till sina gudars offermåltider, och folket åt och tillbad deras gudar.” — 4 Mos. 25:1—3.

De religiösa högtiderna, med deras omåttliga ätande och drickande, tilltalade dem som älskade njutning. I Amos 2:8 läser vi: ”På pantade kläder sträcker man sig invid vart altare, och bötfälldas vin dricker man i sin Guds hus.” Om en religiös högtid i Sikem säger oss bibeln: ”Så hände sig en gång, att de gingo ut på fältet och avbärgade sina vingårdar och pressade druvorna och höllo en glädjefest, och de gingo därvid in i sin guds hus och åto och drucko.” — Dom. 9:27.

Vidare förmåddes många av sin osäkerhet beträffande framtiden (som berodde på brist på tro eller ett inför Jehova skuldtyngt samvete) att söka hjälp genom den falska religionen, i hopp om att de skulle kunna få en viss tillförsikt om att det skulle gå bra för dem. Ett framträdande exempel är den israelitiske kungen Ahasja, son till Ahab och Isebel. Sedan han blivit skadad i en olycka, sände han budbärare för att fråga Baal-Sebub, guden i Ekron, för att få reda på om han skulle tillfriskna. — 2 Kon. 1:2, 3.

En läxa att rätta sig efter

När vi tänker på vad som har inträffat i kristenheten, bör vi inte bli förvånade över att Israel insnärjdes i avgudadyrkan. I vår tid händer det i kristenheten att bildade människor rådfrågar spåmän, sysslar med det ockulta och bär lyckobringande amuletter. Ja, i somliga delar av världen går sådana människor rentav till medicinmän i hopp om att vinna befrielse från sjukdom. Samtidigt påstår de, alldeles som de trolösa israeliterna i forntiden, att de tjänar bibelns Gud. Därtill förekommer sexuell omoraliskhet, omåttligt ätande och drickande, oärlighet och andra köttets gärningar i överflöd i kristenheten.

Denna situation gör det säkert och visst att de laglösa anhängarna till kristenhetens kyrkosamfund inte kommer att undgå verkställandet av Jehovas dom. Jehova Gud skonade inte det trolösa Israel, och som den oföränderlige skall han på nytt ”vara ett snarfärdigt vittne mot trollkarlar, äktenskapsbrytare och menedare, så ock mot dem som förhålla dagakarlen hans lön eller förtrycka änkan och den faderlöse eller vränga rätten för främlingen, men icke frukta [honom]”. — Mal. 3:5, 6.

Det är därför angeläget att alla som söker Guds godkännande undviker att bli snärjda av avgudadyrkan eller andra av det syndiga köttets gärningar. Om detta är vad du önskar, uppodla då intensivt hat till det som Gud fördömer, i det du inte tillåter att ditt sinne uppehåller sig vid köttsliga begär. Genom att göra det kan du undvika denna världens dödsbringande lockbeten. Det är som aposteln Johannes skrev: ”Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen. Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.” — 1 Joh. 2:15—17.

När man bör vara som ett barn

VEM vill vara som ett barn? Är det inte mest önskvärt att vara fullvuxen, mogen? Jo, det är det verkligen, och aposteln Paulus visade också det när han skrev: ”När jag var barn, brukade jag tala som ett barn, tänka som ett barn, resonera som ett barn; men nu då jag har blivit man, har jag lagt bort ett barns karakteristiska drag.” — 1 Kor. 13:11, NW.

Det är nyttigt och nödvändigt med fysisk, mental och även känslomässig mogenhet, men det finns likväl ett slag av mogenhet som är ännu viktigare. Vad är det? Att vara andligt fullvuxen eller äga andlig mogenhet. Detta slag av mogenhet gör att man kan skilja mellan gott och ont, rätt och orätt. Denna mogenhet gör att en kristen kan förbli ståndaktig och stå fast trots motstridiga läror, frestelser och påtryckningar. Andlig mogenhet gör att vi kan hålla oss ”vakna, stå fasta i tron, skicka ... [oss] som män, bli starka”. — 1 Kor. 16:13, NW; Hebr. 5:14.

På grund av att andlig mogenhet är nödvändig för de kristna, uppmanas de: ”Bli inte små barn i förståndsförmågor, ... bli ... fullvuxna i förståndsförmågor.” (1 Kor. 14:20, NW) Ja, Jesus Kristus ”gav några som apostlar, några som profeter, några som evangelieförkunnare, några som herdar och lärare, i syfte att uppnå de heligas återförande till rätta, för arbete som tjänare, för uppbyggandet av den Smordes kropp, till dess vi alla når fram till ... en fullvuxen man ... så att vi inte längre skulle vara barn”, ostadiga och lätta att utnyttja. — Ef. 4:11—14, NW.

Men jämte allt detta visar bibeln också att det är vissa avseenden i fråga om vilka det är synnerligen önskvärt att vara som ett barn, som ett litet barn. Vilka förhållanden är det, och varför är det viktigt att vara likt ett barn i fråga om dem?