Guds ord är levande

Abigail — en synnerligen klok och förståndig kvinna

ABIGAIL hade ett skönt utseende och ett gott förstånd — egenskaper som hos henne var avvägda på ett behagligt sätt. Denna kloka och förståndiga kvinna från Karmel blev hustru åt en mycket rik man från det närbelägna Maon. Hennes man var en elak och oresonlig människa som levde upp till sitt namn ”Nabal”, som betyder ”dåre” eller ”oförnuftig människa”. — 1 Sam. 25:2, 3.

Abigails vishet och förstånd visar sig i hennes beslutsamma handlingssätt i en situation som inbegrep David. Omständigheterna var så allvarliga att de kunde ha lett till att David ådragit sig blodskuld inför Gud och kunde ha orsakat att allt mankön i Nabals hushåll dödats.

Under den tid då David hade förklarats fredlös av kung Saul fortsatte han att söka sina medisraeliters intressen. Han och hans män skyddade till exempel Nabals herdar och hjordar från stråtrövarband. Med tanke på detta ansåg David det inte vara mer än rätt att Nabal gavs en möjlighet att visa uppskattning för de tjänster som bidragit till hans välstånd. Vid tiden för fårklippningen hade det varit ett fint tillfälle för Nabal att visa en sådan tacksamhet. Denna händelse betraktades nästan som skördetiden och åtföljdes av festligheter. — 1 Sam. 25:4—8.

David sände därför från Juda öken en delegation på 10 man till Karmel — till området innan öknen tog vid. Det var där som Nabal höll på med att klippa sina får. Men i stället för att ta emot Davids män vänligt skrek han vredgat åt dem och anklagade dem. När David hörde talas om det fientliga mottagandet, bestämde han sig för att tillsammans med omkring 400 av sina män, som var omgjordade med svärd, döda Nabal och allt mankön i hans hushåll. — 1 Sam. 25:9—13.

Nabals herdar insåg att deras herres hätska svar till Davids män inte skulle kunna orsaka annat än svårigheter för dem. Det var därför som en av tjänarna berättade för Abigail om allt som hade hänt. Hon insåg genast vilken fara Nabals handlingssätt hade försatt hans hushåll i. Eftersom Abigail visste att det var hopplöst att få sin man att ta reson, tog hon själv initiativet till att handlägga saken på rätt sätt. För henne var det viktigare att hålla fast vid rätta principer än att behaga en man, som hade visat förakt för Guds lag genom att återgälda gott med ont. Hon tog 200 bröd, två stora vinläglar, fem tillredda får, omkring fem seamått (cirka 60 liter) rostade ax, 100 russinkakor och 200 fikonkakor från överflödet av mat från sin mans festligheter. Denna proviant, som lastades på åsnor, fördes av tjänarna till David. Abigail själv kom sedan efter tjänarna. — 1 Sam. 25:14—19.

När hon mötte David, föll hon ned inför honom och bugade sig och vädjade till honom om att inte ta hämnd. Hennes vädjan innehöll följande grundläggande punkter: Nabal var en dåre och en ondsint man. Detta inbegrep att han var under Guds fördömelse och att Jehova skulle ingripa mot honom. Genom att David fick de rätta förhållandena framlagda för sig hindrades han av Jehova ”från att ådraga [sig] ... blodskuld”. Och sedan var det en vädjan om att David skulle acceptera provianten för sina män. — 1 Sam. 25:23—27.

Abigail fortsatte sedan och sade med full tro på att Jehova använde David: ”HERREN [Jehova] skall förvisso åt min herre uppbygga ett hus, som bliver beståndande, eftersom min herre för HERRENS krig; och du skall icke bliva skyldig till något ont, så länge du lever. Och om någon står upp för att förfölja dig och söka döda dig, så må min herres liv vara inknutet i de levandes pung hos HERREN, din Gud; men dina fienders liv må han lägga i sin slunga och slunga det bort. När nu HERREN gör med min herre allt det goda, varom han har talat till dig, och förordnar dig till furste över Israel, skall alltså detta icke bliva dig en stötesten eller vara till hjärteångest för min herre, att du har utgjutit blod utan sak och att min herre själv har skaffat sig rätt. Men när HERREN gör min herre gott, så tänk på din tjänarinna.” — 1 Sam. 25:28—31.

Abigail erkände således David som Jehovas smorde på grund av den meritlista han hade såsom en modig krigare. Hennes ord antog en profetisk ton eller anda, som pekade på den tid när det skulle bli ett kungligt hus i Davids släktlinje. Abigail hade den tillförsikten att Jehova skulle skydda David och hans liv eller själ såsom i en ”pung”, i vilken en människa kan knyta in något värdefullt. Men det skulle bli så endast om David inte försökte att på egen hand — utan Guds hjälp — åstadkomma frälsning eller befrielse. David reagerade på rätt sätt för detta. — 1 Sam. 25:32—35.

När Abigail återvände hem, fann hon Nabal mycket drucken. Nästa morgon, när ruset hade gått av Nabal, berättade hon för honom allt som hade hänt. Då ”blev hans hjärta såsom dött i hans bröst”. Det var tydligtvis så att situationen var så betydelsefull och allvarlig att han fick ett slaganfall. Omkring 10 dagar därefter tycks Nabal ha fått ännu ett slaganfall som visade sig få en dödlig utgång. — 1 Sam. 25:36—38.

Efter detta bad David Abigail bli hans hustru. Abigail accepterade och sade i all ödmjukhet: ”Må din tjänarinna bliva en trälinna, som tvår min herres tjänares fötter.” Hon förklarade sig således villig att utföra den allra lägsta sysslan. Hon började tillsammans med sina fem tärnor dela ett kringströvande liv med en man som på grund av kung Saul måste leva som fredlös. Under någon tid bodde hon i den filisteiska staden Gat och senare i Siklag. Bland de svårigheter som hon fick utstå var att bli tillfångatagen av amalekitiska plundrare. Men lyckligtvis blev hon räddad utan att ha kommit till skada. — 1 Sam. 25:39—42; 30:1—19.

Abigails liv visar tydligt vad som gör en människa klok och förståndig från Guds ståndpunkt sett. Hon var ödmjuk och satte lojaliteten mot Gud framför lojaliteten mot en man. Det som gjorde henne vis var att hon insåg Guds vägledning.

[Bild på sidan 24]

ABIGAIL

NABAL

DAVID