”Vältra dina verk på Jehova”
”Vältra dina verk på Jehova själv, och dina planer skall vara säkert befästa.” — Ords. 16:3, NW.
1. Vad erkände apostlarna som ett av de största behov som de kristna har?
BLAND det som människor behöver mest i vår tid är uppmuntran. Alla känner sig då och då modfällda på grund av denna världens påtryckningar och på grund av sin egen otillräcklighet. De kristna är inte något undantag. Aposteln Paulus talade om att syftet med hans besök i en församling var att det skulle ”bli ett utbyte av uppmuntran bland er, genom att var och en blir uppmuntrad av den andres tro, både er och min”. (Rom. 1:12) När kristna män från Jerusalem färdades till andra städer, ”uppmuntrade [de] bröderna med månget tal och styrkte dem”. (Apg. 15:32; 20:1) Detta är ett utmärkt mönster för äldste och resande tillsyningsmän i vår tid. — Jämför Filipperna 2:1.
2. Vad råder oss bibeln att göra, när vi står inför en svår arbetsuppgift eller ett problem?
2 Ibland kan du ha ett problem eller ett arbete som tycks vara likt ett berg. Eller också kan du råka ut för någon mycket ogynnsam omständighet i livet. Vad bör du göra? I stället för att bli modfälld eller ge upp bör du vända dig till ”den ömma barmhärtighetens Fader och all trösts Gud”. (2 Kor. 1:3, 4) Ja, ”vältra dina verk på Jehova själv, och dina planer skall vara säkert befästa”. — Ords. 16:3, NW.
3. Vad betyder orden: ”Vältra dina verk på Jehova”?
3 Men vad betyder det att ”vältra ... [sina] verk på Jehova”? Det betyder att du vältrar bördan från dina skuldror och så att säga lägger den på hans. De planer eller önskningar du har måste naturligtvis vara rätta och goda och i överensstämmelse med Guds sanningsord — inte gälla självisk tillfredsställelse, hämnd osv. Men i stället för att tycka att bördan ligger på dig bör du lägga fram allting för Jehova och helt och fullt lägga saken i hans händer. Sedan kan du, genom bön och genom att följa bibelns råd efter bästa förmåga, hoppas på att han skall uträtta det du ber om. — Jak. 1:2, 5; Matt. 7:7, 8.
TILLVÄXT OCH FRAMGÅNG KOMMER FRÅN GUD
4. Varför är det nödvändigt att en kristen tänker på att ”vältra ... [sina] verk på Jehova”?
4 Detta är en mycket allvarlig angelägenhet. Om en kristen inte gör detta, kan han börja förtrösta alltför mycket på sig själv och tänka på sin egen vikt och betydelse, även om det kanske inte är medvetet. Om hans planer förefaller ha framgång, kan han ta äran åt sig själv, bara för att längre fram finna att hans ”framgång” enbart var tillfällig eller ytlig. Sådan framgång ger inte ära åt Gud och är inte till verklig hjälp för andra. Ty ”om HERREN [Jehova] icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå. Om HERREN icke bevarar staden, så vakar väktaren fåfängt.” — Ps. 127:1.
5. Hur framhöll aposteln Paulus det orätta i att vi förhärligar oss själva eller andra människor?
5 Denna princip framhävdes av aposteln Paulus, när han skrev till den kristna församlingen i Korint. Många i denna församling följde eller förhärligade ärelystna människor. (2 Kor. 11:4, 5, 13) Somliga kan också ha fäst otillbörlig vikt vid Paulus och Apollos. (1 Kor. 1:12) Men Paulus använde sig själv, Apollos och Kefas som illustrationer för att visa hur otillbörligt det är att förhärliga sig själv eller att lita på sig själv eller på någon människa eller människor. (1 Kor. 4:6) Han sade: ”Vad är i verkligheten Apollos? Vad är Paulus? De är Guds tjänare, som förde er till tro. Var och en av oss utförde det uppdrag, som Herren gav honom. Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Därför betyder det ingenting vem den är som planterar eller vem den är som vattnar. Allt kommer an på Gud, ty det är han som ger växten.” — 1 Kor. 3:5—7, Hedegård.
6. Vad kommer resultatet att bli för den kristne som inte vältrar sina verk på Jehova?
6 Paulus framhöll sedan att de kunde ha arbetat hårt på att bygga på den rätta grundvalen, som är Jesus Kristus. Men om de underlät att bygga på tillbörligt sätt — inte vältrade sina verk på Jehova och följaktligen inte förtröstade på att han skulle ge framgång — skulle de till skam för sig själva finna att de hade byggt ting som inte var av något värde, ting som inte skulle bestå i Guds provsättning. — 1 Kor. 3:10—15.
7. Varför måste en kristen vaka över sig själv för att se till att han inte förtröstar på sig själv eller tar äran åt sig själv?
7 Orsaken till att de kristna måste vara på sin vakt i fråga om sig själva är att det är en mänsklig benägenhet att förtrösta på sig själv, tillskriva sig själv äran och handla oberoende. Gud sade kort efter floden på Noas tid: ”Benägenheten hos människans hjärta är ond alltifrån hennes ungdom.” (1 Mos. 8:21, NW) Denna benägenhet har vi alla ärvt från Adam, som slog in på en oberoende kurs för att göra saker och ting på egen hand, i enlighet med hans egen tillsyn över angelägenheterna. Men han kom i själva verket under djävulens överhöghet. — 1 Mos. 3:5.
LÅT OSS UPPHÖJA GUDS NAMN, INTE OSS SJÄLVA
8. Vad bör vara den främsta drivkraften i allting som vi gör?
8 Guds namn och hans Sons namn måste helgas i allt som de kristna gör. Detta betyder att vårt mål måste vara att göra Guds suveränitet känd och upphöja den, liksom också hans rättfärdighet, hans barmhärtighet och hans övriga goda egenskaper. (1 Petr. 3:15) Om vi inte gör detta, kommer antingen vi eller någon annan att få äran för vad som görs, och det leder inte till goda resultat. Ett exempel som Gud har låtit nedteckna för att belysa detta finner vi i en situation som utvecklades efter Israels bosättning i det utlovade landet.
9. Hur fick israeliterna erfara resultaten av att de vältrade sina verk på Jehova?
9 Vid den tiden var den trogne profeten Samuel domare i Israel. På grund av att folket hade svängt och vacklat mellan tillbedjan av Jehova och tillbedjan av andra gudar, hade det lidit mycket för sina fiender. Men Samuel visade dem den rätta vägen. Han uppmanade dem att skaffa bort de falska gudarna som fanns mitt ibland dem. De lydde och började tjäna endast Jehova. Genom att de på så sätt vältrade sina verk på Jehova fick de en avgörande seger över sina bittra fiender, filistéerna. — 1 Sam. 7:3, 4, 10—14.
10, 11. Hur underlät israeliterna att upphöja Jehova och förtrösta på honom, till och med sedan han hade väglett dem på ett så utmärkt sätt?
10 Sedan de tydligt fått erfara sin egen otillräcklighet och att de var fullständigt beroende av Jehova för att få välsignelser, begärde de likväl längre fram, när Samuel hade blivit gammal, en kung. De sade: ”Sätt nu en konung över oss till att döma oss, så som alla andra folk hava.” När Samuel bad till Gud om detta, blev Jehovas svar: ”Det är icke dig de hava förkastat, nej, mig hava de förkastat, i det de icke vilja, att jag skall vara konung över dem.” — 1 Sam. 8:4—7.
11 Samuel underrättade dem sedan om det förtryck som de skulle lida under en mänsklig kungs styre, men de svarade: ”Nej, en konung måste vi hava över oss. Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung, som dömer oss och som drager ut i spetsen för oss till att föra våra krig.” — 1 Sam. 8:10—20.
12. Vilka resultat fick de erfara på grund av att de inte vältrade sina verk på Jehova?
12 Israels folk visade här sitt verkliga hjärtetillstånd — att de hoppades på att människor skulle ge framgång åt deras planer. De hade inte tro till att ”vältra ... [sina] verk på Jehova”. Litet längre fram visade Gud tydligt sitt misshag genom att låta det regna på just den dag då de skulle skörda sitt vete. (1 Sam. 12:17, 18) Därefter led Israel mycket under sina kungar, med undantag av några få trogna män, sådana som kungarna David, Josia och Hiskia. Detta var en följd av att de inte erkände att Jehova var deras verklige kung.
LÄGG ALLTING I GUDS HÄNDER
13. Hur bör vi gå till väga i allting som vi som Guds tjänare företar oss?
13 Av detta exempel kan vi förstå att Jehova är inbegripen i varje problem som möter Guds tjänare och i alla deras förehavanden. Först och främst måste vi ha Jehovas vilja och hans namn i tankarna. Sedan kan vi lägga fram angelägenheterna för honom och veta att det säkra befästandet av våra planer ligger i hans händer. Om det hela blir förverkligat, får Gud lovprisningen. Om det utfaller annorlunda än vad vi hade planerat, kan vi ändå veta att han gör eller tillåter det som är bäst för oss. — Rom. 8:28.
14. Vad är orätt, när vi som kristna räknar vår förmåga eller vårt skarpsinne till godo för något vi uträttat?
14 I världen står en människas framgång ofta i direkt proportion till hennes förmåga och skarpsinne, så att människor tillskriver sig själva äran för det de åstadkommer. Men i tjänsten för Gud är det inte så. I annat fall skulle måttet på en människas ställning inför Gud vara hennes förmåga eller personlighet. I själva verket är det den som förtröstar minst på sin personlighet eller förmåga som Gud välsignar. Aposteln sade: ”Denna skatt har vi i lerkärl, för att den kraft som är över det normala må vara av Gud och inte från oss själva.” (2 Kor. 4:7; jämför 2 Korintierna 12:9.) De kristna måste vara aktpågivna vid alla tider, så att de inte förfaller till det ofullkomliga köttets naturliga benägenhet och glömmer att de helt enkelt är ”Guds tjänare”, som planterar och vattnar säden, medan det är Gud som får det att växa. — 1 Kor. 3:6, 7.
15. Hur kan det sägas att det vi åstadkommer i tjänsten för Gud vilar på samma princip som våra kroppars framgångsrika funktion?
15 Den del som Gud gör, medan vi tjänar honom, kan jämföras med det sätt på vilket våra kroppar fungerar. De organ, som Gud har utformat åt oss, fungerar utan att vi är medvetna om att de är verksamma. Vi kan bara delvis förklara hur de arbetar. Den mat vi får växer också med enbart obetydliga ansträngningar från vår sida, och i somliga fall utan någon ansträngning alls, men ändå är den fylld med alla de viktiga näringsämnena. Solen, regnet, jorden och säden gör de viktiga uppgifterna. I verkligheten är alltså vårt liv helt och hållet beroende av de ting som Gud släpper till. Han gör praktiskt taget hela arbetet. Vår tjänst för Gud vilar på samma princip. Aposteln Petrus säger: ”Om någon tjänar, skall han tjäna såsom beroende av den kraft som Gud släpper till; så att Gud i allt kan bli förhärligad genom Jesus Kristus.” — 1 Petr. 4:11; jämför Matteus 6:25—31.
ABRAHAMS UTMÄRKTA EXEMPEL
16. Hur måste Abraham vältra sina verk på Jehova i förbindelse med den utlovade säden?
16 Abraham är ett utmärkt exempel på en människa som oförbehållsamt vältrade sina verk på Jehova. Han hade bara Jehovas löftesord om att Gud skulle göra en stor nation av honom och att alla släkter på jorden skulle bli välsignade genom honom. (1 Mos. 12:2, 3) Aposteln Paulus riktar uppmärksamheten på Abrahams tro och säger:
”(Han [Abraham] är allas vår fader, alldeles som det är skrivet: ’Jag har satt dig till fader för många nationer.’) Detta var inför honom som han trodde på, ja inför Gud, som gör de döda levande och kallar på de ting som inte är till som om de vore till. Fastän utom allt hopp, hade han ändå en på hopp grundad tro att han kunde bli fader till många nationer enligt vad som hade blivit sagt: ’Så skall din säd vara.’ Och utan att bli svag i tron tänkte han på sin egen kropp, som redan var berövad sin livskraft, då han ju var omkring hundra år gammal, och likaså på Saras moderlivs dödslika tillstånd. Men på grund av Guds löfte sviktade han inte av brist på tro, utan han blev stark genom sin tro, i det att han gav ära åt Gud och var fullt övertygad om att vad han hade lovat var han också i stånd att utföra. Därför heter det: ’det tillräknades honom såsom rättfärdighet’.” — Rom. 4:16—22.
17. Hur vältrade Abraham sina verk på Jehova, då Gud begärde av honom att offra just den genom vilken säden skulle komma?
17 Abraham visste att Gud måste ingripa för att han och hans hustru Sara skulle kunna föda en son. Han visste att han var helt och hållet utan kraft. Men detta gjorde inte att Abraham misströstade. När en son föddes åt Abraham, visste han att det var genom ett underverk av Jehova, som hade återställt hans och Saras fortplantningsförmåga. Detta stärkte ytterligare hans tro. Nu visste han att säden skulle komma genom denne son. Vad gjorde han, när Gud begärde att han skulle offra den här sonen? Detta måste ha orsakat stor undran hos Abraham. Han kunde ha menat att den här begäran ”helt enkelt var för mycket”. Men han överlämnade sig helt och hållet i Jehovas händer, enligt vad som berättas i bibelboken Hebréerna:
”Genom tro så gott som offrade Abraham Isak, då han blev prövad, ja den man som med glädje hade tagit emot löftena försökte offra sin enfödde, fastän det hade sagts honom: ’Det som skall kallas ”din säd” skall komma genom Isak.’ Men han räknade med att Gud till och med kunde uppväcka honom från de döda; och därifrån fick han också igen honom på ett bildligt sätt.” — Hebr. 11:17—19.
GUD KAN GÖRA DIN VÄG FRAMGÅNGSRIK
18, 19. Varför bör vi, när vi betraktar dessa angelägenheter, ta itu med svåra arbetsuppgifter eller problem med mod och tillförsikt?
18 Sedan vi läst en sådan skildring, hur kan då någon av oss vid något tillfälle mena att vi måste förtrösta på vår egen kraft, ställning eller förmåga för att uträtta något i Guds tjänst? Det tjänar som en vederkvickande uppmuntran att veta att om vi obetingat litar på Jehova och lyder honom, alldeles som Abraham gjorde, så behöver vi inte bekymra oss för utgången, hur svårt det arbete eller problem än är som vi har inför oss. Det kan vara fråga om att sörja för ting som är nödvändiga för vår familj. Eller också kan en änka med små barn ha händerna fulla med att försöka fostra dem i ”Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”. (Ef. 6:4) Det kan också hända att problemet är att finna tid till tjänst på fältet. Somliga kan känna sig oroliga inför att gå från dörr till dörr och inför att undervisa människor från bibeln. Kom ihåg att du kan göra allting genom honom som ger dig kraft. (Fil. 4:13) Kom ihåg att Jehova Gud och Jesus Kristus står vid din sida. Du kan hålla ut som om du ”såg den osynlige”, alldeles som Mose gjorde, då han ställdes inför den ofantliga uppgiften att leda omkring tre millioner israelitiska slavar ut ur Egypten och genom en öde vildmark — en uppgift som helt och hållet låg utanför mänsklig förmåga. (Hebr. 11:27—29) Mose måste vältra hela sin börda på Jehova. Sedan utförde Jehova arbetet. Våra problem är helt visst inte svårare än det som Mose ställdes inför.
19 Detta är orsaken till att bibeln råder oss: ”Bed oupphörligt” och: ”Var ihärdiga i bönen.” På detta sätt kan vi ”vältra ... [våra] verk på Jehova” och fortsätta att lita på att han skall göra att våra planer blir säkert befästa. (1 Tess. 5:17; Rom. 12:12) Alldeles som Jesus gjorde kommer vi då att helga Jehovas namn och erkänna att det i själva verket är han som ger resultaten, och vi ger då honom äran och lovprisningen för det som blir uträttat.
[Bild på sidan 24]
Gud gör att vår kropp fungerar och att livsmedel växer med obetydlig eller ingen ansträngning från vår sida
[Bild på sidan 25]
Likaså är det Gud som ger andlig växt
”I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens vrede utan stod fast, som om han såg den Osynlige. I tro tågade folket genom Röda havet som på torra land, men när egyptierna försökte gå samma väg, dränktes de.” — Hebr. 11:27, 29, 1974 års sv. provövers.