Från att ha varit svaga till att bli fyllda av kraft

 1. Vad är Jehova källan till?

JEHOVA är livets, kraftens och styrkans sanna källa, ”han som har skapat himmelen och utspänt den, han som har utbrett jorden med vad som alstras därav, han som har givit liv åt folket som är därpå och ande åt dem som vandra där”. (Jes. 42:5) Och genom sin ande eller verksamma kraft styrker Jehova sina tjänare på jorden, då de ropar till honom för att få vägledning och hjälp i nödens stund. — Ps. 34:9, 16.

 2. Vad förebildas av att Simson kom till besinning?

² Så var det också med Simson. Knappt hade hans fiender berövat honom hans styrka förrän han kom till besinning. När han insåg vilket misstag han begått, ångrade han sig och gjorde bättring inför sin Gud och beredde sig på att åter tjäna honom med en nasirs hängivenhet. Han sköt inte upp detta. Så snart håret blivit avrakat, började det ”åter växa ut” kraftigt. När hans kraft och styrka återvände, sökte han på nytt ”tillfälle mot filisteerna”. (Dom. 16:22; 14:4, Åk) Som en motsvarighet härtill beslöt sig Guds djupt ångerfulle ”slav” från år 1919 att helt och fullt tjäna Jehova ända till sin död, och den kände sin kraft och styrka återvända. ”Livets ande från Gud [kom] in i dem, och de reste sig upp på sina fötter”, redo för energisk verksamhet i ”ändens tid”. — Upp. 11:8—12; Dan. 12:1—4.

 3. Hur fördes ”det blinda folket” nu ut, och varför skedde det?

³ Tiden var nu inne för uppfyllelsen av orden i Jesaja 43:8, 10, 11: ”För hitut det blinda folket, som dock har ögon.” ”’Ni äro mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’ja, min tjänare, som jag har utvalt, på det att ni må känna och hava tro på mig och för att ni må förstå att jag är densamme. Före mig fanns det ingen Gud danad, och efter mig fanns det fortfarande ingen. Jag — jag är Jehova, och förutom mig finnes ingen frälsare.’” (NW) Jehovas folk hade visserligen tillfälligt blivit förblindat på grund av det inflytande som anhängarna av den falska religionen hade haft på dem under de år första världskriget pågick, men nu måste de föras ut ur fångenskapen för att otvetydigt tjäna såsom Jehovas vittnen. Om de fortfarande var blinda i något avseende, så var det däri att de nu var blinda för allting annat än för den allsmäktige Gudens vilja. De var fast beslutna att glömma det som de hade lämnat bakom sig. — Fil. 3:13, 14.

 4. För vad lovprisade de festande filisteerna sin gud?

⁴ Filistéernas hövdingar församlade sig för att frambära ett stort offer åt sin fiskgud, Dagon. Det skulle bli en religiös fest lik den som Belsassar ställde till i Babylon omkring sex hundra år senare, när han drev gyckel med de heliga kärlen från Jehovas tempel. (Dan. 5:1—4, 30) Vid filistéernas fest var det emellertid Jehovas hängivne tjänare Simson som blev medelpunkten för hånet och smädelserna. ”De sade: ’Vår gud har givit vår fiende Simson i vår hand.’ Och när folket såg honom, lovade de likaledes sin gud och sade: ’Vår gud har givit vår fiende i vår hand, honom som förödde vårt land och slog så många av oss ihjäl.’” — Dom. 16:23, 24.

 5. Vad har medlemmarna av det filistélika prästerskapet varit eniga i att göra i denna tid?

⁵ Hur gladde sig inte kristenhetens prästerskap åt Jehovas vittnens fångenskap under första världskrigets sista dagar! Prästerna, som menade att de hade tystat vittnena för all framtid, gjorde alldeles som det var förutsagt i Uppenbarelseboken 11:10, där det heter att de skulle ”fröjda sig och sända varandra gåvor”. De beredde sig på att gyckla med Jehovas förtryckte ”slav”. Och sedan den tiden har kristenhetens prästerskap, ja, ledarna inom den falska religionens hela världsvälde, under det att de fortsatt med att göra Jehovas vittnen till ett åtlöje, mött upp i sitt hus för falsk gudsdyrkan och sökt komma varandra närmare genom sina rörelser för ett samgående mellan trosriktningarna, och så har de visat sig vara gudsfientliga och stå emot Jehovas upprättade rike med Kristus Jesus som konung. De är alltid eniga i sitt samfällda motstånd mot Jehovas vittnen.

 6, 7. a) Varför hämtades Simson ur fängelset? b) Hur ledde Jehova händelseutvecklingen till gagn för sin nutida ”slav”?

⁶ Medan filisteerna ohämmat hängav sig åt sin avgudiska tillbedjan av Dagon och då ”deras hjärtan hade blivit glada, sade de: ’Låt hämta Simson, för att han må förlusta oss.’ Och Simson blev hämtad ur fängelset och måste vara dem till förlustelse.” — Dom. 16:25.

⁷ Jehova ledde dramats förlopp då på Simsons tid. Och likaså var det tack vare Jehovas ledning som hans hängivne ”slav” fördes ut ur den religiösa träldomen år 1919. De nutida filisteerna hade inte längre någon makt över Jehovas vittnen, även om de kanske inte omedelbart insåg detta. Vittnena kom ut för att tjäna, verka. Med kraftigt växande symboliskt hår har de fortsatt med att bära den smälek och vanära som de religiösa ledarna har hopat över dem. Fram till detta år, 1967, har medlemmarna av den ”trogne och omdömesgille slaven”, den smorda kvarlevan av Jehovas vittnen, lojalt tjänat i Jehovas kraft och har vittnat om hans suveränitet, under det att de samtidigt blivit ”utsatta såsom på en skådebana både för smädelser och för bedrövelser”. — Hebr. 10:33, NW.

”Mellan pelarna”

 8, 9. Vad visades i bild genom att de ställde Simson mellan pelarna?

⁸ ”Och de ställde honom mellan pelarna” — de främsta bärande pelarna i Dagons hus. Dessa pelare måste ha varit ofantliga, om de bar upp ett så stort hus, och vid arkeologiska utgrävningar i Gasa under senare år har man faktiskt frilagt väldiga stensocklar, placerade sida vid sida, på vilka mittelpelarna till just ett sådant hus åt Dagon kan ha vilat. — Dom. 16:25, Åk.

⁹ Sedan 1919 har anhängarna av den falska religionen fortsatt med sina bemödanden att gyckla med Jehovas vittnen, och detta i förbindelse med deras iver att bevara sin ostrafflighet inför Gud. De försöker sätta åt dem mellan de främsta stöttorna, som den falska religionens världsvälde och kristenheten i synnerhet har låtit sina förhoppningar vila på. Men vad är de pelare eller stöttor som de religiösa ledarna litar på skall bära upp den falska religionens hus?

10, 11. a) Vad har blivit en fråga av stor vikt här på jorden sedan 1914? b) Nämn några exempel som visar att det förhåller sig så.

¹⁰ I synnerhet från år 1914, när första världskriget bröt ut i kristenheten, har nationalismen blivit en framträdande faktor i den mänskliga samlevnaden. Oförnuftig patriotism och fanatisk lojalitet mot det land, i vilket man råkat födas, har brett ut sig jorden runt. De stora religionssamfunden har villigt underblåst nationalismens eld och satt lojaliteten mot nationen framför lojaliteten mot hela mänsklighetens Gud och Skapare. De har till och med välsignat de vapen som har använts till att hänsynslöst döda deras trosfränder i andra nationer. I gengäld har de litat på att de politiska härskarna skulle stötta deras religiösa hus i dess maktställning över folket.

¹¹ Ett exempel härpå utgör romerskkatolska kyrkans samgående med diktatorn Mussolini, som medförde att Vatikanen återvann stor makt och myndighet. Vidare ingick katolicismen ett konkordat med Hitler och stödde honom i hans ”korståg” för att uppnå världsherravälde, såsom när prelater vid de tyska biskoparnas konferens i Fulda i augusti 1940 sade sig stå i tacksamhetsskuld till Hitler för de tyska truppernas ”segerrika framryckning och försvar av det tyska hemlandet”.a De protestantiska kyrkoorganisationerna har slutit upp vid katolikernas sida i fråga om att understödja de båda världskrigen och tillhandahålla fältpräster, som stärkt moralen hos soldaterna på ömse sidor om fronten.

12, 13. a) Till vilken annan stöttepelare söker religionens ”hus” sätta sin lit? b) Vilket vittnesbörd visar att den falska religionens världsvälde litar till denna stöttepelare?

¹² Men är nationalismen den enda stötta, som utövarna av den falska religionen har satt sin lit till? Dessutom och i direkt opposition mot Guds rike under Kristus — Guds redskap för att åstadkomma verklig fred och välgång bland människorna — har Satan frambragt en övernationell organisation. I Uppenbarelseboken 17:8, 11 beskrivs den såsom ett freds-”vilddjur”, som först framträder mellan de båda världskrigen, råkar i skymundan under andra världskriget och därpå återförs till verksamhet för någon tid. Det är det nu försvunna Nationernas förbund och dess efterträdare, Förenta nationerna.

¹³ När Nationernas förbund blev till, kallade kristenhetens protestantiska gren av den falska religionens världsvälde detta förbund för ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”.b Och har inte religionsanhängarna på senare tid betraktat dess efterträdare, Förenta nationerna, som en stöttepelare för deras förhoppningar om att frid och välstånd skulle komma att råda här på jorden? Om det tillfälle, då man firade Förenta nationernas tjugoårsdag, hette det i ett Associated Press-meddelande från San Francisco den 27 juni 1965:

Ledarna för sju internationella religionssamfund med mer än två milliarder medlemmar världen utöver knäppte i dag gemensamt händer i bön under ett och samma tak till stöd för FN:s strävanden att åstadkomma världsfred. Påven Paul VI sände sina välsignelser från Rom. De framfördes av en syrisk ärkebiskop till den församlade skaran av romerska katoliker, protestanter, judar, hinduer, buddister, muhammedaner och österländska (grekiska) ortodoxa kristna. ... Rabbinen Louis Jacobs ... förklarade ”FN vara det enda hoppet om förblivande fred i en värld som är beroende av det för att kunna överleva”.

Det är alltså uppenbart att världens religiösa organisationer anser Förenta nationerna vara en stöttepelare för deras förhoppningar om det mänskliga framåtskridandet, ja, om själva möjligheten att överleva.

14. Vad anser påven i Rom om FN?

¹⁴ Detta framhävdes kraftigt av de ord som påven Paul VI fällde under sitt besök i Förenta staterna den 4 oktober 1965, då han sade att FN är den ”största av alla internationella organisationer”. Han fortsatte:

Jordens folk vänder sig till Förenta nationerna som det sista hoppet om endräkt och fred. ... Den byggnad som ni har uppfört får aldrig misslyckas; den måste bli fullkomnad.

15, 16. Vad säger Guds ord om nationalismens och FN:s, freds-”vilddjurets”, framtid?

¹⁵ Men hur betraktar Jehova Gud nationalismens och det övernationella Förenta nationernas framträdande, den organisations som i så glödande ordalag har lovsjungits av de religiösa ledarna nu på 1900-talet? Om de politiska ”konungar” som styr jorden nu i ”ändens tid” förkunnar Jehovas profet: ”Men i de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.” (Dan. 2:44) De nationalistiska regeringarna, som de olika religiösa systemen är så beroende av och tungt stöder sig på, är alltså dömda att krossas av Guds himmelska rike.

¹⁶ Vad Förenta nationerna, freds-”vilddjuret”, beträffar, så säger Uppenbarelseboken 17:5, 14—17 att det skall bli övervunnet av ”Lammet”, Kristus Jesus, sedan det har kastat av sig världsreligionens hela system, som för närvarande sänder ut sina eldiga kärlekstrevare mot det. Ja, profetiorna anger att de radikala makterna inom denna världsorganisation, dess ”tio horn”, i själva verket skall vända sig emot den falska religionens världsvälde, det skökolika ”stora Babylon”. ”De skola hata skökan och göra henne utblottad och naken och skola äta hennes kött och bränna upp henne i eld. Ty Gud har ingivit dem i hjärtat, att de skola utföra, vad han har i sinnet.” Världsreligionen sätter förgäves sin lit till denna bräckliga stötta, Förenta nationerna, såsom ett medel att överleva.

”Styrk mig ... denna gång”

17. Vad förebildar Simsons nästa åtgärd?

¹⁷ Vilken ståndpunkt intar Jehovas vittnen till dessa världsproblem? Låt oss åter betrakta det profetiska dramat: ”Men Simson sade till den gosse som höll honom vid handen: ’Släpp mig och låt mig komma intill pelarna som huset vilar på, så att jag får luta mig mot dem.’” (Dom. 16:26) Simson sökte åter tillfälle mot filisteerna. På motsvarande sätt har Jehovas vittnen i nutiden ställt sig ganska nära kontroversens själva centrum och har öppet trätt upp för Guds rike och hans suveränitet. De har riktat uppmärksamheten på att denna världens religionsanhängare sätter sin förtröstan till nationalistiska maktsträvanden och krig och till de odugliga organisationerna Nationernas förbund och Förenta nationerna.

18. Hur började den nutida ”Simson” pressa hårt mot ”pelarna”?

¹⁸ Så tidigt som vid sitt internationella konvent i Cedar Point i Ohio år 1922 förkunnade Jehovas ”slav”:

Att hela världens nuvarande organisation utgör den synliga delen av Satans rike eller organisation och att Satans rike nu måste falla inför den framtågande härlighetens Konung. ... Att alla internationella konferenser och alla överenskommelser och fördrag som åstadkommas genom dem, inbegripande Nationernas förbund och andra liknande fördrag, måste misslyckas, emedan Gud så har beslutat. ... Att alla ansträngningar av de kyrkliga organisationerna, deras prästerskap, deras ledare och deras anhängare, i syfte att rädda och återupprätta den närvarande tingens ordning på jorden samt åvägabringa frid och välstånd, med nödvändighet måste misslyckas, emedan de icke utgöra någon del av Messias’ rike. ...

Nutidens ”Simson” började alltså verkligen förkunna ett polemiskt budskap och pressade hårt mot de ”pelare” som gav stöd åt Satans avgudiska religionshus.

19. Vad var den samlade skaran av filistéer en bild av?

¹⁹ I den bibliska skildringen läser vi vidare: ”Och huset var fullt med män och kvinnor, och filistéernas alla hövdingar voro där; och på taket voro vid pass tre tusen män och kvinnor, som sågo på, huru Simson förhastade dem.” (Dom. 16:27) Alla hade mött upp, ingen hade uteblivit. Såsom en motsvarighet härtill i vår tid har denna världens religiösa ledare i fullt antal, med kristenhetens prästerskap i spetsen, församlats i sitt religiösa ”hus” för att gyckla med Jehovas trogne ”slav”, kvarlevan av hans smorda vittnen. Men hur handlar dessa, när allt större smälek hopas över dem?

20. Vilken bön bad Simson, och vad vittnade den om?

²⁰ Simson ropade nu till Jehova och sade: ”Herre, HERRE [Jehova], tänk på mig och styrk mig allenast denna gång, o Gud, så att jag får taga hämnd på filisteerna för ett av mina båda ögon.” (Dom. 16:28) Simson gav här sin egen brist på vaksamhet i affären med Delila skulden för att han hade förlorat ett av sina ögon. Men hans uppriktiga ånger hade nu medfört Jehovas förlåtelse. Förlusten av det andra ögat gav han filisteerna skulden för. Och i likhet med Simson frambar den smorda kvarlevan av Jehovas vittnen innerliga böner till Jehova, då de blev lösta från fångenskapens bojor år 1919. De bad om att Jehova måtte bruka dem i ett mäktigt verk i förbindelse med den hämnd han skulle utkräva av de nutida ”filisteerna”, därför att de av hat tagit del i att beröva Guds slav hans urskillningsförmåga och för den smälek som till följd härav hopats över Jehovas heliga namn. Besvarade Jehova denna bön? Hur underbart har han inte gett kraft och makt i överflöd!

21. Hur dog Simson?

²¹ ”Därefter fattade Simson i de båda mittelpelare som huset vilade på och tog fast tag mot dem; han fattade i den ena med högra handen och i den andra med vänstra. Och Simson sade: ’Må jag nu själv dö med filisteerna.’ Sedan böjde han sig framåt med sådan kraft, att huset föll omkull över hövdingarna och allt folket som fanns där. Och de som han så dödade vid sin död voro flera än de som han hade dödat, medan han levde.” — Dom. 16:29, 30.

22. a) Vilken försäkran gav Jehova alltså sin hängivne ”slav”? b) Vilket budskap ger han dem nu kraft att förkunna?

²² Vilken kraftig försäkran ger oss inte detta om att Jehova skall styrka sin hängivne ”slav” ända fram till slutet på det verk av såväl irenisk som polemisk art, som han låter utföra på jorden i denna tid! Under det att Satans demonpropaganda fortfar att ljuda och mana alla folk att stödja den fanatiska nationalismen och Förenta nationerna, freds-”vilddjuret”, vilar Jehovas ande på hans ”slav”, för att denne skall få kraft att förkunna ”ett år av god vilja å Jehovas sida och en dag av hämnd å vår Guds sida”. (Jes. 60:2, NW) Just ett sådant tillkännagivande gjordes under Jehovas vittnens sammankomster ”världen runt” år 1963, då en resolution antogs av 454.977 personer i tjugofyra städer på vitt skilda håll, i vilken det utan omsvep framhölls att Satans organisation ”står ... inför en jordbävning av världsomfattande nöd, vars like den aldrig har erfarit, och alla dess politiska institutioner och dess nutida religiösa Babylon kommer att skakas i bitar”.

23. Hur har många av kvarlevans medlemmar liknat Simson”

²³ Många enskilda medlemmar av den smorda kvarlevan fullbordar nu sitt jordiska lopp i trohet. I likhet med Simson i forna dagar förblir de intill slutet förkämpar för Guds rättfärdighet och har full andel i att hävda och förhärliga Jehovas stora namn. De väntar inte på den dag då de skall bli pensionerade i likhet med kristenhetens präster. I stället bevisar de sig trogna ”ända till döden”, och därför kan de lita på detta löfte: ”Lyckliga äro de döda, som dö i förening med Herren alltifrån denna tid ... ty de ting de utförde följa dem åt.” — Upp. 2:10; 14:13; NW.

24. Hur skall ”Simson”-verket fullbordas, och vilken välsignelse för det med sig?

²⁴ Såsom en klass förväntar emellertid Guds ”slav” att den skall få överleva slutet på Satans ordning. Men det skall bli punkt och slut på deras verk att kungöra Jehovas domar, när den falska religionens hus och alla andra delar av Satans organisation ”verkligen braka samman i ruiner”. (Jes. 6:11, NW) Lika visst som Simson blev rättfärdigad i överensstämmelse med den föreslagna betydelsen av hans namn — ”ödeläggare” — lika visst skall Jehova låta jorden drabbas av hans förödande domar, som nu blir kungjorda av hans ”slav”. Och lika visst som Simson under sin domartid åstadkom frälsning för Israel, lika visst skall Guds rikes styrelse under Kristus bli ”sollik” genom att medföra fullständig befrielse och eviga välsignelser åt lydiga människor.c

Lita på Jehovas ande

25. Vilken utmärkt uppmuntran ger oss skildringen av Simsons liv?

²⁵ Simson måste visserligen ha haft en enastående fysik, men den verkliga källan till hans styrka var inte den mänskliga kraften eller förmågan utan Jehova Guds alltbetvingande ande. Har du någon gång tyckt att vägen blivit lång och att du skulle vilja ta det med ro en tid eller rentav ge upp? Tänk på att också Guds mest hängivna tjänare kan bli modfällda, som Simson blev, när han fann att hans hår hade blivit avskuret och han blev berövad sin syn. Men är det inte så att när vi vänder oss till Jehova i bön, då ger han oss ny energi i överflöd? Sanningen har i så hög grad blivit en del av oss att vi aldrig kan släppa den! Och därför fortsätter vi år efter år och blir ”allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft”. — Ef. 6:10.

26. Vilka välsignelser kommer av en hängivenhet lik Simsons?

²⁶ Det finns en pionjärbroder som fortfarande tjänar på södra Nya Zeeland i en ålder av åttiosju år, och hans trogna pionjärhustru är rentav några år äldre. Han sålde sin rörelse år 1914, så att han skulle kunna glädjas åt att utföra pionjärtjänst som ”kolportör” åtminstone några månader, innan den väntade katastrofen skulle komma på hösten samma år. Han tycker om att citera Jeremia 20:7 (NW): ”Du har narrat mig, o Jehova, så att jag blev narrad.” Han hade ju tänkt sig att hans pionjärtjänst här på jorden bara skulle räcka en helt kort tid, men den har tänjts ut över mer än femtio år, rika på belöningar jämte prövningar och smälek. Och enligt senaste rapporter är han fortfarande ”stark”, lik Simson. Skulle han ha önskat att det varit annorlunda? Nej! I stället uppmuntrar han de unga att ha samma syn på tingen som han hade då för länge sedan, år 1914. Gör mesta möjliga av de gyllene tillfällena att vara pionjär för de goda nyheterna NU! Och vare sig den återstående tiden blir lång eller kort, kommer Jehovas uppehållande ande att ge dig outsägliga välsignelser.

27. Vilken oemotståndlig kraft utvecklar Guds ord?

²⁷ I likhet med många bland Guds folk nu i våra dagar hade profeten Jeremia svåra prövningar att genomgå, allteftersom åren gick, ja, han blev ”ett ständigt åtlöje”. Har det också varit så för dig ibland att du under flera år inte funnit något gensvar på ditt distrikt? Jeremia sökte till och med sluta upp att tala i Jehovas namn, men då utvecklade ”Jehovas ord” (NW) oemotståndlig kraft och drev på honom till fortsatt frimodig verksamhet. ”Då blev det i mitt hjärta, såsom brunne där en eld, instängd i mitt innersta; jag mödade mig med att uthärda den [dvs. hålla tillbaka Jehovas ord], men jag kunde det icke.” (Jer. 20:7—9) För Jehovas namns skull och med en önskan att det skulle hävdas och förhärligas fortsatte han i ostrafflighet att tjäna nitiskt och hängivet.

28. Kommer Simsonklassen att återigen försvagas? Förklara.

²⁸ Så är det också i vår tid. Jehovas folk har blivit ”ett skådespel för världen”. (1 Kor. 4:9) Skarpa blickar, redo att förebrå, är på ständig spaning efter något tecken på svaghet, något ”haltande”, för att de skall kunna få tillfälle mot Jehovas ”slav”. Men kommer de någonsin mer att ha framgång mot Guds vittnen? Från och med år 1919 har den ”trogne och omdömesgille slaven” eftertryckligt svarat: Aldrig! ”Slaven”, som nu fått mer än en million följeslagare i sin gudsdyrkan, kan med samma glödande iver som Jeremia upprepa dennes ord: ”Men Jehovah är med mig, såsom en stark hjälte, därför skola mina förföljare bringas på fall och icke råda över mig. Ja, Härskarornas Jehovah, som prövar den rättfärdige och skådar njurar och hjärtan! Jag skall se din hämnd på dem; ty åt dig har jag förtrott min sak.” (Jer. 20:11, 12, My) Med samma tillförsikt som Jeremia, Simson och andra trogna män i forna dagar visade förtror Jehovas vittnen i våra dagar sin sak åt Jehova.

29. Till vilken skara hör Simson, och vilken uppmuntran ger detta oss?

²⁹ I Hebréerna 11 räknas Simson upp bland de forntida trosstarka människorna som ”övade rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade lejons gap, dämpade eldens kraft, undkommo svärdets egg, blevo starka från att hava varit svaga”. (Verserna 32—34) Han hör alltså till den stora ”hop av vittnen”, vilkas hjältedåd har blivit nedtecknade till uppmuntran för oss, så att vi ”med uthållighet [skall] löpa framåt i den tävlingskamp, som är oss förelagd”. — Hebr. 12:1.

30. a) Varför bör vi vara uthålliga? b) Vilket verk kommer vi hängivet att ägna oss åt?

³⁰ Låt oss då hålla ut och förkunna Guds rike med Kristus som konung såsom människans vissa hopp om frid och fred och om evigt liv. Den dag närmar sig med hast, då nationalistiska, politiska makter och den övernationella organisationen Förenta nationerna skall befinnas vara oense med den ”filisteiska” religionen. Stöttepelarna i den falska religionens ”hus” kommer att svika den, alldeles som Jehova har drivit sin ”slav” att tillkännage ned genom åren. Satans stora organisation på jorden, först dess religiösa byggnad och sedan dess politiska maktfaktorer, skall braka samman och tillintetgöras. Fastän vi fortfarande kommer att utsättas för smälek mitt under denna växande kris, som alla folk på jorden blir indragna i, skall vi uppbjuda all vår kraft för att kungöra Jehovas polemiska domar och utföra det ireniska verk som leder till frälsning både för oss själva och dem som hör oss. — 1 Tim. 4:16.

31. Vilken förtröstan och vilken beslutsamhet kommer vi att ha ända till slutet?

³¹ Låt oss då frimodigt rycka framåt mot belöningen evigt liv i Jehovas nya ordning, fullt förvissade om att Jehovas ande i fortsättningen skall uppehålla den ”trogne och omdömesgille slaven” jämte de hundratusentals medlemmarna av den ”stora skaran”, som nu träder fram i ständigt växande antal för att ta del i detta storslagna verk! Och liksom vi alla ägnar uppmärksamhet åt det aktuella budskapet i det profetiska dramat med Simson, så låt oss också vara fast beslutna att med iver följa Paulus’ maning: ”Håll eder vakna, stå fasta i tron, skicka eder som män, bliv starka.” — 1 Kor. 16:13, NW.

[Fotnoter]