ett muntligt budskap eller genom ett brev från oss. Må vidare vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och har givit oss evig tröst och gott hopp genom oförtjänt godhet, trösta edra hjärtan och göra eder fasta i varje gott verk och ord.” Detta är levande ord, som utgjorde råd till församlingen för nitton hundra år sedan och som är lika värdefulla och aktuella nu. ”Herren är trofast, och han skall göra eder fasta och bevara eder från den onde. ... Må Herren fortsätta att med framgång leda edra hjärtan in i Guds kärlek.” (2 Tess. 2:15—17; 3:3—5; NW) Det är lika viktigt i våra dagar att man håller sig tätt till Jehovas organisation som det var för de kristna för nitton hundra år sedan. Hur gör man då det?

24. Vad bör vi med flit ägna oss åt nu, och vad krävs för att man skall behaga Gud?

²⁴ Om vi är flitigt upptagna med att kungöra de goda nyheterna, kommer detta att ge oss mod, styrka och uppmuntran. I 1 Korintierna 15:58 läser vi: ”Mina älskade bröder, må ni bliva ståndaktiga, orubbliga, i det att ni alltid hava fullt upp att göra i Herrens verk, då ni veta att edert arbete icke är förgäves i förbindelse med Herren.” (NW) Flit i förkunnarverksamheten och kärleksgärningar bland medkristna kommer tron att tillväxa och bidrar till att man kan bevara ostraffligheten. Vi kan lätt inse att sådan tro, nämligen tro enbart på Jehova, kommer att styrka oss, så att vi kan stå emot påtryckningar, hotelser och skrämseltaktik från fiendestyrkor. Tänk alltid på att ”utan tro är det ... omöjligt att behaga honom väl, ty den som nalkas Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare, som allvarligt söka honom”. — Hebr. 11:6, NW.

Varför så mycket att göra?

JEHOVAS kristna vittnen har onekligen mycket att göra i denna tid. De skall läsa bibeln och bibelförklarande litteratur. De skall vara med vid fem möten i församlingen varje vecka och förbereda sig för dessa. De har alla de olika grenarna av den kristna förkunnartjänsten att ägna sig åt, predikande från hus till hus, återbesöksverksamheten och arbetet med att leda bibelstudier hemma hos folk. De kan också behöva bistå sina kristna bröder såväl som förbereda sig för att ta del i olika programpunkter osv. Och de som är tjänare i församlingarna har ännu fler plikter att fylla.

Mycket att göra? Javisst! Men har du tänkt på att det här med att ha mycket att göra inte är något säreget för kristna Ordets förkunnare. Läkare till exempel har ofta mycket att göra. En ansvarskännande allmänläkare använder kanske sjuttio timmar eller mer i veckan till utövandet av sitt yrke, därför att hans patienter ställer krav på honom. Och dessutom måste han läsa en hel del för att hålla sig à jour med de framsteg som görs inom hans område.

Om den ansvarskännande allmänläkaren har orsak att vara flitigt upptagen, har mycket att göra, då har Jehovas kristna förkunnare ännu större orsak att vara flitigt upptagna. Varför det? Därför att deras arbete är så mycket viktigare, det har med andlig läkedom att göra, en läkedom som medför evigt liv, och inte nog därmed, utan alla är i behov av det slag av läkedom som de erbjuder. Men deras arbete kräver mycket tid och stort tålamod, ty de måste först påvisa för människorna hur stort deras behov av andlig läkedom är och hur allvarligt det är att vara sjuk andligen, eftersom flertalet människor inte är medvetna om sin andliga svåra belägenhet.

Vår tids allvar

En annan orsak till att dessa förkunnare är så flitigt upptagna, har så mycket att göra, är att det inte återstår så mycken tid då man kan utföra det andligen helbrägdagörande verket. Vi lever sannerligen i allvarliga, brådskande tider. Jesus liknade vår pressande tid vid Noas dagar, och vi vet att Noa hade mycket att göra: han skulle ta vård om sin familj, predika, bygga arken, samla djuren och lägga upp ett förråd av mat som skulle räcka för alla under ett år. (1 Mos. 6:13—7:5; Matt. 24:37—39) Och tänk på Gideon och hans tappra skara som slog midjaniterna på flykten! De måste skynda på, om de skulle vinna seger, och så läser vi också om att de var trötta men likväl fortsatte med förföljandet. — Dom. 8:4, NW; Åk; 1878.

Såsom kristna ägnar vi oss åt en andlig krigföring,