:1—3; Apg. 2:1—47; Upp. 14:1, 3; 20:6.
Jehovas uppsåt rör sig framåt mot uppfyllelse i vår tid
17. Vilka bevis har sedan slutet på hedningarnas tider hopat sig för att Guds uppsåt med människorna snart kommer att vara förverkligat?
17 Också nu på 1900-talet har bevisen för den säkra uppfyllelsen av Guds uppsåt för mänskligheten fortsatt att växa. Under det år då första världskriget bröt ut utlöpte ”nationernas fastställda tider”. (Luk. 21:24, NW) Händelser sedan dess — krig, jordbävningar, livsmedelsbrist och farsoter — bevisar att den stora profetia som framställdes av Jesus (upptecknad av Matteus, Markus och Lukas) håller på att uppfyllas. Alldeles som Jesus förutsade förkunnas också dessa ”goda nyheter om riket”. (Matt. 24:14; Mark. 13:10; NW) Mer än två millioner förkunnare, som talar över 160 språk och är verksamma i mer än 200 länder och ögrupper i havet, har haft en andel däri. Allt detta är bevis för att Riket i händerna på Kristus snart skall komma emot sina fiender, i uppfyllelse av Guds löfte i Eden.
18. Hur har Jehovas namn gjorts framträdande, och vilka syften har detta i särskild grad tjänat?
18 Bibeln, i synnerhet Hesekiels bok, uppenbarar att det är Jehovas uppsåt att åstadkomma att alla människor vid slutet av denna tingens ordning förnimmer att han ensam, vars namn är Jehova, är den ende sanne Guden. (Ps. 83:18, 19; Hes. 36:38; 38:23) Det var därför mycket passande att Gud år 1931 i sinnet och hjärtat ingav sitt folk här på jorden att omfatta det namn som han för länge sedan gav åt sina tjänare, nämligen Jehovas vittnen eller, mera exakt, Jehovas kristna vittnen. (Jes. 43:10—12) Detta har varit en välsignelse i åtminstone två avseenden. Först av allt har det tjänat till att göra denne ende sanne Guds unika namn känt över hela världen. För det andra har det avskilt Jesu Kristi verkliga efterföljare, Jehova Guds sanna tjänare, från alla andra som bekänner sig vara kristna men är detta bara till namnet. Själva den framskjutna ställning som ges åt detta namn tjänar till att styrka vår tro på att den tid är nära då Jehova Gud en gång för alla skall hävda och rättfärdiga sig själv i sinnet hos alla sina förnuftsbegåvade skapelser, synliga och osynliga!
19. Beträffande vilken klass av människor gäller det att det ökade ljuset har tjänat till att visa att uppfyllelsen av Guds uppsåt går framåt mot en höjdpunkt?
19 Någonting som ytterligare hjälpte till att styrka Jehovas tjänares hopp i fråga om det fullständiga förverkligandet av hans uppsåt var det ljus som kom år 1935 och gällde vilka som utgör den ”stora skara” som är omnämnd i Uppenbarelseboken 7:9. Det urskildes då genom noggrant studium av bibeln att dessa skulle överleva den ”stora vedermödan” och ha utsikten att leva för evigt på jorden. Framträdandet av en sådan ”stor skara” — i synnerhet sedan 1935 och nu i snabbt ökande antal — ur alla nationer och länder är ytterligare bevis för att uppfyllelsen av Jehovas uppsåt nu verkligen är nära. Hur så? Eftersom en ”stor skara” redan finns här, måste den ”stora vedermöda” som de skall överleva vara mycket nära. Och eftersom denna ”stora skara” utgör den ”nya jordens” kärna följer det helt logiskt av detta att tiden för att införa en rättfärdig ny ordning med ”nya himlar” och en ”ny jord” också måste stå för dörren. — 2 Petr. 3:13.
20. Vilken kallelse utgår till rättfärdighetsälskande människor som fortfarande befinner sig i det stora Babylon, och vad antyder detta beträffande den tid vi lever i?
20 Någonting som också har styrkt Jehovas tjänares tro och hopp har varit den klarare insikten med avseende på ”det stora Babylon” som den falska religionens världsvälde. Genom ett noggrant studium av den Heliga skrift har de lärt sig att den ”stora vedermödan” skall börja med tillintetgörelsen av den falska religionen och alla dem som är en del av den. Detta har bidragit till att de har en känsla av att det är mycket brådskande och angeläget att varningen i Uppenbarelseboken 18:4 får ljuda ut: ”Gå ut ur henne, mitt folk, om ni inte vill vara delaktiga med henne i hennes synder och om ni inte vill få del av hennes plågor.” (NW) De som stannar kvar i det stora Babylon kommer att vara delaktiga i dess synder, vara skyldiga tillsammans med det, och därför kommer de också att straffas tillsammans med det, få del av dess plågor. Själva det förhållandet att detta budskap om nära förestående tillintetgörelse av hela den falska religionen blir kungjort vitt och brett talar ytterligare för att den ”stora vedermödan” måste nalkas snabbt.
21. Hur har Jehova styrkt sitt folks hopp i tider av stort motstånd och förföljelse?
21 Jehovas kristna vittnen har också som skara fått sitt hopp styrkt genom att erfara Guds kärleksfulla omvårdnad. Under 1930-talet uppstod det till exempel bittert motstånd och förföljelse i totalitära länder. Därpå, sedan andra världskriget brutit ut, började häftigt motstånd sprida sig till nästan varje nation på jorden. Likväl har Jehovas kristna vittnen funnit att de ord som finns i Jesaja 54:17 och som ger tillförsikt är tillämpliga i deras fall: ”Nu skall intet vapen, som smides mot dig, hava någon lycka; var tunga, som upphäver sig för att gå till rätta med dig, skall du få domfälld.” Ja, trots allt motstånd och all förföljelse i form av inspärrning i fängelse, tortyr och, i somliga fall, brutal avrättning framträdde Jehovas tjänare som skara ur andra världskriget starkare och talrikare än tidigare. Inte ens de fasansfulla koncentrationslägren i Nazisttyskland hade gjort slut på deras fasta föresats att fortsätta att troget tjäna Jehova. Den 3 maj 1945 uttryckte sig en skara om 230 vittnen som överlevt råheterna i koncentrationslägret på följande sätt:
”Må det bli känt att vår store Gud, vars namn är Jehova, har uppfyllt sitt ord till sitt folk, särskilt i Nordlandskonungens område. En lång och hård tid av provsättning ligger bakom oss, och på dem som blivit bevarade, så att säga ryckta ur den brinnande ugnen, kan man inte ens känna lukten av något bränt. (Se Daniel 3:27.) Tvärtom är de fulla av kraft och styrka från Jehova.”
22, 23. a) Vad var det som medlemmar av den kristna församlingen till sist kom att inse när det gäller förordnanden av äldste och biträdande tjänare? b) Hur görs förordnanden av äldste och biträdande tjänare i vår tid, och hur har detta varit till gagn för församlingarna?
22 Bevis för att Jehovas oemotståndliga ande för hans folk framåt kan man också se i det som händer inom den kristna församlingen. Under många år fungerade de enskilda församlingarna på ett i viss mån demokratiskt sätt, i det att de lokala församlingarna valde sina äldste och diakoner (biträdande tjänare). (Apg. 14:23) Men till sist kom medlemmar av den kristna församlingen, genom omsorgsfullt och av bön präglat studium av Guds ord under den heliga andens ledning, att inse att förordnanden borde göras genom personer som intog ställningar som var jämförliga med dem som intogs av äldste i den centrala kretsen av äldste i församlingen i Jerusalem under första århundradet och andra äldste, i likhet med aposteln Paulus, och jämförliga med de ställningar som intogs av Paulus’ ställföreträdare, hans medförbundna Timoteus och Titus. (Apg. 6:2, 3; 14:23; 1 Tim. 5:22; Tit. 1:5) Detta resulterade i att den församlingsanordning som rådde under första århundradet gradvis blev återställd.
23 Följaktligen görs i vår tid förordnanden av äldste och biträdande tjänare direkt av en styrande krets av med anden smorda äldste eller på dess vägnar genom andra äldste som representerar denna krets. Alla män som har de skriftenliga kvalifikationerna förordnas antingen som biträdande tjänare eller som äldste. Möjligheten står öppen för varje man att ”trakta” efter ansvaret som äldste genom att sträva efter att äga de kvalifikationer som bibeln redogör för. (1 Tim. 3:1—7, NW; Tit. 1:5—9) I själva verket uppmuntras alla män att göra detta. De som är förbundna med de olika församlingarna överallt på jorden har kommit att inse att denna på bibeln grundade församlingsanordning har införts vid en synnerligen lämplig tid. Nu är det inte så att bördan att sörja för de snabbt växande församlingarnas andliga behov i huvudsak faller på en enda äldste eller tillsyningsman, utan den delas av en krets. Församlingarna har på så sätt kunnat få större gagn av de olika förmågor som dugliga män äger.
Den världsvida utvidgningen
24, 25. Vad bevisar de underbara ökningarna bland Jehovas folks led?
24 Det som har hänt i Jehovas folks församlingar på senare år har helt enkelt varit häpnadsväckande. De profetiska orden i Jesaja 60:22 har plötsligt blivit förverkligade: ”Av den minste skola komma tusen, och av den ringaste skall bliva ett talrikt folk.” När vi tänker på att under första världskriget bara några få tusen identifierade sig som sanna tillbedjare av Jehova Gud och jämför detta med de mer än två millioner förkunnare av Riket som finns i vår tid, måste vi erkänna att det verkligen har kommit tusen av den minste och blivit ett talrikt folk av den ringaste. Detta ger sannerligen ytterligare bevis för att vi måste leva i betydelsefulla tider när det gäller förverkligandet av Jehovas underbara uppsåt för människorna.
25 Det är häpnadsväckande att det har varit en sådan ofantlig ökning under en tid då religiösa organisationer i både kristenheten och hednavärlden förlorar sitt grepp om folket. De stora religiösa systemen har inte kunnat komma till rätta med radikala politiska ideologier och de materialistiska och hedonistiska filosofiska uppfattningar som gör självisk vinning, respektive njutning, till det viktigaste i livet. Men den rena tillbedjan av Jehova Gud är starkare än alla dessa filosofiska uppfattningar, alla dessa ideologier och alla världsreligionerna i denna gamla tingens ordning. Detta är orsaken till att hundratusentals människor har omfattat den sanna tillbedjan på senare år, och de gläder sig över att ha funnit ett sant hopp. Ja, enbart under tiden från och med den 1 september 1973 till och med den 31 augusti 1974 var det 297.872 personer som gjorde detta hopp till sitt eget genom att underkasta sig vattendop som lärjungar till Herren Jesus Kristus.
26. Varför kan vi se framtiden an med förtröstan?
26 Jehova Gud har sannerligen berett åt oss en stark grundval för hoppet om att hans storslagna uppsåt för mänskligheten slutligen skall förverkligas. Vi har gång på gång sett hur han har bevisat sig trogen mot sitt ord och tydligt visat att han inte kan ljuga. Vi har också sett hur Jehova Gud, ända sedan han gav denna första profetia om Riket i Eden, har hållit på att göra sitt uppsåt för mänskligheten allt tydligare och under årtusendenas gång arbetat för att det skall fullbordas. Det som han har gjort har också tjänat till att styrka hans tjänare för vad det vara må som framtiden kan medföra. Därför kan vi se framtiden an med förtröstan, säkra på att hans underbara uppsåt kommer att triumfera till evig välsignelse för de lydiga människorna. — Luk. 21:28.
[Bilder på sidorna 276, 277]
Löftet i Eden
De onda tillintetgjordes på Noas tid
Abraham fick en son
Israel befriades ur slaveri
Kung David segrade över fiender
Salomos fridfulla regering
Jesus botade de sjuka
Jesu död gav försoning för synd
Goda nyheter predikas över hela världen