En profetisk mönsterbild för vår tid
”Jag HERREN [Jehova], det är mitt namn. ... Nu förkunnar jag nya ting; förrän de visa sig, låter jag eder höra om dem.” — Jes. 42:8, 9.
1. Vilka hänsyn tar Jehova, då han uppfyller sina profetior?
JEHOVA är den sanna profetians Gud. När han uppfyller sina egna profetior, går han oemotståndligt vidare i fullföljandet av sitt storslagna uppsåt att befria universum från alla upprorsmän. Men det sades om honom i forna tider att Herren Jehova ”gör alls intet utan att hava uppenbarat sitt råd för sina tjänare profeterna”. (Am. 3:7) Också i vår tid kan Guds tjänare lita på att han i förväg skall underrätta dem om vad som står i begrepp att hända, så att de kan handla på ett sådant sätt att det medför frälsning för dem själva och andra. — 1 Tim. 4:16.
2, 3. a) Vilken försäkran ges oss om att händelser i forna tider har en profetisk innebörd? b) Vad gjorde det starkaste intrycket på dig, då du läste Josua 1—6?
2 ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning.” (2 Tim. 3:16, NW) Detta gäller inte bara om de profetior, som direkt belyser hur den mycket gamla stridsfrågan mellan de båda ”säderna” skall avgöras, utan också om många dramatiska händelser i Jehovas folks historia, vilkas förlopp leddes av Jehova. Många av dessa händelser skulle utgöra en varning för oss i denna tid. ”Men dessa ting fortfor att vederfaras dem såsom exempel, och de blev nedskrivna till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit.” (1 Kor. 10:11, NW) Några av dessa forntida dramer visar hur Gud skall vinna seger över sina fiender och antyder vilket verk vi har privilegiet att utföra, då vi tar del i segerprocessionen.
3 Ett sådant drama iscensattes av Josua och Israels nation då de drog in i det utlovade landet. Du kan läsa den spännande skildringen i Josua, kapitel 1—6. Vi rekommenderar att du slår upp bibeln och gör det, så att du får större möjligheter att uppskatta detta dramas lärdomar.
Nitisk för Jehovas sak
4. Nämn några detaljer i Josuas tidigare liv som är av intresse för oss nu.
4 Låt oss se litet närmare på Josuas bakgrund. Omkring fyrtio år tidigare hade han, såsom det framgår av bibelns skildring, gjort gemensam sak med Kaleb och uppmanat de missnöjda israeliterna att dra upp och ta det land i besittning som Jehova hade lovat dem, ”ett övermåttan gott land”. Till följd av sin brist på tro förgicks dessa israeliter i öknen, men Jehova bevarade Josua till att föra en ny generation israeliter in i det land som flöt ”av mjölk och honung” — och detta fick han göra sedan han kommit till hög ålder, omkring åttio år! Häri liknade Josua många trogna pionjärer i framskriden ålder i denna tid, vilka fortfarande tar ledningen i Guds tjänst — ett föredöme för andra i helhjärtenhet. — 4 Mos. 14:6—9; 5 Mos. 31:7, 8.
5. a) Nämn några av Josuas egenskaper. b) Hur kan vi bli starka i likhet med Josua?
5 Josua var en stridsman, och det bör vi vara — teokratiska kämpar, övade att svinga ”andens svärd” (NW), Guds ord. (Ef. 6:11—18) Josua var vaken, oförskräckt och noggrann, då han fullgjorde sina uppdrag, och sådana kan vi också vara. Ty vi kan hämta kraft från samma källa som Josua. Vi bör ägna ivrig uppmärksamhet åt Jehovas ord i Josua 1:7—9 (NW), alldeles som Josua gjorde:
”Var bara modig och mycket stark i att vinnlägga dig om att göra i överensstämmelse med hela den lag, varom Mose, min tjänare, gav dig befallning. Vik inte av från den åt höger eller åt vänster, på det att du må handla vist varhelst du går. Denna lagbok bör inte vika från din mun, och du skall läsa i den med låg röst dag och natt, för att du må vinnlägga dig om att göra i överensstämmelse med allt som står skrivet i den; ty då skall du göra din väg framgångsrik, och då skall du handla vist. Har jag inte befallt dig? Var modig och stark. Bli inte upprörd eller förfärad, ty Jehova, din Gud, är med dig varhelst du går.”
6. Hur kan vi uppodla en nitälskan som rentav är större än Josuas?
6 Josua hade Guds lag i form av de fem första böckerna i vår nutida bibel och kanske även Jobs bok. I denna tid har vi ett sextiotal inspirerade böcker till — alla profeterna, psalmerna och Jesu judiska lärjungars skrifter. När vi nu skådar ”in i den fullkomliga lag, som tillhör friheten”, kan vi bli rustade att utföra verk som är mycket större än de Josua utförde. (Jak. 1:25, NW; Joh. 14:12) Vårt nit bör rentav överträffa Josuas. Och helt visst kommer vi alltid att vara nitiska för Jehovas sak, om vi dag och natt begrundar hans ord, är flitiga i att läsa och studera den inspirerade Skriften.
Den teokratiska krigföringen organiseras
7. a) När började dramat uppfyllas, och varför blev kvarlevan av det andliga Israel välsignad? b) Hur kan Josua vara en lämplig bild av Jesus?
7 Jehova hade påbjudit att Kanaan skulle erövras. Josuas tro på Jehova var orubblig, och israeliterna satte också sin förtröstan till Josua, vilket framgår av att de sade till honom: ”Allt vad du har bjudit oss vilja vi göra, och varthelst du sänder oss, dit vilja vi gå.” (Jos. 1:16) Efter första världskriget gav kvarlevan av det andliga Israel uttryck åt en liknande lojalitet och villighet, då de på nytt organiserade sig för att vittna om Guds rike, och Jehova välsignade dem genom den som är större än Josua, nämligen Jesus Kristus. Hur passande är det inte att ”Jesus” är det grekiska språkets motsvarighet till det hebreiska ordet ”Josua”, som betyder ”Jehova är frälsning”.
8. Vad är Kanaan och Jeriko bilder av, och på vilket sätt?
8 Josua sände nu i väg två män för att utspeja Kanaan och sade till dem: ”Gå och se på landet och Jeriko.” (Jos. 2:1, NW) ”Kanaan” betyder ”ödmjukad”. Det tycks vara en bild av Satans organisations land, hans förbannade ”säd” på jorden. Såsom erövringens förstlingsfrukt förefaller den avgudiska staden Jeriko vara en bild av ”det stora Babylon”, som kristenheten är en huvuddel av och som fullständigt skall brännas upp i eld när Gud börjar låta sin dom gå i verkställighet på den nuvarande tingens ordning. — Upp. 17:5, 16, 18.
9. Förklara vad utspejandet av Kanaan motsvaras av i uppfyllelsen.
9 I hemlighet tog sig de två spejarna in i Jeriko och gick direkt till Rahabs hus, där de fick nattlogi. På sin väg kunde de få en utmärkt uppfattning av situationen i Kanaan och i Jeriko. Likaså kunde Jehovas vittnen, då de grep sig an med sin nutida teokratiska krigföring, klart och tydligt — med hjälp av Guds profetiska ord — inse att Satan här på jorden hade en stor organisation, av vilken falsk religion utgör den mest fördärvade delen, och att hela denna synliga del av Satans ”säd” var dömd att tillintetgöras inom kort.
10. a) Vem är Rahab en bild av? b) Vad är det som vittnar om att Rahab hade tagit avstånd från falsk religion?
10 Men vem är Rahab en bild av? Förutom att hennes namn betyder ”vid; bred”, kan det också indirekt betyda ”på fri fot”, vilket antyder att hon hade frigjort sig från Kanaans demonreligion. Hon måste också ha slutat upp med sina tidigare förehavanden såsom sköka, i annat fall skulle inte Jehova ha väglett spejarna till hennes hus. (5 Mos. 23:17, 18) Rahab är en god bild av en klass som kommer ut ur den babyloniska religionen och som föraktas av den. Detta är den klass av fårlika människor, som genom att visa godhet mot Kristi bröder uppfyller Jesu profetia, som vi läser om i Matteus 25:34—40. Detta är den ”stora skaran” som, i likhet med Rahab, kommer för att få höra om Jehovas väldiga gärningar och som erkänner att han är ”Gud uppe i himmelen och nere på jorden”. — Jos. 2:11; Upp. 7:9, 10.
11. a) Hur använde förmodligen spejarna tiden tillsammans med Rahab, och vad utgör detta en bild av? b) För vad berömmer Guds ord Rahab?
11 Vi kan vara säkra på att spejarna inte använde tiden hos Rahab till kallprat. Vilket storslaget tillfälle hade de inte att undervisa henne om Guds lag! Jehovas smorda vittnen i vår tid har också varit glada över att få använda tid till att undervisa föraktade människor här på jorden om Guds frälsningsväg. Häri följer de Jesu exempel. (Matt. 21:31; 11:19) Rahab var av allt att döma en flitig linberederska, men nu var hon angelägen att få visa sin tro genom verksamhet av annat slag, och därför ville hon ingå ett förbund med israeliterna. Guds ord berömmer henne för detta, såsom vi läser: ”Ni ser att en människa skall förklaras rättfärdig genom gärningar och inte genom tro allena. Blev inte också skökan Rahab på samma sätt förklarad rättfärdig genom gärningar, sedan hon hade tagit emot budbärarna gästfritt och sänt ut dem en annan väg?” — Jak. 2:24, 25, NW; Jos. 2:6, 12, 13.
12. a) Hur måste den ”stora skaran” nu handla, enligt vad som framställdes i bild genom Rahab? b) Vad är motsvarigheten till det ”röda snöret”?
12 I dessa farofyllda ”yttersta dagar” måste den ”stora skaran” samverka med den smorda kvarlevan av Kristi bröder och uppträda till skydd för dem. Dessutom vilar på dem ett ansvar att undervisa ytterligare andra, som de skyndsamt måste avbörda sig. Detta framställdes utmärkt i förebilden genom att Rahab tog emot spejarna och sände i väg dem till ett tryggt gömställe i bergen såväl som genom att hon därpå nitiskt vidtog åtgärder till gagn för sin familj. Men en sak till fordrades! Rahab hade släppt ned spejarna från sitt fönster med ett tåg. Detta ”röda snöre” kan ha varit just det snöre som spejarna gav Rahab anvisning om att binda i sitt fönster. De som samlades i hennes hus måste förbli under detta röda snöres beskydd och fick inte gå ut, och så utsätta sig för dödsfara, varvid deras blod skulle komma över deras eget huvud. Detta påminner oss om hur Gud beskyddade Israels förstfödda i de med blod bestrukna husen den första påsknatten och kommer oss även att tänka på fristäderna, tack vare vilka den ouppsåtlige mandråparen kunde räddas undan avrättning för blodskuld. Det ”röda snöret” riktar uppmärksamheten på Guds anordning i dag för frälsning av den ”stora skaran”, en anordning som har sin medelpunkt i Jesu offer. (Hebr. 9:19, 28) De som kommer ut ur det stora Babylon måste förbli under det skydd som denna anordning ger.
13. Vilken tjänst utförde Rahab såsom en åt Gud överlämnad person, och vilken profetisk innebörd hade detta?
13 När spejarna hade gett sig av, gjorde Rahab säkert ännu större ansträngningar för att hjälpa sin familj. Eftersom hon inte var israelit, måste hon personligen överlämna sig åt Jehova, alldeles som den ”stora skaran”, som så nitiskt samarbetar med den smorda kvarlevan av det andliga Israel i våra dagars hela jorden omfattande bibliska undervisningsverksamhet. Förmodligen tillhör du den skaran, och du har kanske rentav kunnat glädja dig åt att föra några medlemmar av din egen familj i säkerhet genom ett bibelstudium i hemmet. Eller du kanske har studerat med andra som har blivit dina ”bröder och systrar och mödrar och barn” i andlig bemärkelse, med hopp om evigt liv i den kommande tingens ordning. (Mark. 10:30) Till alla er som har blivit församlade som en följd av att ni överlämnat er åt Jehova genom Kristus säger vi: fortsätt med att utöva tro på grundval av Jesu utgjutna blod. Det skall medföra er frälsning, alldeles som det ”röda snöret” betydde frälsning för Rahab och hennes hus! — Jos. 2:17—21; 1 Joh. 1:7.
Vattnets delning
14, 15. a) Hur visade Josua sin tro? b) Vilket underverk inträffade nu, och vad var det en bild av?
14 Följ nu med spejarna tillbaka till Josuas läger! Det var högvatten i Jordan, och kananéerna måste ha ansett Josua vara vanvettig, då han försökte ta sig över floden. Men Josua utövade tro på Jehova, vars närvaro hos Israel representerades av förbundsarken mitt ibland dem. I likhet med många trogna pionjärer i vår tid ”bröt Josua ... upp” ”bittida följande morgon” — för att flytta det ofantliga lägret av millioner israeliter ned till floden, som var full över sina bräddar. Dagen därpå gick prästerna fram mot Jordans strandkant, och de bar då med sig Jehovas, ”hela jordens Herres, ark”. ”Så snart” som prästerna med fötterna vidrörde floden, hände något mycket häpnadsväckande! ”Då stannade det vatten, som kom uppifrån, och blev stående”, och det vatten som flöt ned mot Salthavet blev ”helt och hållet avskuret”. — Jos. 3:1, 13, 15—17.
15 Vilket mirakulöst bevis på att Jehova var närvarande hos sitt folk! Och det finns liknande bevis i vår tid. Under det att folken i världen nått högvattensnivå, både i fråga om antal och i fråga om ondska, har Jehovas kristna vittnen frimodigt gått ut bland människorna. Rikets budskap har inte slagit fel, när det gällt att åstadkomma en skarp och avgörande åtskillnad mellan vattnet ”uppifrån”, de rättsinnade människorna, och vattnet nedströms, människor som är inställda på att rusa i väg med hopen till förintelsen i Harmageddon. Liksom prästerna, som bar arken, förblev stående ”orörliga på torr mark mitt i Jordan”, under det att ”hela Israel gick över”, har Jehovas smorda vittnen i våra dagar förblivit ”fasta, orubbliga, alltid överflödande i Herrens verk”, och på så sätt har många fått möjlighet att ”gå över” för att vinna frälsning. — Jos. 3:14—17; 1 Kor. 15:58.
16. Vilket minnesmärke reste Josua därpå, och vilken nutida innebörd har detta?
16 Josua ansåg Jehovas underverk vara av så stor betydelse att han tog tolv stora stenar ur Jordan för att resa dem i Gilgal till ett vittnesbörd för framtida generationer i Israel. Vidare lät han resa tolv andra stenar mitt i flodfåran, där prästerna, som hade burit arken, stått stilla med sina fötter. Jordans virvlande vattenmassor måste därefter ständigt skölja över dessa stenar, som var resta där till ett vittnesbörd. På motsvarande sätt är det i dag omöjligt för mänsklighetens framrusande vattenmassor att ignorera det tillkännagivande av en världsomfattande dom som har ökat till ett crescendo sedan det började avges år 1919. Är du inte glad över att du nu kan ha del i att avge detta vittnesbörd? Det frambärs ”för att alla folk på jorden skall lära känna Jehovas hand, att den är stark, för att ni i sanning alltid må frukta Jehova, er Gud”. — Jos. 4:14—24, NW.
17. I vilket tillstånd befinner sig världen i dag, enligt vad förhållandena i Kanaan utvisade?
17 Men medförde Jehovas underverk någon hjärteförändring hos kananéerna? Långt därifrån! Även om deras ”hjärtan [började] smälta”, medförde detta bara att de stöptes i en hårdare form, blev ännu mer förhärdade. Den beskrivning av kananéerna och deras sedvänjor som ges i 3 Moseboken 18:3, 21—27 och 5 Moseboken 18:9—12 visar att de hade sjunkit för djupt i sedligt fördärv för att någonsin kunna vända sig till Jehova med ångerfulla hjärtan. De hade gått för långt för att kunna lära känna Jehovas andes kraft. Landet kunde bli renat enbart genom att de blev utrotade. I vår tid är ”hela världen ... i den ondes våld”, och den sjunker allt djupare i nya slag av perversitet. ”Domens dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås”, är nära! Satans hela organisation måste gå under. — Jos. 5:1, NW; 1 Joh. 5:19; 2 Petr. 3:7.
18. Vilken rening var nödvändig, i forntiden och i nutiden?
18 Den stund närmade sig, då man skulle börja krigföringen för att ta det utlovade landet i besittning! Men först måste Guds eget folk bli renat. Den nya generationen israeliter, som var födda i öknen, hade inte blivit omskurna. Deras tillstånd var alltjämt till smälek för dem. Därför blev männen i hela nationen omskurna i Gilgal, för att ”Egyptens smälek” skulle avvältras. (Jos. 5:9) Också i nutiden har Jehovas folk måst underkasta sig en ”omskärelse [som] sker på hjärtat genom anden”, och detta inbegriper att de genomgår en fullständig rening från all smuts i Satans värld och ägnar odelad hängivenhet åt Jehova i hans tjänst. Tillhör du dem som nu flitigt tjänar Jehova i ett överlämnat tillstånd och av rent hjärta? — Rom. 2:29, NW.
19. Vilken profetisk innebörd har de händelser som ledde fram till angreppet på Jeriko?
19 Vilken glädje måste inte ha präglat det första påskfirandet i det utlovade landet! Och när Israel nu började äta av landets avkastning, upphörde det mirakulösa mannat, som varit deras mat i fyrtio år, att falla. Också i nutiden har Jehovas folk, som ständigt värdesätter ”Guds lamms” offer, gått över till den mer stadiga andliga maten och till en djupare insikt i Jehovas storslagna profetiska ord. De har blivit stärkta till att utföra andlig krigföring. Liksom ”fursten över Jehovás här” (Åk), som obestridligen var Logos eller ”Ordet” (Joh. 1:1), visade sig för att styrka Josua i den här stunden, äger Jehovas folk i nutiden en styrkande försäkran från Guds heliga ord om att den förhärligade Kristus är med dem för att leda dem i den teokratiska krigföringen. — Jos. 5:14, 15.
20. Vilken egendomlig krigsstrategi tillämpade Josua, och varför?
20 Men låt oss nu vända blickarna mot Jeriko, som ”höll sig tillstängt” och dolde sig bakom sina väldiga murar. Brandskadade ruiner, som har stått kvar till denna dag, berättar om hur nära nog ointaglig staden var. Det var omöjligt att inta den genom ett snabbt angrepp av en rent mänsklig här. Men en rent mänsklig här hade aldrig följt en strategi lik den som Jehova nu påbjöd! Alla Israels stridbara män skulle tåga runt staden. I sex dagar skulle de tåga runt omkring staden en gång om dagen, och präster, jubelbasuner och Jehovas ark skulle de ha mitt ibland sig, och prästerna skulle hela tiden blåsa i hornen. Så egendomligt! Och hur måste inte de som stod uppe på Jerikos murar ha skrattat och gycklat! — Jos. 6:6—9.
21. Vad motsvaras i uppfyllelsen av att Israel modigt tågade runt Jeriko?
21 De här israeliterna behövde mod för att i teokratisk ordning tåga runt den stora staden. Och Jehovas vittnen i denna tid behöver mod för att kunna fortsätta med att vandra runt det stora Babylon med dess främsta högborg, kristenheten, och basunera ut domsbudskapet. Men vi går runt, runt på distriktet, föraktar smäleken och förlitar oss helt och fullt på att Jehova är med oss. Domsbudskapet är Guds, och det tillkännager i klara toner att Satans organisation av falsk religion verkligen skall läggas ”öde”. Endast en ”helig säd”, som fortsätter med att utöva den rena, sanna tillbedjan av Jehova Gud, kommer att bestå. — Jes. 6:11—13.
22. Vad är Israels lydnad för Josuas befallning en förebild till?
22 Josua hade befallt folket: ”Ni får varken ropa eller låta er röst höras, och inget ord skall gå ut ur er mun förrän den dag, då jag säger till er: ’Ropa!’ Då skall ni ropa.” (Jos. 6:10, NW) Också i nutiden basunerar Jehovas vittnen nitiskt ut ”dessa goda nyheter” om Guds upprättade rike, men detta gör de utan att ropa och skrika eller ge sig i vredgad debatt med de förhärdade motståndarna i kristenheten. Ett ”stort svalg” skiljer nu dessa från de sanna tillbedjarna av Gud. (Luk. 16:26) Enskilda personer med ärliga hjärtan har emellertid ännu möjlighet att fly från den babyloniska religionen. Men de måste handla, och handla snabbt, såsom Rahab och hennes familj gjorde. — Sef. 2:3.
Marschens höjdpunkt
23. a) Varför var den sjunde dagen säregen? b) Hur reagerar Jehovas vittnen inför denna tids allvar, och vad är de säkra på?
23 Den sjunde och sista dagen, då de skall tåga runt staden, är nu inne. Skulle det vara en lämplig dag att ”sova över” eller att ta det lugnt med tanke på att marschen kommer att bli lång? Absolut inte! Det hade inte varit någon sabbatsvila under de sex dagarna, och den sjunde dagen skulle inte heller bli en sabbat. Den här dagen var de beredda att stiga ”bittida upp vid morgonrodnadens uppgång”. Nu skulle de tåga runt staden sju gånger på en enda dag! Ja, den här sista kraftansträngningen skulle kräva mer än alla de föregående dagarna tillsammans! (Jos. 6:15) Och hur är det i dag, när mindre än sju år återstår till dess sex tusen år av mänsklig tillvaro har löpt ut och vi ser alla de profetiska tecknen till att kristenheten håller på att skakas sönder i sina stolta grundvalar? Är vi inte eldade av nitälskan till att vandra runt på vårt distrikt sju gånger eller mera? Tiden är kort, och budskapet måste ljuda! Det är nu ingen tid att låta händerna sjunka eller knäna vackla. (Sef. 3:16, 17; Jes. 35:3, 4) När vi ger allt vi har i Jehovas tjänst, kan vi helt och fullt lita på att Jehova, den Gud som inte blir vare sig ”uttröttad eller uppgiven”, skall vara mitt ibland oss för att ge oss styrka, alldeles som Jehovas närvaros ark befann sig mitt i Josuas här under marschen. Han kommer att fortsätta med att ingjuta kraft i oss, då takten ökar under slutfasen av vår vandring. — Jes. 40:28, NW.
24. Hur kan vi nu ha del i den ökade verksamheten under den ”sjunde dagen”?
24 Tidskrifterna Vakttornet och Vakna! är utomordentliga instrument för basunblåsning under denna slutfas av vandringen. De har nu en gemensam samlad upplaga av cirka 12.000.000 exemplar av varje nummer och utkommer två gånger i månaden på alla de större språken på jorden. Kan du öka din andel, när det gäller att sprida dessa tidskrifter, då slutet nu kommer allt närmare? Och kan du vara lika flitig som Rahab var i att utvidga ditt studiearbete genom att göra gott bruk av boken Sanningen som leder till evigt liv och andra studieböcker tillsammans med bibeln såsom den främsta läroboken? Rahab lade utan tvivel genast märke till att israeliterna ökade takten under marschen den sjunde dagen, och hon fördubblade säkert sina ansträngningar att samla hela sin familj. När vi nu ser tecknen på den hotande förintelsen av den falska religionen, bör vi också fördubbla våra ansträngningar att samla hela vår egen familj såväl som andra människor, som ännu kan komma att bli en del av Guds jordiska familj. — Ef. 3:14—16.
25. Vad utgjorde segermarschens höjdpunkt, och vad kan vi nu vara säkra på?
25 Rahabs familj hade församlats. När israeliterna i det närmaste tågat runt staden ”sju gånger”, växte ljudet från jubelbasunerna till ett slutligt crescendo. Då gav Josua befallningen: ”Ropa; ty Jehova har gett er staden.” (Jos. 6:16, NW) När folket började stämma upp ”ett högt krigsrop” störtade Jerikos murar under stort brak till marken, och Israel skyndade rätt upp i staden för att ge människor och djur till spillo. Endast Rahab och hennes familj överlevde den stora förödelsen! Vad det slutliga segerropet kommer att bestå av i uppfyllelsen, det vet vi ännu inte. När det kommer att höjas vet vi inte heller. (Matt. 24:36—39) Men vi kan vara säkra på att arbetet med att kungöra Guds domar och undervisa de ödmjuka i bibelns sanningar kommer att ha framgång och svälla ut fram till den slutliga höjdpunkten. Vilket privilegium kommer det då inte att bli för Guds folk att stämma in i det höga segerropet och att få se den falska religionens nutida starka fäste störta ned för att aldrig uppstå igen! I likhet med Jeriko kommer det för alltid att vara förbannat. — Jos. 6:20, 26; 1 Kon. 16:34.
26. Vilka framtidsutsikter har den ”stora skaran” i våra dagar, och hur framställdes detta i bild?
26 Men de som överlever, i likhet med dem som genomlevde Jerikos förstöring tack vare att de utövade tro på det ”röda snöret”, kan se fram emot det eviga livets rika välsignelser i kraft av Kristi lösenoffer. De skall få fortsätta att ”bo” eller leva såsom Guds gynnade folk, alldeles som det framställdes i bild genom Rahab och hennes hus i forna tider: ”Men skökan Rahab och hennes faders hus och alla som tillhörde henne lät Josua leva, och hon fick bo ibland Israels folk, intill denna dag; detta därför att hon gömde de utskickade, som Josua hade sänt åstad för att bespeja Jeriko.” Alla medlemmarna av den ”stora skaran”, som samarbetar med kvarlevan av Kristi bröder i det stora prediko- och undervisningsarbetet under den nutida domsperioden, kan förvänta att på samma sätt bli gynnade av Jehova. — Jos. 6:25.
27. Vilka egenskaper bör vi nu lägga i dagen, och vilka välsignelser, lika Rahabs, kan den ”stora skaran” nu få åtnjuta?
27 O, må vi alltid visa samma helhjärtenhet, när det gäller tron, som kännetecknade Josua, hela Israel och Rahab och hennes hus i den ödesdigra tiden! Stark tro i förening med lydnad fick sin belöning: ”Genom tron föllo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade gått runt omkring dem. Genom tron undgick skökan Rahab att förgås tillsammans med de ohörsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna såsom vänner.” (Hebr. 11:30, 31) Och Rahab fick en storslagen belöning till, i det att Salmon — kanske en av de båda spejarna — tog henne till hustru, så att hon åt honom födde Boas, en av dem som ingick i den ätt som förde fram till den utlovade Säden. De som i dag tjänar Gud, fyllda av en tro lik Rahabs, har också storslagna privilegier i den andliga gemenskapen med dem som är kallade att utgöra en del av ”säden” genom ”tro på Kristus Jesus”. — Gal. 3:26—29, NW.
28. Vilket privilegium som kräver skyndsamhet kan sanna kristna nu glädjas åt, och vilka framtidsutsikter har de då?
28 ”Och Jehová var med Josua, så att hans rykte var över hela jorden.” (Jos. 6:27, Åk) Jehova kommer likaså att vara med ”Säden”, Kristus Jesus, då han går till angrepp för att omstörta ”det stora Babylon”, kristenheten inbegripen, och därpå det övriga av Satans ”säd” eller organisation som påminner om Kanaan, allt till hävdande och förhärligande av Jehovas heliga namn. De sanna kristna på jorden i denna tid kan glädjas åt sitt stora privilegium, som kräver att de skyndsamt kungör den säkra domen över Satans hop och med ömhet för människor med ärliga hjärtan in på den väg som leder till beskydd och frälsning. Må Jehova styrka dig till att fullgöra din del av detta storslagna verk under de slutliga ”sju gångerna” av vandringen runt det nutida Jeriko!
[Bild på sidan 140]
Jerikos murar rämnade och rasade samman. Endast Rahab och hennes hus överlevde, därför att de trodde på det ”röda snöret”. Visar du dig ha en liknande livsfrälsande tro i denna tid?