Gör Jehovas uppsåt till ditt levnadssätt
1. a) Vilken sinnes- och hjärteinställning plågar människorna i vår tid? b) Vilken uppfordran som mötte både Rut och Noomi ger oss en lektion i nitälskan och hängivenhet?
”TRON är icke var mans.” Så sade aposteln Paulus. (2 Tess. 3:2) En framträdande orsak bland många till att det förhåller sig så är den ande av självbestämmanderätt som har blivit så stark i vår egen tid, nittonhundratalet. Denna önskan om vederkvickelse för egen del har blivit en religion, så att kärleken till Skaparen har blivit inträngd i ett hörn och likgiltigheten gentemot hans uppsåt helt och hållet har brutit ned hjärta och sinne. Det måste verkligen vara vederkvickande för Jehova att ge akt på dem som osjälviskt har antagit den uppfordran som tjänsten för Jehova innebär och har gjort hans uppsåt till sitt levnadssätt, och det är också ett föredöme för oss. Ett framträdande exempel är forntidens Rut, som lämnade bakom sig sitt eget folk och sitt hem i Moab och följde sin svärmor Noomi, som blivit änka, tillbaka till Betlehem. Hon var också själv änka, och hon kunde mycket väl ha intresserat sig för att finna en man i Moab och bosätta sig i en välkänd miljö för att bilda familj. Men Ruts kärlek till Noomi och till Jehovas tillbedjan förmådde henne att överge allt och följa Noomi tillbaka till Israel. I denna obekanta omgivning sattes hennes kärleks osjälviskhet på prov intill yttersta gränsen, men hennes uppriktiga önskan att göra Jehovas uppsåt till sitt levnadssätt uppehöll henne och förmådde henne att möta denna uppfordran utan ett ögonblicks tvekan. Det resultat som Rut och Noomi uppnådde ger oss, tillsammans med de händelser som ledde fram till det, en inspirerande lektion i nitälskan och hängivenhet.
2, 3. På vad för någonting i vår tid syftar detta att Noomi återvände till sitt hemland tillsammans med Rut?
2 Det är i tiden för kornskörden, och det betyder att det är efter påsken. Det är vår, vinterregnen är över, och nu finns det någonting att skörda i Betlehem-Juda. Det finns återigen bröd där efter tio långa år av hungersnöd. Dessa år hade Noomi tillbringat i Moab, där hon hade förlorat sin man Elimelek och sina två söner. En av dem var Mahelon, Ruts man. Nu är Noomi hemma igen, tillsammans med Rut, och de får ynnest från Gud. De har återförsamlats till hennes hemland; de är tillbaka i Noomis arvsbesittning. (Rut 1:22) Vad har detta avseende på i denna tid? I vår tids historiska motbild borde detta rikta uppmärksamheten på Jesu ord beträffande församlandet av alla de utvalda, kvarlevan av hans smorda lärjungar, förmedelst änglarna. När då? Efter det att det stora Babylon (den falska religionens världsvälde) hade fallit för den motbildlige Cyrus den store. Därefter var tiden inne att Jesu profetia om slutet på tingens ordning skulle uppfyllas. — Matt. 24:29—31.
3 Jesaja 12:1, 2 beskriver glädjen vid denna tid, då kvarlevan församlas ut ur det stora Babylon. ”På den tiden skall du säga: ’Jag tackar dig, HERRE, ty väl var du vred på mig, men din vrede har upphört, och du tröstar mig. Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar icke; ty HERREN, HERREN är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning.’” Dessa ord upprepas av Noomikvarlevan, och detta började år 1919 genom att de återfördes till Guds ynnest och återupprättades i Guds tjänst i enlighet med hans uppsåt för dem.
Nitälskan i skörden visar sig ge frukt
4. I enlighet med vilken föranstaltning i Israel söker Rut bidra till Noomis uppehälle, och hur blir hennes kärleksfulla arbete belönat?
4 I den dramatiska förebilden var man nu mitt uppe i kornskörden. Rut bodde tillsammans med sin svärmor, men hon ville inte vara en börda för henne. Hon ville bidra till Noomis uppehälle. Med Noomis samtycke utnyttjade hon därför Israels lag som gällde skörden (3 Mos. 19:9, 10), och ”hon [gick] åstad och kom till en åker och plockade där ax efter skördemännen; och det hände sig så för henne, att åkerstycket tillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt”. (Rut 2:1—3) Boas var en sann tillbedjare av Jehova, och han hyste aktning för Jehovas lag. (Rut 2:4—7) När han får veta vem Rut är, ordnar han så att Rut fortsätter att arbeta på hans åkrar, först under kornskörden och sedan också under veteskörden, som skulle komma därefter och pågå under tiden för pingsthögtiden i maj månad. När han gör detta säger han till Rut: ”För mig har blivit berättat allt vad du har gjort mot din svärmoder efter din mans död, huru du har övergivit din fader och din moder och ditt fädernesland och vandrat åstad till ett folk som du förut icke kände. HERREN vedergälle dig för vad du har gjort; ja, må full lön tillfalla dig från HERREN, Israels Gud, till vilken du har kommit för att finna tillflykt under hans vingar.” (Rut 2:8—13) När han gynnar Rut med denna anordning, tänker han på hennes svärmor, den åldriga Noomi, för att göra gott också mot henne.
5, 6. Vad visas i bild genom att Rut förenade sig med Noomi i arbetet vid skörden?
5 De dramatiska händelser i vår tid som uppfyller detta stämmer överens med det som Jesus sade: ”Åkern är världen. ... Skörden är en avslutning på en tingens ordning, och skördemännen är änglar.” (Matt. 13:38, 39, NW) Hela antalet medlemmar i Kristi brud var ännu inte uppnått år 1919. Fler måste samlas in, och alldeles som Rut förenade sig med Noomi och arbetade flitigt med henne i skörden, lojal ända till döden, började ett nyare tillskott till kvarlevans klass att framträda från och med år 1919. Denna klass som nu fogades till visades i bild genom Rut.
6 Lördagseftermiddagen den 6 september 1919 förrättades, i samband med det allmänna konventet i Cedar Point i Ohio, ett massdop i Eriesjön, och det var mer än 200 personer som blev döpta. De var ett tillskott till den gamla, ursprungliga, Noomikvarlevan av Kristi brud. Bland dem som såg på var de ledamöter av Sällskapet som hade blivit frigivna från det federala fängelset i Atlanta tisdagen den 25 mars samma år. De åtnjöt nu ny frihet och arbetade fortfarande för Rikets intressen under Jehova Guds teokratiska styrelse. Tre år senare, år 1922, hölls en ny allmän sammankomst i Cedar Point i Ohio. Lördagen den 9 september 1922 blev 361 personer döpta. Rutklassen fortsatte att tillfogas allteftersom tiden gick. I likhet med moabitiskan Rut beslöt nu den nutida Rutklassen att arbeta nitiskt tillsammans med Noomiklassen till slutet av Guds skörd på jorden, kornskörden såväl som veteskörden, alldeles som det visas i bild genom det profetiska dramat. Rut var, enligt vad Boas förklarade, en rättskaffens kvinna, och så förhåller det sig också med detta nya tillskott till kvarlevan. Denna klass visade sig vara en motbildlig rättskaffens kvinna med odelad hängivenhet för Jehova Gud.
Noomis hopp sätter Ruts hängivenhet på prov
7. a) Endast hur kan Noomi bevara sin arvsbesittning i Elimeleks namn och likaså ge ett bidrag till den konungsliga släktlinje som leder till den utlovade Silo? b) Hur innebär detta en uppfordran för Rut?
7 Till följd av Ruts flit och Boas’ frikostighet har nu Noomi och Rut fått mat. Men Noomi är en åldrig änka som nått över barnafödandets ålder, och hon har denna arvsbesittning som tillhörde hennes man, Elimelek. Hon är nu hjälplös, om inte Rut tjänar som representant eller ställföreträdare för henne. Noomi ser utvägen. Hon beslutar att sälja denna egendom, och hon tänker då särskilt på fördelarna för Rut, som hon måste använda vid denna transaktion. Dessutom kunde inte Noomi och hennes svärdotter Rut, eftersom de var änkor, ge något bidrag till den konungsliga släktlinjen i Juda stam, som skulle leda fram till den utlovade Silo. Noomi måste ha ett barn; hon måste ha ett adopterat barn, ett barn genom Rut men i Juda stam, ty denna arvsbesittning kunde ju inte föras ut ur Juda stam. Rut måste därför gifta sig med en man i Juda stam och behålla egendomen inom den. Men först måste Rut godta detta för henne nya levnadssätt, avstå från varje önskan hon kunde ha haft om en yngre man än den åldrige Boas. Hur kommer hon att reagera på förslaget?
8. På vilket sätt skall denna lösning på deras problem sättas i verket, enligt vad Noomi föreslår Rut, och vilket gensvar ger Rut?
8 Noomi lägger fram uppfordran för henne tydligt och klart. Hon säger: ”Min dotter, jag vill söka skaffa dig ro, för att det må gå dig väl. Så hör då: Boas, med vilkens tjänarinnor du har varit tillsammans, är ju vår frände. Och just i natt kastar han korn på sin tröskplats. Så två dig nu och smörj dig och kläd dig och gå ned till tröskplatsen. Men laga så, att mannen icke får se dig, förrän han har ätit och druckit. När han då lägger sig, så se efter, var han lägger sig, och gå dit och lyft upp täcket vid hans fötter och lägg dig där; han skall då själv säga dig, vad du bör göra.” Vilket gensvar gav Rut? ”Hon svarade henne: ’Allt vad du säger vill jag göra.’ Och hon gick ned till tröskplatsen och gjorde alldeles, såsom hennes svärmoder hade bjudit henne.” — Rut 3:1—6.
9. Hur liknar Noomi Paulus, när hon följer detta handlingssätt?
9 Noomi liknar aposteln Paulus. I sitt samband med kyrkan eller församlingen säger Paulus: ”Jag har personligen lovat er i äktenskap åt en enda äkta man, på det att jag måtte framställa er såsom en kysk jungfru inför den Smorde”, Kristus. (2 Kor. 11:2, NW) På liknande sätt ordnar Noomi så att Rut blir gift med den rätte mannen. Därför går Rut ut på åkern och lägger sig ner vid Boas’ fötter. När han vaknar mitt i natten, föreslår hon att han skall ta henne som hustru för att uppväcka säd åt den döde mannen Elimelek. — Rut 3:7—9.
En annan ”goelʹ” träder emellan
10. Varför var inte detta något omoraliskt handlingssätt från Noomis och Ruts sida, och hur betraktade Boas Ruts förslag till svågeräktenskap?
10 Detta var inte något omoraliskt handlingssätt från Noomis och Ruts sida. Det visade helt enkelt förtroende för den persons heder som hade ställningen som återköpare eller bördeman, goelʹ. Att Boas inte missförstod hennes motiv eller feltolkade hennes förslag om svågeräktenskap som ett okyskt närmande framgår tydligt av hans svar. ”Då sade han [Boas]: ’Välsignad vare du av HERREN, min dotter! Du har nu givit ett större bevis på din kärlek än förut, därigenom att du icke har lupit efter unga män, vare sig fattiga eller rika. Så frukta nu icke, min dotter; allt vad du säger vill jag göra dig. Ty allt folket i min stad vet, att du är en rättskaffens kvinna. Nu är det visserligen sant, att jag är din bördeman [återköpare, NW]; men en annan bördeman finnes, som är närmare än jag. Stanna nu kvar i natt; om han i morgon vill taga dig efter bördesrätt, gott, må han då göra det. Men har han icke lust att taga dig efter bördesrätt, då skall jag göra det, så sant HERREN lever.’” — Rut 3:10—13.
11. a) Hur kom det sig att Boas inte genast antog Ruts förslag och handlade som en återköpare gentemot henne? b) Hur är detta tillämpligt i motbilden?
11 Boas är en redbar man, en man med stor självbehärskning, och han påminner Rut om att det finns en man som är närmare släkt med Noomi än han är. Han själv är son till en släkting till Noomi, under det att denne närmare släkting är svåger till Noomi. Den mannen är den som bör ha första möjligheten att köpa Noomis arvsbesittning och fungera som återköpare, goelʹ. Detta betyder inte att Boas, på grund av att han varit ungkarl så lång tid och varit utan familjeansvar, inte är villig att göra sin plikt, även om det betyder att bli familjefar. Han är villig att ge detta bidrag till den kungliga släktlinje som leder fram till den utlovade Silo inom Juda stam, som ju Boas tillhör. Detta är i motbilden tillämpligt på Herren Jesus Kristus såsom en himmelsk goelʹ, återköpare eller återlösare. Men först av allt lämnar han Noomiklassen och Rutklassen blottställda för vem det vara må som visas i bild genom ”Så-och-så”, Noomis svåger. Detta blir orsak till en provsättning av Noomi- och Rutdelarna inom kvarlevan i vår tid. Vem segrar? Vem misslyckas? Skildringen talar om det för oss.
12. Hur reagerar Rut och Noomi på den ståndpunkt Boas intagit?
12 Rut beger sig i väg till sin svärmor innan morgonsolens första strålar lyser på staden. Hon är glad när hon bär i sin mantel de sex mått korn som Boas har gett henne som ett bevis på sitt löfte. Hon hälsas av den åldriga Noomi med orden: ”Vem är du, min dotter?” (NW) Hon inser vad Noomis ord betyder och framhåller att hon ännu inte är Boas’ hustru, och sedan återger hon allt som har inträffat och allt vad Boas har sagt henne. Noomi säger sedan: ”Bida, min dotter, till dess du får se, huru saken avlöper; ty mannen skall icke giva sig ro, med mindre han i dag för saken till sitt slut.” Rut väntar förtröstansfullt med ett ljust hopp för framtiden; Noomi väntar med hoppet att en livslång önskan skall uppfyllas. — Rut 3:14—18.
Återköparen möter en uppfordran
13. Vilken åtgärd vidtog Boas för att föra saken till sitt slut?
13 Nu nalkas snabbt höjdpunkten på händelserna under denna viktiga dag. ”Vad Boas beträffar, så gick han upp till porten och slog sig ner där. Och se, den återköpare, som Boas hade talat om, kom förbi. Då sade han: ’Vik av, slå dig ner här, Så-och-så.’ Alltså vek han av och slog sig ner. ... Sedan sade han till bördemannen [återköparen, NW]: ’Det åkerstycke, som tillhörde vår broder Elimelek, har Noomi sålt, hon som kom tillbaka från Moabs land. Därför tänkte jag, att jag skulle underrätta dig därom och säga: Köp det inför dem som här sitta och inför mitt folks äldste. Om du vill taga det efter bördesrätt, så gör det [Om du vill återköpa det, återköp det då, NW]; men om du icke vill taga det efter bördesrätt, så säg mig det, så att jag får veta det, ty ingen annan äger bördesrätt än du och näst dig jag själv.’ Han sade: ’Jag vill taga det efter bördesrätt.’” — Rut 4:1—4, v. 1 enl. NW.
14. Vilket gensvar gav ”Så-och-så” på uppfordran att bli återköpare?
14 Ja, ”Så-och-så” är villig att köpa egendomen; på så sätt utökas hans egna ägor i Betlehem. Och vad denna äldre kvinna, Noomi, beträffar, så har hon förlorat sin fortplantningsförmåga och därför behöver han inte vara rädd att få ett barn genom henne, ett barn som skulle få egendomen; på så sätt kommer han att få Noomis hela egendom för egen del, som tillskott till det han redan har. ”Då sade Boas: ’När du köper åkern av Noomis hand, då köper du den ock av moabitiskan Rut, den dödes hustru, med skyldighet att uppväcka den dödes namn och fästa det vid hans arvedel.’” Å, det är förstås en helt annan sak. Det är ett alltför stort ansvar; det kan trassla till det hela. Ställd inför denna oväntade uppfordran säger återköparen till Boas: ”Då kan jag icke begagna mig av min bördesrätt, ty jag skulle därmed fördärva min egen arvedel. Börda du åt dig, vad jag skulle hava bördat, ty jag kan icke göra det [Återköp det du åt dig med min rätt till återköp, ty jag kan inte göra återköpet, NW].” Så tar han av en sko eller sandal och räcker den åt Boas som en bekräftelse på överenskommelsen. — Rut 4:5—8.
15. Vilket handlingssätt följde Boas?
15 ”Så-och-så” har underlåtit att svara på uppfordran. Men inte Boas. Han godtar anordningen; han är lycklig att göra det. Och han säger till denne närmare släkting och till allt folket: ”I ären i dag vittnen till att jag nu har köpt av Noomis hand allt vad som har tillhört Elimelek och allt vad som har tillhört Kiljon och Mahelon. Därjämte har jag ock köpt moabitiskan Rut, Mahelons hustru, till hustru åt mig för att uppväcka den dödes namn och fästa det vid hans arvedel, på det att den dödes namn icke må bliva utrotat bland hans bröder eller ur porten till hans stad. I ären i dag vittnen härtill.” På så sätt uppfyller Boas Jehovas uppsåt beträffande ansvaret mot en broder, under det att ”Så-och-så” är vanhedrad inför ögonen på allt folket i porten. — Rut 4:9—12.
16. Vem i denna tid representeras av ”Så-och-så”?
16 Men vem representeras i vår tid av ”Så-och-så”? Och hur påverkar denna uppfordran oss, efter omkring tre tusen år? Eftersom ”Så-och-så” till en tid stod i vägen för Boas, representerar han en klass här på jorden som står i vägen för Jesus Kristus, brudgummen, med vilken både de som tillhör Noomiklassen och de som tillhör Rutklassen är trolovade andligen talat. Denne ”Så-och-så”, som var svåger till Noomi och som kunde ha tagit Elimeleks plats och väckt upp en säd åt honom, är en bild av någon som försummar sin plikt, någon som bara föreger sig vara Kristus, en falsk profet, och det var för denne som Herren Jesus Kristus varnade sina efterföljare då han sade: ”Ty falska Krister och falska profeter skall uppstå [i ändens tid] och skall göra stora tecken och under för att vilseleda om möjligt även de utvalda”, dvs. Noomiklassen och Rutklassen. (Matt. 24:24, NW) Så är det med denna falska Kristusklass i vår tid. Å, de vill bemäktiga sig församlingen, kvarlevan som är förmäld med Herren Jesus Kristus, och de vill ha deras välvilja och deras understöd, men de vill inte ha ansvaret att göra Noomiklassen och Rutklassen fruktbärande med Rikets intressen; det skulle betyda alltför mycket arbete. Det inkräktar för mycket på deras egna själviska intressen. De är inte intresserade av Guds rike. De föredrar Nationernas förbund och nu Förenta nationerna. De vill inte höra samman med den konungsliga släktlinjen som leder fram till Silo, konungen Jesus Kristus. Denna sinnesinställning och detta handlingssätt kan stämma in bara på kristenhetens religiösa prästerskap. De har underlåtit att anta uppfordran i Jehovas tjänst och göra hans uppsåt till sitt levnadssätt. Jesus uppmanade oss att fly bort från sådana! — 2 Tim. 3:5; Upp. 18:4.
Godtagandet av Jehovas väg välsignas
17. Hur blir Boas och Rut välsignade då de antar den uppfordran som föreläggs dem, och på vilket sätt är Noomis intressen sammanflätade härmed?
17 Boas är å andra sidan trogen mot sitt löfte och tar Rut som sin hustru i svågeräktenskap. (Rut 4:13—15) Deras äktenskap gav inte någon konung och inte heller Silo; konungadömets tid i Israel hade ännu inte börjat. Men de födde en son som blev farfar till kung David, som var den elfte i släktlinjen från Juda och var den med vilken Jehova ingick ett förbund om ett evigt rike (Matt. 1:3—6; 2 Sam. 7:12, 13) och tillhörde den släktlinje som till sist leder fram till Herren Jesus Kristus, kung Davids förblivande arvinge. (Luk. 3:23—31; 20:41—44) Ruts intressen och Noomis intressen är helt sammanflätade. Rut är barnets mor, men Noomi adopterar barnet och fungerar som sköterska åt det, som om det var hennes egen döde mans, Elimeleks, son, den som skall överta Elimeleks arvsbesittning. Följaktligen säger grannarna: ”’Noomi har fått en son’; och de gåvo honom namn, de kallade honom Obed [som betyder ”tjänare” eller ”en som tjänar”].” (Rut 4:16, 17) Genom att Boas och Rut med Jehovas uppsåts intressen i hjärtat antar den uppfordran som blir dem förelagd ägnar de således hängivet livet åt att uppfylla detta uppsåt, och Jehova välsignar dem genom att låta dem föda en av dem som har de konungsliga utsikterna i släktlinjen till den utlovade Silo, vars spira ”inte [skall] vika ifrån Juda, inte heller befälhavarstaven från platsen mellan hans fötter, ... och honom skall folkets lydnad tillhöra”. — 1 Mos. 49:10, NW.
18. Vilket förhållande råder mellan Noomidelen och Rutdelen av kvarlevan i vår tid, och vad frambringas därigenom?
18 Och nu till sist, i vår egen tid, har Noomiklassen och Rutklassen av den andliga kvarlevan utsikt att bli brud till Kristus, Silo i Jakobs profetia. Men de frambringar inte Guds messianska rikes smorde konung, lika litet som Boas och Rut gjorde det. De frambringar emellertid en klass som tjänar Gud. Det gossebarn som föddes åt Rut i Betlehem kallades Obed, som betyder ”en som tjänar” eller ”tjänare”, och på motsvarande sätt frambringar eller utgör de nutida Rut- och Nomiklasserna en klass som i Jesu profetia i Matteus, kapitel 24, beskrivs som den ”trogne och omdömesgille slavens” klass. Båda dessa delar av den andliga kvarlevan i vår tid, Noomidelen och Rutdelen, har också intensiv kärlek till varandra, en kärlek som liknar den oförstörbara kärlek Rut hyste till den äldre änkan Noomi, för vilken Rut var ”mer ... än sju söner”. Ingenting utom döden kan skilja de båda.
En tid för nitälskan och hängivenhet
19. Vilket föredöme i fråga om osjälvisk kärlek ger Noomi och Rut dem över vilka slutet på denna ordning har kommit?
19 Vilken lektion i nitälskan och hängivenhet finner vi inte i denna dramatiska och ändå gripande bok i bibeln, Ruts bok! Och vilket föredöme ger inte de nutida Noomi- och Rutklasserna för dem som lever nu i ändens tid för denna onda tingens ordning! Nu är det inte tid att vända sig till ett handlingssätt som präglas av självbestämmande, att föredra en väg som vi själva valt på grund av själviska intressen eller strävanden. Inte heller är det tid för likgiltighet gentemot Guds uppsåt, som nu nalkas sin höjdpunkt beträffande denna tingens ordning. Noomi insåg helt visst att hon inte kunde veta om hon skulle bli brukad i Silos släktlinje, men ändå var hon villig att ägna hela sitt liv åt att göra det möjligt. Och eftersom Rut var en ung kvinna, kunde hon ha gift sig med någon ung man, en rik man, om hon hade önskat det, eller en fattig man, om hon hade älskat honom, men i stället var hon villig att gifta sig med en gammal man, och det för att hennes son skulle kunna bli Noomis son. Men de gjorde det båda därför att de älskade Jehova och ville ha del i att uppfylla Jehovas uppsåt. Vilket föredöme i osjälvisk kärlek! Likväl kunde både Noomi och Rut under sin egen tid och bland de människor de hade omkring sig ha betraktats som rätt och slätt ”vanliga” människor.
20. Vilken varning gav Paulus, och hur kan vi i denna tid ta emot Jehovas välsignelse och belöning?
20 Nu lever vi i ”ändens tid”, en tid under vilken alla dessa profetior får en sådan storslagen uppfyllelse. Paulus skrev dessa varnande ord för oss: ”För övrigt, detta säger jag, bröder, den tid som återstår är förkortad. Hädanefter må de som ... begagnar sig av världen [vara] såsom de som inte gör fullt bruk av den; ty denna världens skådeplats förändras.” (1 Kor. 7:29—31, NW) Om vi tror att vi kan leva alldeles som människorna i denna ordning gör, uppta vår tid med de strävanden som hör med till de dagliga sysslorna, då kommer vi att få ett häftigt uppvaknande, ty, som Paulus antyder, denna värld håller snabbt på att försvinna, och snart kommer det inte att vara något liv i den alls. I dag finns det så mycket att leva för med tanke på utsikterna att det messianska rikets välsignelser snart skall nå ut till hela jorden, och dessutom är det så kort tid kvar att leva i denna nuvarande onda ordning. Och även om vi skulle ge upp allting som denna ordning kan erbjuda oss, i det vi som Paulus säger begagnar oss av världen ”såsom de som inte gör fullt bruk av den”, skulle då någonting sådant kunna jämföras med den kurs som följdes av Rut och nu följs av Rutklassen, som redan har använt år till att uppfylla Jehovas uppsåt? Men alldeles som Jehova har välsignat både Noomidelen och Rutdelen inom den smorda kvarlevan med Rikets frukt, kommer han att välsigna var och en som nu helt och fullt antar den uppfordran som tjänsten för Jehova innebär och gör Jehovas uppsåt till sitt levnadssätt. Vilken bättre belöning skulle någon kunna få än detta?
[Bild på sidan 281]
Rut överlämnade osjälviskt sitt barn åt Noomi, som adopterade det som om det var hennes egen son; barnet kom att bli en av förfäderna till Messias
”Må oförtjänt godhet och frid bli förökade åt er genom en exakt kunskap om Gud och om Jesus, vår Herre, eftersom hans gudomliga makt i rikt mått har gett oss allt det som hör till liv och gudaktig hängivenhet, genom den exakta kunskapen om den som kallade oss genom härlighet och dygd. Genom dessa ting har han i rikt mått gett oss de dyrbara och mycket storslagna löftena, för att ni genom dessa må bli delaktiga av gudomlig natur, då ni har undflytt den förgängelse som råder i världen på grund av lusta.” — 2 Petr. 1:2—4, NW.