Jehova ger ”full lön”

”HERREN [Jehova] vedergälle dig för vad du har gjort; ja, må full lön tillfalla dig från HERREN, Israels Gud, till vilken du har kommit för att finna tillflykt under hans vingar.” — Rut 2:12.

1—3. a) Vad för något beträffande kommunicerandet i en kärleksfull familj visas av samtalet mellan Noomi och Rut? b) Vilken förvåning blev följden när Rut berättade för Noomi om dagens arbete med axplockning, och vems vägledning blir på så sätt uppenbar?

”MÅ full lön tillfalla dig från HERREN.” Den till åren komne Boas hade sagt detta till moabitiskan Rut. Detta hade varit hans djupt kända önskan för denna goda och förträffliga unga kvinna, som hade sökt skydd under Israels Guds vingar. (Rut 2:12) Men skulle denna önskan bli verklighet? I så fall, på vilket sätt? Vi skall undersöka detta.

² I en familj där det råder kärlek är de äldre intresserade av vad de yngre har för sig. Allesammans välkomnar möjligheter att dela med sig och ta del av tankar och berätta om dagens verksamhet. Det var inte annorlunda i det anspråkslösa hem i Betlehem där Noomi och Rut hade ett angenämt samtal under kvällstimmarna. Lyssna!

³ ”Var har du i dag plockat ax, och var har du arbetat?” Det goda förråd av säd och mat som Rut har tagit med sig hem har föranlett Noomis fråga. Det är tydligt att någon har visat moabitiskan särskild hänsyn. ”Välsignad vare han som har tagit sig an dig!” säger den äldre kvinnan. Men de skall båda få en hjärtevärmande överraskning. ”Den man, som jag i dag har arbetat hos, heter Boas”, svarar Rut. Detta är verkligen utmärkt! Guds vägledning är sannerligen uppenbar. ”Välsignad vare han av Jehova, som inte har övergett sin kärleksfulla omtanke mot de levande och de döda”, utropar Noomi. ”Mannen är släkt med oss. Han är en av våra återköpare.” — Rut 2:19, 20; v. 20 enl. NW.

4. Hur vill du förklara vad en ”återköpare” i det forntida Israel var?

⁴ Hur upplyftande är inte detta på dessa kvinnors humör! De vet att en återköpare (hebreiska: goel’) är en släkting (en bror eller annan manlig nära anförvant) med rätt att återvinna, inlösa, återköpa eller köpa tillbaka den person han är närmaste släkting till eller dennes egendom eller arvsbesittning. Han kan till exempel köpa en del av en åker som är arvsbesittning innan den bjuds ut på öppna marknaden och således behålla den inom släkten. Tänk på detta! Av en tillfällighet har Rut kommit till Boas’ åker, och han är en återköpare, en man av Elimeleks släkt.

5. Vilket föredöme, till skillnad från Jakobs dotter Dina, ger Rut i fråga om umgänge med andra?

⁵ Dessutom önskar Boas att Rut skall hålla sig till hans unga arbetare till dess hela skörden har blivit fullbordad. Noomi godkänner naturligtvis detta och säger: ”Ja, det är bäst, min dotter, att du går med hans tjänarinnor, så att man icke behandlar dig illa, såsom det kunde ske på en annan åker.” Moabitiskan kommer alltså att fortsätta att plocka ax på Boas’ åker under två eller tre månaders tid, till dess både korn- och veteskörden avslutas. Till skillnad från Jakobs dotter Dina, som var i sällskap med kananeiska flickor och drog olycka över sig själv och trångmål över sin familj, fortsätter Rut att bo med sin svärmor, medan hon också vakar över sitt eget umgänge. Ett gott föredöme! — Rut 2:22, 23; 1 Mos. 34:1—31; 1 Kor. 15:33.

ÖDMJUKHET I HANDLING

6. Hur visar Noomi att hon osjälviskt vill att Rut skall få åtnjuta goda ting?

⁶ Veckorna går, och skörden närmar sig slutet. Noomi frågar Rut: ”Min dotter, borde jag inte söka en viloplats åt dig, för att det må gå dig väl?” (Rut 3:1, NW) Den till åren komna änkan försöker inte själviskt hålla den unga moabitiskan hos sig, utan hon vill att Rut skall känna den ro och vila, den tröst, det lugna hjärta och den trygghet som skulle tillfalla henne i en god och kärleksfull äkta mans hem. Men Noomi är också angelägen om att upprätthålla sin mans, Elimeleks, namn i Israel. (5 Mos. 25:7) Med avseende på detta omtalar hon en särskild handlingsplan, och hennes ödmjuka svärdotter går med glädje med på att handla i enlighet med den. Därför badar Rut, smörjer sig med olja, tar på sig sina mantlar eller ytterkläder och beger sig ut på sitt ädla uppdrag.

7. Vilket tillvägagångssätt följer Boas när han rensar korn?

⁷ Under tiden har Boas — en man som är rik men också arbetar hårt — utnyttjat kvällsbrisen till att rensa korn på tröskplatsen. Tröskningen har brutit loss sädeskornen från agnarna, och stråna har hackats till små stycken. Nu, vid sädesrensningen, kastas allt detta upp i vinden med en stor gaffel eller kastskovel. Brisen blåser bort agnarna, för stråna åt sidan och låter sädeskornen falla till marken på tröskplatsen. Detta är en glad och lycklig tid, och därför följs dessa mödor av en härlig måltid. Boas äter och dricker, och hans hjärta är ”glatt”, men det finns ingen antydan om att han har ätit eller druckit för mycket. (Ps. 104:15) Sedan lägger han sig ner ”invid sädeshögen”, och inom kort sover han djupt under det stjärnbeströdda himlavalvet. — Rut 3:1—7.

8. Vad gör Rut i förhållande till Boas vid tröskplatsen, och är hennes uppsåt omoraliskt?

⁸ Stillhet råder till dess en skugglik gestalt närmar sig — långsamt, stilla, utan att ses. Det är en kvinna, som lyfter upp täcket vid den sovande Boas’ fötter och lägger sig ner där fullt påklädd. Vid midnattstiden blir han uppskrämd, böjer sig framåt och blir häpen då han finner en kvinna ligga vid hans fötter, av allt att döma på tvären! Eftersom han inte kan känna igen henne i mörkret, frågar han: ”Vem är du?” och hör svaret: ”Jag är Rut, din tjänarinna.” Men hon tillfogar snabbt: ”Bred ut din mantelflik över din tjänarinna, ty du är min bördeman [återköpare, NW].” (3 Mos. 25:25) Boas är visserligen förvånad, men han blir varken förlägen eller uppbragt. Inte heller har moabitiskan kommit dit i något omoraliskt uppsåt. Ödmjukt och genom denna symboliska handling och sina ord har hon fullgjort Noomis anvisningar. Rut har gjort den äldre judeiske mannen medveten om sin förpliktelse som återköpare, en släkting till hennes döde man, Mahelon, och dennes avlidne far, Elimelek. Noomi hade varit säker på att detta initiativ skulle bli framgångsrikt, och den yngre kvinnan hade uppenbarligen tillit till att Boas skulle handla med henne på ett ärbart sätt. (Rut 3:4, 7—9) Men hur kommer han att reagera?

9. a) Hur har Rut gett uttryck åt sin kärleksfulla omtanke i vad Boas kallar ”första fallet” och ”sista fallet”? b) Är Rut ”en utmärkt kvinna” på grund av rikedom, frisyr och en dyrbar dräkt eller på grund av vad?

⁹ Boas välsignar och berömmer den ödmjuka och lojala moabitiskan: ”Må du vara välsignad av Jehova, min dotter. Du har i sista fallet ännu bättre gett uttryck åt din kärleksfulla omtanke än i första fallet, i det du inte gått efter de unga männen, vare sig ringa eller rika.” I första fallet visade Rut lojal kärlek till Noomi. I stället för att söka sällskap med giftasvuxna unga män är moabitiskan nu villig att gifta sig med en mycket, mycket äldre man för att uppväcka ett namn åt sin avlidne man, Mahelon, och åt sin svärmor, Elimeleks till åren komna änka. Men hur känner Boas det i fråga om detta? Lugnande säger han: ”Och nu, min dotter, var inte rädd. Allt du säger skall jag göra dig, för alla i mitt folks port vet att du är en utmärkt kvinna.” Rut har inte med hög röst ropat ut sina dygder, och det är verkligen inte rikedom, frisyr och en dyrbar dräkt som förmår andra att beundra henne. I stället är det den unga kvinnans fruktan för Jehova, hennes goda gärningar, hennes stilla och milda ande, hennes lojala kärlek, hennes flit — ja, det är gärningar och egenskaper sådana som dessa som har förmått människor att betrakta henne som ”en utmärkt kvinna”. Finns det någon gudaktig kvinna som inte skulle önska ha ett sådant gott anseende? — Rut 3:10, 11, NW; jämför Ordspråksboken 31:28—31; 1 Timoteus 2:9, 10; 1 Petrus 3:3, 4.

10. Varför kommer inte Rut omedelbart att bli Boas’ hustru?

¹⁰ Kommer Boas omedelbart att ta Rut till sin hustru? Nej, det finns nämligen en man som är närmare släkt med Elimelek och Mahelon. ”Men har han icke lust att taga dig efter bördesrätt [återköpa dig, NW], då skall jag göra det”, försäkrar Boas med en ed, ”så sant HERREN lever.” Boas skall ägna uppmärksamhet åt saken när morgonen kommer. — Rut 3:13.

11. Vad förmår Boas att ge Rut sex mått korn?

¹¹ Eftersom det är sent, låter Boas Rut stanna kvar till tidiga morgonen. Men ingenting omoraliskt sker, och de stiger upp medan det fortfarande är mörkt, uppenbarligen för att undvika att framkalla obehagliga och grundlösa rykten. Innan moabitiskan ger sig av, fyller Boas hennes mantel med sex mått korn, kanske för att ange att alldeles som sex arbetsdagar följs av en vilodag, så är den unga kvinnans vilodag nu nära, eftersom han kommer att se till att hon skall få en ”viloplats”, ett hem med en äkta man. (Rut 1:9; 3:1, NW) Det är naturligtvis också så att den frikostige Boas inte vill att Rut skall återvända tomhänt till sin svärmor.

12. Varför frågar Noomi: ”Vem är du, min dotter?”

¹² Moabitiskan kommer slutligen hem, och Noomi ropar: ”Vem är du, min dotter?” (NW) Det kan hända att hon inte känner igen den som söker komma in i mörkret, men denna fråga kan också syfta på Ruts tänkbara nya identitet i förhållande till sin återköpare. När Noomi får veta vad som hänt under den gångna natten, litar hon helt och fullt på att Boas kommer att hålla sitt ord och handla snabbt. ”Bida, min dotter, till dess du får se, huru saken avlöper”, uppmanar hon den unga kvinnan, och med kvinnlig vishet och insikt om den mänskliga naturen tillfogar hon: ”Ty mannen skall icke giva sig ro, med mindre han i dag för saken till sitt slut.” — Rut 3:12—18.

13. Hur kan vi ha nytta av att tänka på Noomis och Ruts tro?

¹³ Medan dessa två behövande änkor bidar sin tid i denna oansenliga bostad, kan vi med fördel tänka på deras tro. Har vi likt Noomi personligen tillit till våra trofasta medtroende? Och är det så att vi likt Rut villigt litar på Jehova i tider av kris, säkra på att hans anordningar och föranstaltningar är de allra bästa? (Ps. 37:3—5; 138:8) Tänk på Rut. Hon känner inte ens den där manlige släktingen som har förstahandsrätten i denna angelägenhet; hon vet ingenting om hans läggning, och ändå är hon villig att rätta sig efter Jehovas lag om svågeräktenskap. Hon måste vara säker på att Gud kommer att låta allt gå väl. Är det så att vi, jämförelsevis talat, personligen litar fullt på att Jehova ”låter alla sina gärningar samverka till nytta för dem som älskar Gud”? — Rom. 8:28; 1 Petr. 5:6, 7.

BOAS HANDLAR BESLUTSAMT

14, 15. a) Vem är den återköpare som är närmare släkt med Elimelek än Boas är? b) Vad måste Noomi uppenbarligen göra på grund av att hon är utfattig, och vad behöver därför göras, antingen av den närmare släktingen eller av Boas?

¹⁴ En ny dags ljus har nått Betlehem. Folk är i rörelse på stadens gator, köpmän lägger ut sina varor, små grupper samtalar på den öppna platsen framför stadsporten, och jordbrukare beger sig ut till sitt arbete på åkrarna som omger staden. Och här vid stadsporten sitter Boas. Hans ögon blickar sökande på alla deras ansikten som passerar förbi. Plötsligt ropar han: ”Vik av, slå dig ner här, Så-och-så.” (Rut 4:1, NW) Å, den här annars ej namngivne mannen är ingen annan än den återköpare som är närmare släkt med Elimelek än vad Boas är. Han kan till och med tänkas ha varit en köttslig bror till den avlidne Elimelek.

¹⁵ Stadsporten är den plats där affärstransaktioner noteras och äldste sitter till doms. Eftersom Boas står i begrepp att representera Noomi och Rut, vilka är frånvarande, i angelägenheter som gäller återköp och svågeräktenskap, sammankallar han 10 av Betlehems äldste just där i porten. (5 Mos. 16:18; 22:15; 25:7, 8) Sedan säger Boas till den som står närmare i tur som återköpare: ”Den del av åkern som tillhörde vår bror [eller: släkting] Elimelek måste Noomi ... sälja.” Hon måste uppenbarligen göra detta på grund av att hon är utfattig. (Rut 4:3, NW) Om en av fattigdom drabbad israelit är tvungen att sälja familjens jordegendom, har återköparen rätt att köpa tillbaka den genom att betala ett pris som grundas på det antal år som återstår till jubelåret, under vilket en sådan arvsegendom skall återlämnas till den ursprunglige innehavaren. (3 Mos. 25:23—28) I stället för att försöka gå förbi den närmare släktingen och köpa jordegendomen i hemlighet lägger den hederlige Boas öppet fram fakta. Om den som är närmare släkt återköper den, så är det utmärkt; i annat fall skall Boas göra det.

16, 17. Om den ej namngivne släktingen vill köpa åkern av Noomi, vad annat måste han då göra? Hur reagerar han på detta?

¹⁶ ”Det är jag som skall återköpa den” (NW), säger denne närmare släkting. Han är uppenbarligen glad över att kunna skaffa sig jordegendomen och på så sätt öka sin förmögenhet. Men han skall få en överraskning, eftersom Boas fortsätter: ”När du köper åkern av Noomis hand, då köper du den ock av moabitiskan Rut, den dödes [Elimeleks son Mahelons] hustru, med skyldighet att uppväcka den dödes namn och fästa det vid hans arvedel.” (Rut 4:4, 5) Om denne släkting vill ha den här åkern, är han förpliktad att gifta sig med Rut och skaffa avkomma åt sin släkting — en son som skall ärva denna del av åkern.

¹⁷ Men detta är en helt annan sak. ”Jag kan inte återköpa den åt mig”, säger den ej namngivne nära släktingen, ”av fruktan för att jag kan fördärva min egen arvedel. Återköp den du åt dig med min rätt till återköp, ty jag kan inte göra återköpet.” (Rut 4:6, NW) Precis hur denne släkting skulle ”fördärva” sin egen ”arvedel” säger han inte. Men han skulle ge ut pengar för jordegendomen, och i den utsträckningen skulle han minska värdet av sin egen förmögenhet. Och sedan skulle Ruts son, i stället för några söner som denne nära släkting redan kunde ha, få åkern. Detta ville den själviske Så-och-så inte vara med om! Därför säger han: Köp den du åt dig, Boas.

18, 19. Genom vilken handling avstår denne närmare släkting från sin rätt till återköp i detta fall, och vad gör så Boas?

¹⁸ Därmed följer den ej namngivne släktingen den allmänt gängse sedvänjan beträffande rätten till återköp och det som ges i utbyte. Han tar av sig en av sina sandaler och ger den åt Boas. Genom att göra detta inför vittnen avstår han från sin rätt till återköp i detta fall. Det är utan tvivel hans själviska handlingssätt som är orsaken till att hans namn inte nämns. Nu är Boas berättigad att göra återköpet. — Rut 4:7, 8; 5 Mos. 25:7—10.

¹⁹ Utan dröjsmål köper Boas av Noomi allt som tillhört Elimelek och hans söner Kiljon och Mahelon. Han köper också Rut ”till hustru ... för att uppväcka den dödes [Mahelons] namn och fästa det vid hans arvedel, på det att den dödes namn icke må bliva utrotat bland hans bröder eller ur porten till hans stad”. Ja, Mahelons namn, och därför också hans fars, Elimeleks, namn, kommer att ihågkommas av folket och de äldste som i framtiden samlas i Betlehems port. ”I ären i dag vittnen härtill”, förklarar Boas. Till bekräftelse ropar allt folket och de äldre männen: ”Vi äro vittnen.” — Rut 4:9—11; v. 11 enl. Åkeson.

JEHOVA GER RUT ”FULL LÖN”

20. Vad önskar vittnena att Jehova skall ge den hustru som kommer till Boas’ hus, och åt vem ger de äran för den framtida sonen genom Rut?

²⁰ Det är gripande att höra dessa vittnen tillfoga: ”HERREN låte den kvinna, som nu går in i ditt hus, bliva lik Rakel och Lea, de båda, som hava byggt upp Israels hus [eftersom deras avkomlingar blev talrika]. Och må du förkovra dig storligen i Efrata och göra dig ett namn i Bet-Lehem. Och blive ditt hus såsom Peres’ [mycket folkrika] hus, hans som Tamar födde åt Juda, genom de avkomlingar som HERREN skall giva dig med denna unga kvinna.” (Rut 4:11, 12) Ja, dessa vittnen ger redan äran åt Jehova för denne framtida son genom Rut, den lojala moabitiskan.

21, 22. Varför säger grannkvinnorna: ”Noomi har fått en son”?

²¹ Så tar Boas Rut till sin hustru och har umgänge med henne. Jehova ger henne livsfrukt, och hon föder en son. Vilken lycka! Till den mycket glada farmodern, Noomi, säger Betlehems kvinnor: ”Lovad vare HERREN, som i dag har så gjort, att det icke fattas dig en bördeman [återköpare, NW], som skall få ett namn i Israel! Han skall bliva dig en tröstare och en försörjare på din ålderdom; ty din sonhustru, som har dig kär, har fött honom, hon som är mer för dig än sju söner [efter köttet].” Den glada Noomi lägger barnet i sin famn och blir dess sköterska eller fostrarinna. — Rut 4:13—16.

²² ”Noomi har fått en son”, säger grannkvinnorna. De menar att barnet är son till Elimelek och hans änka. Och varför inte? Rut blev ju i överensstämmelse med lagen om svågeräktenskap hustru åt Boas i stället för den till åren komna Noomi. Boas och Rut har utfört en tjänst åt Jehova, och det är värt att lägga märke till att grannkvinnorna ger barnet namnet Obed, som betyder ”tjänare” eller ”en som tjänar”. Den här pojken är den lagenlige arvingen till Elimeleks hus i Juda. — Rut 4:17.

23. Hur har Boas blivit ett redskap i den välsignelse han hade önskat åt Rut?

²³ Några månader har gått sedan Boas sade till Rut: ”HERREN vedergälle dig för vad du har gjort; ja, må full lön tillfalla dig från HERREN.” (Rut 2:12) Genom att bli far till Obed har Boas nu blivit ett redskap i den välsignelse han hade önskat den unga moabitiskan. En dag skall Obed, avkomling till Juda genom Peres, Hesron, Ram, Amminadab, Naheson, Salmon och Boas, få en son vid namn Isai, som skall bli far till David, Israels andre kung. — Rut 4:18—22.

24. a) Guds vägledning i vilket avseende ger det drama vi just har begrundat bevis på? b) Vad var alltså den ”fulla lön” som Jehova gav Rut?

²⁴ Detta drama i verkliga livet ger bevis för Guds vägledning i utväljandet av individer för att bevara den viktigaste mänskliga släktlinjen, den som leder till Messias, Jesus Kristus. Det är sant att israelitiska kvinnor som var gifta med män av Juda stam hade utsikten att bidra till Messias’ jordiska släktlinje. (1 Mos. 49:10) Men att en moabitiska fick detta privilegium belyser principen att det ”inte [beror] på den som gärna vill eller på den som löper, utan på Gud, som är barmhärtig”. (Rom. 9:16) Rut hade valt Jehova till sin Gud, och i stor barmhärtighet gav han denna ödmjuka kvinna ”full lön” genom att låta henne bli en länk i Messias’ släktlinje. — Matt. 1:3—6, 16; Luk. 3:23, 31—33.

25. Hur bör vi påverkas genom att vi begrundar den ”fulla lön” som Gud gav åt Rut?

²⁵ Denna ”fulla lön” som Gud gav åt den lojala Rut bör sannerligen förmå tänkande människor att nalkas honom i obetingad tro, säkra på att Jehova finns till och att ”han blir deras belönare som uppriktigt söker honom”. (Hebr. 11:6) Ja, Ruts bok framställer Jehova som en kärlekens Gud, som handlar för deras skull som är honom hängivna. Dessutom bevisar den att Guds uppsåt aldrig slår fel. Följaktligen kan vi och bör vi ha samma ande som den David gav uttryck åt, då han förklarade: ”Vi jubla över din räddning [frälsning, NW], och i vår Guds namn resa vi upp baner. Jehová uppfyller alla dina böner. Nu vet jag, att Jehová hjälper sin smorde; han bönhör honom från sin heliga himmel genom sin högra hands frälsande makt.” — Ps. 20:6, 7, Åkeson.

[Bild på sidan 19]

”Vem är du?” frågar Boas. ”Jag är Rut, din tjänarinna”