Räddning ur Harmageddon för en stor skara av mänskligheten

 1. Varför ser en växande skara människor förväntansfullt fram mot Harmageddonkrigets utbrott?

HARMAGEDDON, hur olycksbådande det namnet än må låta, betyder inte att mänskligheten skall utplånas. Det annalkande Harmageddonkriget är i själva verket förelöparen till den lyckligaste tiden för mänskligheten i människans hela historia. Det är därför som en ständigt växande ”stor skara” människor nu förväntansfullt ser framåt mot det universella Harmageddonkriget. På fullgoda skäl hoppas de få genomleva det kriget och få uppleva den fridfyllda era av välgång som följer därefter. Vi önskar att du skall få vara med bland detta lyckliga, hoppfyllda folk.

 2. Varför är Harmageddon inte något som vi har inbillat oss, och varför kan vi inte lättsinnigt avfärda tanken på det?

² Harmageddon är inte något som vi har inbillat oss eller funnit på. Som namn på ett slagfält är Harmageddon mer än ett tusen åtta hundra sjuttio år gammalt. Namnet förekommer bara en gång i en bok som omfattar hundratals sidor och som blev fullbordad för ungefär så länge sedan. På grund av det som är förbundet med detta namn inger det oss vördnadsfylld fruktan och undran, när vi läser om det. Det är inte ett namn som vi lättsinnigt kan avfärda tanken på. Det betecknar något som hela människosläktet till sist måste konfronteras med. Den tid, då vi skall stå ansikte mot ansikte med det och få erfara vad det innebär, rycker nu mycket nära. Vi kan inte hejda mänskligheten i dess lopp hänemot det. Det är en nödvändig olycka av världsomfattande dimensioner, men den blir till mänsklighetens evigtvarande gagn.

 3. Från vilka två håll hotas mänsklighetens liv, och varför är astronomins förutsägelse om universums öde oriktig?

³ I våra dagar hotas mänsklighetens liv från två håll. Nej, med detta menar vi inte från det östra blocket av kommunistiska, totalitära, diktatoriska nationer och från det västra blocket av demokratiska, imperialistiska, kapitalistiska nationer. Nej, vi menar från människan själv och från människans Skapare. Vad skapelsen angår, så förutsäger den moderna astronomin att vår vintergata och andra galaxer i det sig utvidgande universum någon gång i en fjärran framtid kommer att göra en helomvändning i processen och dra ihop sig och åstadkomma att universum kollapsar över sig självt och så krossar vår jord och dess invånare. Men så blir det inte! Universum behärskas av sin Skapare, och hans kärleksrika och oföränderliga uppsåt med mänskligheten medger inte någon sådan katastrof. På vilket sätt hotas då mänskligheten från Guds, Skaparens, sida? Och å andra sidan: hur hotas mänskligheten av människan själv? Från vilket av dessa båda håll kommer mänskligheten att drabbas rätt snart, i ett allvarligt hot mot hela mänsklighetens själva existens?

 4. På vilket sätt hotas människans existens av människan själv, och varför kunde Nationernas förbund inte avvärja det hotet?

⁴ När vi blickar åt människans håll, ser vi bevisen torna upp sig för att människans misshushållning här på jorden hotar hennes egen existens. Att det förhåller sig så har blivit oemotsägligt sedan det epokgörande året 1914. Hundratals millioner människor som alltjämt är vid liv kan livligt erinra sig hur det första totala kriget det året slöt hela jordklotet i sitt grepp. Första världskrigets hemska förödelse av människoliv och egendom skrämde de politiska och religiösa ledarna till att upprätta en internationell organisation för att trygga världens fred och säkerhet, Nationernas förbund. Totalt världskrig skulle inte få förekomma mera. Men trots det att en internationell fredsorganisation existerade, menade nationerna att det var nödvändigt att fortsätta med starka, defensiva rustningar och att uppfinna nya vapen för massutrotning av människoliv. Slutligen, efter mindre än tjugo år, slungade ärelystna härskare sitt trots i ansiktet på Nationernas förbund, och år 1939 började andra världskriget meja ned sina femtiosex millioner offer.

 5. När och till vilkas gagn bildades Förenta nationerna, och varför har de som beskyddats av det utgjort ett problem i sig själva?

⁵ När andra världskriget slutade i september 1945, medan två atombombsexplosioner alltjämt gav eko runt världen, var fortfarande 2.139.958.919 människor vid liv. Dessa drygt två milliarder och deras avkomma sökte världshärskarna nu bevara genom en ny organisation för världsfred och säkerhet, nämligen Förenta nationerna, som blev till 1945. Under de närmast följande två årtiondena inträffade — trots smärre men farliga krig och revolutioner — en befolkningsexplosion, som till 1967 bragt världens befolkning upp till en siffra om 3.285.000.000. (The World Almanac för 1946, New York, sidan 377; för 1967, sidan 379) En sådan snabb befolkningstillväxt, utan tillbörlig födelsekontroll, ställer världen inför ett allvarligt livsmedelsproblem. Människor kan nu förutse en halvsvältande värld — innan många års förlopp — med alla de verkningar i ekonomiskt, socialt, politiskt och religiöst avseende som detta givetvis måste betyda. Nationernas gränser utvidgar sig inte för att ge rum åt växande befolkningar, och vårt jordklot blir inte större för att det finns mer folk där.

6, 7. a) Varför har medel för pestbekämpning blivit en fara? b) Vad har kompetenta auktoriteter nyligen sagt om förgiftningen av människans boningsort?

⁶ Som aldrig tillförne har jorden blivit en plats för maskiner och fabriker för användning av kemiska processer och på sistone atomprocesser. Mänskligheten har fått betala dyrt för detta, genom att luften, jordmånen och vattnet förgiftas i en omfattning som nått kritiska proportioner. Behovet att använda kemiska medel för pestbekämpning tycks ha ökat, och med hänsyftning på detta löd en tidskriftsrubrik: ”Vi är nu omgivna av gifter på alla håll.” Det tyder på att det är fara på färde.

⁷ En amerikansk minister för hälsovård, undervisning och socialvård framhöll nyligen, på tal om förorening av luften, att faran från förgiftningen för närvarande ökar snabbare än man hinner finna lösningar på de problem som uppstår, i det han sade: ”Vi hämtar uppmuntran av de framsteg vi har gjort, men vi har bara börjat skrapa på ytan. Problemet inte bara förblir kritiskt, utan det fortsätter att växa, och det snabbare än våra strävanden att råda bot för det.” Och en rapport från amerikanska vetenskapsakademin till regeringen där förklarar att tiden har kommit, då mänskligheten inte längre kan begagna luften, havet och jorden som sin ”avskrädeshög”. Det gäller att finna sätt och medel att låta både flytande och fasta avfall återgå dit där de hör hemma i naturens kretslopp. I vissa avseenden, heter det i rapporten om föroreningarna, ”är situationen utan motstycke och håller på att bli desperat”. — New York Times för 8 juni 1966 och 1 april 1966.

 8. Vilken fara föreligger, i motsats till detta, för plötslig, världsomfattande katastrof, och varför kan en sådan komma inom kort?

⁸ Ja, en katastrof på grund av otillräcklig livsmedelsproduktion och allmän förgiftning av människans boningsort närmar sig mänskligheten långsamt men säkert. Men redan nu existerar världen runt faran att en plötslig våg av förstöring kan svepa in över jordklotet. Om man mäter efter fredstidsintervallen mellan första och andra världskriget, har den nuvarande perioden av världsfred, sedan andra världskriget slutade år 1945, nu nått ”myndighetsålder”, som en tidskriftsartikel uttryckte det. En skrymtaktig fredsperiod har det varit, ty det har varit en tid av internationella förberedelser för det tredje världskriget, ett krig med skräckinjagande kemiska och medicinska medel till massförintelse, ett krig med radiostrålning som medel till dödande i stor skala, ett krig då öronbedövande, förblindande bomber skulle bringas att explodera, bomber, som sönderdelar atomer eller förenar atomer och som redan nu är lagrade i sådan omfattning att hela mänskligheten kunde dräpas flera gånger om, ifall de döda kunde återföras till livet upprepade gånger.

 9. Varför ökar sannolikheten för ett sista krig människor emellan, och hur betraktar somliga nationer detta förhållande?

⁹ Att göra atombomber håller på att bli lättare och billigare och konsten mera allmänt känd. Det föreligger en erkänd fara i att allt flera nationer förser sig med atombomber, av egen konstruktion och eget fabrikat. Denna ökning skulle öka sannolikheten för ett sista världskrig, ett som utkämpas med kärnbomber. All vidare tillverkning av sådana bomber måste man alltså göra slut på. Genom ett fördrag mellan nationerna måste man bannlysa den ökning av bomberna som sker genom att allt fler nationer skaffar sig sådana, så menar de nationer som redan har atombomber. Deras fruktan är verklig. Alla nationer, vare sig de har kärnvapen eller inte, är i lika mån utsatta för fara. Det var därför denna sak lades fram inför Förenta nationernas världsnedrustningskonferens, i vilken sjutton nationer deltar, och den blir allt mera brådskande.

10, 11. a) Vilket budskap från ett statsöverhuvud lästes upp då världsnedrustningskonferensen öppnades den 21 februari? b) Vilken ”likhet” varnades alla nationer för?

¹⁰ Som bevis för att det förhåller sig så har tidningarna publicerat det amerikanska förslaget till ett internationellt fördrag om förbud mot att tillverka atomvapen. När världsnedrustningskonferensen återupptog sina förhandlingar år 1967 i Genève i Schweiz, förelades vid konferensens öppningssammanträde den 21 februari en skrivelse från Amerikas president. Den lästes upp av chefen för Förenta staternas organ för kontroll av vapen och nedrustning. I sitt budskap uppehöll sig president Johnson vid de invändningar som vissa nationer, som inte har några kärnvapen, rest mot Washingtons reviderade text till ett fördrag med förbud mot att fler nationer skulle få skaffa sig kärnvapen. I slutet av sitt budskap hänvisade Johnson till den gemensamma faran, som sades vara lika stor för alla, ett förhållande som uteslöt ett vilket som helst val mellan de nationers intressen som inte har kärnvapen och deras som har sådana vapen.

¹¹ Han sade: ”Rena förnuftet kräver stopp för konkurrensen i fråga om kärnvapen. Här finns inget att välja emellan i fråga om kärnvapennationernas intressen och de kärnvapenfrias: Det råder en förskräcklig och ofrånkomlig likhet i vår gemensamma fara. Jag önskar er Guds välsignelse i ert arbete.” — New York Times för 22 februari 1967.

12. a) Vad antydde president Johnsons slutord? b) Vad visade hans varning om hotet mot mänsklighetens liv?

¹² Dessa presidentens slutord antydde att Gud hyste intresse för att frälsa mänskligheten genom ett förbud mot spridning av kärnvapen eller använde denna världsnedrustningskonferens med sjutton deltagarnationer till att avhålla mänskligheten från att begå självmord genom kärnvapenkrig. Även om presidenten har orätt i den uppfattningen, så insåg han hur förfärande situationen är, och han kunde önska att den allsmäktige Guden skulle hjälpa till för att förhindra en världskatastrof. En sak är säker: Johnsons varning ansluter sig till alla de andra skälen som här har anförts för att visa att mänsklighetens liv hotas från människans eget håll. Kommer mänskligheten att förinta sig själv innan Gud gör detta? Det skulle inträffa om ”Gud är död”, som vissa teologer påstår.

Hot från Guds sida

13, 14. a) Till vilken upplysningskälla bör vi vända oss, när det gäller hotet mot mänskligheten från Guds sida? b) Vad kan ingen, som gör narr av bibeln, förneka beträffande det militära världsläget i våra dagar, och vilken fråga framkallas härav?

¹³ Men hotas egentligen världssamhällets liv i våra dagar från Guds sida? För att lära känna svaret på den frågan måste vi vända oss till Guds ord, bibeln, som innehåller profetior om vår tid och vår generation. Må ingen göra narr av tanken att vända sig till bibeln för att få svar på frågor som rör vår moderna tid. Att man gör narr kan inte avvända Harmageddonkriget, som bibeln talar om. Må den som gör narr fråga sig själv: Varför finns det i våra dagar något sådant här på jorden som en världsnedrustningskonferens? Det är därför att medlemmarna i Förenta nationerna anser att nationerna bör avrusta. Ingen av dem som gör narr av bibeln kan förneka att nationerna aldrig förr varit så tungt väpnade med de mest förstörelsebringande vapen som nu. Aldrig förr har nationerna använt så mycket pengar till rustningar, varvid somliga vapenfabricerande nationer förser smärre nationer med vapen för att hjälpa dem att föra redan pågående krig eller för framtida krig.

¹⁴ Aldrig förr har nationalismen gripit alla nationer så hårt, till och med de nyblivna nationerna. Jorden är i våra dagar ett väpnat läger, där varje nation fruktar för alla andra nationer eller saknar förtroende för dem och rentav för Förenta nationerna. Vart är världshärskarna och deras härar på marsch, och varför till det stället?

15, 16. Vilket slags bok besvarar den frågan, och vad säger den i Uppenbarelseboken 16:13—16?

¹⁵ Den bok som åtnjuter den vidsträcktaste spridningen på jorden den dag i dag är ger svaret. Fastän den boken blev fullbordad för nitton hundra år sedan, beskriver den i sina sista kapitel den världsvida situationen i dessa dagar och uppenbarar vart härskarna över hela den bebodda jorden leder sina väpnade styrkor. I Uppenbarelseboken 16:13—16 (NW) säger denna bok:

¹⁶ ”Och jag såg tre orena inspirerade uttalanden, som sågo ut såsom grodor, komma ut ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun. De äro i själva verket uttalanden, som inspirerats av demoner, och utföra tecken, och de gå ut till konungarna på hela den bebodda jorden för att församla dem till kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. ... Och de församlade dem till den plats, som på hebreiska kallas Har-Magedon.”

17. a) Vad slags propaganda leder konungarna och härarna till slagfältet? b) Vad kallas kriget ibland, vem är den gemensamme fienden, och för vem blir det en ”stor dag”?

¹⁷ Propaganda som föranleder jordens konungar att ge sig ut i ett universellt krig är onekligen demonisk, omänsklig. Men vart är det som de demoninspirerade uttalandena leder dessa härskare i spetsen för sina härar? Det är till en plats eller in i en situation som den hebreiske kristne aposteln Johannes kallar för Harmageddon. Det är där dessa jordiska härskare och deras härar skall utkämpa sitt sista, slutgiltiga, krig. Men vem är deras gemensamme fiende? Vem står de emot? Det är Gud allsmäktig, ty kriget kallas ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. För vem skall det bli en stor dag? Inte för dessa konungar och deras härar, utan för Gud, den Allsmäktige! Och eftersom kriget utkämpas vid Harmageddon, kallas det ofta för striden vid Harmageddon.

18. a) Varför är det inte något att skratta åt att nationer strider mot Gud? b) I vilka betydelsefulla avseenden gör nationerna inte Guds vilja?

¹⁸ Är det någon som skrattar åt tanken att jordiska konungar och deras härar skall strida mot den osynlige Guden, universums Skapare? Ett sådant skratt kan tystas genom berättelserna i den mänskliga historien om tillfällen då människor har kämpat mot Gud. Egyptens Farao på 1500-talet före den vanliga tideräkningens början gjorde det och fick lida följderna. Konung Sanherib i Assyrien på 700-talet f.v.t. gjorde det och förlorade 185.000 man av sina trupper på en enda natt. I våra dagar hotar de jordiska härskarna och deras härar alla människors själva existens med sina moderna, vetenskapliga stridsmedel. Utför de Guds, den Allsmäktiges, vilja i och med detta? När världshärskarna, understödda av sina härar, håller hela människosläktet splittrat och fyllt av ömsesidig fiendskap genom att behålla avundsjuka regeringar för de olika nationerna, handlar de då i överensstämmelse med Guds vilja?

19. a) Vad gör nationerna i fråga om sina länder, under det att de för valspråket ”För Gud och fäderneslandet!” på tungan? b) Vilket vittnesbörd tar de därför inte emot?

¹⁹ Jordens mänskliga härskare säger kanske patriotiskt: ”För Gud och fäderneslandet!”, men söker de verkligen handla så att deras land inte faller i Guds händer? Nekar de Skaparen besittningen av sin egen skapelse, vår jord med alla dess länder? Så länge nationerna envist håller på sin egen suveränitet, bestrider de inte då Guds rättmätiga suveränitet över jorden? Och söker de inte med sina stridskrafter hindra Gud, Skaparen, universums suverän, att fullständigt överta hela jorden? Jo, och det är därför de inte tar emot ”dessa goda nyheter om riket”, som Jesus Kristus sade skulle förkunnas på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna, innan slutet kommer för den nuvarande tingens ordning. — Matt. 24:14, NW; Mark. 13:10.

20, 21. a) Mot vem kommer härskarna i kristenheten och hednaländerna alltså att strida, enligt vad bibeln säger? b) Hur bekräftar Uppenbarelseboken 19:11—16 detta?

²⁰ Det råder inget tvivel om att konungarna och deras härar sluter upp för att bjuda en enad front mot Gud, den Allsmäktige, vid Harmageddon. Guds egen bok, bibeln, säger att det är mot honom och hans Son, jordens framtida konung, som alla jordiska styresmän, deras härar och understödjare strider vid Harmageddon. Den sista boken i bibeln förklarar frimodigt just detta inför ögonen på härskarna i kristenheten och i hednaländerna. Om de vägrar att läsa det och inse att det är tillämpligt på dem själva, så låt oss läsa det här:

²¹ ”Och jag såg himmelen öppnad, och se, en vit häst. Och den som satt på den kallas Trofast och Sannfärdig, och han dömer och för krig i rättfärdighet. ... Och det namn han kallas vid är Guds Ord. Även de härskaror som voro i himmelen följde honom på vita hästar, och de voro klädda i vitt, rent, fint linne. Och ur hans mun skjuter ett skarpt, långt svärd fram, för att han må slå nationerna med det, och han skall som en herde vakta dem med en järnstav. Han trampar också Guds, den Allsmäktiges, vredes förgrymmelses vinpress. Och på sin överklädnad, ja, över sin länd, har han ett namn skrivet: Konungars konung och herrars herre. ...

22. Vad händer med dem som strider på jorden, enligt Uppenbarelseboken 19:17—21?

²² Och jag såg vilddjuret och jordens konungar och deras härar församlade för att föra kriget mot den som satt på hästen och mot hans här. Och vilddjuret blev gripet och jämte det den falske profeten, som inför det utförde de tecken, med vilka han vilseförde dem som togo emot vilddjurets märke och dem som ägna tillbedjan åt dess bild. Medan de fortfarande voro vid liv blevo de båda slungade i eldsjön, som brinner med svavel. Men de övriga blevo dödade med dens långa svärd, som satt på hästen, vilket svärd utgick från hans mun. Och alla fåglarna blevo mättade av deras köttiga delar.” — Upp. 19:11—21, NW.

23. Hur kommer ”Guds stora aftonmåltid” att tillredas vid Harmageddon, genom vem skall Gud bli hävdad och rättfärdigad, och i vilket avseende?

²³ Detta är det slutliga kriget, Harmageddonkriget, enligt bibelns inspirerade profetiska framställning. De jordiska härskarna och deras härar skall inte få röna någon ära av det. Det långa domarsvärdet, som går ut ur den segerrike konungars konungs och herrars herres mun, skall döma dem till förintelse, och hans änglahärskaror skall verkställa den domen. Tillintetgörelsen av Guds rikes motståndare där vid Harmageddon kommer inte bara att drabba konungarna eller härskarna och deras stridskrafter. Enligt de ord som Guds ängel uttalade kommer den att drabba militära befälhavare, starka människor, hästar och deras ryttare, fria och slavar, små och stora. Deras obegravda kroppar skall bli den ”Guds stora aftonmåltid”, som han skall tillreda för de skapade varelser som lever av as, ty det är Gud som ansvarar för slaktandet. (Upp. 19:17, 18, NW) En sådan seger skall känneteckna Guds, den Allsmäktiges, ”stora dag”. Genom Jesus Kristus, konungars konung och herrars herre, skall Gud allsmäktig rättfärdiga och hävda sin egen universella suveränitet!

24. a) Vilket slags sammandrabbning försöker nationerna nu undgå? b) Varför föreligger ett trängande behov av att människor skall bli räddade ur Harmageddon?

²⁴ Kan vi i ljuset av denna profetiska uppenbarelse fatta hur allvarliga de händelser är som ligger framför oss? Detta stundande Harmageddonkrig betyder höjdpunkten av en tid av nöd och vedermöda, sådan som aldrig förr hemsökt mänskligheten. De jordiska härskarna söker bara undgå en större sammandrabbning sinsemellan. Men de söker inte undgå denna större sammandrabbning med den allsmäktige Guden, Skaparen. Vad leder då de mänskliga härskarna sina härar och den övriga mänskligheten hänemot genom de propagandauttalanden som inspirerats av demoner? Det är till en förstöring som hotar från Guds håll. Det kommer inte att ges någon undflykt för den nuvarande tingens ordning och för dem som understöder den. Är det då något att undra över att det föreligger ett trängande behov av att människor skall bli räddade ur Harmageddon?

Det trängande behovet av räddning!

25, 26. a) Vem skall vid Harmageddon bevisa sig vara konungars konung och herrars herre, och hur? b) Med vilka varnande ord förutsade han, enligt Matteus 24:19—39, denna tid av vedermöda och dess höjdpunkt?

²⁵ Jesus Kristus, som nu är uppstånden efter sin offerdöd och förhärligad i himmelen, har fått i uppdrag att utkämpa detta Harmageddonkrig. Där skall detta en gång offrade ”Guds lamm” bevisa sig vara konungars konung och herrars herre, ty inga jordiska konungar eller herrar skall kunna hålla stånd emot honom och vinna seger. (Joh. 1:29, 36; Upp. 17:14) Såsom Guds störste profet förutsade han detta Harmageddonkrig, ty Gud använde honom för nitton hundra år sedan till att meddela uppenbarelsen som innehåller namnet och beskrivningen på Harmageddon. (Upp. 1:1; 22:16, 20) Förutom detta förutsade han, tre dagar före sin offerdöd utanför Jerusalems murar, den nuvarande perioden av världsnöd och dess storslagna höjdpunkt vid Harmageddon och kallade det en nöd utan like. Han sade:

²⁶ ”Ve de havande kvinnorna och dem som amma ett spädbarn i de dagarna! Fortsätt med att bedja att eder flykt icke må försiggå om vintern, icke heller på sabbatsdagen; ty då skall det bliva en stor vedermöda, en sådan som icke har förekommit sedan världens begynnelse intill nu och icke heller skall förekomma mera. Ja, om icke de dagarna bleve förkortade, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skola de dagarna bliva förkortade. ... Om den dagen och stunden vet ingen något, varken änglarna i himlarna eller Sonen, utan endast Fadern. Ty alldeles såsom Noas dagar voro, så skall Människosonens närvaro vara. Ty såsom de levde i de dagarna, före floden: de åto och drucko, män gifte sig och kvinnor bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken; och de togo ingen notis om något, förrän floden kom och sopade bort dem allesammans — så skall Människosonens närvaro vara.” — Matt. 24:19—39, NW.

27. Hur stor blir förlusten av människoliv i Harmageddonkriget i jämförelse med förlusten på Noas tid?

²⁷ Den stora floden i Noas dagar var fram till den tiden en katastrof utan motstycke för människan. Det var sexton hundra femtiosex år efter människans skapelse. På den tiden var jordens befolkning inte så stor som nu, mer än fyra tusen tre hundra år efter floden. Följaktligen hotas nu fler människoliv, ty liksom floden på Noas tid kommer Harmageddonkriget att beröra hela jorden. Inget land, ingen plats på denna bebodda jord kan undgå att beröras. Inga motståndare, inga människor som inte står på Guds rikes och hans smorde konungs, Jesu Kristi, sida kommer att bli förbigångna. Förlusten av människoliv kommer att bli utan motstycke i människans historia.

28. Kommer människor att dödas vid Harmageddon utan urskillning?

²⁸ Det skall inte bli något förvirrat, av olyckor och tillfälligheter påverkat, urskillningslöst dödande av jordens inbyggare, som fallet skulle bli i ett tredje världskrig med oerhörda explosiva projektiler från robotar och raketvapen, med sjukdomsgifter, stridsgaser och andra gifter såväl som radiologiska stridsmedel. Vid Harmageddon kommer Jehova Gud genom sin store krigsman Jesus Kristus att strida mot sina fiender, mot denna vilseledda världs vänner, inte mot sina egna vänner. Kom ihåg Noa och hans familj, åtta personer i allt, i arken under de fyrtio dagarnas vattenflöde över hela jorden! De utgör en hoppingivande bild.

29. a) Vad anger Jesu jämförelse mellan Noas dagar och sin andra närvaro i fråga om hoppet att få överleva? b) Varför skall Harmageddonkriget förbli den ojämförligt största mänskliga katastrofen?

²⁹ Skall det då bli överlevande kvar på jorden efter Harmageddonkriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag? Den allsmäktige Gudens eget ofelbara skrivna ord svarar: Ja! Jesus Kristus jämförde sin andra närvaros dagar och sin ankomst till Harmageddonkriget med Noas dagar i samband med floden. Om det var åtta överlevande efter den floden, kommer det alltså att på motsvarande sätt bli några som överlever Människosonens andra närvaro och de händelser som utmärker den. Aposteln Petrus, vars två inspirerade brev är en del av bibeln, säger: ”Ej heller skonade han [Gud] den forntida världen, om han ock, när han lät floden komma över de ogudaktigas värld, bevarade Noa såsom rättfärdighetens förkunnare, jämte sju andra.” (2 Petr. 2:5) Det stundande Harmageddonkriget kommer att bli värre än syndafloden eller någon annan hemsökelse ”sedan världens begynnelse intill nu”. Det kommer aldrig mer någon sådan vedermöda, därför att detta aldrig skall behövas. Liksom på Noas tid måste de människor som skall överleva Harmageddonkriget bli räddade ur det. Några kommer att bli det!

Till räddning!

30. Varför bör folk inte betrakta det vi säger som ett skämt, och varför bör de inta bibelns ståndpunkt och ge akt på det som försiggår?

³⁰ Skratta nu inte och betrakta det vi säger som ett skämt, så som patriarken Lots svärsöner menade att han skämtade då han varnade dem för att deras stad, Sodom, skulle bli förgjord nästa morgon genom ett regn av eld och svavel från himmelen. Vi skämtar inte. Bibeln skämtar inte. De världsliga bespottarna i den nuvarande tingens ordning är dömda till undergång, ty det mänskliga samhället står inför Harmageddon, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Människor som intar bibelns ståndpunkt och ger akt på det som försiggår i världen kan tydligt inse att alla jordiska konungar och deras härskaror är på marsch mot Harmageddon, i trots mot Jehova Gud och hans Kristus, ”konungars konung”. På Noas tid tog folket ingen notis om vad som förestod. För din egen skull bör du nu göra det!

31, 32. a) På vilka två olika sätt kan man förhålla sig, när man vet sig vara dödsdömd och exekutionstruppen närmar sig? b) Varför hänvisar vi till vad som hände Gibeon på 1400-talet f.v.t.?

³¹ Vad skulle du göra, om du vore dömd till döden och exekutionstruppen ryckte fram åt ditt håll och höll på att komma farligt nära? Skulle du visa att du älskade livet och så göra ditt yttersta för att få ditt liv skonat, för att bli räddad undan det hotande fördärvet? Eller är det så att du inte bryr dig om hur det blir och är likgiltig inför utsikterna att få leva för alltid på en paradisisk jord i obeskrivlig lycka under en fullkomlig regering?

³² Om Gud betyder något för dig, om det betyder något för dig att behaga honom och dyrka honom på det rätta sättet, om möjligheten att få fullkomligt liv i ändlös sällhet betyder något för dig, kommer du då att ådagalägga praktisk vishet och handla som folket i det forntida Gibeon i Mellersta Östern gjorde i en brådskande situation? Vi nämner denna forntida stad därför att det som hände där, då landet Palestina blev intaget av hebréerna på 1400-talet före den vanliga tideräkningen, var profetiskt, fullt av betydelse för oss i våra dagar.

33. Hur visar Jesajas profetia att det forntida Gibeon var förebildligt, och vilka bör därför människorna i våra dagar efterlikna?

³³ Profetian i Jesaja 28:21, 22 (NW) bär vittnesbörd om detta, och den lyder: ”Jehova skall stå upp alldeles såsom på Perasims berg, han skall bliva upprörd alldeles såsom på lågslätten nära Gibeon, på det att han må utföra sin gärning — hans gärning är sällsam — och på det att han må förrätta sitt arbete — hans arbete är ovanligt. Och visa eder nu icke vara bespottare, på det att edra band icke må bliva starka, ty det finnes en utrotning, ja, någonting som blivit beslutat, som jag har hört om från den suveräne Herren, härskarornas Jehova, för hela landet.” För att undgå utrotning bör alltså människorna handla som gibeoniterna!

34. Vad visste gibeoniterna på den tiden om sin ställning inför hebréernas Gud?

³⁴ Gibeoniterna visste att alla invånarna i Kanaans land var dömda till undergång, ty de hade ingen rätt att bo i det land som Jehova Gud hade lovat ge åt patriarken Abrahams efterkommande. Dessa kananéer var ett folk som stod under förbannelse från tiden strax efter floden i Noas dagar, och nu hade deras ondska och omoraliska levnadssätt nått yttersta gränsen. Jehova Gud, Skaparen och ägaren till hela jorden, hade beslutit att dessa dyrkare av falska gudar skulle utrotas. Fördenskull förordnade han hebréerna under Josua, Mose efterträdare, att avrätta dessa inbyggare i Kanaans land, som inte hade lov att bo där och som dessutom stod under förbannelse. — 1 Mos. 9:20—27; 15:12—21.

35. Trodde gibeoniterna att de med framgång skulle kunna stå emot exekutionstrupperna under Josua, och vad var deras uppfattning grundad på?

³⁵ Städerna Jeriko och Ai hade redan fallit för de framryckande exekutionstrupperna och deras invånare utrotats. Gibeoniterna tillskrev den allsmäktige Guden, Jehova, dessa förkrossande segrar och drog sig till minnes hur han till och med hade fört hebréerna torrskodda genom Röda havet, medan de förföljande egyptierna blev dränkta som råttor i dess vattenmassor. Gibeoniterna visste att de inte med framgång skulle kunna stå emot den allsmäktige Guden och hans exekutionstrupper under Josuas befäl. Gibeoniterna visste att de stod i tur att bli utrotade, så snart Josua och hans styrkor träffade på deras stad och tre grannstäder.

36, 37. a) Vilken inställning hade gibeoniterna till livet, och vad gjorde de därför omedelbart? b) Hur handlade Josua mot gibeoniterna, då han några dagar senare kom fram till Gibeon?

³⁶ Gibeoniterna var inte lika de många människor i våra dagar som helt enkelt inte ”bryr sig om” hur det går. Gibeoniterna älskade livet. De föredrog att leva, även om detta betydde att leva som slavar under hebréerna och deras Gud, Jehova, i stället för att vara döda som avrättade, av Gud förbannade kananéer. Fastän gibeoniterna inte hade någon rätt att sluta fördrag med härföraren Josua för att bli skonade till livet, så menade de att de åtminstone borde försöka åstadkomma ett sådant fördrag. Men på vilket sätt? Genom ett knep! Men inte till förfång för Jehovas folk. De skickade sändebud till Josua, som befann sig vid Gilgal nära Jordanfloden omkring 30 kilometer från Gibeon, och dessa föregav sig ha kommit från en stad som låg utanför de dödsdömda kananéernas land och alltså kunde sluta ett fördrag om vänskap, ingenting annat, med hebréerna.

³⁷ Sändebuden sade: ”Dina tjänare äro komna från ett ganska avlägset land för Jehovas, din Guds, namns skull; ty vi hava hört hans rykte, och allt vad han gjorde. ...” (Jos. 9:9, Åk) Eftersom hebréerna blev övertygade av de gibeonitiska sändebudens framställning, ingick Josua och hans hövdingar ett vänskapsfördrag med dessa befullmäktigade sändebud från Gibeon. Tre dagar därefter fick Josua veta att han och hans folk hade blivit narrade till att ingå detta fördrag. Men när de nu hade givit gibeoniterna sin ed i Jehovas, Israels Guds, namn höll de fast vid fördragets bestämmelser. De förgjorde inte Gibeon och dess grannstäder, utan gjorde deras invånare till slavar med bestämda plikter att utföra, bland annat att skaffa bränsle till elden på Jehovas offeraltare.

38. Av vilka hotades gibeoniterna till livet för detta, och hur blev de räddade?

³⁸ Eftersom gibeoniterna hade slutit fördrag om att bli slavar åt Jehova Gud och hans folk, slöt sig fem konungar i södra delen av landet tillsammans och belägrade Gibeon. Gibeoniterna vägrade att kapitulera för dessa fem hedniska konungar, ty de visste att även om de gjorde det, skulle de inte undgå att till sist bli avrättade av Jehovas exekutionstrupper. De skickade bud till Josua och bad om hjälp. Josua och hans här begav sig redan om natten i ilmarsch ända från Gilgal. De överraskade Gibeons belägrare. Då trädde Jehova själv i aktion och sände förvirring bland de belägrande. När dessa flydde dräpte Josuas styrkor några av dem. Därpå, säger berättelsen, ”slungade Jehova stora stenar från himmelen över dem så långt som till Aseka, så att de dogo. Det var flera som dogo på grund av hagelstenarna, än de som Israels söner dödade med svärd.” — NW.

39. a) Vilket underverk bad Josua skulle ske vid Gibeon, och varför? b) För vilka stred Jehova den gången?

³⁹ Den vanliga dagen var inte lång nog för Josua och hans män att förfölja och dräpa alla fienderna. Därför bad Josua till Jehova Gud att göra ett underverk och förlänga dagsljuset. Med full förtröstan på solens, månens och stjärnornas Skapare sade Josua: ”Sol, bliv orörlig över Gibeon, och måne, över Ajalons lågslätt.” När Josua gav denna märkliga befallning, uttryckte han sig vetenskapligt rätt, ty såväl månen som solen var inbegripna i detta sällsynta underverk. Josua 10:12—14 (NW) lyder: ”Och solen blev stående stilla mitt på himmelen [från Josuas ståndpunkt på jorden] och hastade icke att gå ned på nästan en hel dag. Och ingen dag har visat sig vara lik denna, vare sig före eller efter den, i det att Jehova lyssnade till en människas röst, ty Jehova själv stred för Israel.” Men samtidigt som Jehova segerrikt stred för de israelitiska exekutionstrupperna, stred han också för gibeoniternas liv, deras som fruktade honom och hade valt att bli hans slavar. — Jos. 9:1—10:27.

En ”stor skara” som överlever

40. a) Vad var gibeoniternas mirakulösa räddning en bild av? b) Vad måste gibeoniterna först göra?

⁴⁰ Denna mirakulösa räddning av gibeoniterna var en profetia om räddningen i våra dagar av en ”stor skara” överlevande ur ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, Harmageddonkriget. (1 Kor. 10:11; Jes. 28:21, 22)a Den enda boken i bibeln som nämner Harmageddon beskriver också de jordiska överlevande efter världens största vedermöda som en ”stor skara”. Likt de forntida gibeoniterna måste också alla av denna ”stora skara” göra något för att bli räddade undan förintelse vid Harmageddon. Gibeoniterna grep tillfället i flykten och vidtog åtgärder för att skaffa sig ett fördrag som kunde rädda dem. Om de hade väntat tills Josua och hans exekutionstrupper hade påträffat deras stad och belägrat den, skulle det ha varit för sent att undgå fördärvet.

41. a) Vad måste de som önskar vara med i den ”stora skaran” likaledes göra nu? b) Vilken varning gav den större Josua som gällde hans ankomst till Harmageddonkriget?

⁴¹ De som önskar vara med i den ”stora skara” som får överleva Harmageddon behöver i inte mindre grad begagna den närvarande gynnsamma tiden till att träda i fredligt, vänskapligt förhållande till honom, som Josua i forna dagar var en förebild till, honom som fungerar som Jehova Guds store skarprättare. Vem är detta? Själva namnet anger det. Josua i den hebreiska bibeln är i den grekiska översättningen av de hebreiska skrifterna återgivet med Jesus. Detta är också vad Josua kallas i de grekiska skrifterna, som skrivits av Jesu Kristi lärjungar. (Apg. 7:45; Hebr. 4:8, NW, fotnot, 1950 års uppl.) När denne större Josua, Jesus Kristus, i förväg uppenbarade att konungarna och deras härar skulle marschera mot Harmageddon, gav han oss denna varning: ”Se, jag kommer såsom en tjuv. Lycklig är den som förblir vaken och behåller sin överklädnad, så att han icke får gå naken och folk får se hans skam.” (Upp. 16:15, NW) När han kommer till Harmageddonkriget, blir världen tagen med överraskning, liksom floden överraskade ouppmärksamma människor på Noas tid.

Vad den ”stora skaran” gör i dessa dagar

42, 43. Mot vem riktar den ”stora skarans” medlemmar sin uppmärksamhet, enligt Uppenbarelseboken 7:9, 10, och vad förklarar de öppet, liksom gibeoniterna gjorde?

⁴² Vad bör man då göra i dessa dagar? Uppenbarelsen, som den större Josua, Jesus Kristus, gav, anger detta. Den som såg uppenbarelsen skriver: ”Se, en stor skara, som ingen människa var i stånd till att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål, stående inför tronen och inför Lammet, klädda i vita, fotsida kläder; och de hade palmkvistar i händerna. Och de hålla i med att ropa med hög röst och säga: ’Frälsning hava vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.’” — Upp. 7:9, 10, NW.

⁴³ Denna ”stora skara”, vars antal inte angivits, är en världsfamnande skara utan någon rasdiskriminering. Endräktigt vänder de sin uppmärksamhet, inte mot Washington eller London eller Moskva eller Paris eller någon annan jordisk huvudstad, utan mot Guds tron, sätet för regeringen över himmel och jord. I likhet med vad de forntida gibeoniterna gjorde erkänner de offentligt att Gud är universums suverän och att han är upphovet till deras eviga frälsning. De förklarar också öppet att denna frälsning kommer dem till del från Gud genom hans en gång offrade lamm, Jesus Kristus, den större Josua.

44, 45. a) Vilka hyllas eller hälsas av den ”stora skaran”? b) Hur visas det att de är rena inför Gud, och hur kan de te sig så rena?

⁴⁴ I stället för att hylla människovarelser eller hälsa emblem viftar de med sina palmkvistar, i det att de hyllar den store Guden som sitter på den himmelska tronen. Honom tillskriver de sin frälsning genom hans offerlamm, Jesus Kristus. Därför ter de sig rena i Guds ögon, ty de är ”klädda i vita, fotsida kläder”. Hur kan de te sig så rena inför Gud, den Allraheligaste? Vi får veta det i dessa ord i Uppenbarelseboken 7:14 (NW): ”Dessa äro de som komma ut ur den stora bedrövelsen, och de hava tvättat sina fotsida kläder och gjort dem vita i Lammets blod.”

⁴⁵ De erkänner det mänskliga offer som Jesus Kristus gav för nitton hundra år sedan, då han dog på avrättningspålen utanför Jerusalems mur. De inser att den allsmäktige Guden förklarade sin Son, som var lik ett lamm, vara oskyldig, därigenom att han uppreste honom från de döda på tredje dagen och sedan bjöd honom återvända till himmelen, där han frambar värdet av sitt mänskliga offer åt Gud till gagn för hela mänskligheten, för människor av alla nationer, stammar, folk och tungomål. Eftersom de bekänner att de är födda syndare och att Jesu Kristi offrade blod renar dem från syndens befläckelse, överlämnar de sig helt och fullt åt Gud till att vara hans slavar, köpta med Kristi återlösande blod. Att de på detta sätt fullständigt överlämnat sig åt Gud för all framtid ger de offentligt till känna genom att de blir döpta i vatten, liksom Jesus, Guds lamm, själv blev döpt. Människor i våra dagar som inte gör så här, i överensstämmelse med vad som framställts i bild i bibeln, visar sig inte tillhöra den ”stora skaran”.

46. Vilken tjänst blev de forntida gibeoniterna skonade för att utföra i Israel, och hur stämmer detta överens med orden i Uppenbarelseboken 7:15?

⁴⁶ Vi kommer ihåg att gibeoniterna på Josuas tid blev skonade till livet för att tjäna som slavar och bära vatten och samla ved till offeraltaret i Jehovas tempel. Ett tusen aderton år efter det att Josua skonade gibeoniterna, fick detta folk till och med privilegiet att förutom sin tjänst vid Jehovas tempel vara med om den judiske ståthållaren Nehemjas återuppbyggande av Jerusalems murar. (Neh. 3:7; 7:25) I överensstämmelse med detta sägs det om den ”stora skaran”, som gibeoniterna var en förebild till: ”Det är därför som de stå inför Guds tron, och de ägna helig tjänst åt honom dag och natt i hans tempel; och den som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem.” — Upp. 7:15, NW.

47. Hur tjänar de som tillhör den ”stora skaran” beständigt Gud i hans tempel och inför hans tron?

⁴⁷ I den nuvarande tiden före Harmageddon måste denna ”stora skara” tjäna Jehova Gud i förening med hans andliga tempel, där Lammet, Jesus Kristus, är den förnämsta hörnstenen. Deras tjänst för Gud på hans tron är av heligt slag, ty de ger åt Gud det som är Guds. (Matt. 22:21) Såsom människor som har Gud och hans lamm att tacka för sin frälsning sluter de upp i det världsomfattande verk som Jesus Kristus förutsade för denna tid, ”avslutningen på tingens ordning”, som det heter i Matteus 24:14 (NW): ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall slutet komma.” Genom att de tar del i detta verk hyllar de i själva verket Gud och Lammet, Kristus Jesus, ”med palmkvistar i händerna”.

48. a) Vad försöker världsliga härskare och deras militära myndigheter göra med den ”stora skaran” på grund av att den tjänar Gud? b) Hur handlar då den ”stora skaran” likt gibeoniterna?

⁴⁸ Därför att denna ”stora skara” utför detta världsvida verk att bära vittnesbörd, övar de styrande elementen och de militära myndigheterna i denna världen tryck på dem för att få dem att underkasta sig och sluta upp med att vara på Guds rikes sida, alldeles som de fem konungarna i Kanaan och deras härar belägrade Gibeon och försökte tvinga folket där att bryta sin överenskommelse med Josua och hans Gud, Jehova. Men detta vägrar de trogna av den ”stora skaran” att göra. De vet att jordiska härskare och deras stridskrafter inte kan ge dem evigt liv och inte på något sätt kan skydda dem mot att bli utrotade tillsammans med de världsliga härskarna och deras härar vid Harmageddon. De vill inte att asfåglarna skall plocka köttet av deras döda ben på Harmageddons slagfält. De hyser full förtröstan på att Gud genom sin större Josua, Jesus Kristus, kan beskydda dem genom Harmageddonkriget, alldeles som han gjorde med gibeoniterna på Josuas tid.

49. Mot vilka riktas Guds Harmageddonkrig, och vad förväntar den ”stora skaran” att Gud då skall göra för dem?

⁴⁹ ”Kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” är inte riktat mot denna ”stora skara”, om den förblir trogen. Det är riktat mot det symboliska vilddjuret, det vilddjurslika politiska systemet, och konungarna på hela den bebodda jorden och deras härar och alla dem som understöder dem och som räknar att de kan få frälsning eller räddning genom denna politiska, religiösa, sociala, ekonomiska, vetenskapliga tingens ordning. De som hyllar Jehova Gud, som sitter på tronen, såsom sin frälsare förmedelst hans lamm, Jesus Kristus, blickar upp till Honom för att bli räddade ur Harmageddon. Och enligt sitt löfte skall Gud allsmäktig göra detta. Inget mindre än detta är innefattat i dessa ord i Uppenbarelseboken 7:15 (NW): ”Den som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem.”

50. Vad är den ”stora bedrövelsen” eller ”vedermödan”, som omtalas i Uppenbarelseboken 7:14, ur vilken den ”stora skaran” kommer ut?

⁵⁰ I full konsekvens med en sådan räddning sägs det i Uppenbarelseboken 7:14 (NW) om denna ”stora skara”: ”Dessa äro de som komma ut ur den stora bedrövelsen.” Beteckningen ”den stora bedrövelsen” passar väl in på den tid av nöd och vedermöda som mänskligheten har upplevat sedan det år då första världskriget bröt ut, 1914, och som skall nå höjden av förstörelse i Harmageddonkriget, då denna världsliga tingens ordning skall fullständigt utplånas. En sådan vedermöda, utan någon motsvarighet sedan världens begynnelse, skall aldrig mer inträffa på jorden, sade Jesus Kristus, då han varnade sina efterföljare och rådde dem att fly till den tillflyktsort som Gud bereder, innan denna den värsta och sista fasen i den stora bedrövelsen inträffar. — Matt. 24:20—22.

51. a) Vad kräver den hotande situationen nu, alldeles som i gibeoniternas fall? b) Vilka två klart åtskilda läger kan man nu välja emellan, och vilket uppmanas läsaren att välja?

⁵¹ Som det var för gibeoniterna, så är det också nu — ingen tid att försitta. Den hotande situationen kräver gudfruktig handling nu, inte innan ett tredje världskrig hinner utbryta, utan innan ”Guds, den Allsmäktiges, stora dag” kommer som en tjuv och kriget på denna stora dag bryter ut vid Harmageddon. Valet står nu mellan två klart åtskilda läger: Välj den allsmäktige Guden, Jehova, och hans lamm, Kristus Jesus, och bliv vid liv! Eller välj världshärskarna och deras härar, som marscherar under inflytande av uttalanden som inspirerats av djävulen och hans demoner, och dö! Låt inte fruktan och skräck för människor bli en snara för ditt liv. (Ords. 29:25) Tag ståndpunkt tillsammans med den ”stora skaran” och darra och frukta för Gud allsmäktig. så att du under skyddet av hans bevarande makt får ”komma ut ur den stora bedrövelsen”.

52. Till vad skall den ”stora skaran” slutligen ”komma ut ur den stora bedrövelsen”?

⁵² ”Komma ut ur den stora bedrövelsen” — till vad? Till en jord som blivit renad och befriad från alla fridsstörare, till och med från den övermänsklige Satan och hans demoner, som blivit bundna! Kom ut till en jord som befriats från dem som nu fördärvar jorden, förgiftar luften, havet och marken! Kom ut till en jord, över vilken Guds universella suveränitet blivit fullständigt återställd och hans utlovade rike under Kristus regerar för att välsigna mänskligheten för evigt. Kom ut till en jord, där ingen räddhåga och själviskhet råder, utan där de som blivit räddade ur Harmageddon skall älska och bistå varandra som bröder och systrar, adopterade av Guds lamm, deras Evige fader. (Jes. 9:6) Kom ut till en jord som dessa överlevande efter Harmageddon skall börja återställa från dess fördärvade tillstånd och på så sätt överallt omdana till ett ljuvligt paradis under Guds himmelska rikes välsignelse!

53. Vilken hänförelsens tid skall den ”stora skaran” av överlevande efter Harmageddon få uppleva i fråga om de döda?

⁵³ Jorden, som är bestämd att bli ett paradis likt den ursprungliga lustgården i Eden, skall inte förbli en ofantlig begravningsplats och hålla kvar i sin famn de milliarder, för vilka Guds lamm en gång kärleksfullt gav ut sitt liv som ett offer. Hans egen uppståndelse från de döda genom Guds, den Allsmäktiges, kraft är en osviklig garanti för att de, för vilkas räkning han i himmelen frambar värdet av sitt fullkomliga mänskliga offer, också skall resas upp ur döden under hans rike. (Apg. 17:31; 1 Kor. 15:20; Joh. 5:28, 29) Vilken hänförelsens tid de som överlevat Harmageddon skall få uppleva, när de börjar få de döda åter — till möjligheten att vinna evigt liv i ett jordiskt paradis under Guds rike! Förvisso skall detta ge genljud i aldrig upphörande lov och pris åt Gud genom Jesus Kristus. Det skall rättfärdiga Gud såsom den som i rättfärdighet åstadkommit den nödvändiga olyckan — Harmageddon — för att hävda sin egen ställning och till befrielse för hela mänskligheten.

54. Hur kan de som älskar livet visa att de anser det värt någonting att bli räddade ur Harmageddon?

⁵⁴ Käre läsare, är det värt någonting att bli räddad ur Harmageddon? Svarar du, som en människa som älskar livet, JA på den frågan? Var då med i det livsfrälsande verket att hjälpa människor över på Guds rikes sida. Det är detta verk som leder till att en stor skara blir räddad ur Harmageddon!

[Fotnot]