tingens ordning — lik ett djur, som inte har någon förmåga att dyrka Skaparen. En förmögen, egoistisk människa lever således likt ett djur och förgås likt ett djur.

Svaret på den förbryllande frågan om man skall frukta de ondas förtryck bör sannerligen hjälpa oss att förstå vad som alltjämt bör komma först i vårt liv. Ingenting av materiell natur har någon varaktighet. Om vi önskar ett bestående, framtida liv, måste vi sätta vår förtröstan till den evige Guden, som till och med kan återkalla de döda till livet.

Minns du

Har du läst de senaste numren av Vakttornet noggrant? I så fall kommer du utan tvivel ihåg följande punkter:

● Varför saknas i moderna översättningar vissa verser, som förekommer i äldre bibelöversättningar?

Under 1800- och 1900-talen fann man många forntida bibelhandskrifter. Dessa har gjort det möjligt för språkkännare att göra ett noggrant studium för att fastställa den bibliska textens ursprungliga lydelse. Sådana undersökningar av språkkännare har visat att en del ord och fraser inte finns i de äldsta tillgängliga handskrifterna, och detta tyder på att avskrivare efteråt har gjort tillägg. När man därför iordningställde huvudtexter som inbegrep nyligen gjorda upptäckter, utelämnade man dessa ord och fraser från verkets huvudtext. Därför att många moderna bibelöversättningar grundar sig på dessa mera exakta, korrigerade texter, innehåller de inte verser som man vet är tillägg av avskrivare. — Vakttornet för 15 januari 1979, sid. 23—26.

● Varför är det angeläget för var och en av Jesu Kristi lärjungar att bevara ett föredömligt uppförande och vara nitisk i fråga om att vittna offentligt och utföra andra förträffliga gärningar?

Oberoende av hur gammal en människa må vara nu, kommer varken döden eller den ”stora vedermödan” att göra slut på hennes möjligheter att skaffa sig en meritlista av förträffliga gärningar inför Jehova Gud. Därför kan den enskilde kristne inte vara försumlig i fråga om att fullgöra sina kristna ansvarsuppgifter, eftersom detta påverkar hans meritlista inför Skaparen och kan medföra att han förlorar gudomliga välsignelser. — Vakttornet för 15 mars 1979, sid. 25.

● Vad kan bidra till en människas lycka, enligt Psalm 1?

Man måste visa ifrån sig de ogudaktigas råd och undvika att umgås med sådana människor. Dessutom bör man finna verklig glädje i att tillfredsställa sin längtan efter att lära känna och tillämpa Jehovas lag. — Vakttornet för 15 april 1979, sid. 29.

● När i synnerhet bör man ägna allvarlig eftertanke åt hur länge en man har varit en kristen, innan man utser honom till att tjäna som äldste?

Det bör ske när församlingen redan har äldste med många års erfarenhet av det kristna levnadssättet. När en man, som har blivit döpt under senare år, förordnas att tjäna som äldste i en sådan församling, kan detta medföra att han blir ”uppblåst av högmod”. (1 Tim. 3:6) Men om församlingen består av nyligen omvända, utgör förordnandet av en man, som kan vara relativt ny men som fyller de skriftenliga kvalifikationerna, inte samma fara i andligt avseende. En sådan man inser att han tjänar därför att det finns ett behov och inte därför att han är särskilt framträdande som andlig människa. — Vakttornet för 1 maj 1979, sid. 19, 20.

● Hur vet vi att Psalm 45 är profetisk?

I Hebréerna 1:8, 9 citeras verserna 7 och 8 från Psalm 45:6, 7 och tillämpas på Jesus Kristus. Det visas där att Jehova Gud tjänar som en ”tron” åt Sonen, och detta anger att den Högste är källan till Sonens rike och att det är han som stöder hans kungamakt. — Vakttornet för 15 maj 1979, sid. 13.

● Vad visade de ledande männen i Israels nation genom att efter nederlaget vid Ai riva sönder sina kläder, falla ned på sitt ansikte inför Jehova, strö stoft på sina huvuden och stanna kvar framför arken ända till aftonen? — Jos. 7:6.

Att de rev sönder sina kläder och strödde stoft på sina huvuden var tecken på sorg. Genom att falla ned inför Jehova erkände de att någon synd hade begåtts gentemot den Högste, vilket gjorde att han inte längre välsignade dem. Genom att stanna kvar framför arken ända till aftonen visade de att de var allvarligt bekymrade och att de fruktade att de hade ådragit sig Guds misshag. De blickade således upp till Jehova för att få hjälp att finna orsaken till problemet och för att återvinna hans ynnest. — Vakttornet för 15 juni 1979, sid. 6.