... att ingen giftig rot får skjuta upp och vålla svårigheter och många bli besudlade genom den; att det inte finns någon otuktsman eller någon som inte sätter värde på heliga ting, såsom Esau, som i utbyte mot ett enda mål mat gav bort sina rättigheter som förstfödd.” — Hebr. 12:15, 16; jämför 1 Korintierna 5:6, 7, 13.

När lotten direkt pekade ut Akan var Josua omtänksam, fastän han visste att Akan var den skyldige. Han sade till Akan: ”Min son, giv ära åt HERREN, Israels Gud, och bekänn, honom till pris: säg mig, vad du har gjort, och dölj intet för mig.” (Jos. 7:19) Akan gav sedan ära åt Gud genom att han erkände att Jehovas ledning av lotterna var riktig och att Gud med rätta var vred på honom. Akan hade gjort ”vad som var en galenskap i Israel”, ett brott som drog stor vanära över Gud, eftersom det vanärade Israel som då representerade Gud på jorden. — Jos. 7:15.

NATIONENS SKULD AVLÄGSNAS

Josua lät sedan hämta fram stöldgodset från Akans tält och lade det framför folket för att bevisa att Akan var den skyldige och för att inför hela Israel visa varför de led nederlag vid Ai. (Jos. 7:22, 23) Enligt Guds befallning måste Akan dödas. Hans familj, tält och tillhörigheter måste också brännas till aska för att detta fördärvliga, surdegsliknande inslag skulle rensas ut ur Israel. Det skulle till och med vara förhatligt att nämna Akans namn. Berättelsen säger att sedan Akan hade stenats till döds och därpå bränts, så kastade man upp ett stort stenröse över hans aska. Platsen kallades Akor (förkastelsedom, svårigheter) för att påminna om den katastrof han hade dragit över Israel. — Jos. 7:24—26.

Några kanske tycker att det var orätt att avrätta Akans familj och förstöra hans ägodelar. Men tänk på den smälek och de svårigheter som Akans girighet hade fört med sig. Inte nog med det, utan 36 män hade förlorat livet. Dessutom kunde Akans familj knappast ha varit okunnig om att de förbannade, stulna sakerna fanns i jorden under Akans tält. — Jos. 7:21.

Jehova gav därefter israeliterna seger över Ai. Detta visar tydligt att Josua hade handlat rätt. Jehovas dom bevisade sig vara en välsignelse och ett skydd för Israel, när de i sin sexåriga kamp ryckte framåt för att erövra landet och så besegrade den ene kungen efter den andre. Det finns ingen uppgift om att någon annan någonsin handlade likt Akan. När det var fråga om någon allvarlig synd visade nationen också senare, under domartiden, stort nit för att frita sig från skuld inför Gud genom att avlägsna det onda, till och med på bekostnad av många liv. — Dom., kap. 20.

Ett underverk jämförbart med en uppståndelse

Vid 99 års ålder var Abraham alltför gammal för att bli far åt ett barn. Men hans framskridna ålder hindrade inte Skaparen från att återuppliva hans fortplantningsförmåga och göra det möjligt för Abraham att få Isak genom sin älskade Sara, vars fortplantningsförmåga också blev återställd. (1 Mos. 17:17; 21:1, 2; Rom. 4:19) Eftersom detta underverk inbegrep återställelse av levande celler, kan det i sanning jämföras med en uppståndelse. Förvånansvärt nog var detta inte en tillfällig återställelse av Abrahams förmåga att frambringa barn. Efter Saras död, då Abraham tog sig ännu en hustru, Ketura, fick han ytterligare sex söner — Simran, Joksan, Medan, Midjan, Jisbak och Sua. Mer än 40 år efter det att Abrahams fortplantningsförmåga hade blivit återupplivad kunde han därför fortfarande frambringa barn. (1 Mos. 23:1; 25:1, 2) Detta belyser tydligt det som ängeln Gabriel många århundraden senare talade om för jungfru Maria: ”Inget som Gud säger skall vara omöjligt för honom.” (Luk. 1:37) Detta underverk ger också en fast försäkran om uppståndelsehoppet.