Mod sådant som Davids för våra dagar

VI LEVER i mycket farofyllda dagar. De har med rätta kallats ”kritiska tider, svåra att komma till rätta med”. För att verkligen komma till rätta med dem behöver man mod. Och vad är då mod? Mod har förklarats vara ”mental eller moralisk styrka, som sätter en i stånd att våga för att vinna, framhärda och fast och beslutsamt trotsa faror, fruktan och svårigheter”. — 2 Tim. 3:1, NW.

Man måste ha mod för att kunna vara ärlig i affärer när ens konkurrenter är oärliga. Man behöver mod för att erkänna att man begått ett fel. Och i all synnerhet behöver man mod i dessa dagar, om man skall kunna gå emot strömmen och inte såsom det stora flertalet i dårskap jaga efter nöjen och rikedom och ha en låg moralisk måttstock till rättesnöre. Om du skall kunna framhärda i att göra det som är rätt, vara fast besluten att leva i överensstämmelse med din övertygelse, oavsett vad andra människor må göra — ja, då kräver detta mod.

Det finns ytterst litet av detta slags mod i världen i våra dagar. Men det finns ganska gott om det som ofta får gälla för mod, nämligen fysisk oförvägenhet. Det är emellertid stor skillnad på dessa egenskaper. Modet härrör från ett fasthållande vid principer; fysisk dristighet härrör från fysisk styrka, från den kraft känslorna utlöser eller också från dolda motiv. En professionell boxare äger fysisk dristighet; han befinner sig i ringen och kämpar för att vinna rykte eller pengar. Mången soldat, som befinner sig mitt uppe i striden och eldas av en lust att döda eller som känner sig tillitsfull, därför att han har en överlägsen stridsutrustning, kan visa sig dristig. Men mod härrör inte från överlägsenhet i fråga om fysisk kraft och styrka. Modet kommer av den mentala eller moraliska styrka som man vinner genom att hängivet följa principer.

Bibeln framhåller många exempel på det slag av mod som vi behöver i dessa dagar. Bland de mera framträdande har vi det exempel på mod som David, jättedödaren, har givit oss. När David bara var en yngling, som blivit anförtrodd vården av sin fars hjordar, gav han prov på beaktansvärt mod, då han skyddade fåren för vilda djur. Om detta berättade han själv för konung Saul: ”Din tjänare har gått i vall med sin faders får; om då ett lejon eller en björn kom och tog bort ett får av hjorden, så följde jag efter vilddjuret och slog ned det och ryckte rovet ur munnen på det; och om det då reste sig upp mot mig, så fattade jag det i skägget och slog ned det och dödade det.” ”Så har din tjänare slagit både lejon och björn.” (Åk) Att handla så krävde sannerligen mod! — 1 Sam. 17:34—36.

Medan David ännu var en yngling på omkring sjutton år, trädde han upp emot Goljat, jätten som var tre och en kvarts meter lång och som i flera dagar hade lamslagit hela den israelitiska hären genom att ingjuta fruktan hos israeliterna och som höll i med att smäda dem dag efter dag. Med sällsynt mod ryckte David lugnt och oförskräckt fram mot denne jätte, slungade en utmaning emot honom och framhöll rakt på sak för honom vad frågan gällde: ”Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, men jag kommer mot dig i HERREN [Jehova] Sebaots namn, hans som är Israels härs Gud, den härs, som du har smädat. HERREN skall denna dag överlämna dig i min hand, så att jag skall slå ned dig och taga ditt huvud av dig, ... så skola alla länder förnimma, att Israel har en Gud.” Därpå sprang David emot jätten med en herdeslunga och en av de slätaste stenar han kunnat hitta i handen. Så gjorde han ett kast med sin slunga, och med stenen från denna fällde han jätten till marken. Hur bevisade han inte sitt mod genom detta! — 1 Sam. 17:45—50.

David förblev en modets man. När han drog ut till strid, var han en sådan inspiration för de män, som var med honom, att Israels kvinnor kunde sjunga: ”Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.” Detta resulterade i att konung Saul blev vanvettigt svartsjuk på David och vid upprepade tillfällen försökte döda honom, varför David slutligen måste fly till Adullams grotta, där hans bröder och hela hans fars hus såväl som hundratals män, som var i något trångmål, slöt sig till honom. Också här höll David modet uppe, fastän han jagades såsom ett vilt djur av konung Saul och hans soldater. David gav om och om igen bevis på detta sitt mod, såsom till exempel då han vid två tillfällen kunde ha burit hand på Saul och likväl vägrade att ta den mans liv, som var fast besluten att ta Davids eget liv. — 1 Sam. 18:7; 22:1, 2.

Sedan David blivit konung, utvidgade han nationens landområde, så att det kom att nå ut till de av Gud fastställda gränserna, och detta skedde genom erövringskrig. Att dessa stridshandlingar krävde mod framgår av att David om och om igen frågade Jehova till råds om huruvida han skulle dra ut till strid, vilket visar att David lät sig ledas av Guds vilja och inte av blott och bar erövringslusta.

Vari låg hemligheten med Davids mod? Först och främst låg den däri att han hade stor tro på Jehova: ”Jehová, som räddade mig ur lejonets och björnens våld, han skall rädda mig från den där filisteens hand.” Davids kärlek till rättfärdigheten bidrog också till hans mod: ”De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.” Och dessutom gav Davids kärlek till Jehova Gud och till hans eget folk honom mod: ”Det finnes ingen fruktan i kärleken, utan fullkomlig kärlek driver ut fruktan, ty fruktan verkar som ett återhållande band.” Ja, tron på Jehova Gud, kärleken till rättfärdigheten och kärleken till Gud och till nästan kan sägas ha varit orsaken till Davids beaktansvärda mod. — 1 Sam. 17:37, Åk; Ords. 28:1; 1 Joh. 4:18, NW.

Om vi skall kunna ha ett mod sådant som Davids för dessa dagar, måste vi ha just dessa tre grundläggande egenskaper. Tron på Jehova Gud ger dig mod att följa din övertygelse: att du inte behöver ta efter dina konkurrenter i deras oärliga förfarande, för att du på tillbörligt sätt skall kunna sörja för dina behov. Kärleken till rättfärdigheten kommer att göra dig stark, så att du kan erkänna ett fel du begått. Och kärleken till Gud och till din nästa kommer att ge dig mod att gå emot strömmen och söka göra det som behagar Gud och det som är till de människors allra bästa, som du umgås med, även om de inte alltid inser detta.

Om du skall kunna förvärva ett mod sådant som Davids för våra dagar, behöver du studera Guds ord. Endast detta ord kan ge dig den behövliga tron, den så betydelsefulla insikten om vad som är rättfärdigt och kärlek till Gud och till nästan.